Read this!

Rick Falkvinge skriver intressant om irakkriget.
Funderade mycket på irakkriget när det satte igång. Det var något som inte stod rätt till, och det står fortfarande inte rätt till (tja det verkar aldrig riktigt stå rätt till för människan här på jorden). Den globala ekonomin är tungt skuldsatt (precis som vi människor är) och något kommer att hända förr eller senare som får bubblan att spricka (precis som vi kan läsa om i Bibeln också, inget nytt under solen, allt ska en dag komma i ljuset och bekännas). Det hör ihop brukar jag tänka, och det gör det ju på mer eller mindre direkta sätt. Irakkriget, Israels uttalande om Iran, Eurokrisen, Wikileaks... och vad mer som man inte får veta av dagliga media? Men ännu är det lugnt i landet trots orosmolnen...

Ortodoxa kyrkan

Ibland blir det långa uppehåll, kanske kan jag blogga mera nu ett tag vem vet? Jo Gud vet =)
Tror jag har sagt nån gång att en ortodox patriark sagt att ortodoxa kyrkan brukar ge nya kyrkor (med litet k förstås) ungefär 500 år på sig innan de uttalar sig om deras giltighet. Nu verkar det som att ryska ortodoxa kyrkan är på väg att bryta från ekumeniken med Svenska kyrkan (enlig Dag Sandahl).
Hade för övrigt tankar om att skriva om Kyrkan som en överlevnadskultur. En kultur som överlever katastrofer, värnar livet och överlevnaden, ja faktiskt ren överlevnad med evolutionsaspekter. Social gemenskap för överlevnad. Kanske återkommer om det.

Diverse

Bloggandet ligger lite nere igen, går i perioder det där. Har så lite tid förstås även om mycket finns att skriva...
EFS identitet har jag funderat mycket kring och det talas en del om det och snart är det EFS årsmöte. Även GF har snart årsmöte vilket kan bli intressant, ska det väljas ett namn nu då?
Andreas Holmberg motionerar för EFS. Det är klart att äktenskapsfrågan och ämbetsfrågan som har det kontroversiella könsperspektivet som gemensam nämnare är stora frågor. Hur hanterar vi vår kristna tradition?
Sedan fortsätter seglora smedja debaklet, tråkigt men intressant.
Jag har haft piratpartiet live som länk här på sidan men nu ryker den tills vidare även om de är intressanta att läsa. Klara har en tänkvärd blogg. HAX rekommenderas fortfarande.

Teistisk evolution

Såg en intressant bloggpost på Aletheia som jag vill bemöta. "Gör upp med evolutionstron" av Anders Gärdeborn.

Många kristna tror uttalat eller outtalat på en teistisk, eller gudastyrd, evolution. Med detta menas att utvecklingsläran, eller darwinismen, på ett korrekt sätt beskriver mekanismerna för en evolution från en urtida bakterie till människan, medan Gud är upphovsmannen bakom denna process. Tron på en teistisk evolution brukar grunda sig på en sund vilja att vara ”upplyst” och därför inte behöva blunda för samtida vetenskapliga framsteg, men också på en mindre välgrundad uppfattning att evolutionsläran är bevisad och det enda möjliga vetenskapliga synsättet inom biologins område.

Utvecklingsläran idag är inte lika med Darwinism, nya rön och nya synsätt finns på utvecklingsläran. Jag tycker inte vi ska blunda för vetenskapen om det var vad Anders tänkte. Evolutionsläran är inte bevisad, det är riktigt men den har väldigt starkt stöd och den utvecklas forfarande för att överensstämma med de fakta vi har.

Mitt syfte med denna artikel är dock inte att behandla vare sig evolutionslärans eller Bibelns vetenskapliga meriter. Detta görs på många andra ställen, t.ex. på föreningen Genesis webbsida, www.genesis.nu. Jag vill istället visa på det teologiskt omöjliga i att samtidigt tro på Bibeln och på en utveckling från amöba till människa. Jag gör detta genom att i tur och ordning jämföra områdena Skaparen, skapelsen, människan, döden och Frälsaren utifrån å ena sidan Bibeln och å andra sidan utvecklingsläran.

Spännande! Rock on!

