Inneslutning och uteslutning

Processen för GF går vidare och jag gav mig in i en diskussion kring dokumentet teologisk grund. Det var spännande och jag ser här en viss oro över vad GF är och det lyfter större frågor om vad kyrka/samfund och församling är. Läs gärna vidare där.
Diskussionen handlade om enhet. Var går gränsen för det som är sk bibliska sanningar, det som är frälsningsavgörande, det som definierar en ”sann” (ja vadå sann?) församling mot det som är form, tradition, ordningar och policys. Vad kan vi demokratiskt besluta om i församlingen och vad är oss givet av Gud? Vad behöver vi vara överrens om för att fungera tillsammans i församling och samfund? (se t ex 1Kor 1:10-17) Jag kan konstatera att vi är oeniga om vad enighet är, likt en ny forsoningsstrid. En enhetsstrid?
Jag tror att debatten som Stefan Swärd startade också berör detta. Det finns naturligtvis en oro för hur sitt (tilltänkta) samfund ska behandla äktenskaptsfågan (exempelvis, då den fortfarande är aktuell). Vilka kriterier kan vi ha för medlemskap i församlingen? När och hur ska någon medlem i församlingen tillrättavisas och i värsta fall uteslutas? Kan en församling undervisa om äktenskap för man och kvinna och samtidigt ha medlemmar som är gifta med någon av samma kön?
Här tror jag församlingstukten, eller församlingsfostran som det kan heta, har nya förutsättningar idag jämfört med den för 2000 år sedan, för att inte tala om gudsfolkets sedan Abraham. Idag är kyrka och stat sklart åtskilda, vilket inte alltid varit fallet. Det blir ganska stor skillnad tänker jag om kyrkan kan vara både polisiär och vårdande i samma funktion eller ej. Jag tror det är kyrkans större misstag att ta på sig polisiära uppgifter. Vi står ändå under en stat och ska respektera dessa lagar, så länge det inte uppenbart går emot Guds ord. Jag tror församlingen endast ska ha kriteriet att den som vill bli medlem tror och vill följa Jesus. Jesus är Herre som den urkristna bekännelsen lyder. Sedan får brottsliga handlingar skötas enligt statens regler. Vad det gäller äktenskapet anser jag att Guds ords ska predikas som det står. Samtidigt ser jag inte att det finns någon anledning att utesluta någon på grund av sexuell läggning eller eventuella överenskommelser med staten. Mer om den frågan en annan gång.
När jag tänker på ordet församlingsfostran så tänker jag att fostran ofta förknippas med barn. Tänker vi på fösamlingen som en familj hamnar dessa frågor i ett litet annat ljus. Vad krävs för att du skulle utesluta dina egna barn ur familjen?
Jag håller med Stefan Swärd att jag inte vill vara med i en föramling som överser med vad som helst som medlemmarna gör. Men vad gäller brottsligt beteende är det rätt och omsorgsfullt (efter prövning av lagen) att polisanmäla detta. Men vad gäller tron och undervisningen har vi inte rätt att döma någon, Guds är domen. Dock kan vi ständigt peka på och undervisa vad skriften lär. Att ta på sig polisiära uppgifter som församling är däremot oroande. Nu tror jag inte att det är just det som är Stefans avsikt utan mer att församlingen har rätt att utesluta medlemmar som ett yttersta steg att visa på god kristen etik. Men jag tror inte det är vidare bra om vi hamnar där. Vi kan och ska visa på det som är rätt och riktigt, vad som är Guds lag och framförallt framhäva evengeliet om Kristus som blir utan kraft utan lagen.
Hur hållar man då en församling sund? Att ta emot alla och inte bamöta ett destruktivt eller rent kriminellt beteende är klart destruktivt för församlingen och därför bör vi kunna anmäla eller utesluta vissa personer i församlingen. Samtidigt kan församlingen bli för innesluten och inte ta emot eller skicka ut dem som församlingen kanske behöver mest, och alla är vi ju syndare eller hur? Samma sak kring teologin. Vi kan inte innefatta allt i teologin, vad är då Gud? Men vi kan heller inte okritiskt utestluta andras syn på och erfarenheter av Gud. Det blir elitkristendom och en skyddad ingrodd skara som riskerar bli en stinkande dypöl istället för porlande klart vatten. Ett rent fysisk sådant exempel finns så nära Jerusalem, som om Gud ville säga något. Där finns också annat som kan ge oss en tankeställare om uteslutning, murbyggande och öppenhet.
Dag Sandahl är också inne på ämnet, och det är läsvärt. Vad är ekumenisk teologi och hur hanterar vi det på ett gott sätt? Ett intressant exempel är dokumentet ”den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen” mellan Katolska kyrkan och Lutherska världsförbundet. Jag förhåller mig inte okritisk till Katolska kyrkan och det erkänns att det fortfarande finns betydande skillnader, men det visar ändå på goda försök att försöka förstå vad det är vi menar med teologin.
Vi befinner oss altså fortfarande efter bablynons torn och språkförbistring råder men vi ska befrias till den vi i sanning är, samtidigt som vi formas efter Guds hjärta och växer i kärlek. Vi som följer vägen går hem, till Guds tron, vi är pilgrimsfolket, ingen framme och ingen lämnad kvar.
Det blev långt detta och ändå finns mycket mer att säga.