Pages

fredag 16 december 2011

Sätta ner foten?

Kyrkan försöker sätta ner foten, men var ska den sättas ner? Vi försöker förstå, men hur gör vi för att förstå?
Humanistbloggen reagerar å sin sida, och Dag Sandahl å sin sida.
Försoningen behöver klarläggas, det är klart att det är oklart.

Domkapitlet försöker också sätta ner foten. Ulla Karlsson får fortsätta som präst. Det vill jag se som en försonande attityd, men var är då samma attityd till Håkan Sunnliden?

Var är biskoparna undrar jag, men jag har kanske missuppfattat deras funktion? Kyrkans tidning har antagit biskopsfärgen. Det kanske är i linje med Svenska kyrkans teologiska hållning och det som Helle Klein är inne på, att tolkning och dialog är i centrum (Är inte Luthersk teologi Kristus i centrum?). Kanske är det just den teologiska debatten, gudspratet, som är det som formar tron och därför är kyrkans tidning kyrkans biskop? Men har vi inte i praktiken då avsatt Gud?

GF är mitt uppe i processen att finna en kyrkoledare. Ingen av de föreslagna ledarna var beredd att viga samkönat. De kanske ser och försöker vara konsekventa med urkunderna?

Samtidigt talas det om att satsa på de unga. Men jag undrar hur det går när det är så svajigt. Vad ska vi säga till de unga? Jag tycker perspektivet är fel och en undanflykt. Vi bör se till alla människor i alla tider oavsett ålder, ur Guds perspektiv som inte gör skillnad på människor. Det handlar inte om att unga är vår framtid (vilket dom på ett sätt är) utan om förvaltande och överlämnande. Det handlar om trons innehåll, om kyrkans Herre. Det handlar heller inte om överlevnad. Kristus är uppstånden. Vi ska leva det eviga livet. Vad ska vi överleva?

tisdag 29 november 2011

Tänk till...för att tro

Denna blogg hittade jag för länge sedan men har inte sett på den på ett tag. Nu såg jag att det finns en rad intressanta inlägg och en serie om frågor och svar från ateistiskt håll.
Se gärna Torsten Åhmans serie om helvetet också, som ska fortsätta.
Mera tips, om bibelsyn och renlärighet.
Bara massa teologiska funderinga... jo, lite tradigt blir det kanske. Här är lite annat bra.
Animal power moves
Om liv
Fantastiska barn

fredag 25 november 2011

Nu är det sagt

Inte för första gången men i mer offentlighetens ljus. Tror man att Jesus gick på vattnet är man mindre trovärdig, nu är det dags att att nyktra till. Det är väl sant att det är osannorligt att Jesus gick på vattnet, som vi tänker oss i alla fall. Att gå på fruset vatten är ju ingen konst, och som Odell sa, ”själv har jag båt”, och där seglade även jag ifrån ämnet ;).
Är då berättelsen om Jesus metaforisk eller historisk? Det kan inte jag svara på för jag vet inte men jag kan ju bygga min uppfattning på vad som verkar troligt. Något ligger säkert till grund för berättelsen men att det skulle gått till som så att Jesus gick med sina bara fötter på vilt stormande djupt vatten rent historiskt verkar klart osannorligt. Då är det mer troligt att det är en metafor, det som ligger bakom är då Jesus judiska kontext. Det historiska synsättet skulle åsidosätta så mycket av vårt mänskliga förstånd. Om onaturliga händelser skedde ibland skulle olika utredningar vara meningslösa. Vi skulle inte kunna veta särskilt mycket och skulle inte ha samma nyfikenhet på att upptäcka mer då vi kunnat stanna vid att, ”det var märkligt och ett mirakel”, och ryckt på axlarna.
Är det så att gudstro är dåligt för samhället? Jag tror det beror på vad vi menar med gudstro. Precis som det sägs i tankesmedjan i P3 så är väl knappast kristna värden kopplat till huruvida Jesus gick på vattnet och gudstro behöver inte innebära massa övernaturliga (onaturliga kanske) väsen. Skepchick tycker jag gör en rätt bra analys och kopplar inte gudstro till ett gott eller dåligt samhälle, det sitter nog mest i samhällets förutsättningar, utbildning, ekonomi, teknik och medicin med mera. Så frågan om Jesu H2O promenad handlar kanske mer om språk, kunskap och budskap än om gudstro i den meningen att det är ett argument för att Gud finns eller liknande. Däremot handlar det om gudstro i den meningen berättelsen metaforiskt förklarar något om vår kaotiska tillvaro och vår tillit till Gud. Jag tror inte vi kan hänga upp tron på sådant som om Jesus gick på vattnet.
Är det så här kristna utmålas så har kyrkan (i vid obestämd bemärkelse) ett stort missionsproblem, och det kanske främst sitter i vad det är för tro kyrkan har, kanske kan det beskrivas som ett identitetsproblem. Tomas, som kallas tvivlaren, tycker jag om. Han kanske har något att säga oss i dessa tider? Han sägs också varit en flitig missionär. Tro inte om du inte sett, har du sett så tror du (översättningen Joh 20:29 kan behöva sin analys). Våra kärleksfulla gemenskaper (lite svamlig och flummig artikel men cirklar kring något centralt) är det sätt vi idag kan se Gud, i dop och nattvard, se och tro, tro och se.

