Samvetsfrihet

Manifest för samvetsfrihet, har nyligen lanserats. Jag är ambivalent om jag skulle skriva under.
De inledande orden var inte så konstiga utan verkar väl formulerat och försöker ringa in kristen tro.
Första punkten om människovärdet är generellt bra, inte så tydligt som jag skulle önska. Vad innebär det att vara skapad till Guds avbild? Vad är människans värde? "Jag är älskad därför finns jag till", är något av vad jag skulle vilja sken igenom i detta stycke. Per Ewert skriver bra om människovärdet och hur vi står upp för det. Sedan skulle det passa att försöka skriva något om sexuella minoriteter och förföljelser i detta stycke med tanke på nästa punkt. Man får intrycket att HBTQ inte är en grupp som kristna ska engagera sig för.
Andra punkten börjar lite konstigt, "Vi tror på äktenskapet", låter som en trosbekännelse. Vi tror att äktenskapet... hade varit en bättre början likt första punkten. Håller annars med om inledande beskrivning av äktenskapet. "... som det enda rätta sammanhanget för sexuell samlevnad..." tycker jag är olyckligt formulerat. Vadå enda rätta? Vad finns det för sanktioner? Det borde varit formulerat som ett påbud, inte förbud. Sedan står det om hälsa och välmående, vi vet att sex och närhet är viktigt för välmåendet, kan vi då bryskt neka HBTQ personer detta? Är det att värna sin medmänniska? Det måste finnas undantag här. Om någon på eget ansvar och i kärlek (altså med Gud) finner det bäst att ha en sexuell relation med någon av samma kön vem är då vi att döma i detta? Ska vi skuldbelägga människor för deras sexuella läggning? Nej naturligtvis inte. Ändå hävdar jag att äktenskapets form är främst för en man och en kvinna, men det utesluter inte andra kärleksfulla (och då menar jag inte främst sexuella) relationer. Detta manifest tenderar att på denna punkt göra kristenheten en otjänst, hävdar jag. Sedan undrar jag om "alla tidigare definitioner i historien" inte är att ta sig lite vatten över huvudet. Om närhistorien räknas så tror jag inte Sverige var först med detta.
Sista punkten är i det närmaste klockren, jätteviktig punkt som jag gärna skriver under. Även den sista meningen tycker jag var bra, "respektera den klassiska äktenskapssynen", vi kan kräva respekt för men inte kräva exklusivt.
Det blir nog ingen underskrift för min del även om det i stort sett verkar bra, men ett manifest bör man helt instämma i, inte bara nästan. Det är en svårighet med många olika namninsamlingar.

Känsligt kyrkorum

Kameraövervakning i kyrkorum anses inte vara ok, det är en integritetskänslig miljö, skrivet Kt idag. Det är väl något att vara stolt över? Här i kyrkan tjuvfilmar vi inte folk utan tror gott om oss. En fristad från övervakning är ju jättefint nu när det blir allt vanligare med kameraövervakningar. Får man ens vara i fred hemma numera?
Utrotandet av synden sker inte med mera övervakning utan med mera gudsfruktan, hävdar jag. Många tycks dock tro att övervakning löser brotten i kristendomens (?) namn.

