Pages

torsdag 23 december 2010

Julevangeliets kritik

Förra året bloggade jag om julevangeliets apologetik (inlägget är daterat 10 maj på grund av bloggflytt som inte gick så smidigt).
Denna jul blir det lite kritik, från religionskritikern Christer Sturmark m fl. Också bra läsning för att få lite kunskap om julfirandet.
Funderade lite på det där med att fira födelsedagar. Jehovas vittnen är ju väldigt kritiska till det, det anses obibliskt. Kanske har dom rätt där. De födelsedagar som firas i bibeln är inga judiska eller kristna firanden och de är förknippade med olika hemskheter, t ex Johannes döparens huvud på ett fat. Fira sin födelsedag är fint som att uppmärksamma någon och visa uppskattning av en person. Men är det inte ganska egocentriskt? Det tycks späda på vår individualisering. Det kan skapa orättvisor, ”hon fick mer presenter än han”, ”ingen kom ihåg min födelsedag”, ”varför ska jag fylla år precis på julafton/skottdagen...” o s v. Vi kanske kan säga att vi inte firar Jesu födelse, utan åminner att Guds ord blivit människa i Jesus, när det nu skedde (själv tror jag det var någon gång i början av oktober). Vi borde kanske fira livets goda lite nu och då, och att vi/jag finns till. Har inte läst allt men här finns en del intressant om julen, judiska och kristna högtider.
De judiska högtiderna tycks mycket mer kollektiva, vi firar tillsammans det som skett med oss alla. Gjorde inte vikingarna liknande? De firade fruktbarhet snarare än födelsedagar.
Nåja, det finns mycket mer att forska i om detta. Glad är jag i alla fall över att Gud visat så tydligt att han bryr sig om oss, genom att själv bli människa (eller hur man nu ska uttrycka detta mysterium).

Åke bloggar

Åke Bonnier bloggar friskt. Mycket är bra men somligt ställer frågetecken.
Kolla det spännande samtalet om något som ska vara så kärleksfullt som den gyllene regeln.
Vilket fick lite av en fortsättning här.

Åke skrev för ett tag sen om politisk korrekthet (vilket jag också gjorde här). Men vad som är politiskt korrekt är inte lätt att säga, det är olika i olika sammanhang och i olika tider. Det är som att fånga vinden. Jag vill bemöta något av det han sa där.
Angående förnyelse och konservativitet. Vi lever ständigt i en ny tid och visst ska kyrkans former och våra teologiska reflektioner bearbetas (precis som vår kropp ändras med tiden och våra tankar/erfarenheter byggs på och omstruktureras). Men vad Gud har gjort för oss, och det eviga förbundet mellan Gud och människa för alltid består, det kan inte vi ändra på utan måste förhålla oss till. Det är det vi hela tiden får möta och det som förvandlar oss och för oss mot Gud (kärlek och frälsning).
Angående vigsel så tycker jag Åke inte är i linje med vad SvK beslutade (men jag kan naturligtvis ha fel). Han beskriver vigseln som främst kyrkans akt som får juridiska konsekvenser (borglig akt). Men jag uppfattade kyrkomötet som om dom såg det som tvärt om. Vigseln var främst en juridisk sak (borgerlig akt) som välsignades i kyrkan (kyrklig akt). ”Vigseln på kyrktrappan” talade man om. Om SvK ska se vigseln sådan som Åke säger är det ännu mer viktigt att verkligen göra upp med vad det kristna äktenskapet är för något och inte förhasta sig som biskoparna visade i sin kritik.
Sedan pratade han om förtryck och att kyrkan aldrig mer ska ge röst åt förtryckarna. Bra ambition och gott så. Men vi ska inte tro att vi inte fortfarande är syndare, att vi inte förtrycker idag även om det inte är det vi vill eller står för. Ecpat t ex tycker jag är lite problematiskt. Att förtränga är ingen god sak. Att våga missionera är också en del i detta. Förvägrar vi inte de goda nyheterna för människor om vi slutar med utlandsmission (och sk inre mission också för del delen)? Det är Åke inne på men riskerar att bli lite luddig ändå och hur efterlevs detta? Ge röst åt Jesus kan illvilligt tolkas som att vi behöver ”komma på” vad Jesus ska säga i stället för att främst visa på honom och säga ”lyssna till Jesus”, hör du som har öron. Om vi inte tror att vi förtrycker står det illa till med oss, då riskerar vi att tappa vår självkritik och blir självgoda. Jag tror Åke sopar mer saker under mattan, flera ämnen som löses PK i stället för att möta det svåra head on, som Jesus gjorde.
För övrigt tror jag inte Luk 4:21 var världens kortaste predikan, Jona 3:4 är kortare =) och regnbågsfolk är fint, de som står under förbundet (1Mos 9:9-13).
Åke avslutar briljant, tack för de orden.

onsdag 8 december 2010

Tråkiga nyheter

Tidningen Dagen har idag massor av nyheter som verkligen berör. Massa tråkiga nyheter.
Utvisningarna av Irakierna ska tydligen fortsätta.
Mellanöstern konflikten förblir olöst och fredsplanerna grusas.
Svenska samhället blir allt mindre människovänligt. Se även omröstningen om Svenska skyddsnätet. Även de gamla lever i ett sorts utanförskap. Och hur går det med våra yngre?
Prästerskapet är åter i dåligt skick.
En ljuspunkt fanns dock, ett varmt leende. Kanske har han i sitt hjärta vissheten om de goda nyheterna, evangeliet om Kristus.

tisdag 7 december 2010

WWWWI

Eller 4WI som det kommer att kallas (eller hur? =)
World wide web war one
.
Antagligen är Wikileaks, som orsakat cable gate, en vändpunkt för informationssamhället. Vad händer nu? Vi får vänta och se.
Kommer alla kommentarer om Wikileaks på facebook filtreras bort? Twitter sägs redan hindra Wikileaks att kännas igen som en "trend".
Jag har gjort backup på denna blogg. Paranoid? Tja... jag vet ärligt talat inte hur långt yttrandefriheten på nätet kommer att skyddas. Vissa av mina åsikter är ju inte politiskt korrekt direkt heller... Hur är det med dig? Har någon epost mystiskt försvunnit? Blockat av FRA? Eller bara hål i huvet? =)

fredag 3 december 2010

Åter diskriminering

Ämnet är åter aktuellt efter utlåtandet av DO om heltäckande slöja i skolan. Är det inte symptomatiskt med DO? Uttrycker inte dröjsmålet att få fram en dom en svensk konflikträdsla? Trendkänslighet i politiken är ju inget nytt. Man vill ju vara PK, eller? Det visar också att diskriminering inte är ett lätt begrepp. Även DN har en intressant ledare om detta.
Jag är nog beredd att hålla med humanistbloggen här, som för övrigt har en intressant diskussion. Se om svensk lagstiftning t ex här.
En av ovanstående diskrimineringsgrunder avviker på ett centralt sätt från de andra: ”Kön, könsöverskridande identitet, etnisk tillhörighet (hudfärg etc), funktionshinder, sexuell läggning och ålder” är alla egenskaper, medan ”religion eller annan trosuppfattning” är däremot ställningstaganden. I lagen bör ställningstaganden hanteras fundamentalt annorlunda ur diskrimineringssynpunkt än egenskaper.
Inte för att jag vill tona ned vikten av religiös tillhörighet eller vikten av kristen tro, men att rättvist avspegla trons karaktär. Även om jag skulle vilja betona mer kring detta "ställningstagandes" karaktär. Väljer man sin tro? Är en annan viktig fråga som berörs, men det får jag ta en annan gång.

Jag anser att kristen tro har något viktigt att säga i dessa frågor. Har skrivit flera gånger om detta ämne, utan att vara särskilt nöjd med resultatet, och fler texter lär det bli. Ja jag upplever att bloggandet fortsätter att öka kraftigt och allt fler skriver sina tankar på webben. En ökad dialog kan man säga, och det tror jag är gott med risk att drunka i bloggar =).

tisdag 30 november 2010

Öppenhet och granskning

Ingen kan väl ha missat den stora nyheten om Wikileaks?
Här finns ett intressant blogginlägg om detta. Som vanligt läs gärna en del kommentarer, det nyanserar inlägget.
En kommentar var jättebra tycker jag (se Joh 8:7)
"Den som anser sig ha rent mjöl i påsen, må kasta den första bullen." =)

Klassisk baptism granskar GF-processen, klart läsvärt.
Även fjärde väggen kan passa in i denna mosaik.

fredag 26 november 2010

Domfredag

"TPB killarna" med flera (Lundström var väl aldrig delaktig), men inte alla (Warg var sjuk), har åter fällts "solidariskt" i domstol. Fängelsestraffet har däremot blivit individuellt och lite kortare än tidigare dom. Medhjälp till underlättande av upphovsrättsintrång, där inget huvudbrott kunnat fastställas! Solklart varför denna rättegång inte togs innan valet.
Löst uppskattat skulle alltså TPBs olagliga torrents orsaka en förlust för bolagen på ca 41400000000000 kronor (41 400 miljarder), vilket är 17 gånger mer än Sveriges BNP! Straffet är att likställa med över 600 våldtäkter! Alla torrents går lika bra att hitta via google. Det här är helt sjukt. Det är en David och Goliat story, en personlig vendetta som gått alldeles för långt, och allt handlar om pengar. Vi kommer snart se läskiga lagar kring detta och "småstölder" av oss medborgare i forma av licenser och "piratskatt" där även vi som inte bryter upphovsrätten (fildela har du redan gjort när du laddade ner denna blogg till din webbläsare) får betala till en industri vi inte behöver och inte har kontroll vart pengarna går och som inte går att förhandla med, som vi sett i STIM "erbjudandena".
TPB en stötesten...

Uppdatering: Får nog backa på jämförelsen av skadeståndet. Det är skillnad på böter och skadestånd. Läs gärna mera här.
Angående summan ovan räknade jag löst på antalet torrents på TPB och gissade att upphovsrättskyddat material kanske var 30% och jämförde så skadeståndet för de verk som fanns i målet. TPB ska också ses som en stor internationell site som gör det tveksamt att jämföra med sveriges BNP, men ger lite perspektiv. Rätten anser dock att medhjälpen skett i Sverige (även om inte huvudbrottet gjort det, eller ens är ett brott i det landet).

Dimenstionstänkande och Sekularisering

Detta var en intressant upptäckt på nätet. Jag hittade den via nyfiket surfande efter 4th dimension på youtube (kolla in det, riktigt spännande). Att ge sig in i ”dimensionstänkande” måste vara lika revolutionerande som när det upptäcktes att jorden snurrar runt solen. Dimensionstänkandet öppnar för fantastiska möjligheter och helt annat sätt att se vår värld med följd av en annan syn på teologi också. Jag har under senare tid också fått mer förståelse för det hebreiska tänkandet som ger ytterligare en spännande dimension till teologin (som för övrigt inte heller ser tiden som linjär). Även samtalet om Guds existens tycker jag lyfter förståelsen av människans sammanhang. Det gör också att jag ser teologin som mer ”kroppslig”, att den fysiska verkligheten hör ihop på ett fantastiskt sätt med tid, fantasi, tankar och drömmar. De får en konkret betydelse för vår tillvaro. Andlighet behöver inte vara ”magi” utan ett omfamnande av världen i flera dimensioner. Men visst, tanken finns också att den där Rob Bryanton är en sorts modern och mer sofistikerat kreationist som bara flyttar ”God of the gaps” till nästa steg.
För lite mer om judiskt och hebreeiskt tänkande se gärna denna spännande debatt.

