Julevangeliets kritik

Förra året bloggade jag om julevangeliets apologetik (inlägget är daterat 10 maj på grund av bloggflytt som inte gick så smidigt).
Denna jul blir det lite kritik, från religionskritikern Christer Sturmark m fl. Också bra läsning för att få lite kunskap om julfirandet.
Funderade lite på det där med att fira födelsedagar. Jehovas vittnen är ju väldigt kritiska till det, det anses obibliskt. Kanske har dom rätt där. De födelsedagar som firas i bibeln är inga judiska eller kristna firanden och de är förknippade med olika hemskheter, t ex Johannes döparens huvud på ett fat. Fira sin födelsedag är fint som att uppmärksamma någon och visa uppskattning av en person. Men är det inte ganska egocentriskt? Det tycks späda på vår individualisering. Det kan skapa orättvisor, ”hon fick mer presenter än han”, ”ingen kom ihåg min födelsedag”, ”varför ska jag fylla år precis på julafton/skottdagen...” o s v. Vi kanske kan säga att vi inte firar Jesu födelse, utan åminner att Guds ord blivit människa i Jesus, när det nu skedde (själv tror jag det var någon gång i början av oktober). Vi borde kanske fira livets goda lite nu och då, och att vi/jag finns till. Har inte läst allt men här finns en del intressant om julen, judiska och kristna högtider.
De judiska högtiderna tycks mycket mer kollektiva, vi firar tillsammans det som skett med oss alla. Gjorde inte vikingarna liknande? De firade fruktbarhet snarare än födelsedagar.
Nåja, det finns mycket mer att forska i om detta. Glad är jag i alla fall över att Gud visat så tydligt att han bryr sig om oss, genom att själv bli människa (eller hur man nu ska uttrycka detta mysterium).

Åke bloggar

Åke Bonnier bloggar friskt. Mycket är bra men somligt ställer frågetecken.
Kolla det spännande samtalet om något som ska vara så kärleksfullt som den gyllene regeln.
Vilket fick lite av en fortsättning här.

Åke skrev för ett tag sen om politisk korrekthet (vilket jag också gjorde här). Men vad som är politiskt korrekt är inte lätt att säga, det är olika i olika sammanhang och i olika tider. Det är som att fånga vinden. Jag vill bemöta något av det han sa där.
Angående förnyelse och konservativitet. Vi lever ständigt i en ny tid och visst ska kyrkans former och våra teologiska reflektioner bearbetas (precis som vår kropp ändras med tiden och våra tankar/erfarenheter byggs på och omstruktureras). Men vad Gud har gjort för oss, och det eviga förbundet mellan Gud och människa för alltid består, det kan inte vi ändra på utan måste förhålla oss till. Det är det vi hela tiden får möta och det som förvandlar oss och för oss mot Gud (kärlek och frälsning).
Angående vigsel så tycker jag Åke inte är i linje med vad SvK beslutade (men jag kan naturligtvis ha fel). Han beskriver vigseln som främst kyrkans akt som får juridiska konsekvenser (borglig akt). Men jag uppfattade kyrkomötet som om dom såg det som tvärt om. Vigseln var främst en juridisk sak (borgerlig akt) som välsignades i kyrkan (kyrklig akt). ”Vigseln på kyrktrappan” talade man om. Om SvK ska se vigseln sådan som Åke säger är det ännu mer viktigt att verkligen göra upp med vad det kristna äktenskapet är för något och inte förhasta sig som biskoparna visade i sin kritik.
Sedan pratade han om förtryck och att kyrkan aldrig mer ska ge röst åt förtryckarna. Bra ambition och gott så. Men vi ska inte tro att vi inte fortfarande är syndare, att vi inte förtrycker idag även om det inte är det vi vill eller står för. Ecpat t ex tycker jag är lite problematiskt. Att förtränga är ingen god sak. Att våga missionera är också en del i detta. Förvägrar vi inte de goda nyheterna för människor om vi slutar med utlandsmission (och sk inre mission också för del delen)? Det är Åke inne på men riskerar att bli lite luddig ändå och hur efterlevs detta? Ge röst åt Jesus kan illvilligt tolkas som att vi behöver ”komma på” vad Jesus ska säga i stället för att främst visa på honom och säga ”lyssna till Jesus”, hör du som har öron. Om vi inte tror att vi förtrycker står det illa till med oss, då riskerar vi att tappa vår självkritik och blir självgoda. Jag tror Åke sopar mer saker under mattan, flera ämnen som löses PK i stället för att möta det svåra head on, som Jesus gjorde.
För övrigt tror jag inte Luk 4:21 var världens kortaste predikan, Jona 3:4 är kortare =) och regnbågsfolk är fint, de som står under förbundet (1Mos 9:9-13).
Åke avslutar briljant, tack för de orden.