Skaparen i Bibeln är kärleksfull. Ömt vårdar Han sin avbild människan oavsett våra förutsättningar eller prestationer, och uppmanar oss att ta hand om den föräldralöse och änkan (Jak 1:27). I brutal konstrast står den potentielle gud som skulle ligga bakom en evolutionär process. Denne är blodtörstig och slår ihjäl den svage, vilket är fundamentalt nödvändigt för att utvecklingsprocessen ska gå vidare mot högre livsformer. (Ibland framförs uppfattningen att även Bibelns Gud kan vara skoningslös med referens till krigen i Gamla Testamentet. Dessa beskriver dock Guds handlande i en fallen och därför abnorm värld, medan blodtörsten hos evolutionens gud utgör tingens normala ordning.)

Jag ser inte att evolutionen är speciellt blodtörstig. Det finns många viktiga evolutionära processer som är viktigare än det föranklade utrycket ”den starkaste överlever”. Fortplantningen, samarbetsmöjligheter och omvårdande egenskaper har nog så stor inverkan på evolutionen. Att det finns ont och gott, destruktiva och konstruktiva krafter i världen är ju inte nytt varken för kristentro eller för biologer. Högre livsformer är för övrigt inte alls säkert att det är evolutionens mål och vad är definitionen av en högre livsform?

Skapelsen är i Bibeln från början ”mycket god” (1 Mos 1:31). Efter den katastrofala händelse som kallas syndafallet är däremot skapelsen utsatt för en nedåtgående trend vilket Paulus uttrycker som att den ”blivit lagd under förgängelsen” (Rom 8:20). I utvecklingstanken är hela processen den komplett omvända. Här börjar allt i big bangs kaotiska urtillstånd och med tiden frambringas komplexa strukturer som stjärnor, celler och hjärnor.

Är det verkligen så att världen är i en ”nedåtgående trend”? Står det någon stans i bibeln? Är det inte snarare så vi upplever det? Jag vet inte men kan det inte lika gärna vara så att saker visserligen blir sämre men att annat också blir bättre och att det en dag ska avgöras så allt blir bra? Utvecklingsläran och det kristna budskapet har fundamentala skillnader. Den första handlar om att beskriva världens beskaffenhet och förklara vad vi kan uppfatta om vår värld. Den senare handlar mer om hur vi människor upplever saker och hur vi förhåller oss till världen. Det är skillnad på objektiva och subjektiva värden. Därav tror jag också synsätten är mycket olika. Det som tidigare kunnat vara kaotiskt tillstånd har kunnat uppfattas som gott och naturligt av människan och det som har gett mer strukturerade och komplexa strukturer kan uppfattas som mer ont av människan.

Bibeln ger människan en särställning i skapelsen. Hon är den enda av de skapade väsendena som får epitetet ”Guds avbild” och hennes uppdrag är att råda över den övriga skapelsen (1 Mos 1:27-28). Människan formades i en unik skapelseakt där ”livsande” blåstes in i ”stoft från jorden” (1 Mos 2:7). I evolutionsläran åtnjuter inte människan någon exklusiv ställning. Hon delar far- och morföräldrar med aporna och hon är ett däggdjur bland många andra. Hon är heller inte någon slutprodukt eller ”krona” i skapelsen, bara en länk i en över tid uppåt ringlande kedja.

Människan ges ingen särställnig för att det inte är utvecklingslärans uppgift eller syfte. Utvecklingsläran är ett mänskligt verktyg, inte en gudomlig uppenbarelse. Människan har onekligen en särställning i utvecklingsläran ändå, som den varelse som dominerar jorden så totalt och till och med börjar kunna styra över sin egen biologiska utveckling. Är vi människor då en ”slutprodukt” enligt kristen tro? Är vi inte ämnade för mera? Ska vi verkligen vara så här förtappade i synden? Hoppas vi inte på en frälsning? Ska vi inte omvandlas och få en ”uppståndelsekropp”?

I Bibeln är döden en katastrof. Livets Gud kan inte skapa en värld full av lidande och död. Men Han satte spelreglerna i sin skapelse och varnade för att om människan var olydig sin Skapare så skulle hon dö (1 Mos 2:17). Då människan trots detta gick emot Skaparens uttryckliga befallning drog hon döden över skapelsen, vilket vi idag bittert erfar i form av hat, hungersnöd, sjukdomar och naturkatastrofer. I det evolutionistiska scenariot är döden allt annat än onaturlig. Den är till och med nödvändig för att människan ska existera. Hade vi inte konkurrerat ut och slagit ihjäl svagare individer genom årmiljoner så hade vi inte stått här som arten människa idag.