Bröllopsprofet

Nu har så det stora bröllopet varit. Dagen före, i fredags, var det kraftigt regn och åska över mitt huvud. Som så många andra funderade jag kring hur det ska bli med bröllopet i morgon. Skadad som man är funderade jag också på om Gud har ett budskap i det hela. I GT kan vi hitta massor av naturkatastrofer, kungliga drömmar och annat i samhället som det profeteras kring, som budskap från Gud. Naturligtvis kan händelser kring bröllopet tolkas på en mängd olika sätt beroende på syfte och kontext. T.ex. skulle en royalist kunna tolka det som antingen stöd för monarkin (se hur fint det blev och vilken bra publicitet) eller kritik av monarkin (denna fadäs hände ju för att... för att monarkin ska överleva krävs...). På samma sätt kan det tolkas i kontext av kristen tro (genom Guds Ande skulle man kanske kunna säga, åtminstone i Guds anda). Ett förfärligt oväder skulle då kunna betyda att det är illa i Sverige, dess grava synd misshagar Gud och vi behöver omvända oss från vår synd. Vackert väder skulle kunna betyda ett stöd för monarkin, en av Gud välsignad ordning för ett land, och deras tro är en ledstjärna för Sveriges folk. Jag tror dock inte jag ger mig på något sådant profetiskt tal.
Däremot var det ju lite intressant att jag så nyligen bloggade om ”Störst är kärleken”, ungefär vad Daniel avslutade sitt tal till Victoria med. ”Störst av allt är kärleken" sa han till och med och fick väldiga applåder. Det var fint och jag hoppas han hade åtminstonde en liten syftning på den största kärleken, Gud själv. Men det läta lite som han syftade på deras gemensamma kärlek, och visst, den var kanske störst för dem just då. Även kungahuset lever i spännande tider, blir roligt att få följa dom en bit genom livet och jag tror de kan medföra mycket positivt för Sverige och förhoppningsvis även utamlands. Vi får se vad kyrkan fortsättningsvis får för relation till kungahuset och Sverige i stort, jag ber för dem.

För övrigt är det ju tråkigt hur människor ibland i godhetens namn klampar i klaveret, inte sällan med kristna förtecken.

Jesus dömer ingen

Bloggade tidigare om ”störst av allt är kärleken”, som är en sanning med modifikation men som ibland åberopas till förmån för sexualliberala värden. Det finns ett annat uttryck som har tendens att användas på liknande sätt. ”Jesus dömer ingen”, också en sanning med modifikation. Det är skillnad på Gud och människor, det är en grundläggande grej i kristen tro. Att tro att man själv, någon människa eller något annat är gud än Gud är del i det som kallas ”ursynden”, att helt enkelt inte tro på Gud (vilket naturligtvis inte är lätt men det är en annan fråga). Samtidigt visar Gud sin samhörighet och vilja till gemenskap med människan genom att själv bli människa genom Jesus och han vill ”bo i vårt hjärta” och vi kan be till honom vilket gör Gud till något mycket nära människans innersta, sitt subjekt. Att Jesus inte dömde äktenskapsbryterskan eller kvinnan vid sykars brunn handlar om hur vi ska vara mot varanadra som människor. Låt den utan synd kasta första stenen, ingen av oss är utan synd och har ingen rätt att döma vår medmänniska. Ta först ut bjälken ur det egna ögat innan du påpekar flisan i din broders öga. Det gör att vi kan tala om normen (lagen) och (försöka) påvisa den men inte döma. Vad den enskilde gör privat är dennes ensak och vi bör lita på varandra att själva ta ansvar för sina handlingar och det bör den enskilde också vara bäst på att själv bedöma. Detta förutsätter omsorg och undervisning, uppfostran kanske man kan säga. Uppenbara brott som handlar om våld o s v visar dock på behovet av polis och rättsväsende. Som vanligt handlar det om balans mellan personligt ansvar och kollektivt ansvar.
Åter till dömandet. Domen är Guds (överlåten till sonen), för han är den ende som kan döma rättvist (och sonen som genomlidit allt vet vad synd och brustenhet är), för endast han är rättfärdig och utan synd. Så Jesus ska vis(s)t döma! Det säger han själv flera gånger, men det blir den slutgiltiga domen vid tidens slut. Så att använda uttrycket ”Jesus dömer ingen” är ingen ursäkt för normlöshet eller bortsuddande av rätt och fel. Däremot är det en uppmaning att vara nådefull och omsorgsfull om sin medmänniska och inse sin egen synd, att det där om rätt och fel inte är så lätt.
”Domen fruktar jag väl stort, eftersom jag illa gjort,
men den trösten jag ej glömmer, att min broder Jesus dömer.”