För övrigt var denne kristne humanist vältalig.

tisdag 15 november 2011

Aspebodaprästen

Det känns inte jätteroligt att skriva om Ulla Karlsson igen men jag har valt att följa hennes och Håkan Sunnlidens öden för att se vart SvK är på väg. Kyrkans tidning säger att Ulla nu slutar. ”Det är nog nu”, säger hon och bland kommentarerna hörs ett ”äntligen”. Är det så vi fungerar som kyrka? Är det så nåd och förlåtelse praktiseras?
Konflikträdslan verkar sprida sig, eller snarare en förlåtelserädsla kanske? Kritisera verkar både jag och andra vara duktiga på, men att ta upp och lösa en konflikt är svårt, och kanske särskilt då ett ”förlåt”. Att inte stanna vid tystnaden. Det var inte solklart men vad jag förstår så är därmed ärendet också nedlagt hos domkapitlet. Altså får vi inget svar annat än ”folkmobben” i sakfrågan, det kan väl aldrig vara rätt?
Håkans öde närmar sig slutet men det kan nog dröja till nästa kyrkomöte innan saken är utredd, hur prästernas vigselrätt ska säkerställas.

För närvarande känns Sverige väldigt kallt, trots det ovanligt varma vädret. Arbetare snuvas på lönen, både bärplockare, byggarbetare och andra. Flyktingar utvisas mot säker död, och det EU vi är del av dödar dem. Äldre vanvårdas. Är det finanskrisen eller mellanösternkonflikterna, kanske statlig övervakning eller arbetslöshet som hotar? Vad gör oss så rädda och vad göra att vi handlar så kärlekslöst? Lagen tycks inte skydda oss, ändå ropar vi efter mer lag. Jag tror nåden skyddar oss, och den verkar vi fly.

Uppdatering: Dagen skriver om Ulla. Tydligen fortsätter domkapitlet i frågan för att utreda Ullas preästlegitimation. Samtal och möjlighet till samtal har tydligen inte saknats från kyrkoherdens sida, så där finns hopp om en försonande attityd även om meningarna skiljer sig åt. Den upplevda tystnaden kanske är en väntan på respons också...?

torsdag 10 november 2011

Kyrkomötet

Kyrkomötet är slut och besluten är fattade. Tänkte kolla lite på vilka beslut som togs.

Vigselbehörigheten var det jag tyckte var mest intressant och den stod för årets monsterdebatt. Sunnliden fick rätt i sina farhågor men verkar vara beredd att rätta sig efter beslutet. Det är ingen bekännelsefråga utan en ordningsfråga om vigselbehörigheten, eller hur? Det ska säkerställas att alla präster ska ha vigselbehörigheten. Hur detta ska ske är oklart, saken är altså ännu inte klar. Det ska också finnas En ordning för vigsel i svenska kyrkan, motionen avslogs därför att arbetet redan var igång. Det kan jag förstå och är ett logiskt beslut. Åke Bonnier menar att detta är del i SvKs bekännelse, så delar man inte bekännelse bör man lämna kyrkan. Ja det kanske inte är så dramatiskt. SvK har varit tydlig, på allmän begäran kanske man kan säga. Inte heller någon ”särvigning” är ok. SvK säkerställer den nya linjen och visar vilken kyrka man är. Jag vill och kan inte döma SvK för det, det är gott med tydlighet och jag fortsätter att be för SvK, som samtidigt är en bön för mig att hitta vägen i kristna frågor. Frikyrkorna tillkom av en anledning, en anledning som tycks kvarstå, men varken frikyrkor eller nomineringsgrupper i kyrkomötet tycks vara lösningen. Jag tror lösningen är bön och arbete, den lilla samlingen kring Guds Ord och den kan ske i hemmet, i din lokala kyrka och kanske även på din arbetsplats.