Så Gud KAN inte skapa en värld full av lidande och död? Hur vet Anders det och är inte det att göra Gud liten? Men Gud har skapat en värld med lidande och död, inte direkt kanske men indirekt genom sin skapelse. Är det människan som uppfunnit döden? Är människan orsaken till naturkatastrofer? Även de naturkatastrofer som fanns innan människan fanns till, om vi nu tror på evolutionen? Är döden onaturlig? Är det inte den vägen vi är kallade att vandra? Korsvägen? Är inte det del av frälsningsplanen? Varför skulle Gud tillåta döden om det inte fanns ett syfte med den? Kan inte Gud besegra döden? Naturligtvis kan han det och det visade han med sin egen son, ”var inte rädda”. Jag tror för övrigt inte vi människor hade behövt slå ihjäl andra för att överleva, det går nog så bra att undvika att bli ihjälslagen. Visst hade det varit annorlunda om vi inte slagit ihjäl massa individer, kanske främst oss själva, det hade antagligen varit bättre, både emotionellt och evolutionistiskt, tror jag.

Med evolutionsläran som grund blir döden så intimt inflätad i naturens väv att vi blir fullständigt oförmögna att förklara teodicéproblemet för människor som rättmätigt önskar en intellektuell grund för den tro de väljer att bygga sina liv på.

Vad har då Anders för svar på teodicéproblemet? Jag ser det som att döden faktisk är naturlig och nödvändig, men det kristna hoppet är ju att det inte är slutet. Att vi ser döden som ond och onaturlig, men i ljuset av Kristus är den en parantes.

Frälsaren är Guds lösning på syndens och dödens problem. I Honom, och endast i Honom, kan vi enlig Bibeln få tillbringa evigheten tillsammans med vår Skapare. Synd leder lika obönhörligen till död idag som på Adam och Evas tid men, Gud vare pris, Jesus bar det straffet åt oss på korset. I den evolutionistiska historiebeskrivningen har döden ”alltid” funnits. Om döden inte är ett resultat av synd så finns synden bara i fantasin. Och om synden bara är en illusion så är också Guds lösning på syndens och dödens problem, Jesus Kristus, ett fantasifoster. En ateist har sagt att ”om vi tar bort Adam och Eva och deras ursprungliga synd, så finner vi de patetiska resterna av Guds Son bland den bråte som blir kvar av kristendomen”. Ett insiktsfullt uttalande från en i övrigt desillusionerad människa.

Döden kan rimligen inte ha funnits före livet fanns. Sedan tror jag vi talar om olika död här. Den ena är biologisk den andra andlig. Det är bra att skilja på det. Synden och döden kan vara lika verkliga även om man litar på att evolutionsläran kan stämma. Sedan tycker jag det är lite väl kraftfullt att kalla en ateist för desillusionerad.

Inom samtliga dessa områden är alltså den bibliska och den evolutionistiska världsåskådningen varandras diametrala motsatser. Det går därför inte att ens med skohorn försöka pressa in den ena i den andra. Som kristna församlingar måste vi därför våga göra rent hus med den bibelvidriga filosofi som evolutionsläran utgör. Vi får inte låta oss luras av ateisters och humanisters propaganda att alla upplysta och förnuftsstyrda människor är evolutionister. Och det bästa av allt – vi kan göra detta under fullt bevarande av en vetenskaplig integritet och en intellektuell hederlighet.

Jag anser att Bibeln och evolutionen går ihop mycket bra. Gud är sanning, och sanningen kan vi upptäcka. Det finns en värld vi alla delar och kan uppfatta. Det finns sanningar om denna värld vi kan förstå. Det är Guds värd, och honom vi kan lära känna, både fysiskt och i vårt hjärtan. Vi behöver inte pressa in den ena eller den andra med skohorn, de går så fint hand i hand, sida vid sida.

Meningsfullt livsåskådningssamtal

På Kt finns en artikel av Roland Uhrberg som är intressant och som jag kommenterar här. Långt inlägg, men det är ju så roligt =)
Vad är viktigt i meningsfulla livsåskådningssamtal?