Alla vill vara en stjärna

En påtaglig effekt idag (och antagligeni alla tider) är att ”alla” (tja dom som så att säga syns) vill vara med ”där det händer”, ”moderiktig”, ”modern”, helt enkelt inte betraktas som utstött eller en ”loser”. Detta har rätt stora effekter i samhället, inte minst på ekonomins område (ja säg det som inte har med ekonomi att göra). Dessa effekter kan man se i stort och smått, på skolgårdar, på nätet och i organisationer mm. T.ex. börjar facebook betraktas som tråkigt, företag och ”kreti och pleti” börjar använda det och då blir det mindre intressant, mindre ”inne”, inget spännande eller innovativt. Naturligtvis finns det massor av såda exempel och det är olika människor som är ”inne och ute” i olika sammanhang så jag tror inte det generellt finns några konstanta ”utemänniskor”. Detta skapar rörelser i samhället på gott och ont. T.ex. har dessa effekter rätt stor inverkan på att bygga församling. Det är lätt att dessa effekter påverkar även där. När medlemsantalet minskar (av vilken anledning det nu må vara), ekonomin kanske krymper, kyrkan börjar bli sliten eller att det känns allmänt ”motigt”. Detta tar lätt luften ur en gemenskap och det blir ”depression”. Hur motverkar man då detta? Kan en företeelse/organisation fortsätta vara relevant, kämpa sig igenom motigheten och gå vidare? Ja naturligtvis, det har hänt och händer hela tiden. Det finns människor som trivs bäst med att hoppa till något nytt, bygga om, hoppa på ”där det händer”. Men det finns också dom som troget kämpar vidare, som kan finna ett lugn i att stå kvar och inte ständigt jaga nytt. Båda dessa krafter tror jag som sagt är bra och de bör finna en harmoni tilsammans. För att ett projekt ska bli lyckat behövs både visionärer och arbetare, både de som skapar nytt och de som genomför (det finns massor av terorier och begrepp kring detta med ledarskap, gruppdynamik mm och visionär behöver inte stå i motsats till arbetare o s v jag bara drar linjerna för dessa två strategier). Organisationen/församlingen befinner sig bara i olika stadier. I framgången byggs det nytt, anpassas till förutsättningarna och appliceras på situationen (lagar mat och äter). I motgång fokuseras kärnan, kring vad man samlas kring och fördjupas, kanske dax att omstrukturera förutsättningarna/resurserna (dags att diska och köpa nytt). En kristen organisation bör för övrigt inte vara rädd för att faktiskt lägga ner när det inte finns förutsättningar/resurser för organisationen, det finns liv bortom döden. Fröet måste begravas och dö för att växa och ge frukt. Men när det väl satts i jorden måste det kämpa genom skalet och uthärda sol och torka.
"Folk vill ta tillbaka, men vägrar att ge" - sjunger Timbuktu, kanske är lite av känslan i detta. Men varför vill man inte ge? Det är nog kärnfrågan, vad tror vi på?

Är kyrka ett stim?