Jag var på ett samtal igår om sekularisering. Mycket intressant hur man kan tänka kring det. Är kristendomen på väg ut/bort, eller är det en omdaning i hur kristen tro gestaltar sig och hur vi ser på och lever relationen Gud och människa?
Två intressanta perspektiv. Det finns en gudagiven sekularisering (!utmanande). Att Gud "blir människa" (ja se gärna debatten ovan om Jesu gudom) i Jesus är i sig en sorts sekularisering. Att vi lever och ska leva i världen (men inte av världen). Det gör kristen tro till så mycket "kropp" (som i dimensionstänkandet ovan). Därför är det kanske ett sunt skeende att skiljeväggen kyrka och samhälle utmanas. Det andra perspektivet är att sekulariseringen får kyrkan att tänka till lite. Vad är trons grund och vad innebär tron? Ohållbara synsätt kring andemakter och tro på ren fantasi (vad är fantasi?) kan redas upp och förhoppningsvis når vi en, vad jag skulle kalla, "nykter tro" (och jag hoppas vi kan hålla oss nyktra på många sätt).

För övrigt intressant om synden i människan.
Inte ens Gud, den allsmäktiges och allvetandes övervakning av mänskligheten kunde förhindra människan att begå brott, när Adam och Eva åt av den förbjudna frukten. =)

måndag 15 november 2010

November

Nu befinner vi oss mitt i november. Som jag skrev i en tidigare bloggpost så är det en utmaning att säga "det här är livet" i november. Vädret är kanske inte det mest stimulerande och just nu ser jag mest kris i världen. Det är politisk kris, ekonomisk krist, miljökris och kanske även kyrklig kris? Är det här livet så är det inte lätt, men det är kanske ingen nyhet.

Jag pratade om hösten utifrån Bibeln när sommarens program på Klubbensborg avslutades. Där talade jag bland annat om att hösten innebar en period av tacksamhet för skörden. Det finns också en annan aspekt av hösten som träden visar på. De drar näring till rötterna och förbereder sina knoppar inför våren. Även vi kan ta vara på hösten på olika sätt. Vi kan lura in oss i en filt och läsa en god bok, städa och baka, pyssla och renovera, vila och ta det lugnt. Även det en sorts förberedelse inför våren, en förberedelse inför andra tider. Kanske kan vi i en kris dra oss mot rötterna, fördjupa oss i det väsentliga, strukturera om och lägga undan det gamla. Detta som en del i att förbereda oss för det som kommer.

Detta passar särdeles bra nu då vi krisar inför domen (domsöndag) men väntar ett stort ljus (adventstiden). Vi inväntar den nya våren i Guds rike. Detta rike som kommer till oss genom Jesus som föds i ett enkelt stall och som vi snart får fira och åminnas. Att Jesus föds, att Gud kommer till oss mitt i mörkret, det är evengeliet, det glada budskapet, den glada nyheten.

Men vi får pröva vårt tålamod, det kommer men är ännu inte här. Ännu är det november.

(Mitt inlägg i Andreaskyrkans blogg)

tisdag 9 november 2010

När det stormar...

Ja det rör sig i samfunden kan man säga, på olika plan.
Att säga att det är kris tar emot, men det är väl egentligen en riktig benämning. Kyrkan (i vid bemärkelse) går ju inte ”framåt” precis. En tid för eftertanke och tid att söka sina rötter, sin grund. Jag tror vi som kristna verkligen måste tänka över vad det är vi tror på och vad det kan innebära idag. Hur organiserar vi oss idag och hur hanterar vi de olika stora frågorna?
Dopet är som alltid (?) aktuellt och vi har även äktenskapsfrågan kvar. Hur hanterar församlingar som inte godtar barndop eller homosexuellt äktenskap människor som vill vara med i deras församling? Hur samverkar samfundsledning och den lokala församlingen? Hur samverkar egen övertygelse och ”kyrkans tro”? Hur samverkar vår tro och Bibelns ord?
Tro är just tro, och tro är frivilligt, starkt förknippat med den fria viljan. Samtidigt formas vår tro (vår vilja styrs) av vår omgivning och hur vi tolkar och uppfattar saker och ting samt hur det svarar på våra erfarenheter och egenskaper. Ett komplext förhållande. (Se för övrigt det spännande samtalet som fortgått här)
Ett baptistiskt förhållningssätt är tydligen att kunna ha gemenskap med andra med olika ståndpunkter än sig själv utan att för den skull själv omfatta andra dessa andra ståndpunkter. Så länge man har gemensam strävan, tro, tillit till Gud, antar jag. Här åter igen svårigheten med tro som i tradition, ståndpunkter, lära o s v och tro som i tillit, längtan, strävan. Skillnad mellan enhet och enighet som det uttrycktes i samtalet om äktenskapsfrågan. Här blir också själva medlemskapet, gemenskapen, ett sorts verktyg i processen, i formandet av tron. Det kanske är så Gud ”knådar sin lera” (Jes 64:8). Att tillhöra eller inte tillhöra påverkar oss starkt och berör vårt KASAM. Kris och utveckling. Längtar till att se vad utvecklingen blir.
I judisk tradition är det viktigare att komma med en fråga än ett svar (eller var det bara ett rykte?). Min erfarenhet på internet är att om någon ställer frågor utan svar, så kommer det förr eller senare, inte bara ett utan flera svar, ofta med helt nya infallsvinklar. Ett råd är att alltid läsa åtminstone några kommentarer på en bloggpost då det ofta nyanserar ett inlägg. Kanske är det därför det är bättre att ställa frågor, för då drar vi nytta av multithreding, distibuted knowledge, kaosklustermetodik, mesh networking... vi utnyttjar mycket bättre vår totala beräkningskapacitet, helt enkelt, och får mycket bättre och mer levande och florerande lösningar inför framtiden. Precis mitt i detta tror jag Gud verkar, för ingen enda av oss kan greppa komplexiteten i denna helhet, en helhet som är mer än dess delar, är inte det ett sorts Gudsbevis?

torsdag 4 november 2010

Lag och form

Kyrkomötet är avslutat. Nattvardsvinet kan fortfarande vara alkoholhaltigt. Det tycker jag är ett tråkigt beslut. Hur möter vi människor och framför allt vad säger att vinet var alkoholhaltigt när Jesus instiftade nattvarden? (Bedrups analys av detta) Om formerna är så viktiga så lutar det åt egenrättfärdighet, alltså att om jag bara gör rätt saker inför Gud så blir jag rättfärdig och kommer in i himmelen. Det blir lagiskt. Det är ju Guds ord som förmedlar nåden genom/under nådemedlen. Det är gratis, en fri gåva och inget vi kan föra till eller från. Brödet och vinet är ”ett med” Ordet, Kristi kropp, likt inkarnationens mysterium. Det är bra att ha bröd och vin, vilken typ av bröd det nu må vara och vilken typ av jos/must/brygd från vinstocken det nu må vara. Det visar på trohet mot bibelordet och pekar mot Gud, åminner händelsen inför Jesu korsdöd.
Hur funkar då detta med min syn på äktenskapet? För det första är det viss skillnad på äktenskap och nattvard. Det är inte på samma sätt nådeförmedlande som nattvarden. Det har inte annat nådemedel än makarnas egna kroppar, och Jesus har inget direkt instiftelseord för äktenskapet (ska vara Matt 19:5-6 då). Men visst kan man fundera på det här med att möta människor och öppna för alla.
Är då inte äktenskapet bara en form det också? Jo i mångt och mycket är det väl det, en form med ett syfte. Det hade inte funkat med spik och olja i nattvarden, inte mycket till näring i våra kroppar (och nu menar jag inte att en homosexuell relation är destruktiv i sig, det kan mycket väl tänkas att det kan vara gott). Det är också här frågan om att peka på Gud och hans ord, instiftandet av äktenskapet (1Mos 2:24). Det viktiga är att det kommunicerar Jesu nåd till oss, förenar oss (det brukar ju heta kommunion), och jag tror det är en speciell förening mellan man och kvinna som skapar möjlighet (men ej nödvändighet) för växt på ett särskilt sätt, en nåd (då inte särskilt välsignat eller mer värt än andra relationer). Skissar på en liten bok om detta :o, kanske mest för att forma mina egna tankar kring detta, jag är inte klar med frågan.
Mer lagiskhet i form av moralism uttrycktes också i kyrkomötet vad det gäller ”fula-ord-motionen”. Man kan ju undra som Dag Sandahl om det ska till en lista med fula ord man inte får säga i kyrkan. Eller varför inte ”kepsdebatten” i senaste Kt. Det borde utformas som påbud inte förbud. Använd inte fula ord, utan ära dig själv och andra i tal och handling. Vad det gäller kepsen vet jag inte hur man kan tänka där, men en kommentar till artikeln tyckte jag var bra. Vi FÅR vara barhuvade, vi måste inte gör som judarna.
Svenska kyrkan tappar medlemmar, tydligen ett ”problem” som får allt mer uppmärksamhet, långsamt tycks SvK vakna. Skrev en gång en kommentar till en insändare som menade att det var meningslöst att gå ur SvK som protest.
Att jag sätter ”” runt problem beror på att jag tycker att det kan problematiseras, det är inte så enkelt. Ur synvinkeln organisation och ekonomi är det förstås ett problem. Men ur synvinkeln att bygga församling, att Gud bygger sin kyrka, så är det nog inte så lätt. Vem känner Herrens vägar? Det kan mycket väl medföra något gott detta. Gud bygger sin kyrka och det växer i den bördiga jorden, var den nu är. Vi ska inte fokusera på antalet människor som samlas på den eller den platsen, utan hur vårt eget böneliv är i min närhet. Det är en kvalitet som kan leda till kvantitet, men endast om Gud vill, för vem bestämmer hur många människor det ska vara på jorden?
Nu har det kommit en undersökning just kring detta och inte helt förvånande är det många unga som lämnar. Jag tror det finns ”kulturella” aspekter i detta. Det är helt enkelt inte lätt för unga att känna sig hemma i kyrkan (oavsett samfund), tror jag. Datavärlden tycks också väldigt främmande och skrämmande för många kyrkor, en ”värld” som vissa är invandrare i, andra infödda.
Klart är att det kommer ske omstruktureringar och nya former att vara kyrka, blir spännande att vara med i den förändringen. Väntar spänt på domen i spectrial också.

onsdag 27 oktober 2010

måndag 25 oktober 2010

Därför tror jag att Gud inte finns

Bemötande av: Därför tror jag att Gud inte finns

Jag är ateist. För mig betyder det två saker. Dels tror jag inte att Gud finns. Dels tror jag inte att gudar finns. En lek med ord? Nej, för mig är skillnaden viktig. Låt mig förklara.
Dels är jag ateist på det sättet ett nyfött barn är ateist. Ett nyfött barn har aldrig hört talas om någon gud, har inte fått berättat för sig om Jesus eller Shiva, inte upplevt den känsla av varmt hopp man kan få av bön, eller känt skräcken inpå bara skinnet som tanken på evig bestraffning kan frammana.