En annan motion som avslogs på samma anledning som motionen om En vigselordning var beslutet om kyrkan och internet och även vetenskap och tro. Varför uppkommer dessa motioner kan jag undra? Märks inte kyrkans arbete på dessa områden? Motionen om omvändelse sköttes ganska snyggt och särskilde två skilda frågor i motionen.

Är kyrkomötet upprörande? Nej inte särskilt. Ordningsfrågor i organisationer omstrukturerar arbetet, inte så värst mycket annat tänker jag. När vi har valfrihet att organisera oss på olika sätt och möjlighet att göra annorlunda är det inte så farligt. Värre är det när det är obligatoriskt, tvingande, genomfört med våld. Det är mer allvarligt när det gäller nationer, lagar och regler och större internationella avtal. Det är allvarligare med makt genom valutor, och makt via avtal. Som humanistbloggen la fram det. Men jag ser då bilderna med Jesus och barnen som synonyma.

onsdag 26 oktober 2011

Tanketest

Vet inte om jag håller med varken Åke Bonnier eller tanketestet nedan där jag gjort en negation av Åke Bonniers bloggpost, men intressant att tänka kring. Vad är det för rådande ordningar svenska kyrkan har och varför?

Nu pågår kyrkomötet. En av frågorna som kommer att debatteras är om präster ska kunna avsäga sig sin vigselrätt. Anledningen är att några präster redan gjort det med Kammarkollegiets godkännade. En präst i Svenska kyrkan ska naturligtvis kunna förrätta vigselgudstjänster i Svenska kyrkans sammanhang. Men hur ska präster som av övertygelse vill viga samkönade par därför att man menar att ordningen med samkönade äktenskap är del av den kristna äktenskapssynen, kunna ha kvar vigselrätten men ändå _ viga samkönade par?

Jag menar att man måste hitta en lösning för dem som vigts till präster efter ordningen gällande samkönade vigslar infördes i Svenska kyrkan. Det måste vara möjligt att kunna _ viga samkönade par och behålla vigselrätten. Däremot kommer det att vara svårt att bli präst i Svenska kyrkan och _ viga samkönade par. Idag är vigselordningen för särkönade par en del av Svenska kyrkans handbok. Handboken är i sin tur ett av flera uttryck för Svenska kyrkans tro och lära, d v s för bekännelsen. Om några år kommer vi med största sannolikhet att i handboken ha en vigselordning som gäller samtliga par som ska vigas i Svenska kyrkan, alltså inte som nu med en ordning för särkönade par och en sorts försöksordning (utanför den ordinarie handboken) för samkönade par. Om den senare inte blir en del av handboken, och handbokens status kvarstår, innebär det att präster måste kunna förrätta den typen av vigslar som handboken möjliggör, alltså inte vigslar för samkönade utan för särkönade par.

Att helt avsäga sig rätten att viga är att säga att ”det finns ordningar i vår kyrkohandbok som jag inte kan ställa upp på”. ”Därmed finns det (med kyrkohandbokens status som en del av bekännelseskrifterna) en del av Svenska kyrkans bekännelse som jag inte delar”. Den typen av ställningstagande kan inte vara förenligt vare sig med Svenska kyrkans ordning eller Svenska kyrkans lära. En präst som avsäger sig vigselrätten i Svenska kyrkan borde i så fall också avsäga sig rätten att utöva vigningstjänsten eller av domkapitlen bedömas som olämplig att inneha rätten att utöva vigningstjänsten (= fråntas det som tidigare kallades prästämbetet).

För att vigas till präst i Svenska kyrkan krävs det att man har en egen inre kallelse att vara präst i Svenska kyrkan. Många personer upplever att de har den kallelsen. Till den individuella kallelsen kommer den yttre kallelsen där Svenska kyrkan, ytterst genom stiftets biskop, prövar om den personen som har den inre kallelsen också har den yttre kallelsen d v s om personen skulle passa till att vara präst i Svenska kyrkan. Det är en noggrann process som leder till att en del får nej. Det är ju ingen mänsklig rättighet att vara präst i Svenska kyrkan. Man måste helt och fullt kunna tjänstgöra i Svenska kyrkan utifrån de ordningar som gäller. Detta är inte konstigt. Så är det också i t ex Romersk katolska kyrkan. Man måste kunna ställa upp på de ordningar som gäller och den bekännelse som gäller.

Alltså: De präster som avsäger sig vigselrätten borde därför, av domkapitlen, fråntas rätten att utöva vigningstjänsten.