STIM är på g. Fortsatt kontroll och avgiftsbeläggning i kyrkorna. EFS är under luppen och ska rapportera in sina musikarrangemang. Enligt enkäten som finns att kolla på efs.nu. kan man utläsa att det kostar minst 251 kr (det var väldans exakt summa) för konsert eller musikgudtjänst med entréavgift (än hur liten avgiften eller samlingen må vara). Eftersom det vanligtvis är gratis i kyrkan kan denna summa generellt skippas, och skulle så vara fallet får man väl justera inträdet efter avgiften. Men det kostar även om det är gratis! 113 kronor kostar det för en gratiskonsert eller gudstjänst. Detta gäller oavsett vilken musik som framförs vad jag kan förstå. Så om jag själv skriver all musik till alla gudstjänster på ett år (vi säger ca 60 st) så skulle det kosta min (fiktiva) lilla församling på 7 pers 6780 kronor. Det blir ca 970 kronor per år och medlem! Rakt ner i STIMs fickor, där viss del går vidare till artister med någon sorts knepigt fördelning. Nu går detta som tur var att undvika genom att inte ha mer än 30 minuter musik i gudstjänsten men visst känns det klåfingrigt och girigt av STIM? Dessutom blir ju effekten att församlingar drar ner på kulturen, mindre musik i kyrkorna altså (för vi har inte råd).
"Redovisning ska ske oavsett om de verk som framförts betraktas som ”fria” eller ”skyddade” av Stim, dvs oavsett om kompositören lever eller varit avliden sedan länge." Men hur är det med CC-licensierade verk då? Remixade verk? Skramblehackade verk? Finns ingen annan musik än "STIM-skyddade" eller musik till sedan länge avlidna? Förresten vad är "sedan länge" numera? Tydligen är det 70 år efter kompositörens, eller för den delen textförfattarens, död! Även musikunderhållning i stil med Cafémusik kostar inget men måste rapporteras. Klart att verkets upphovsperson ska anges vid verket men att rapportera allt och hålla koll på minsta ton är mycket merarbete för en kyrka som i alla tider sugit åt sig kultur och framfört och remixat frimodigt som sig bör (eller?).
För övrigt hänvisar man till CCLI-licens (Christian Copying Licensing International). Allt som kopieras med denna licens måste också rapporteras!
"Dagens licenstagare har inte bara friheten att lagligt kunna använda copyrightskyddat material..." Wow, vilken "frihet" att få använda det man betalat för. Vore det inte större frihet att få använda det man betalat för (eller själv skapat) utan att behöva rapportera och köpa licenser mm? Med CCLI licens kommer min lilla fiktiva församling att få betala "endast" 474 kr. Vill min lilla församling visa video (än hur kort liten snutt) kostar det 792 kr. Dessutom gäller det rätten att mångfaldiga verk som täcks av CCLI (381 producenter), altså inte någon heltäckande licens. Plus då att man behöver tillstånd från STIM att få framföra verken, som vi tidigare sett. Om man inte vet vem som har cypyright på ett verk kan man bli skyldig att betala royalty om det senare klaras upp. Skulle man inte kunna göra lite som det förslag som finns för "orphant works" på EU nivå? Att man fixar en sorts försäkring och "åker man dit" på rättighetsintrång (vad det nu egentligen är) så betalas det av försäkringen.
Summa summarum, om min lilla församling vill framföra en musikgudstjänst en gång i månaden, samt visa texten på bildkanon och visa en liten videosnutt kostar det, 113*12+474+792=2622 kronor. För den summan kan denna lilla skara människor se (privat i min lägenhet) på 104 hela filmer hyrda på ica (det är två filmer i veckan). Fast som förening kan man ju få statliga bidrag för att täcka detta, men vem av oss sju ska rapportera allt? Knappast någon bra timpenning för den lilla föreningen. STIM och CCLI vill altså begränsa utbudet, begränsa kulturkonsumtionen och befrämja små privata samlingar i hemmen i stället för mer offentlig ideell organiserad verksamhet (till förmån för Biografer och konserter kan man anta men de behöver inte vara motsatta varandra, gratis kan vara komplement till kostsamt). Emotivisten säger buu!

Nyspråk

Så Matt 5:37 handlar om hur Jesus var emot nyspråk? Det var en ny tolkning för min del men borde inte alls vara främmande eller konstigt egentligen. Han som är Sanningen och Ordet värnar naturligtvis sannfärdigt språk och möjlighet till god kommunikation/relation. Nyspråket däremot är närbesläktat med lögnen och hör till ”lögnens fader”.
Jonas Nilsson talar om hur Jesus kan ha olika partitillhörigheter, intressant. Vet inte om han lyckades hålla det så neutralt som jag önskat men ändå visar han på att det inte går att placera in Jesus så lätt i nåt parti och det är absolut inte så att det finns något ”rätt kristet parti”. Jag skulle ju då vilja lägga till fler partier (som Jonas också själv vill). F! ingen är man eller kvinna i himmelen. Piratpartiet Gud har all upphovsrätt och hans Ord är fritt, han vill värna vår integritet.
Hmm, ett problem med Gud som piratparits är att han skulle ju kunna vara den ultimata övervakaren, storebrors storebror liksom. Men eftersom han är den ”perfekta makthavaren” så är det mer en trygghet än ett hot, och han utnyttjar eller skvallrar inte om konfidentiellt material. Han har heller inga straffregister för förlåtna synder. Men visst, inte heller piratpartiet tror jag Gud skulle rösta på. Undrar egentligen vad han tycker om demokrati över huvud taget? God demokrati (med endast Gud som sann auktoritet) tror jag Gud gillar. Men ”majoritetens diktatur” och politik- eller juristspråk som förleder folket och inte frömjar god kommunikation är effekter av dagens demokrati som kanske inte är så bra.