Jag tror som så att barn "instinktivt" tror på Gud, de litar på livets godhet och hopp. Jag tror också de kan känna av den varma känslan av dess föräldrars bön. Talet om evig bestraffning är mer komplicerat. Jag tror inte barnet har känt någon sådan skräck och det är helt i sin ordning, och inte heller vi ska känna någon sådan skräck. Ordet "evigt" är för övrigt intressant. Jag tror ordet evigt är ett så sort "tidstal" att det inte "ryms" att ednast vara i framtiden utan gäller även dåtid och nutid, vilket gör talet om evigt lite komplicerat. Jag tror det finns straff för vårt onda handlande och det är ett "evigt" straff, det är "sant" i sin kontext så att säga. Jag tror barn är föredömen i tro, vilket Jesus också tycks antyda (Mar 10:15, Luk 10:21).

Det här sättet att inte tro på någon gud är ingen tro, utan en frånvaro av tro. Vi är alla ateister på det här sättet gentemot nästan alla gudar som har hittats på av mänskligheten.
Hittats på? Ja, i alla fall menar kristna att det bara finns en enda Gud. Så var kom alla de andra gudarna ifrån? För kristna liksom ateister är svaret givet: de är påhittade. I princip alla nu levande människor är ateister i förhållande till Mictlantecuhtli, utan att veta någonting om honom.
Det här sättet att vara ateist på är det överlägset vanligaste. Det finns ingen egentlig anledning – för någon – att gå igenom alla upptänkta gudar. Det är inte ens möjligt, bara hinduismen stoltserar med 330 miljoner gudar. Man kan avfärda alla föreslagna övernaturliga varelser som mänskliga påhitt på samma grunder: det finns ingen anledning att anta existensen av något övernaturligt. Det är härifrån liknelsen mellan att tro på Gud och att tro på tomten kommer ifrån.

Bra, att vara "ateist" genom att inte tro något som inte uppenbarats för denne. Inte tro påhittade existenser eller obevisade ting. Däremot behöver vi definera ordet tro. Det kan ha olika innebörder. Dels som en sorts benämning på sin religösa tro, benämning på sin tradition/livsåskådning. Dels kan det ses som ett försanthållande eller något man finner troligt. Dels som att lita till, hoppas på eller längtar efter något. Vilken innebörd du här avser gissar jag är försanhållande, försanthållande att gud X existerar. Jag ser tro som ett bredare begrepp än så. Dessutom är vi ofta fasta i grekiskt existenstänkande. Jag som hobby-programmerare ser det lite som objektorienterad programering, allt betraktas som objekt. Men man kan se tillvaron som mer än objekt. Kanske mer som i Javascrip, mer funktionsorienterat. Gud behöver inte beskrivas som existens utan kan beskrivas som relation. Klassisk beskrivs Gud med en triangel med tre relationsdimensioner, till fader, son och ande. Frågorna kring existens blir olika kring vilken relationsdimension vi talar om, och talet om Guds existens som helhet kan bli helt irrelevant. Jesu existens tror jag inte kan betvivlas med någon historisk logisk hederlighet. Däremot kan hans gudomlighet, hans gudomliga "existens" betvivlas (existens gällande hans gudomlighet innebär också en svårighet gällande inkarnationen som tvistats mycket i de kristnas historia).

Men sen är jag också ateist i betydelsen Gudsförnekare. Jag förnekar flera speciella gudar, nämligen de jag vet någonting om. Jag antar att ni läsare av den här bloggen är speciellt intresserade av den kristne guden, så det är väl Honom jag får brottas med: Gud.

Fint! Israel betyder "greppare", han som greppade och brottades med Gud, mycket gott! Jacob blev också välsignad för denna brottning trots att han var en luring)

Den kristne guden förekommer i en mängd olika versioner. Den kroppslige guden från Gamla Testamentet, Han som vandrar i lustgården och brottas med Jakob. Den lagstiftande guden som visar sig i en brinnande buske och skickar ett regelverk för mänskligheten att åtlyda. Den förlåtande guden som vill oss människor så väl att han skickar ner sin egen son – sig själv! – för att dö. Den straffande guden som återkommer för att döma människor till evig lycka eller evig plåga. Thomas av Aquinos gud som är enkel, perfekt, oändlig, oföränderlig och enhetlig. Svenska kyrkans gud som är ”kärlek” eller ”godhet” eller ”sanning” eller ”allt” (eller inget). Kreationisternas gud som inte ens kan skapa naturlagar Han själv inte behöver bryta emot.

Jag skulle inte säga att Gud förekommer i olika "versioner", på det sättet att Gud är Gud, otvistligt. Eftersom han väljer att inte uppenbara sig på något icke tvetydigt objektivt sätt (vilket han antagligen har skäl till) så blir vårt tal av honom subjektivt och icke utan motsägelser och felaktigheter. Ingen av oss kan beskriva Gud fullständigt och utan fel. Ändå kan vi lita till honom (som sagt existens är lite knepigt, han är inte objekt utan subjekt). Jag tror alla dessa uppenbarelser av Gud som finns i bibeln är en och densamma Gud som leder och älskar sitt folk, och han talar till sitt folk på olika sätt i olika tider, därför kan han uppfattas som väldigt olika, men evigt densamme. Mina katter har svårt att känna igen mig om jag beter mig annorlunda, likaså finns det psykiska sjukdomar som gör att det kan vara svårt att se att en arg och en glad Kalle är densamma Kalle. Sedan är det där med att Jesus måste dö utomordentligt knepigt. Ibland tycks jag få ihop det, ibland kan jag bara inte förstå det, men det tar vi en annan gång.

Det här är förstås ingen fullständig lista, men poängen är att kristna har olika syn på vem Gud är, både nu och historiskt. Vissa av de här gudsbegreppen är olika aspekter av samma sak, andra är självmotsägande. För hur kan man få ihop en perfekt Gud med en Gud som måste bryta mot sina egna naturlagar? Hur kan man få ihop en Gud som kroppsligen brottas med en människa med en Gud som är oändlig, eller en Gud som är ”sanning”? Kristna har krigat med varandra över olika sätt att tro på Gud eller vörda honom, så det här kan inte komma som en överraskning för någon.

Att kristna har krigat för sin tro (här i innebörden religion) kommer tyvärr inte som en överraskning, mycket tragiskt. Vi människor har bråkat om så mycket, jag tror inte tron på en gud generellt varken är till eller ifrån i det avseendet. Det är endast ytterligare en dimension kring hur vi argumenterar och motiverar vårt sätt att leva, och jag tror det är en väsentlig dimension. Att få ihop en gud som är både kroppslig och ändå transendent handlar också om inkarnationens komplexitet. Någon har beskrivit det som en bok. En bok kan brännas men dess innehåll, dess betydelse kan ändå finnas kvar, genom annat kommunikationsmedium, kanske utan kommunikationsmedium? Gud transenderar verkligheten och kan finnas i och utom fysisk existens.

Jag kan därför inte tro på ”Den Kristne Guden” för en enhetlig beskrivning av någon sådan existerar inte.

Riktigt. Någon enhetlig beskrivning av honom finns inte. Men jag tror inte heller det finns någon enhetlig beskrivning av "Kalle", men ändå kan jag lära känna honom och ha en relation till honom. Märkligt hur man kan ha kännt en människa i många år, och ändå har så mycket kvar att upptäcka. Varje människa är ett eget universum, tror jag Ranelid brukar säga.

Och jag har ännu inte träffat på någon specifik beskrivning av Gud som jag funnit några skäl att tro på. Varje beskrivning måste förstås avfärdas på sina egna grunder, så det blir för långt att gå igenom dem alla här. Kanske finns det en beskrivning som jag inte kan avfärda och kanske får jag reda på det i framtiden, vem vet? Eftersom jag är intresserad av religioner så gräver jag vidare.

Bra! Gräv på! Fortsätt med ditt sanningssökande. Det var för mig en mycket nyttig reflektion du gav.

Men jag hyser stor respekt för de som hellre sysslar med annat. De har tagit del av den generella argumentationen för existensen av övernaturliga varelser och avfärdat dem alla på ett bräde som mänskliga påhitt. Det här är det starkaste sättet att vara icke-troende på. Det är så starkt att även kristna använder det när de avfärdar nästan alla gudar som någonsin existerat. Vissa av oss lägger bara till en gud till.
Så varför tror jag egentligen att Gud inte finns? För att jag inte tror att det finns några gudar. Alls.

Eh, här kan vi åter komplicera det hela med att definera vad en gud egentligen är. En gud kan beskrivas som hjälte/krigare/makt eller herre/ägare/kung m m. Altså den som har makt över något. T ex beskrivs Mose som en gud över Aron (2Mos 4:16), som ett sätt att beskriva att Mose har full makt och ledarskap över Aron (som förhoppningsvis var frivilligt, de kanske såg varandra som "ett", som bröder). Likaså finns det en gud som kallas mammon, som ofta förknippas med ekonomi, pengamakt som jag tror har makt över många i vårt land. Vad har kontroll/makt över ditt liv? Jag tror nog du kan komma på något. Alla styrs vi av något, alla har vi någon "härskare" över oss. Det kan kanske vara "världen", universum och dess fysiska betingelser, alla de krafter som påverkar vår fysiska existens. Men om du har dessa makter som herre, så är du också bunden till dom och kommer gå under (eller åtminstone tror att du går under) när du dör. Kan du förlika dig med det? Fine i så fall. Om inte, så leta vidare!

måndag 11 oktober 2010

Vårt STIM

Skrev förut om STIM. Nu har vi fått ett "erbjudande" till Andreaskyrkan också. Swedish Film Licens. Varför är licenstiteln på engelska föresten? 1525 kronor kostar det för 0-49 personer och 3125 kronor om vi skulle teckna för hela församlingen, upp till 299 personer. Tydligen är det en omfattande logistik som krävs för att frakta fram och tillbaka dessa filmer. Hört talas om nätet? Sedan är det upphovsmännens lagliga rätt till ersättning som kostar. "Laglig rätt", var är min lagliga rätt för det jag producerar? Hur stor summa har man rätt till? Upphovsmännens ersättning verkar dessutom väldigt liten jämfört med marknadspriset. Hur funkar detta tillsammans med CCLI? Vilka verk gäller det och gäller det för minsta lilla filmsnutt? Allmänt hotfullt tycker jag även om dom försöker hålla god ton. Om ni inte tecknar licens riskerar ni att drabbas av rättsliga åtgärder... som radiotjänsts snigel på ögat. Jaja, mindre kultur i kyrkan helt enkelt, för vi har inte råd... eller så gör vi helt enkelt vår egen kultur, det kan bli både kul, utvecklande och billigare. Får vi dessutom del av vår "lagliga rätt" till ersättning kanske vi kan satsa lite mer på diakonin?

torsdag 7 oktober 2010

Den sociale frifräsaren

Den sociale frifräsaren
Nils Bryntesson skriver om något jag tänkt på mycket och som särskilt blivit påtagligt när jag numera befinner mig i Missionskyrkans sammanhang. Det sociala mänskliga mötet är så centralt i församlingen. Visst kan vi säga att Jesus också var ett levande bevis på vikten av ett nära mänskligt möte. Gud blir människa för att möta oss och dela vår tillvaro, som del i det mest centrala att frälsa oss genom korset.
Men samtidigt har jag svårt för dessa sociala möten. Det är lätt att dessa möten blir krystade och konstlade, egentligen ofta rätt ytligt. Jag tror Jesus visst mötte människor men ofta kring och med hjälp av praktiska ting. Han mötte kvinnan vid brunnen, han plockade ax med sina lärjungar, han fiskade och vandrade omkring. Jag tror det mänskliga mötet är behjälpligt av praktiskt arbete, samlande kring en uppgift, kanske ett vardagsgöromål. Jag gillar sällskapsspel och jag har haft flera diskussioner kring om man träffas för att spela eller spela för att träffas. Ett svårt samband, lite hönan eller ägget. Jag gillar också att själv göra spel. Gör jag då spel för att utveckla smarta och spännande spel eller för de sociala mötet spelet ska innebära? Jag vet inte. Men jag tror kyrkan definitivt kan fokusera mer på praktiska, fysiska (om man så vill världsliga) ting som del i det sociala mötet. Hur får vi in rörmokarna, lastbilschaufförerna (oj svårt ord) med flera i kyrkan? Jesus var snickare (eller timmerman) inte sant? Mera snickare i kyrkan!

onsdag 6 oktober 2010

Spectacle gudstjänst?

