Svar på Per Frostenson Budbäraren december -09

Är Svenska kyrkan en kristen kyrka? Jag för min del betvivlar inte att det finns många i SvK som är troende och "riktiga kristna". Vad jag tror frågan varit är om SvK som organisation, dess ledning, fungerar som en organisation som kan anses följa Kristus.
Jag kan hålla med Per om vad som är en kyrka. Däremot är jag bekymrad över Pers avståndstagande av lagen (eller övertolkar jag Per?). Lagen är god, given av Gud, till människors räddning. Den visar på synden (Lagens första bruk), men visar också att vi människor inte är kapabla att hålla lagen och vara rättfärdiga genom den (lagens andra bruk). Därav är vi i desperat behov av evangeliet som precis som Per säger ska förkunnas fritt för alla människor. Men behovet av evangeliet framstår endast i ljuset av lagen och Jesus upphäver inte lagen utan fullgör den, för att vi inte kan. Sedan har vi lagens tredje bruk, att vi av kärlek kan sträva efter att följa lagen som en kärlekshandling till Gud. Jobbade inte nuvarande rektor Tomas Nygren på johannelund på din tid Per? Läs gärna hans avhandling om lag och evangelium. Jag tycker det är så fint hur Hans Jacob Lundborg (visst var det han?), en av EFS grundare, framställer det. Som liten gick han in i en mörk lada och såg en ljusstrimma komma in mellan brädorna. I det ljuset såg han dammpartiklar sväva runt och han kopplade det till hur vi kan låta lagen skina i våra liv och vi får se den synd vi tidigare inte sett, och att vi är i behov av evangeliet för vi har inte medel att själva ta bort synden, dammet.
Jag håller med Per att formerna i kyrkan, t.ex. äktenskapet, inte gör en kyrka till kyrka. Människans gärningar frälser inte, men kan som sagt visa på vår trohet till Kristus och ger vår tro liv.
Att rätt förvalta sakramenten handlar väl om att förvalta dem enligt hur de är givna oss? Enligt Jesu exempel och befallning. Vidare vill jag konstatera att äktenskapet enligt Luther inte är ett sakrament, om nu Per ville påvisa att äktenskapet ska ges generöst till alla. Äktenskapet ser jag likt en nådegåva,
alla har inte samma gåvor och det stärker vårt behov av varandra, och alla är älskade av Gud.
Sedan vill jag hålla med Per i de sista raderna. Men jag vill också säga att de sex biskoparna som reserverade sig i läronämnden inte främst kritiserade själva beslutet men hur det togs. Altså åter en fråga om hur Svenska kyrkan leds idag. Är kyrkans främsta trohet till Kristus?