Metro recenserar migrationsverket

Remix av recension i metro. Läs gärna hälleberget och Stefan Swärd också.

Makten och Migrationsverket
Uselheten är osannolik.
Migrationsverket har slutligen försvunnit upp i sina egna rövhål för gott. Verket vandrar över jorden likt en jättestjärt, makten dess ryttare. Den skändliga kombon pruttar mänskligheten i ansiktet – öppna spjäll! De har skapat ett orimligt hån av migrationen vars närmaste referens är Bamse. ”South Park”-duon skulle dock aldrig kunna skriva en dylik verklighetsfrånvänd parodi. Uselheten är för osannolik, handhavandet är för patetisk, reflektionen för icke-existerande. Det här är bara vämjeligt ingripande skapat av superstjärnor vars inre består av Tjernobyl.
Alla betyg över lägsta nivå är lögn. Makten och migrationsverket sparkar botten ur tunnan. Alla faller handlöst.

tisdag 20 september 2011

Domkapitelsärenden forts

Saken med de två domkapitelsäredena går vidare. Håkan Sunnliden har fått svar på sin överklagan och bloggar vidare om det, en noga granskande analys som tåls att tänka på. Beslutet står fast med skriftlig erinran för sitt tillbakalämnande av sitt vigselförordnande. Ärendet går på sätt och vis vidare i kyrkomötet då två spännande motioner tar upp detta. Olle Burell och Karin Perers motionerar för att alla präster ska ha vigselbehörighet och Håkan Sunnliden m fl motionerar för möjligheten för präster att avstå vigselförordnandet.
Ärendet om Ulla Karlsson trodde jag var avklarat men Ulla Karlsson överklagade och domkapitlet tar upp ärendet igen och ger henne en ny chans. Det tycker jag är bra, en ny chans förtjänar alla. Dessutom kanske själva saken kommer att avgöras vilket jag också tror är bra. Var det endast prästfunderingar hon gav uttryck för eller var det del av utövandet av prästämbetet? Vad är rimligt att en präst förkunnar i dagens SvK? Kanske får vi veta något om detta framöver.

måndag 12 september 2011

KT debatt - ”Gud finns endast inom människan”