TPB rättegången går vidare, utan höjda ögonbryn (mer än förra omgången). Kyrkomötet flöt också på utan höjda ögonbryn (del två kommer senare).
Gudstjänsten innan riksdagens öppnande var däremot något att höja ögonbrynen åt.
Jag kan tycka att det är bra att Svenska kyrkan vågade visa på alla människors lika värde och tala ett evangelium som kanske svider i hjärtat hos vissa hårdhjärtade? Att våga stå upp för alla människor och visa gästvänlighet och ödmjukhet.
Men å andra sidan kanske kyrkan inte var så storsint i alla fall, utan själv var en diskriminerare och stängde ute de "intoleranta"? Eller så var det orden om demonstrationen som tydligt utpekar "en i församlingen" som mottagare av en tillrättavisning, mycket lagiskt och inte snyggt. Som om en frånskild skulle sitta i bänken och sedan tydligt predika hur människan inte får skilja sig enligt Guds vilja. Det är väl exempel på diskriminering? Diskriminerades SD i kyrkan?
Det tillhör en prästerlig skicklighet att kunna leverera evengelium så att det kan mottas av alla. Att även förbrytaren kan ta emot det och glädjas åt dess rätt, sanning och befrielse. Man kan bemöta och upprätta alla människor, komma med ett tydligt evangelium, utan att förkasta denna och peka på dess grava synder, det får människan själv upptäcka och brottas med. Vi ska inte döma varandra! Men peka på det som är gott och rätt. Vi kan peka på det goda, utan att peka ut det onda. För det är inte "vi och dom", vi goda och dom onda, utan alla vi onda som brottas med synden och just för denna hopplösa kamp behöver lyfta ögat mot himmelen och sätta vår tro på honom som har makten, den klara morgonstjärnan.
Kanske var det bra att orden sved, kanske var det dåligt att kyrkan "sparkade ut" de som behöver kyrkan mest och gjorde ett vi och ett dom.
Mer läsning kring detta.
Domprostens kommentar

Krister Renard sticker ut hakan
Att behandla SD kristet

tisdag 28 september 2010

Spectrial och kyrkomöte

Spectrial och kyrkomötet har väl inget gemensamt? Näe, tror inte det, förutom att de för närvarande pågår samtidigt. Följ kyrkomötet här t ex. Dag Sandahl rapporterar intressant och där förstår jag att det ska finnas en speciell "kyrkomötesblogg" också, var den nu finns. För övrigt intressant kring kyrkomötets öppenhet (frihet). Kyrkomötet finns för övrigt på facebook (och twitter också antar jag).
#spectrial är också igång och än så länge är det mest sövande prat och "tpb for dummies". Följ på SR, och twitter.

fredag 24 september 2010

Brott

Läser i Metro idag att 60% av brotten i Sverige uppklaras aldrig, trots ökade polisinsatser. Rån och grovt rån uppklaras till 36%, sexualbrott till 48%, våldtäkt 49%, Mord och dråp 82%. Detta tycker jag är alarmerande. Om det är närmare 50/50 om man åker dit eller ej så skapar man knappast något förtroende för rättsamhället. Med det ökade övervakningssamhället och med förskutningar i lagarna till att snarare betraktas som skyldig till motsatsen bevisats än tvärt om samt att låta andra än polisen utreda brott, dessutom med viss antydan till att inte passera domstol, det gör att man antagligen redan betraktar sig som brottsling och därmed tappas strävan att försöka hålla sig laglig, det verkar nämligen vara svårt. Det är väl bättre att vi har tydliga lagar och att se till att lagarna hålls än mängder av otydligheter som bara leder till misstankar och otrygghet. I en organisation ska man försöka ha tydliga och uttalade regler, inte otydliga och outtalade.
Jag antar att det handlar om andelen anmälda brott, sedan har vi ett stort mörkertal med oanmälda brott dessutom. Sedan brott som klassas som någon typ av "vardagsbrott", som fortkörning och upphovsrättsbrott, mangabrott? Ja inte en polisen verkar kunna hålla sig på lagens sida.
Detta bevisar väl bara hur utlämnade vi är till synden och att vi inte kan hålla lagen, inte sveriges lag, inte Guds lag.
Kristen tro och oskuldpresumtion är ju intressant. Det är väl en god kristen hållning att tro gott om varandra och se varandra som oskyldiga? Men faktum är att i kristen tro är det snarare tvärt om. Vi är alla skyldiga, alla syndare. Vi kan betrakta alla som brottslingar, för alla har vi brutit mot något (se för övrigt bergspredikan). Men här kommer en liten twist. Genom förlåtelsen och Jesu död för oss kan vi göra just detta, att betrakta varandra som syndfria och oskyldiga. Men det endast i tron att Jesus betalt vårt straff, en dyr död för alla våra synder. Vill du spika honom mot korset?

måndag 20 september 2010

Val

Ska jag blogga om valet? Näe... Fanns det någon "vinnare" egentligen?
Tappat lite lusten för politik, men det kanske är naturligt efter en sådan "urladdning". Blir spännande att se regeringsbildningen i alla fall.

Lite intressanta länkar kring ett verkligt val (verkligt som i "verklighetens folk"?).
Underskattad politisk kraft
Makt och kyrka
Härskarringen

måndag 13 september 2010

Det fria ordet

Så här fint står det om gratis på wikipedia. "Gratis är ett ursprungligen latinskt ord, gratiis, som betyder 'av nåd', d v s det krävs ingen motprestation av varans eller tjänstens mottagare." Guds ord till oss människor är nåd, gratis. Ordet befriar och löser bojor, det är fritt, men var dyrt då det kostade frälsaren livet.
Jag höll nästan på att missa det men det fanns en liten artikel om det i Kt sist, "Att ta betalt för det fria ordet". Tyvärr fanns den inte på nätet, den artikel var kanske inte fri? Där togs en diskussion inom författarförbundet upp. En mycket bra bild presenterade Bülent Somay. Arbetaren får betalt för sitt arbete och äger inte det han tillverkat. Författaren äger fortfarande sitt verk efter tillverkning. Mycket tänkvärt. Jag tänker på de människor som gett sitt liv åt att översätta bibeln på ett språk för vilka de missionerat. Vad var deras lön? Jo, en tjänares lön. Lite bibelord till reflektion, Matt 10:42, Luk 6:35, 1Kor 9:9-10.
(Annan gammal artikel jag hittade på Kt i ämnet)

torsdag 9 september 2010

Barn ingen mänsklig rättighet

Kt skriver att det är befriande att lösa upp barnnormen. Jag håller faktiskt med. Här är jag liberal. Barn är inte livets mening och att få barn är ingen rättighet, det är en gåva. Det kan ibland bli en stor press att skaffa barn. Jag tror vidare att ”det är äktenskapets mening att ge vidare den kärlek som är av Gud” och att det mycket väl kan innebära barn, även om det inte handlar uteslutande om barn, och att barn klart ingår i Guds frälsarplan. Men det kan bli en destruktiv förväntan kring barnalstrandet.
Sedan har detta bäring på äktenskapsdebatten (som nu ändå har lagt sig?). Att hävda att äktenskap är en rättighet med syfte på att få ta hand om barn (på ett eller annat sätt) är inte gångbart. Dessutom håller dessa regler på att ändras vad jag vet. Det bör rimligen vara en persons eller ett pars lämplighet att ta hand om barn som ska vara avgörande (om vi nu måste blanda in juridik). Inte nödvändigtvis äktenskap, även om det är en utmärkt och ändamålsenlig form för att ta hand om barn. Barn är en gåva som tas emot på ett gott sätt i ett äktenskap, och om det fungerar blir det helt, heligt (läs föresten Mia Skäringers bok som tar upp detta med brustenhet och helighet i en vardaglig familj). Det finns otaliga exempel på hur barn tagits omhand i olika familjära konstilationer, med gott resultat. Den äktenskapliga normen kan spricka och har sina svagheter. Att ge vidare Guds kärlek är vi alla kallade att göra. Det finns många barn som behöver en kärleksfull famn, och det finns många tomma kärleksfulla famnar. Dom bör vi föra ihop. När det brustna möter frälsaren blir det helt, när nåden får råda mitt bland skärvorna skapas en ny helhet, en helighet i mosaik.

måndag 6 september 2010

Diakoni och gemenskap

Skrivit i Andreaskyrkans blogg idag. Jag återger det här.

Andreaskyrkans vision är att "Vi vill växa – i tron på Kristus och som gemenskap. Vi vill synas – en kreativ och omsorgsfull kyrka mitt i Stockhom". Nu är det mycket fokus på det här med gemenskap. Hur är vi gemenskap och vad gör oss till en gemenskap? Aktuella frågor i Missionskyrkan, om församlingarnas självständighet och den nya gemenskapen i ett nytt samfund är också exempel på detta. Samtidigt är det diakonins månad och Andreaskyrkan har denna höst ett diakonalt fokus. I visionen uttrycks det med ordet omsorgsfull. Där finns en viktig del i det här med gemenskap. Jag tror att det är därför evengelietexten för söndagen handlade om tjänande. Att tjänandet och att sätta sin medmänniskas väl och ve i fokus är en enande kraft. Jesus visar just på att vi inte ska jämföra oss med varandra och (be)döma varandra. I stället ska vi fokusera på det goda Gud vill ge oss och det goda som vi människor kan göra för varandra. 1Joh 4 beskiver kärleken från Gud på ett mycket fint sätt, och där finner vi orden som står på vår kyrka "Gud är kärlek". I vers 19 står det "Vi älskar för att han först älskade oss". Genom gemenskapen med Gud kan gemenskapen mellan oss människor upprättas och upprätthållas. Det är vårt centrum och det vi ska hålla fokus på. Det är Gud vi tillhör, och som ger oss kraft och mod att älska oss själva och andra. Sedan vad det i sin tur innebär konkret är en svårare fråga. Hur får jag ihop mitt eget liv, finna ro och mening? Vad kan jag göra för andra i min närhet, eller långt borta? Hur kan vi tillsammans göra något? Hur ska det nya samfundet fungera? Detta är sådant vi får jobba vidare med. En process i en omsorgsfull gemenskap.