Det gäller att kunna ställa de rätta frågorna när man diskuterar livsåskådning. Istället sysselsätter man sig med frågor som aldrig leder någon vart. Det gäller exempelvis hur vissa avsnitt i Bibeln ska tolkas. Det menar Roland Uhrberg, styrelsemedlem Humanisterna Uppsala, som ställer nio frågor som han menar kan bidra till meningsfulla samtal. I en debattartikel i Kyrkans Tidning nummer 52/11 skrev biskop Antje Jackelén: Någon djup rädsla för engagerade livsåskådningssamtal har jag inte. Det är möjligt, men min erfarenhet från andra troende personer är att det är svårt att få klara svar när man närmar sig svåra frågeställningar. Varje år efter Nobelfestligheterna sänder SVT programmet snillen spekulerar, programledaren brukar då alltid fråga hur de får sina snillrika idéer, ett ofta återkommande svar är: det gäller att kunna ställa de rätta frågorna. Samma sak tycker jag gäller då man diskuterar livsåskådning. Exempel på frågor som aldrig leder någon vart är till exempel hur vissa avsnitt i Bibeln skall tolkas. Föddes Jesus av en jungfru, kunde han gå på vatten, var Jesus Guds son etcetera? Vad man istället bör koncentrera sig på är en annan typ av frågor, gärna så enkelt formulerade som möjligt. När man lyckats besvara dem kan man gå vidare till mer sofistikerade spörsmål. En viktig sak är också att man för ärliga och uppriktiga samtal. Detta kan vara nog så svårt då ofta starka känslor är inblandade när det gäller religion och livsåskådning. Här några av de grundläggande frågor jag skulle vilja ha svar på:

Härligt! Frågor är viktigt. Få se vad han har att komma med, bra ansats.

Skapade Gud världen eller kan man vara kristen och tro att gud inte nödvändigtvis hade något med världens tillblivelse att göra?

Bra fråga. Att vara kristen menar jag är att följa Kristus. Kristus betyder den smorde och kan både syfta på snickarsonen Jesus men också ett vidare begrepp av Guds son, kungarnas kung o s v. Jesus går inte att skilja från bibeln och där hittar vi också urkunden för kristen tro. När vi klargjort den kopplingen så skulle jag säga att Bibeln är tydlig med att Gud skapade världen. Men det är kyrkans tro, som handlar om en gemenskap av troende, personligen är det inte avhängigt på om jag tror att världen skapades av Gud för att vara kristen. Jag inser också att om jag inte svarar på dessa frågor eller svarar luddigt så står jag inte upp för min tro och kan ej ge skäl för min tro. Svarar jag på frågorna riskerar jag att anklagas för att jag har ”hela sanningen” och att alla ska tro som mig alla andra tror fel. Jag hoppas kunna nå bortom det.

Om Gud skapat världen har han kunnat påverka utvecklingen i önskad riktning eller var utgångsparametrarna så väl valda att utfallet var givet från början?

Redan här blir det dock svårt att ge tydligt svar. Jag måste säga att jag inte vet. Gud är evig och ur ett evighetsperspektiv är det svårt att avgöra huruvida allt var klart från början eller att det utvecklas eftersom. Har Gud tänkt ut detta, vår värld, eller är det detta som är vad Gud tänker? Liknande är frågan om predestination inom teologin. Där den enkla predestinationen handlar om att Gud har bestämt att alla ska frälsas men människan kan stå honom emot. Men varför kan människan stå emot och kunde inte Gud gjort annorlunda? Jag tror det handlar om ett problem kring del och helhet, och vi ser inte helheten.

Har det krävts ett gudomligt ingripande för att skapa det första livet på jorden?

Äntligen en lätt fråga. Ja. Eftersom Gud skapade världen så javisst.

Har Gud använt evolutionen som metod för att skapa alla livsformer på jorden sedan han väl skapat det första livet?

Ja det kan man väl säga, men vad var det första livet? Är det så lätt att skilja liv och materia?

Kan man vara kristen och säga att livet på jorden startade utan gudomligt ingripande?

Se svaret på fråga ett. Frågan är snarere vad som menas med gudomligt ingripande. Varför hamrar Roland på samma spik här?

Kan man vara kristen och säga det finns inget liv efter döden för någon människa?

Visst kan man vara kristen för det, men vad är kristen tro? Åter fråga etts problem. Bibeln visar att det finns ett liv efter döden, frågan är vad det är för liv och vad det innebär.

Om man tror på ett liv efter döden har även de människoarter som fanns före oss kunnat få en plats i paradiset?