I Kt finns en spännande artikel om Guds godhet, Så här skriver Bengt Holmberg.
Antag att det visar sig, att en person som begått massmord på oskyldiga människor också arbetat osjälviskt bland fattiga barn i Afrika. Kan då den personen klassas om god. Nej, säger det allmänna rättsmedvetandet. Det goda kan inte väga upp det onda. Men då det gäller att betrakta Gud som ond eller god, gäller tydligen andra regler, Vilka ogärningar Jahve än begått, så beskrivs han i otaliga framställningar som alltigenom god. För mig går detta inte ihop och jag misstänker att det inte gör det för tänkande människor i allmänhet heller.
Ja detta tåls att tänka på en stund. Visst är det så att när vi betraktar Gud så gäller andra regler om vad som är ont och gott. Inte på grund av vad som är ont och gott utan på grund av att det är Gud vi betraktar och ingen människa. Guds perspektiv borde vara större än våra liv. När vi alla åter blivit jord vilka är vi då att bedöma om Gud är ond eller god? Här blir Jobs bok aktuell och särskilt kapitel 38. Om vi ser Gud som något endast inom människan blir det väldigt knepigt men det är inte så bibeln beskriver Jahve. Bengt fortsätter.
Låt mig ta ett exempel. Gud (Jahve?) har bestämt sig för att alla släkten mellan Adam och Noa är syndare och förtjänar en förtidig död. Då floden börjar stiga, ser man överallt armar som viftar på hjälp Man ser skräckslagna ansikten som kämpar efter luft och flockar av landlevande djur som tar sina sista andetag. Här och var flyter döda bufflar med de vita bukarna uppåt. Och så hör man skriken, skriken efter barmhärtighet och nåd. Men här finns ingenting sådant. Detta är dödens hav.
Bengt skriver med mycket inlevelse om berättelsen i 1Mos 6:5-21 och visst handlar moral om känslor men det är svårt att hantera moral utefter känslor. Jag tror Bengt har fel i att Gud skulle ha bestämt att alla släkten är syndare. Nej så ser inte jag att bibeln berättar. Gud har satt upp sina tydliga lagar för vad som är synd och rättfärdighet och människan bryter lagen och är således en syndare. Det var inte så Gud önskade det men det var så det blev. Här kan man fundera över att Gud borde vetat det i förväg, men hur kunde Gud veta om det inte verkligen hände o s v.
Långt borta kommer en stor mörk låda drivande. Då den kommer närmare hörs råmanden och hundskall. En lucka öppnas och en person skottar ut något i havet.
Mockade Noa? Visst kan jag tänka mig att berättelsen inte är en vetenskaplig beskrivning av en historisk händelse men berättelsen berättar ändå något om människan och Gud och något historiskt skeende fanns säkert till grund för berättelsen.
Ungefär så här skulle berättelsen om syndafloden te sig, om den var sann, Kan man då tänka sig att en god Gud uppifrån någon upphöjd position betraktade sitt verk "och såg att det var gott?" Nej, det är orimligt! Berättelsen om syndafloden handlar om ondska av en sådan storleksordning att den inte kan uppvägas av någonting gott som Gud i andra sammanhang gett upphov till.
Berättelsen sanning kan ses utifrån om det är en historiskt riktig skildring, vilket den åtminstonde delvis kan vara, eller om den är sann utifrån ett subjektivt perspektiv, alltså som det uppfattades av de som var med om det och återberättade det. Gud sade att jorden och allt den rymmer var skapat gott. Med det sagt har han inte sagt att det fruktansvärda i syndafloden var gott. Nej det står till och med att Gud ”ångrade sig”, se vers 6, (åter har vi en knepig fråga om Gud och hans allvetande och oföränderlighet) och jag tror Gud led med var och en som dog, då som nu. Jag tror heller inte att vi kan kalkylera med ondska och sätta det i en vågskål. Allt ont är ont och allt gott är gott, vem kan bedöma dess vikt? Kan vi göra det subjektivt efter människors lidande eller finns det några objektiva kriterier?
Berättelsen om Noa och arken kan förenklas och tolkas som en enkel moralitet: Lev utan att synda som Noa och hans folk så kanske du undgår domen. Men även i mytens form blir Gud, om man tänker efter, en ond Gud. Kyrkan borde därför markera ett visst avståndstagande från Gamla Testamentets gudsbegrepp vare sig det är fråga om sanna berättelser eller myter. Jahve är inte kristendomens gud.
Här tror jag Bengt gör ett allvarligt misstag. Det står inte att Noa inte syndade, tvärt om, Gud sade att ALLA människor på jorden syndat och förtjänar döden, notera särskilt vers 13. Sedan finns det inget ”kanske” i Guds dom. Gud är rättfärdig och dömer rättvist, är man skyldig faller domen, är man oskyldig går man fri. Gud är visserligen subjekt men ett subjekt utanför allas våra mänskliga subjekt. Hans ”subjektiva” rådslut blir för oss objektiva, för utifrån honom utgår rätten. Sista meningen här skulle göra kristendomen helt obegriplig och Jesu verk meningslös. Det skulle vara väldigt svårt att begripa varför Jesus gör som han gör. Fallet Jesus skulle verkligen bli bara ett hemskt meningslöst våldsdåd som Ulla Karlsson också var inne på.
Skapelseberättelsen är givetvis en myt. Den kan således inte anföras som belägg för att kristendomens Gud har skapat allt vad synligt och osynligt är. I så fall har han också ha skapat sjukdomar, ordnat med naturkatastrofer och uppehåller den omänskliga etik som råder inom darwinismen och i det gammaltestamentliga rättsväsendet. Detta är väl knappast en Gud att söka trygghet hos.
Vad kan då belägga att Gud skapat allt vad synligt och osynligt är? Inget skulle jag påstå då det är bibeln som uppenbarar denne Gud för oss. Alla kan belägga att vår värld existerar men att det skulle vara just Gud, och än mer specifikt kalla honom Jahve, är naturligtvis inte möjligt utan bibeln. Gud skapade förutsättningar för sjukdomar. Vi bör se på vad sjukdomar verkligen är. Sjukdomar är komplext och ser olika ut men det handlar i stor om skadade komplexa biologiska system. Det är goda krafter som blivit skadade (som i sin tur kan bilda nya goda krafter). Gud skapade allt gott, som blev skadat och orsaken till det är på ett sätt Guds men visst är vi ansvariga också? Vilka är vi att döma Guds beslut i att skapa världen som den är? Var det vi som spände upp jordens rund, för att återgå till Job. Det fantastiska är att Gud finns utom och bortom detta. Att han faktiskt har förorsakat det och ansvarar för det gör att vi tryggt kan genomlida det i hans hand. Han kan vi sannerligen söka tröst hos för vem annars skulle vi vända oss till?
En typ av äkta myter är när gudar i olika kulturkretsar får ge upphov till översvämningar och andra naturfenomen. Myten ger då en primitiv förklaring till vad som sker. Ett exempel är historien om hur asaguden Thor framkallar åska. .Det är väl uppenbart att myterna om syndafloden och världens uppkomst är av just det slaget.
Tja, här är jag nog beredd att hålla med Bengt om att myter kan ge en primitiv förklaring, det ligger något i det. Men att endast betrakta berättelsen som myt tror jag är att förenkla det.
Den Gud som Jesus kallade Fadern är enligt min mening över huvudtaget inte involverad i vad som sker i naturen och universum. Detta blir särskilt tydligt om Gud definieras som Kärlek, ty då följer ju logiskt att den guden endast finns i människans värld i människans tid. På dinosauriernas tid existerade inte det vi avser med kärlek (Charitas)
Finns endast kärlek i människans ”värld” och uppfattning? Nej hävdar jag. Guds kärlek visas (om än ej för människan) och verkar redan i skapelsen innan människan blev till. Kärlek är inget inommänskligt och inget känslotillstånd. Charitas är endast ett ord bland flera för vårt svenska ord kärlek.
Ser vi saken på det sättet öppnar sig dessutom en möjlighet att en gång för alla komma till rätta med teodicéproblemet -en stor sak!Vi borde helt enkelt skilja mellan vad som sker i naturens värld enligt naturens lagar och vad som utspelar sig i en andlig dimension i människors värld. Gud finns då endast inom människan och talar till oss genom samvetet. Jesus knackar på vårt hjärtas dörr - inifrån. Någon materialiserad ande utanför människan finns inte.
Häftigt, en lösning på teodiceproblemet! Sista meningen är jag beredd att hålla med om och det kan vara gott att skilja på naturalistiska synsätt och ett andligt synsätt. Sedan tror jag det är riktigt att vi människor endast kan uppfatta Gud subjektivt så att säga, men att endast säga att Gud finns inom människan blir väldigt knepigt. Samtidigt tror jag vi har något viktigt på spåren här om Guds existens som jag lämnar för nu. Sedan undrar jag vad som är ”en andlig dimension i människors värld”? Vad finns det för belägg för en sådan och vad innebär den? Jag tror nog det ondas problem fortsätter vara ett problem.