Dag Sandahl är för övrigt på hugget igen. Titta gärna på biskopshearingen också, stundtals rätt intressant.

torsdag 2 september 2010

Borgerligt

Intressant på Kt idag. Två artiklar som hanterar ämnet vigsel i förhållande kyrka och samhälle. Opinionen tycks röra på sig, ska samfunden förlora vigselrätten ändå?

måndag 30 augusti 2010

Kristen Underjord

Oj! Att jag inte hittat denna blogg tidigare är ju märkligt. Mycket spännande! Tror bestämt att jag pluggat tillsammans med flera som hänger där. Nåja, den kommer med på blogglistan =)

fredag 27 augusti 2010

torsdag 26 augusti 2010

Budskap och mottagare

Ett budskap kan vara ett påstående eller beskrivning av något t ex. Detta budskap kanske jag (sändaren) vill förmedla till någon. Då gör vi ett uttalande, mottagaren tar emot och gör en tolkning av budskapet. Här finns (säkert som bekant) flera osäkra nivåer i överföringen. Redan i sändarens huvud finns osäkra faktorer. Hur formulerar jag mig som sändare? Vilka ord väljer jag? Vad har de för definitioner och värdeladdningar? Vad har jag för intetion med uttalandet? Sedan har vi nästa nivå, mottagandet. Här finns också osäkerheter. Hur tolkar jag som mottagare orden? Vad har jag för definitioner och värdeladdningar? Sedan i tolkandet finns ytterligare faktorer. Hur kopplar jag samman informationen till logiska enheter? Vad har jag för erfarenheter och referenser till det jag mottagit? Vad har jag för intention och syfte med att ta emot informationen? Vad blir då budskapet hos mottagaren? Budskapets längd påverkar också. Om det är längre kan mer beskrivas och mer vinklar tolkas in vilket kan ge en rättvisare bild.
Detta sker ständigt mellan människor, i media, på Internet. I mediasituation blir det ofta lite speciellt då ”nyheten”, det uppseendeväckande och kontroversiella letas fram och ingår i tolkningen. Genom media sker informationsöverföringen i två steg. Från förmedlaren till media. Sedan från media till den nya mottagaren. Här multipliceras felfaktorerna och det kan bli riktigt tokigt.
Maddes ”gravid chock” t ex. En rubrik som egentligen inte säger mycket alls då den har så många felfaktorer och infomationen är så kort. I fallet Falkvinge t ex är detta tydligt. Uttalandet ”äktenskapet är för en man och en kvinna”, är också ett budskap som kan misstolkas på detta sätt. Det blir lätt slutsatser som, diskriminerande, olika människovärde, ingen respekt för svensk lag, fundamentalism, homofobi mm. I fallet SD kan detta också betänkas. Där är uttalandet utformat med tanke på mottagarens fördomar mm. Då behövs ett litet detektivarbete för att utröna de bakomliggande intentionerna med uttalandet.
En budskap kan dock tolkas riktigt. Det kan ske en riktig överföring, en rättfärdig tolkning och prövning.
Jag hävdar att bibeln har ett budskap. Det är ett uttalande från Gud, via mediet människan. Kan vi förstå bibeln? Ja, med förutsättning att vi har ”förståelsen” att Gud finns. Annars tror jag inte vi har möjlighet att förstå den. Samtidigt tror jag inte vi har möjlighet att förstå den eftersom vi alla har ”Adam i oss”. Altså att vi alla har ett arv av synd från Adam. Att vi ej kan förstå och tolka allt med Gud (kärlek). Det är svårt att förstå att Gud menade kärlek med att säga att vi inte fick äta av trädet med kunskap om gott och ont t.ex. Så menade Gud att vi skulle vara dumbommar? Nej, det tror jag inte. Det finns en skillnad mellan kunskap och visdom. Kunskap har ingen relation till Gud, jag kan själv, jag vet. Medans visdom har en relation till Gud, i kärlek tillsammans, jag har erfarenhet. Kunskap och visdom ska kan följa varandra. Därför hävdar jag att det är så viktigt att tro. Som uttryckt i den urgamla bekännelsen, Jesus är Herre, eller som i första budet, du ska inte ha gudar vid sidan av mig, eller ur ordspråksboken, gudsfruktan fostrar till vishet o s v.

onsdag 25 augusti 2010

Sändaren debatt

Uj vad lite tid jag haft att blogga. Finns så mycket jag vill ta upp. Kristen tro och oskuldspresumtion, Jesus som programkod, bloggbävning och väckelse... Vi får se vad det blir framöver.
Däremot har jag haft lite tid att vara med i en intressant debatt på sändaren. Finns mycket mer jag vill skriva om det men jag försöker ta det lite lugnt.

onsdag 21 juli 2010

Kultur

Budskap skapar kultur, skrev Kt. Kring en kultur kan andra anknytas, det blir en kultur av kulturer. Remixkulturen tycker jag är fantastisk och något som naturligt växer i kyrkorna. Remixkulturen, är det budskapet om frihet att omtolka och återge något i ny tappning? Budskapet om Kristus remixas hela tiden i kyrkor världen över, kreativt skapande kring budskapet om Jesus. Visst skapar det debatter huruvida budskapet är förvrängt eller bara visat i ny form, men det är ju spännande och gör budskapet socialt.
Att ta pengar för användandet av Bibeln tycker jag skulle vara lika konstigt som att ta betalt för användandet av en spade. Bibeln kan kanske ses som sett verktyg, men kanske är vi verktyg för Bibeln? Bibeln är också budskap, information, logg (Wlogg, world logg?), brev och gemenskap. Ordet är fritt! Sharing is caring. Information wants to be free. Hur förhåller vi oss då till budskapet? Hur överlever kulturen? Vilken kultur överlever? Hur kommer kulturen av kulturer att se ut?

onsdag 14 juli 2010

Che

Såg filmen Che igår. Första minuterna var bra och förankrade handlingen i det historiska skeendet. Men sedan var det väldigt mycket ”dötid” som inte tillförde filmen särskilt mycket, så tråkigt att jag spolade en del. Jag hade inte förväntat mig någon hyllning till Che Guevara, snarare tvärt om. Vilket filmbolag skulle vilja, eller våga, framställa kommunism som något positivt? De politiska argumenten var i stort sett frånvarande och hela filmen var mest om guerillans plåga i skogen. Har i och för sig inte sett ettan, det borde man kanske göra. Men visst, revolutionen i Bolivia var definitivt ett fiasko, men de måsta ha varit väldigt motiverade och med tanke på den resons som uppstod på Che så var det knappast så menigslöst som det framställdes i filmen. En handfull bönder verkar vara de enda som greps av ett hopp om ett förändrat liv, som snabbt slogs i spillror, antagligen var effekten mycket större. Men hur skulle en så kontroversiell figur som Che kunna framställas objektivt?
Är det inte likadant med Jesus? Hur skulle han kunna framställas objektivt? Med så tydliga ambitioner på ett förändrat liv så blir historieskrivningen naturligtvis beroende på inställningen till detta tänkta liv.
Rätt dålig film i alla fall. Största behållningen var filmteknik och skildringen av sista striden och Ches död. Något verkligt bemötande och förståelse för hans kamp fick man inte, inte ens en rejäl sågning av den. Det var bara kamp, lidande och ett så snöpligt slut som det säkert var.

Några länkar till bra läsning
FörDomar
Internet och ondska
Windows träsket
pengar pengar

lördag 10 juli 2010

Utlämnade till subjektet

Stefan Swärd skriver mycket bra idag, om de stora frågorna. Än om vi är ateist eller kristen så är vi utelämnade till vårt subjekt. Allt vi uppfattar registreras och tolkas av vår intellekt, vårt subjekt. Frågan är då bara vad vi har för utgångspunkt, vilken mall vianvänder för att registrera och tolka, vad vi har för hopp och tro om sanningen.

För övrigt verkar det inte bara vara inom religionen det finns ”sekter”. Är inte moderaterna lite farligt ute? Inte bara katolska präster utan även politiker verkar också ha svårt för moraliskt leverne?

Köpte en CD häromdagen. Var mycket länge sedan, varför ska man ha musik på en plastbit? Men nånstans känns det som att enda sättet jag kan stödja denna musikgrupp och visa min uppskattning är att köpa den där skivan. De borde ha flattr, eller nåt.

torsdag 8 juli 2010

Diskriminering 2

Mitt tidigare inlägg i ämnet var skrivet utan någon större kunskap och egentligen inget vidare bra inlägg. Nu har jag kollat upp lite mer och jag kan inte säga att jag har helt koll på läget men här finns en hel del kring diskriminering (i Sverige). Det är utifrån denna skrivning inte helt solklart men antagligen är nekande av vigsel för homosexuella att betrakta som diskriminering. Det bekräftas också av detta uttalande, som också gör klart att det för närvarande finns särlagstifning för trossamfund som gör att det inte är olagligt för trossamfund att neka vigsel av homosexuella. Min fråga kvarstår dock om den nuvarande lagstiftningen (och beslut i många trossamfund) gör att det numera inte diskrimineras på denna punkt? Hur är det då med andra sexuella identiteter? Och vidare, hur är det med andra vigningar i samfund? Är det en offentlig verksamhet och akten att betrakta som en tjänst så kan det mycket väl vara diskriminerande att neka någon prästvigning t ex på grund av sin trosuppfattning, vilket också handlar om anställning. Det börjar bli knepigt det här med diskriminering och kränkning, särbehandling och yttrandefrihet.
Det är i alla fall klart att ungdomsförbunden inte anses diskriminera och får behålla sina stadsbidrag. Det verkade handla mest om medlemskap och förtroendeposter, inte organisationernas åsikter.
Men detta ställer kristna organisationer i en rätt knepig sits i dagens samhälle. Som jag ser det så är efterlevnad enligt bibeln i det närmaste olagligt. Bibeln hade inte fått ges ut idag om den var nyskriven, den hade brutit mot lagen, enligt vissa. Inget nytt i historien men tråkigt att vi ska hamna där igen. Religionsfriheten är återigen på tapeten. Får man tillbe Gud? Jag vill naturligtvis inte hetsa till till något på grundval av bibelns ord, även om jag vill leva efter vad bibeln lär och vill berätta för andra, men det hela kräver en god bibeltolkning och undervisning. Hur vi behandlar dessa texter och lever i Kristi efterföljelse på ett gott sätt som upprättar människan. Kanske kan kristna även få lagarna i EU och Sverige att vara mer sansade och öppna för en bredare kultur? Visst kommer människor i kläm i ett öppet samhälle då vi kränker varandra, men människor kan leva beklämda i en stat med för hårda regler, kränkta av staten. Även hårda och snäva regler är ingen garanti mot att människor ändå kommer i kläm. Vi får försöka leva öppet och i dialog, så lär vi oss leva tillsammans, i kärlek.

Skriver vidare på Credoforumet, intressant samtal.

tisdag 6 juli 2010

7e dagen

Dubbelpostar inlägget från Andreaskyrkan.se.