Tja platsbrist är det knappast. Vad är en människa? När fanns första människan? För övrigt tror jag även myror har sin plats i paradiset så det spelar väl ingen roll? Paradiset förresten, det är skillnad på paradiset och himlen menar jag men det är en annan fråga.
Roland har bra frågor men skulle dessa vara bättre än andra? Jesu H2O vandring kan leda till minst lika bra samtal om tro menar jag och Rolands frågor vet jag inte om de direkt ”löser problemet”.

Jag tror att de flesta i Svenska Kyrkan håller med om att livet på jorden utvecklats genom evolutionen. Men hur kommer man runt problemet med att evolutionen inte har något mål eller mening? Hur får man ihop det med att människan är skapad till guds avbild?

Detta är stora frågor, jag försöker något litet. Evolutionen har inget mål eller mening på samma sätt som gravitationen inte har mål eller mening. Men världen och livet som heleht kan ha mål och mening och människan kan ha mål och mening. Att vara skapad till Gud avbild har många bottnar. En som jag gillar handlar om att en härkare kan sätta upp statyer av sig i landet för att visa sitt herravälde. Människan är som Guds statyer i den meningen att de visar Guds herravälde på jorden. Men vi är till skillnad från människans döda statyer dynamiska, levande och sökert vårt sammanhang.

Om Gud är kosmos skapare och använt evolutionen som metod för att skapa att liv på jorden och människan till sin avbild, då måste med nödvändighet Jesus haft kunskap om detta. Varför sa han inget om det? Det hade definitivt gjort större intryck på människor efter 1859 än de mirakel han utförde som att bota lama och gå på vatten.

Jaha var det hit Roland ville komma som ska vara nåt sorts konstruktivt samtal? Jag tycker slutledningen är dålig här. Varför måste Jesus med nödvändighet ha kunskap om ”detta”, vad? Snickarsonen Jesus hade knapast kunskap om evolutionen, inte som vi förstår den idag i alla fall, och det hade knappast någon annan på hans tid heller så varför skulle han tala om det? Jesus gör väl ändå stort intryck även efter 1859?

För att kunna svara på flera av dessa frågor är det till stor hjälp att ha en del grundläggande kunskaper i både evolutionsbiologi och kosmologi. Jag vill nog påstå att det är till större hjälp än kunna sin Bibel som ett rinnande vatten. Om man tittar på biskop Antjes CV så är det nog få om ens någon i Svenska kyrkan som är bättre lämpad att svara på ovanstående frågor. Här endast två punkter i hennes CV; 1) undervisat i naturvetenskap och religion på Lutheran School of Theology at Chicago, 2) Forskare i det tvärvetenskapliga projektet “New Visions of Nature, Science, and Religion”, University of California, Santa Barbara, 2004-2006. I övrigt förekommer orden Science and Religion flitigt i hennes CV. Av detta kan man dra slutsatsen att åtminstone en del av kyrkans företrädare anser att man måste beakta den naturvetenskapliga världsbilden när man diskuterar livsåskådningsfrågor.Den avgörande skillnaden i dessa frågor är att kyrkans företrädare undviker de svåraste frågorna men det är just de som religionskritikerna ofta tar upp.

Bra invändning, men visst måste vi alla beakta naturvetenskapen liksom vi måste beakta vad våra sinnen säger oss. Jag ser naturvetenskap som ett verktyg inte som en livsåskådning.

Författaren Willy Kyrklund skrev en gång en artikel i DN över ämnet vetenskap och religion han avslutade med följande ord: Vetenskapen är en obehaglig verksamhet, vem vill veta att vi lever på ett gruskorn i vintergatans utkant och att livet är en sekundkort kolflaga sammanhållet av genernas intrigspel. Dessa rader tycker jag kort och koncist sammanfattar varför de svåraste frågorna undviks.

Ja, kanske det. Det liknar väldigt mycket den kristna synen att vi är syndare, en tuff insikt som också gör att svåra frågor undviks? Jag skulle vidare säga att denna tomhet inte är något nytt för den kristna traditionen och frågan finns även i Bibeln och där undviks inte frågan.

Slutligen ett annat problem med den typen av frågor som jag tar upp här, det är att de anses som hädiska, provocerande och mer eller mindre oförskämda. Religionen får inte ifrågasättas på lika villkor som andra tankesystem utan kräver ofta en egen gräddfil.

Nej jag tycker inte dessa frågor är varken hädiska eller särskilt provocerande. Kravet på egen gräddfil var är den idag? Jag kräver den inte, tvärt om, nu fortsätter vi brottas med detta!