En rolig analys och intressant att dessa frågor tas upp och får plats i media. Detta tror jag handlar mycket om kyrkans utmaningar av den så kallade nyateistiska kritiken. Nyttigt att brottas med.
Intressant för övrigt att ärkebiskopen av Canterbury avgår. Inte är det väl för konfrontationen med Richard Dawkins?

Kyrkans modersmål

Martin Reberg skriver några av de finaste ord jag läst på länge i kyrklig debatt. Då menar jag specifikt detta stycke som bör läsas i sitt sammanhang.
När kyrkan glömmer sitt modersmål tappar vi inte bara bort den föreställningsvärld som är kyrkans själ utan sviker även vårt uppdrag att förmedla trons perspektiv. Ett perspektiv som kan infoga enskilda händelser och livssituationer i ett större sammanhang.
Precis detta tror jag är så viktigt. Jag hoppas att projekt som fribibel t ex (en viktig men liten del i det hela) kan hjälpa kyrkan med sitt "modersmål", annars blir kyrkans identitet och budskap väldigt svårbegripligt.

fredag 9 september 2011

Fribibel

Äntligen! Projektet Fribibel har startat. Vilket underbart initiativ. Jag har skrivit om bibeln som en öppen bok förr. Det fria ordet, fri kultur, livets nycklar, open source, frihet.
Tidningen dagen har även tagit upp det hela. Se gärna omröstningen med kommentarer också.
Kanske kan jag vara med på ett hörn och bidra? Visst är det mycket svåra frågor knutna till detta men det borde gå att hantera och jag hoppas verkligen att projektet kommer igång ordentligt med riktigt bra översättare som bidrar. Jag tror faktiskt att det kan leda till att en del gamla missförstånd också reds ut vad det gäller vissa bibelverser, men det kan ju också komma upp nya. Vem och hur avgörs vilken översättning som blir den giltiga för fribibel? En redaktion kommer att finnas men vad är deras kriterium, deras tro och teologi? Det blir i vilket fall som helst spännande att följa.
Det finns fler översättningar på gång i Sverige för den som är intresserad. Reformationsbibeln Svensk bibel Sen finns ju 1917 års bibel fritt här och här.

tisdag 23 augusti 2011

Humanistbloggen

Har kollat lite på humanistbloggen. Det ger verkligen en ökad förståelse för en ateistisk humanistisk världssyn. Alla som gillar att brottas med de stora frågorna borde titta in där ibland. Borde det finnas nån sorts kristen portal på liknande sätt? Kanske finns nånstans?
Jag tyckte det var intressant att höra låtar som "Come Down Jehova", vilket man kan säga att gud gjort och ska göra, samt i denna tråd refereras Ebba Gröns "Häng Gud", vilket man också kan säga hände med Jesus på korset.