Jag låg i hängmattan häromdagen och åt ett plommon. Jag tänkte som jag tror många tänker i härliga semestertider, ”det här är livet”. Teologiskt skolad som man är reagerade jag plötsligt. Hur går detta ihop med Jesus som säger ”jag är vägen, sanningen och livet”? Menar jag när jag ligger i min hängmatta att "det här är Jesus"? Adam och Eva kan jag tänka mig hade det så bra som jag i min hängmatta, om inte bättre. När Gud skapat i sex dagar, Eden, djuren och människorna, tror jag dom vilade där allihopa på sjunde dagen och tänkte ”det här är livet”, och de som hade det eviga livet kunde sannerligen säga det.
Det goda livet, som inte behöver innebära trädgård och frukt utan kan lika väl vara en stad som vi ser i uppenbarelseboken, tror jag är det som Gud skapat åt oss och som Jesus vill föra oss till. För övrigt är det en utmaning att se hela året som Guds skapelse, att även en novemberdag kunna säga "det här är livet". Gud kanske ser skönhet i det vi i vår brustenhet har svårt att uppskatta. Hörde på radion häromdagen att när kärlek kostar, så växer den. Kanske en "kostsam" regnig dag gör att skönheten växer?
När vi stressar och sliter eller drabbas av sorg och svårigheter längtar vi efter vila och det goda livet. Den sjunde dagen kallas sabbat i judisk tradition, vilodagen. Vi kan också ha viloperioder på året, som kallas fasta. En vila även för matproduktion och konsumtion. Förr var det naturligt att fastan var på senvintern då det fanns lite mat kvar i förråden och vinters göråmål var få. Idag kanske det är mer naturligt att ha fasta på sommaren? Kanske inte främst kring mat då utan kring kommunikation och media. Vågar du koppla av? Stänga av mobilen och sätta facebookstatusen till ”på semester, åter om 40 dagar”? Hoppas du i alla fall får tid för återhämtning och förfriskande bad! Och kom ihåg att även om Gud gärna vilar så har han lovat att vara med oss alla dagar och han hör din bön även på sommaren.


Sandahl offensiv som vanligt.

onsdag 30 juni 2010

Samvetsfrihet

Manifest för samvetsfrihet, har nyligen lanserats. Jag är ambivalent om jag skulle skriva under.
De inledande orden var inte så konstiga utan verkar väl formulerat och försöker ringa in kristen tro.
Första punkten om människovärdet är generellt bra, inte så tydligt som jag skulle önska. Vad innebär det att vara skapad till Guds avbild? Vad är människans värde? "Jag är älskad därför finns jag till", är något av vad jag skulle vilja sken igenom i detta stycke. Per Ewert skriver bra om människovärdet och hur vi står upp för det. Sedan skulle det passa att försöka skriva något om sexuella minoriteter och förföljelser i detta stycke med tanke på nästa punkt. Man får intrycket att HBTQ inte är en grupp som kristna ska engagera sig för.
Andra punkten börjar lite konstigt, "Vi tror på äktenskapet", låter som en trosbekännelse. Vi tror att äktenskapet... hade varit en bättre början likt första punkten. Håller annars med om inledande beskrivning av äktenskapet. "... som det enda rätta sammanhanget för sexuell samlevnad..." tycker jag är olyckligt formulerat. Vadå enda rätta? Vad finns det för sanktioner? Det borde varit formulerat som ett påbud, inte förbud. Sedan står det om hälsa och välmående, vi vet att sex och närhet är viktigt för välmåendet, kan vi då bryskt neka HBTQ personer detta? Är det att värna sin medmänniska? Det måste finnas undantag här. Om någon på eget ansvar och i kärlek (altså med Gud) finner det bäst att ha en sexuell relation med någon av samma kön vem är då vi att döma i detta? Ska vi skuldbelägga människor för deras sexuella läggning? Nej naturligtvis inte. Ändå hävdar jag att äktenskapets form är främst för en man och en kvinna, men det utesluter inte andra kärleksfulla (och då menar jag inte främst sexuella) relationer. Detta manifest tenderar att på denna punkt göra kristenheten en otjänst, hävdar jag. Sedan undrar jag om "alla tidigare definitioner i historien" inte är att ta sig lite vatten över huvudet. Om närhistorien räknas så tror jag inte Sverige var först med detta.
Sista punkten är i det närmaste klockren, jätteviktig punkt som jag gärna skriver under. Även den sista meningen tycker jag var bra, "respektera den klassiska äktenskapssynen", vi kan kräva respekt för men inte kräva exklusivt.
Det blir nog ingen underskrift för min del även om det i stort sett verkar bra, men ett manifest bör man helt instämma i, inte bara nästan. Det är en svårighet med många olika namninsamlingar.

torsdag 24 juni 2010

Känsligt kyrkorum

Kameraövervakning i kyrkorum anses inte vara ok, det är en integritetskänslig miljö, skrivet Kt idag. Det är väl något att vara stolt över? Här i kyrkan tjuvfilmar vi inte folk utan tror gott om oss. En fristad från övervakning är ju jättefint nu när det blir allt vanligare med kameraövervakningar. Får man ens vara i fred hemma numera?
Utrotandet av synden sker inte med mera övervakning utan med mera gudsfruktan, hävdar jag. Många tycks dock tro att övervakning löser brotten i kristendomens (?) namn.

söndag 20 juni 2010

Bröllopsprofet

Nu har så det stora bröllopet varit. Dagen före, i fredags, var det kraftigt regn och åska över mitt huvud. Som så många andra funderade jag kring hur det ska bli med bröllopet i morgon. Skadad som man är funderade jag också på om Gud har ett budskap i det hela. I GT kan vi hitta massor av naturkatastrofer, kungliga drömmar och annat i samhället som det profeteras kring, som budskap från Gud. Naturligtvis kan händelser kring bröllopet tolkas på en mängd olika sätt beroende på syfte och kontext. T.ex. skulle en royalist kunna tolka det som antingen stöd för monarkin (se hur fint det blev och vilken bra publicitet) eller kritik av monarkin (denna fadäs hände ju för att... för att monarkin ska överleva krävs...). På samma sätt kan det tolkas i kontext av kristen tro (genom Guds Ande skulle man kanske kunna säga, åtminstone i Guds anda). Ett förfärligt oväder skulle då kunna betyda att det är illa i Sverige, dess grava synd misshagar Gud och vi behöver omvända oss från vår synd. Vackert väder skulle kunna betyda ett stöd för monarkin, en av Gud välsignad ordning för ett land, och deras tro är en ledstjärna för Sveriges folk. Jag tror dock inte jag ger mig på något sådant profetiskt tal.
Däremot var det ju lite intressant att jag så nyligen bloggade om ”Störst är kärleken”, ungefär vad Daniel avslutade sitt tal till Victoria med. ”Störst av allt är kärleken" sa han till och med och fick väldiga applåder. Det var fint och jag hoppas han hade åtminstonde en liten syftning på den största kärleken, Gud själv. Men det läta lite som han syftade på deras gemensamma kärlek, och visst, den var kanske störst för dem just då. Även kungahuset lever i spännande tider, blir roligt att få följa dom en bit genom livet och jag tror de kan medföra mycket positivt för Sverige och förhoppningsvis även utamlands. Vi får se vad kyrkan fortsättningsvis får för relation till kungahuset och Sverige i stort, jag ber för dem.

För övrigt är det ju tråkigt hur människor ibland i godhetens namn klampar i klaveret, inte sällan med kristna förtecken.

fredag 18 juni 2010

Jesus dömer ingen

Bloggade tidigare om ”störst av allt är kärleken”, som är en sanning med modifikation men som ibland åberopas till förmån för sexualliberala värden. Det finns ett annat uttryck som har tendens att användas på liknande sätt. ”Jesus dömer ingen”, också en sanning med modifikation. Det är skillnad på Gud och människor, det är en grundläggande grej i kristen tro. Att tro att man själv, någon människa eller något annat är gud än Gud är del i det som kallas ”ursynden”, att helt enkelt inte tro på Gud (vilket naturligtvis inte är lätt men det är en annan fråga). Samtidigt visar Gud sin samhörighet och vilja till gemenskap med människan genom att själv bli människa genom Jesus och han vill ”bo i vårt hjärta” och vi kan be till honom vilket gör Gud till något mycket nära människans innersta, sitt subjekt. Att Jesus inte dömde äktenskapsbryterskan eller kvinnan vid sykars brunn handlar om hur vi ska vara mot varanadra som människor. Låt den utan synd kasta första stenen, ingen av oss är utan synd och har ingen rätt att döma vår medmänniska. Ta först ut bjälken ur det egna ögat innan du påpekar flisan i din broders öga. Det gör att vi kan tala om normen (lagen) och (försöka) påvisa den men inte döma. Vad den enskilde gör privat är dennes ensak och vi bör lita på varandra att själva ta ansvar för sina handlingar och det bör den enskilde också vara bäst på att själv bedöma. Detta förutsätter omsorg och undervisning, uppfostran kanske man kan säga. Uppenbara brott som handlar om våld o s v visar dock på behovet av polis och rättsväsende. Som vanligt handlar det om balans mellan personligt ansvar och kollektivt ansvar.
Åter till dömandet. Domen är Guds (överlåten till sonen), för han är den ende som kan döma rättvist (och sonen som genomlidit allt vet vad synd och brustenhet är), för endast han är rättfärdig och utan synd. Så Jesus ska vis(s)t döma! Det säger han själv flera gånger, men det blir den slutgiltiga domen vid tidens slut. Så att använda uttrycket ”Jesus dömer ingen” är ingen ursäkt för normlöshet eller bortsuddande av rätt och fel. Däremot är det en uppmaning att vara nådefull och omsorgsfull om sin medmänniska och inse sin egen synd, att det där om rätt och fel inte är så lätt.
”Domen fruktar jag väl stort, eftersom jag illa gjort,
men den trösten jag ej glömmer, att min broder Jesus dömer.”

Alla vill vara en stjärna

En påtaglig effekt idag (och antagligeni alla tider) är att ”alla” (tja dom som så att säga syns) vill vara med ”där det händer”, ”moderiktig”, ”modern”, helt enkelt inte betraktas som utstött eller en ”loser”. Detta har rätt stora effekter i samhället, inte minst på ekonomins område (ja säg det som inte har med ekonomi att göra). Dessa effekter kan man se i stort och smått, på skolgårdar, på nätet och i organisationer mm. T.ex. börjar facebook betraktas som tråkigt, företag och ”kreti och pleti” börjar använda det och då blir det mindre intressant, mindre ”inne”, inget spännande eller innovativt. Naturligtvis finns det massor av såda exempel och det är olika människor som är ”inne och ute” i olika sammanhang så jag tror inte det generellt finns några konstanta ”utemänniskor”. Detta skapar rörelser i samhället på gott och ont. T.ex. har dessa effekter rätt stor inverkan på att bygga församling. Det är lätt att dessa effekter påverkar även där. När medlemsantalet minskar (av vilken anledning det nu må vara), ekonomin kanske krymper, kyrkan börjar bli sliten eller att det känns allmänt ”motigt”. Detta tar lätt luften ur en gemenskap och det blir ”depression”. Hur motverkar man då detta? Kan en företeelse/organisation fortsätta vara relevant, kämpa sig igenom motigheten och gå vidare? Ja naturligtvis, det har hänt och händer hela tiden. Det finns människor som trivs bäst med att hoppa till något nytt, bygga om, hoppa på ”där det händer”. Men det finns också dom som troget kämpar vidare, som kan finna ett lugn i att stå kvar och inte ständigt jaga nytt. Båda dessa krafter tror jag som sagt är bra och de bör finna en harmoni tilsammans. För att ett projekt ska bli lyckat behövs både visionärer och arbetare, både de som skapar nytt och de som genomför (det finns massor av terorier och begrepp kring detta med ledarskap, gruppdynamik mm och visionär behöver inte stå i motsats till arbetare o s v jag bara drar linjerna för dessa två strategier). Organisationen/församlingen befinner sig bara i olika stadier. I framgången byggs det nytt, anpassas till förutsättningarna och appliceras på situationen (lagar mat och äter). I motgång fokuseras kärnan, kring vad man samlas kring och fördjupas, kanske dax att omstrukturera förutsättningarna/resurserna (dags att diska och köpa nytt). En kristen organisation bör för övrigt inte vara rädd för att faktiskt lägga ner när det inte finns förutsättningar/resurser för organisationen, det finns liv bortom döden. Fröet måste begravas och dö för att växa och ge frukt. Men när det väl satts i jorden måste det kämpa genom skalet och uthärda sol och torka.
"Folk vill ta tillbaka, men vägrar att ge" - sjunger Timbuktu, kanske är lite av känslan i detta. Men varför vill man inte ge? Det är nog kärnfrågan, vad tror vi på?

onsdag 16 juni 2010

Är kyrka ett stim?