Tråkiga nyheter

Tidningen Dagen har idag massor av nyheter som verkligen berör. Massa tråkiga nyheter.
Utvisningarna av Irakierna ska tydligen fortsätta.
Mellanöstern konflikten förblir olöst och fredsplanerna grusas.
Svenska samhället blir allt mindre människovänligt. Se även omröstningen om Svenska skyddsnätet. Även de gamla lever i ett sorts utanförskap. Och hur går det med våra yngre?
Prästerskapet är åter i dåligt skick.
En ljuspunkt fanns dock, ett varmt leende. Kanske har han i sitt hjärta vissheten om de goda nyheterna, evangeliet om Kristus.

WWWWI

Eller 4WI som det kommer att kallas (eller hur? =)
World wide web war one.
Antagligen är Wikileaks, som orsakat cable gate, en vändpunkt för informationssamhället. Vad händer nu? Vi får vänta och se.
Kommer alla kommentarer om Wikileaks på facebook filtreras bort? Twitter sägs redan hindra Wikileaks att kännas igen som en "trend".
Jag har gjort backup på denna blogg. Paranoid? Tja... jag vet ärligt talat inte hur långt yttrandefriheten på nätet kommer att skyddas. Vissa av mina åsikter är ju inte politiskt korrekt direkt heller... Hur är det med dig? Har någon epost mystiskt försvunnit? Blockat av FRA? Eller bara hål i huvet? =)

Åter diskriminering

Ämnet är åter aktuellt efter utlåtandet av DO om heltäckande slöja i skolan. Är det inte symptomatiskt med DO? Uttrycker inte dröjsmålet att få fram en dom en svensk konflikträdsla? Trendkänslighet i politiken är ju inget nytt. Man vill ju vara PK, eller? Det visar också att diskriminering inte är ett lätt begrepp. Även DN har en intressant ledare om detta.
Jag är nog beredd att hålla med humanistbloggen här, som för övrigt har en intressant diskussion. Se om svensk lagstiftning t ex här.

En av ovanstående diskrimineringsgrunder avviker på ett centralt sätt från de andra: ”Kön, könsöverskridande identitet, etnisk tillhörighet (hudfärg etc), funktionshinder, sexuell läggning och ålder” är alla egenskaper, medan ”religion eller annan trosuppfattning” är däremot ställningstaganden. I lagen bör ställningstaganden hanteras fundamentalt annorlunda ur diskrimineringssynpunkt än egenskaper.

Inte för att jag vill tona ned vikten av religiös tillhörighet eller vikten av kristen tro, men att rättvist avspegla trons karaktär. Även om jag skulle vilja betona mer kring detta "ställningstagandes" karaktär. Väljer man sin tro? Är en annan viktig fråga som berörs, men det får jag ta en annan gång.

Jag anser att kristen tro har något viktigt att säga i dessa frågor. Har skrivit flera gånger om detta ämne, utan att vara särskilt nöjd med resultatet, och fler texter lär det bli. Ja jag upplever att bloggandet fortsätter att öka kraftigt och allt fler skriver sina tankar på webben. En ökad dialog kan man säga, och det tror jag är gott med risk att drunka i bloggar =).