Också intressant om kärlek som går bra ihop med mina tidigare funderingar i ämnet. Även lite undervisning om satan var intressant även om jag inte hävdar att det skulle vara satans evolution utan snarare människan som förändras och skjuter ifrån sig det onda på satan medan Jesus återför ansvaret på oss människor. Skrev en uppsats som berör ämnet.

torsdag 28 juli 2011

In Flames

In Flames, mitt favoritband, har släppt nytt. Mina förväntningar var höga och jag väntade länge på att få tag på CD+DVD.
Min första reaktion var lite av en besvikelse, "de kör ju samma gamla sak igen" var min reaktion. Jag har märkt att jag reagerat så på mycket som jag senare verkligen tyckt om. Metal är som surströmming brukar jag säga, antingen hatar man eller älskar man det. Det kräver en viss tillvänjning men bjuder på så mycket smak och är en upplevelse. Till synes destruktivt men med innerlig smakrik näring. Det som inte dödar härdar.
Albument Jester Race var min introduktion av In Flames och det albumet är en favorit men mörkt. Dead eternity är ren dödsångest. Det har sedan varit en spännande resa med dom från album till album och ibland har deras utveckling förvånat en aning och det har jag insett att det är positivt. Som när Anders började sjunga och inte growla på Colony skivan.
In Flames är ett dynamiskt spännande band med intressanta texter och nu har dom tagit ännu ett steg. Plötsligt satte sig "Fear is the weakness" i skallen och albumet bara växte och åter måste jag säga att de gör en fantastiskt prestation och bjuder på underbar musik med något nya tongångar men i kontinuitet med sitt mäktiga sound.
Det är märkbart att Jesper Strömblad lämnat bandet. En av dom personer jag varit mest fascinerad av. Han har varit med i uppstarten av Hammerfall och Sinergy och är med i Dimension Zero med mera. Han är en begåvning med mörka drag och det är tydligt att In Flames målar i något ljusare färger utan honom. Om det är bra eller dåligt kan diskuteras med det är onekligen en del i In Flames utveckling. På ett sätt känns detta som ett avsked från In Flames, men det kan lika gärna vara början på något nytt. De har visat sitt yttersta.
In Flames är soundtrack of my life och är en del av mitt liv. Jag önskar göra en analys av deras texter någon gång, de är så spännande.
When least expected, cloud connected.

måndag 18 juli 2011

Internet hot mot kristendomen?

Har på något sätt väntat på liknande rubrik och nu har Dagen en artikel. Skulle internet vara största hotet mot kristendomen? Kommunikation är centralt i kristen tro. Internet är väldigt kommunikativt och de båda hör verkligen ihop skulle jag säga. Nu speglar inte riktigt rubriken artikelns innehåll men frågan är intressant. Saken gäller att kristna och ateister båda har lika tillgång till dagens unga vad det gäller information om sin livsåskådning. Josh McDowell menar att det är anledningen till att sekulariseringen ökar. Nu kan man komplicera begreppet sekularisering men vi lämnar det för nu. Sedan tycker jag det är bra att alla åsikter får stötas och blötas på ett så öppet och fritt internet som möjligt.
Om kristendomen har fått sådan dominans på grund av ett sorts monopol så är det illa. Om Internet uppfattas som ett hot har kristna kanske inte så gott självförtroende, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det verkar ganska luddigt idag vad kristendom är och kanske är det något som behöver redas upp. Att reda upp och avslöja oklarheter är en av styrkorna med ökad öppen kommunikation. Kan inte kristna argumentera för sin sak kanske det är dags att tänka till lite.
Som tur är verkar inte Josh förespråka att vi censurerar och skapar inhägnader för kristna utan i stället visar på tron i ord och handling samt jobbar för att öka kunskapen om kristen tro vilket jag tror är helt rätt.

onsdag 6 juli 2011

Cookie-brott

tal om att hålla lagen. En ny lag om cookies har klubbats. Bryter jag nu lagen med denna blogg eller är det Googles problem? Kanske är det främst regeringens problem...

tisdag 5 juli 2011

Fertilitet

Eshre har sitt årliga möte i Älvsjö och det dyker upp en del rubriker kring det.
Att fertiliteten minskar med åldern är dock ingen nyhet. DN skriver om att nya sexvanor kan reducera fertiliteten. En lite äldre nyhet uppmärksammar att vår miljö också påverkar fertiliteten.