STIM är på g. Fortsatt kontroll och avgiftsbeläggning i kyrkorna. EFS är under luppen och ska rapportera in sina musikarrangemang. Enligt enkäten som finns att kolla på efs.nu. kan man utläsa att det kostar minst 251 kr (det var väldans exakt summa) för konsert eller musikgudtjänst med entréavgift (än hur liten avgiften eller samlingen må vara). Eftersom det vanligtvis är gratis i kyrkan kan denna summa generellt skippas, och skulle så vara fallet får man väl justera inträdet efter avgiften. Men det kostar även om det är gratis! 113 kronor kostar det för en gratiskonsert eller gudstjänst. Detta gäller oavsett vilken musik som framförs vad jag kan förstå. Så om jag själv skriver all musik till alla gudstjänster på ett år (vi säger ca 60 st) så skulle det kosta min (fiktiva) lilla församling på 7 pers 6780 kronor. Det blir ca 970 kronor per år och medlem! Rakt ner i STIMs fickor, där viss del går vidare till artister med någon sorts knepigt fördelning. Nu går detta som tur var att undvika genom att inte ha mer än 30 minuter musik i gudstjänsten men visst känns det klåfingrigt och girigt av STIM? Dessutom blir ju effekten att församlingar drar ner på kulturen, mindre musik i kyrkorna altså (för vi har inte råd).
"Redovisning ska ske oavsett om de verk som framförts betraktas som ”fria” eller ”skyddade” av Stim, dvs oavsett om kompositören lever eller varit avliden sedan länge." Men hur är det med CC-licensierade verk då? Remixade verk? Skramblehackade verk? Finns ingen annan musik än "STIM-skyddade" eller musik till sedan länge avlidna? Förresten vad är "sedan länge" numera? Tydligen är det 70 år efter kompositörens, eller för den delen textförfattarens, död! Även musikunderhållning i stil med Cafémusik kostar inget men måste rapporteras. Klart att verkets upphovsperson ska anges vid verket men att rapportera allt och hålla koll på minsta ton är mycket merarbete för en kyrka som i alla tider sugit åt sig kultur och framfört och remixat frimodigt som sig bör (eller?).
För övrigt hänvisar man till CCLI-licens (Christian Copying Licensing International). Allt som kopieras med denna licens måste också rapporteras!
"Dagens licenstagare har inte bara friheten att lagligt kunna använda copyrightskyddat material..." Wow, vilken "frihet" att få använda det man betalat för. Vore det inte större frihet att få använda det man betalat för (eller själv skapat) utan att behöva rapportera och köpa licenser mm? Med CCLI licens kommer min lilla fiktiva församling att få betala "endast" 474 kr. Vill min lilla församling visa video (än hur kort liten snutt) kostar det 792 kr. Dessutom gäller det rätten att mångfaldiga verk som täcks av CCLI (381 producenter), altså inte någon heltäckande licens. Plus då att man behöver tillstånd från STIM att få framföra verken, som vi tidigare sett. Om man inte vet vem som har cypyright på ett verk kan man bli skyldig att betala royalty om det senare klaras upp. Skulle man inte kunna göra lite som det förslag som finns för "orphant works" på EU nivå? Att man fixar en sorts försäkring och "åker man dit" på rättighetsintrång (vad det nu egentligen är) så betalas det av försäkringen.
Summa summarum, om min lilla församling vill framföra en musikgudstjänst en gång i månaden, samt visa texten på bildkanon och visa en liten videosnutt kostar det, 113*12+474+792=2622 kronor. För den summan kan denna lilla skara människor se (privat i min lägenhet) på 104 hela filmer hyrda på ica (det är två filmer i veckan). Fast som förening kan man ju få statliga bidrag för att täcka detta, men vem av oss sju ska rapportera allt? Knappast någon bra timpenning för den lilla föreningen. STIM och CCLI vill altså begränsa utbudet, begränsa kulturkonsumtionen och befrämja små privata samlingar i hemmen i stället för mer offentlig ideell organiserad verksamhet (till förmån för Biografer och konserter kan man anta men de behöver inte vara motsatta varandra, gratis kan vara komplement till kostsamt). Emotivisten säger buu!

tisdag 15 juni 2010

Nyspråk

Matt 5:37 handlar om hur Jesus var emot nyspråk? Det var en ny tolkning för min del men borde inte alls vara främmande eller konstigt egentligen. Han som är Sanningen och Ordet värnar naturligtvis sannfärdigt språk och möjlighet till god kommunikation/relation. Nyspråket däremot är närbesläktat med lögnen och hör till ”lögnens fader”.
Jonas Nilsson talar om hur Jesus kan ha olika partitillhörigheter, intressant. Vet inte om han lyckades hålla det så neutralt som jag önskat men ändå visar han på att det inte går att placera in Jesus så lätt i nåt parti och det är absolut inte så att det finns något ”rätt kristet parti”. Jag skulle ju då vilja lägga till fler partier (som Jonas också själv vill). F! ingen är man eller kvinna i himmelen. Piratpartiet Gud har all upphovsrätt och hans Ord är fritt, han vill värna vår integritet.
Hmm, ett problem med Gud som piratparits är att han skulle ju kunna vara den ultimata övervakaren, storebrors storebror liksom. Men eftersom han är den ”perfekta makthavaren” så är det mer en trygghet än ett hot, och han utnyttjar eller skvallrar inte om konfidentiellt material. Han har heller inga straffregister för förlåtna synder. Men visst, inte heller piratpartiet tror jag Gud skulle rösta på. Undrar egentligen vad han tycker om demokrati över huvud taget? God demokrati (med endast Gud som sann auktoritet) tror jag Gud gillar. Men ”majoritetens diktatur” och politik- eller juristspråk som förleder folket och inte frömjar god kommunikation är effekter av dagens demokrati som kanske inte är så bra.

fredag 11 juni 2010

BSOD

Wow! Körde lite Windows för att se om spelet testament funkade bättre där än i Linux. Efter typ en timmes uppdateringar och tjafs lyckades jag ladda ner spelet och testa det. Men det var inte dagens stora Windowz problem, utan när jag surfade lite dök den helt oförväntat upp, BSOD. Var inte den typ banlyst i Vista? Elak sådan, "dumping memory" och plötslig reboot utan att man han läsa, tyvärr han jag inte ta kort på den, det hade ju varit roligt. Inte så ofta man drabbas av datakrash nuförtiden annars. Lånade förresten en DVD på ica i veckan och den vägrade spela i DVDn, så jag testade i Vista, som inte ens kunde läsa skivan. I ubuntu var det dock inga problem och man kom till menyn direkt (utan att se massa tjafs trailers och annat). Måste ha varit nåt DRM skräp.
Hur var spelet Testament då? Funkade ungefär lika bra i wine för Linux. Spelet har rätt bra upplägg tycker jag, roliga idéer och rätt intressant. Styrningen är tyvärr dålig och det tycks lagga än vilka inställningar man har. Hamnar ett träd eller en klippa i vägen för kameran ställer det till det (tyvärr inte ett ovanligt problem för denna typ av spel). Men testa vet jag!

söndag 6 juni 2010

Diskriminering

Det blev inte direkt någon "bloggflod", inte lätt att hitta tid för att blogga alla gånger.
Jag har funderat länge på ytterligare ett ämne som jag skulle behöva fördjupa mig i. Det är ämnet diskriminering. Hur definieras det? Enligt wikipedia är det negativ särbehandling av människor på osakliga grunder och som rör en människas identitet, som kön, hudfärg, inkomst, politisk åsikt, religion, övervikt, funktionshinder och ålder.
Så att inte viga samkönade par kan således vara diskriminerande? Det verkar vara en allt mer allmän åsikt. Så genom att erbjuda samkönade par vigsel så har man undgått denna diskriminering? Hur är det med polyamorösa? Eller andra sexuella identiteter?
I Svenska kyrkan finns andra vigningar är vigsel av par, präst- diakon- och biskopsvigningar (förr fanns även vigningar för vårdyrken i vårt samhälle). Är dessa vigningar fria från diskriminering? Jag hävdar att så inte är fallet. En teologstudent kan bli nekad prästvigning, inte på så "handfasta" grunder som kön, hudfärg eller inkomst utan på de mer flyktiga diskrimineringsgrunderna som religiös tillhörighet.
Är det inte så att diskriminering är då någon orättvist särbehandlas? Att en allmän regel inte är diskriminerande även om den utestänger någon? (nu är jag ute på hal is inser jag). Att alla med inkomst måste skatta t.ex. De som inte har inkomst kan inte skatta och kommer på så sätt "undan skatten", för det är inte applicerbart på dom. Det är en allmän regel men som inte kan appliceras på alla. Men en allmän regel kanske ändå kan vara diskriminerande? Att den är så specifik att den uppenbart utestänger någon? Ungefär som när man var barn och någon sa något i stil med, alla med röd tröja får inte vara med i leken, bara för att utestänga någon. Men en norm eller lag måste, per definition, utestänga alla (inte endast vissa) som inte uppfyller normen/lagen. Är då alla lagar som rör en människas identitet diskriminerande? Så att ha progressiv skatt skulle då vara diskriminerande? Jag har för mig att orden tolerans och diskriminering inte finns i bibeln, kanske för att det inte är riktigt så det "bibliska tänkandet" funkar? Måste kolla mer om det.

På tal om särbehandling så vill jag försöka hålla mig utanför mellanösternkonflikten, även om det är lockande att ge sig in i den debatten. Jag önskar alla människors frihet och värdighet, och hur detta ska uppnås i denna känsliga konflikt tror jag är mycket svårt.

onsdag 26 maj 2010

Grund lag?