BSOD

Wow! Körde lite Windows för att se om spelet testament funkade bättre där än i Linux. Efter typ en timmes uppdateringar och tjafs lyckades jag ladda ner spelet och testa det. Men det var inte dagens stora Windowz problem, utan när jag surfade lite dök den helt oförväntat upp, BSOD. Var inte den typ banlyst i Vista? Elak sådan, "dumping memory" och plötslig reboot utan att man han läsa, tyvärr han jag inte ta kort på den, det hade ju varit roligt. Inte så ofta man drabbas av datakrash nuförtiden annars. Lånade förresten en DVD på ica i veckan och den vägrade spela i DVDn, så jag testade i Vista, som inte ens kunde läsa skivan. I ubuntu var det dock inga problem och man kom till menyn direkt (utan att se massa tjafs trailers och annat). Måste ha varit nåt DRM skräp.
Hur var spelet Testament då? Funkade ungefär lika bra i wine för Linux. Spelet har rätt bra upplägg tycker jag, roliga idéer och rätt intressant. Styrningen är tyvärr dålig och det tycks lagga än vilka inställningar man har. Hamnar ett träd eller en klippa i vägen för kameran ställer det till det (tyvärr inte ett ovanligt problem för denna typ av spel). Men testa vet jag!

Diskriminering

Det blev inte direkt någon "bloggflod", inte lätt att hitta tid för att blogga alla gånger.
Jag har funderat länge på ytterligare ett ämne som jag skulle behöva fördjupa mig i. Det är ämnet diskriminering. Hur definieras det? Enligt wikipedia är det negativ särbehandling av människor på osakliga grunder och som rör en människas identitet, som kön, hudfärg, inkomst, politisk åsikt, religion, övervikt, funktionshinder och ålder.
Så att inte viga samkönade par kan således vara diskriminerande? Det verkar vara en allt mer allmän åsikt. Så genom att erbjuda samkönade par vigsel så har man undgått denna diskriminering? Hur är det med polyamorösa? Eller andra sexuella identiteter?
I Svenska kyrkan finns andra vigningar är vigsel av par, präst- diakon- och biskopsvigningar (förr fanns även vigningar för vårdyrken i vårt samhälle). Är dessa vigningar fria från diskriminering? Jag hävdar att så inte är fallet. En teologstudent kan bli nekad prästvigning, inte på så "handfasta" grunder som kön, hudfärg eller inkomst utan på de mer flyktiga diskrimineringsgrunderna som religiös tillhörighet.
Är det inte så att diskriminering är då någon orättvist särbehandlas? Att en allmän regel inte är diskriminerande även om den utestänger någon? (nu är jag ute på hal is inser jag). Att alla med inkomst måste skatta t.ex. De som inte har inkomst kan inte skatta och kommer på så sätt "undan skatten", för det är inte applicerbart på dom. Det är en allmän regel men som inte kan appliceras på alla. Men en allmän regel kanske ändå kan vara diskriminerande? Att den är så specifik att den uppenbart utestänger någon? Ungefär som när man var barn och någon sa något i stil med, alla med röd tröja får inte vara med i leken, bara för att utestänga någon. Men en norm eller lag måste, per definition, utestänga alla (inte endast vissa) som inte uppfyller normen/lagen. Är då alla lagar som rör en människas identitet diskriminerande? Så att ha progressiv skatt skulle då vara diskriminerande? Jag har för mig att orden tolerans och diskriminering inte finns i bibeln, kanske för att det inte är riktigt så det "bibliska tänkandet" funkar? Måste kolla mer om det.

På tal om särbehandling så vill jag försöka hålla mig utanför mellanösternkonflikten, även om det är lockande att ge sig in i den debatten. Jag önskar alla människors frihet och värdighet, och hur detta ska uppnås i denna känsliga konflikt tror jag är mycket svårt.