Jaha, så här i valtider (och innan politikerna går på semester) är det dags för grundlagsändringar. Det är ju smidigt att ta dom innan ett val så kan dom klubbas och träda i kraft efter valet om blocken är överrens. Hoppas kunna länka till någon mer insatt för en kommentar till detta. Vad som lätt står att läsa i dokumentets inledning innebär att EU medlemskapet skrivs in i grundlagen (!), vet inte om jag är särskilt förtjust i det. Sedan står det att det görs språkliga ändringar för att göra lagen könsneutral... jag undra hur det är med hen? Det står också om ”överlåtelse av beslutanderätt till internationella organ” och ändringar i ”regleringen som ska gälla i krig och krigsfara”, undrar just vad det innebär? Vilka internationella organ? Vad innebär ”krigsfara”? Verkar lite diffust. Inte överges inställningen sedan ådalen 1931? Det kan komma att göras ändringar i vallagen (beroende på hur mycket de kommer att behandla denna gång), kanske inte alltför allvarliga ändringar men värt att rapportera om i ”gammelmedia” kan jag tycka. Sedan finns det förstås positiva delar också, som att rättegångar ska ske inom skälig tid t.ex. Men jag har tyvärr mina misstankar om att dessa lagändringar kommer att försvaga den enskilde medborgarens ställning, även om det står så fint om att ändringarna ska stärka individens friheter och rättigheter. Sedan hoppas jag att diskrimineringsskyddet kommer att innebära något positivt. Vi får väl se.

tisdag 25 maj 2010

Blogg flod

Blogg flod
Torkan har släppt :)
Hittade denna blogg och där går att läsa en av de mest intressanta diskutionerna kring äktenskapsfrågan jag hittils hittat, läs gärna och fundera.
Där hittade jag också detta som jag inte kan låta bli att kommentera.
"Barndopet förvränger hela bibeln". Nej det skulle jag inte säga. Barndopet har också stöd i Bibeln, men vi kan kolla på de punkter de framför.
1. Personlig tro. Barndopet är likt ett konto på banken, aktivt men inte i bruk förrän någon tar ut eller sätter in pengar på kontot. Den personliga tron är lika viktig även för en barndöpt, "tron allena", men dopet kan ske på en "ställföreträdande tro" av föräldrarna. När Guds folk utvandrade från egypten lämnade inte föräldrarna barnen på stranden utan tog dom med genom vattnet.
2. Frälsningsupplevelse, är naturligtvis viktigt och fullt påtaglig även med ett barndop. Det kan jag själv intyga från egen erfarenhet.
3. Eget ansvar, ska också betonas. Dessa punkter hör nära samman med punkt ett och jag ser ingen motsättning här. En giltig kritik kan vara att
barndop idag lätt görs utan betänkligheter, det blir likt en billig nåd (Bonhöffer). Om barndopet ska ske är det just på "ställföreträdande tro" och
ett löfte att fostra i kristen tro. Likt nattvarden är starkt förknippad med undervisning så är dopet en engånghandling för detsamma (Matt 28:19-20).
4. Ingen visshet om att våga be om den helige Ande. Åter kopplat till punkt ett.
5. Inget löfte om den Helige Ande. Här blir det lite svårare. Visst utlovas Helig Ande även för barndöpta, det ingår i liturgin och som tidigare konstaterat
är den personliga överlåtelsen viktig för en levande och verksam tro. Löftet kan däremot inte ges hursom i barndopet, det blir mer ett löfte om att Anden ska komma till dig när du vänder dig till Gud i tro. Men här är vi inne på sådant vi inte riktigt kan veta, hur verkar Anden? Anden är likt vinden, blåser vart den vill och vi ser inte varifrån den kommer.
Sedan har vi de härledda punkterna
a. Arvssynden. Det sägs om arvssynden att det är den enda läran som kan praktiskt bevisas. Det vill säga att vi kan se potentialen i alla människor att synda. Arvssyndsläran är också ett sätt att tala om att vi ALLA är syndare och i behov av Guds nåd, vad blev det annars av Jesu gärningar? Men även här finns giltig kritik och mer komplicerade frågor. Hur är det då med barnen, de har väl inte syndat? Nej, kanske inte (åtminstone inte synligt) i deras första år men det brukar komma. Sedan kan vi som föräldrar förstå varför våra barn
gör som dom gör och säga "ja det var kanske fel, men ingen synd, det skedde ju därför att...". Jag tror Gud i sin allsmäktighet ser liknande på människan. Vi kanske inte ser det som synd, men det är det och jag tror Gud har förståelse för de synder vi gör, även om inte vi har det alla gånger.
b. Nöddopet, är ju en lite konstig sak i konsekvens av tidigare ställningstaganden. Helt giltig kritik och jag tror den ståndpunkten inte har varit så lätt att försvara. Vägen till himmelen går ju genom Guds nåd allena. Varken dop eller tro är egentligen avgörande utan allt står i Guds hand, hans är domen. Barn som dör, hinner de döpas, hinner de tro, hinner de få den Helige Ande? Vad som händer med barnen är inte lätt att veta men vi kan förtrösta på att Gud dömer rättvist och han har alla barn (små som stora) i sin hand. Trons avgörande betydelse handlar mycket om trosvisshet och Guds förvandlande kraft i våra liv. Utan tron har vi inga förhoppningar om Guds slutgiltiga räddning och kan inte utföra det uppdrag vi fått av Gud att uppfylla jorden och gå ut och göra alla till lärjungar. Men huruvuda hedningen räddas eller går under kan vi inte veta (Rom 2).
c. Denna punkt verkar lite raljerande och inte helt seriös. Läs gärna om "vi och dom" mentalitet i bloggande och vad det säger om oss i en polemisk diskurs (då gällande politik men jag anser att det har implikationer även på bloggar om tro). Detta har också giltighet på den ilska jag kan förstå att baptister har mot kyrkor som förtryckt baptister. Den polemiken har svårt att läka sår. Likaså bör "klassisk baptism" fundera över vilka klyftor som fördjupas med deras retorik, även om läran kan vara giltig och som de har rätt att kämpa för, och jag vill stödja alla som strävar efter Kristus. Vilken lära som är "slutgiltigt rätt" kan vi inte veta, endast tro. För övrigt skulle jag vilja utmana lite väl självsäker kristna att kolla in landoverbaptist, det kan finnas större problem att tackla än våra egna kristna syskon.

En tanke kring detta är om inte dessa "svallningar" (födsloverkar?) bland samfunden i sverige är ett sätt att på lång sikt arbeta med teologiska frågor? T.ex. försoningsläran, en fråga man sällan ser diskuterad idag. Denna fråga splittrade samfund men genom historien har den fortsatt bearbetats, samtalats om och forskats i och gett en ökad förståelse för de olika ståndpunkterna. Jag tror "historien" (d.v.s. Gud) kommer att döma dessa frågor som inte avgörs på ett enkelt kyrkomöte, som vi sett. Men vi får frimodigt forstätta verka för Guds rike i den fålla vi (av olika orsaker) tillhör.

Sen en liten kommentar (för att bli rekordpost) om "frihet inom ramar". Ja det verkar sunt att varje församling (ja varje kristen) är helt självbestämmande utifrån ramen att hålla sig till Guds ord. Problemet är då att vi syndare inte tycks kunna hålla oss till Guds ord. Tolkningarna går isär och vi tycks inte veta om vi håller oss "inom ramen". Endast tron försäkrar oss därom och på den är det svårt att bygga samfund (jag ser altså en skillnad i Guds kyrka, kristi kropp, och våra mänskliga samfund som försöker främja Guds kyrka). Vi (i kraft av Guds nåd) måste bygga samfund med brustna människor (teologer är människor inte sant?), likt Gud bygger sin kyrka av brustna lerkärl. Den "sanna kyrkan" kan vi inte "rama in", det är Guds dom och i Guds händer endast, sedan får vi göra så gott vi kan efter egen tro och eget samvete, sträva efter Kristus.
Alternativet är att tydliggöra denna "ram" (som vi sätter upp för vårt samfund). Detta är naturligtvis inget nytt, det har olika samfund (ja olika delar av Gudsfolket i alla tider) hållt på med, men vart hamnar vi då? Hur verkar frihet och ansvar? Förtrycker vi oss själva med ramar som inte Gud föreskriver? Jag tror att ett för intesivt och "samvetsgrannt" staketbygge sår split och föder osämja och splittring. Frimodighet och förlåtelse verkar i Guds rike. Jag tror att de samvetsgranna behövs mitt bland de frihetssträvande, för att profetiskt varna och hjälpa, och de frihetssträvande behövs för att vi inte ska förtryckas av våra egna lagiska ok utan leva i evangeliets glädje. Vi är en kropp tillsammans (vilket har en unik möjlighet nu via Internet)!
Mina ord här om dess två "grupper" är inte vidare bra, jag vet, men jag försöker beskriva något här. Dessutom är det ofta så att jag kan verka i båda grupperna, i vissa sammanhang blir jag varnande och kämpar för att hålla lagen i trohet till Kristus, kämpa mot det onda, helgelse. I andra sammanhang är jag förlåtande och visar på befrielsen i evengeliet, också i trohet till Kristus, att inte döma min medmänniska och inse min egen synd. Det är den dubbelhet vi har i Guds Ord, som skapar ett "spänningsfält" som leder oss mot frälsningen, lag och evangelium.
En viktig punkt framförs som jag vill instämma i. Förr var "vi" (tja vilka pratar jag om egentligen?) de som kallades Läsare, den smala vägens folk. Där tror jag vi har något viktigt. Att åter blir "läsare" (lyssnare? Hör du som har öron!), att faktisk vara förtrogen med skriften, idissla Guds Ord, se vad som står där, möta den Helige. Den är mitt hopp och min bön.

För övrigt är denna motion ett bra uttryck för vad vi som kyrka också borde kunna stå upp för, i relation till denna och tidigare bloggposter i äktenskapsfrågan.

onsdag 19 maj 2010

Störst är kärleken

Om utställningen "Störst är kärleken" sägs det i Kt att "den pekar med Korintierbrevets ord på vad vigseln handlar om". Då antar jag att Gunilla Leffler menar första Korinthierbrevet, det är två Korinthierbrev i nya testamentet. I det brevet finns det ett kapitel, kapitel 7, som handlar om äktenskap. Där står det i de första verserna att "Det är bäst för en man att inte alls röra någon kvinna. Men med tanke på all den otukt som finns skall mannen leva med sin hustru och kvinnan med sin man". Så enligt detta brev är det klart att vi helst inte ska gifta oss alls (för visst handlar det om äktenskap då Bibel2000 rubricerar det så?). Och ska vi gifta oss är det med en av det andra könet, eller? Det kanske är en bra uppmaning på utställningen? Särdeles billigt är det ju också att inte gifta sig alls.
"Störst är kärleken", är troligen syftande på 1Kor 13:13 men det är inte ett direkt citat, utan där står "Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störts av dem är kärleken" (min kursivering). Detta handlar om nådegåvorna och den så viktiga "grundtonen" av kärlek som bör råda i allt, tillsammans med tron och hoppet. Kärlek är alltså inte något specifikt om äktenskap utan om vår tro och vårt hopp. Kärleken är vi uppmanade att ha till alla människor och den får vi av Gud, som är kärlek, uppenbarad av Kristus (se dubbla kärleksbudet, Matt 22:37-39).

För övrigt vill jag uppmärksamma denna nyhet. Fantastiskt modigt och ett intressant ställningstagande, längtar till #spectrial2 i höst, och kanske andra rättsliga utspel?

tisdag 18 maj 2010

Vad innebär besluten?

På sändarens hemsida pågår en intensiv debatt under rubriken Missionskyrkan ger ingen rekommendation till församlingarna. Där samtalas det om vad besluten innebär. Innebär det att SMK har vidgat äktenskapsbegreppet till att innefatta par av samma kön? Eller är äktenskapsbegreppet inom SMK fortfarande mellan en man och en kvinna men församlingarnas autonomi understryks? Dock att ingen rekommendation eller tvingande skrivning finns? Församlingar får viga par av samma kön om de tar det beslutet (från och med idag?). Det kommer säkert en förtydligande artikel i Sändaren så småningom.
Det ska också bli spännande att läsa remissen (om GF) när den kommer till vår församling. Ett stort beslut är fattat, nå går vi vidare med det beslutet och arbetet med GF (gemensam framtid, eller vad det nu ska heta).