Kan det inte vara så enkelt att bibelns sexualmoral är utformad för maximal fertilitet? Även bibelns betoning på omsorg om miljön befrämjar fertiliteten. Allt i linje med Guds uppdrag till människan, att uppfylla jorden (1Mos 1:28). Detta berör det om att hålla lagen. Fokus bör ligga på det positiva med att hålla lagen, inte det negativa i att "bryta" lagen. Hålla lagen kan innebära att behålla lagen, efterlevnad är en annan sak på sitt personliga ansvar.
Sedan kan man fråga sig vad vikten av hög fertilitet betyder i dagens samhälle? Det finns förutom en kollektiv dimension en personlig dimension i detta. Vad betyder det för mig att jag är fertil?

måndag 4 juli 2011

Ärende nummer 2

Härligt med sommar och Big4 följde jag på tv igår ;) Tack Svt!
Efter konferensen känns det som om sommaren verkligen kom igång för min del och solen och hängmattan har lockat mycket. Jag har dock fortsatt ett getöga påvad som händer.

Håkan Sunnliden fick skriftlig erinran för att han lämnade tillbaka vigselbehörigheten till staten då han inte gick med på att som präst gå statens ärenden. Han överklagar ärendet.

Ulla Karlsson är det andra domkapitelsärende som jag försökt följa och som fick ett helt annorlunda slut än jag trodde. Hon fick 3 års prövotid för att hon inte dök upp på mötet med domkapitlet. Så själva sakfrågan togs inte upp och jag vet inte riktigt om den kommer att tas upp heller och då är det klart bekymmersamt. Vad gäller SvKs så kallade "medlemsnytta" så har nog båda ärendena varit optimala för att behålla så många medlemmar som möjligt, åtminstonde på kort sikt.Men frågan är vad SvK är för något?

Ulla Karlsson uteblev tydligen från mötet för att starta ett nytt Café, i samarbete med Missionskyrkan? Ekumeniken går i alla fall framåt vilket kan vara bra. Nya kyrkan är startad, utan namn och ledare annat än ett provisorium tills vidare. Hoppas det klarnar under året.

fredag 3 juni 2011

Konferensen

Så har den spännande konferensen börjat.
Följ på missionskyrkan, blogg, facebook, eller Twitter #avstamp #riksstamma11.

EFS årskonferens hålls i Piteå.

lördag 28 maj 2011

Spridda nyheter

Så var ett av de spännande domkapitelsärendena avgjort. Läs på Håkan Sunnlidens blogg. Signalen är rätt tydlig och ungefär vad jag väntade mig, SvK markerar (dock utan att utesluta) mot den mer konservativa eller klassiskt kristna (knepigt begrepp) gruppen.

Kyrkokonferensen närmar sig och jag ska försöka följa denna. Jag hade väntat mig något utspel inför konferensen då jag följt nätverket klassisk baptism och det blev ett något mer oväntat utspel, får se om sändaren tar upp detta.

Så har vi beslutet om samvetsfrihet i vården också...

Svårt att blogga nuförtiden, kanske blir mer när jag slutat jobba vilket är ganska snart.

tisdag 10 maj 2011

Lena Anderssons intervju

Jag gör här en liten analys av Lena Anderssons fiktiva intervju med Jesus. Hennes ledare i DN är rätt spännande och får en att tänka till, om nu mina hjärnceller är så pigga ;)

Lena Andersson: Du har fått stora efterföljarskaror genom tiderna. Känner du att du har ”lyckats”?
Ja ”lyckats” är bra att det är inom citattecken för att markera att lyckats kanske inte handlar om antalet anhängare.
Jesus Nazaréen: Ja och nej. Hade jag vetat att min verksamhet skulle kunna vändas emot judarna hade jag lagt upp den annorlunda.
Så skulle han aldrig svara, se Matt 5:37. Visst kan resultatet vara nedslående ibland och Jesus är nog inte aldeles glad, särskilt inte på det om judarna. Men det är på människans ansvar hävdar jag. Han var själv jude och vände sig först och främst till judar. Vi människor gör mycket ont, men att skylla det på Jesus, eller någon annan enskild person är ett stort misstag. Det skuter skulden i från oss själva, ”vi goda”. Det var lite av grejen med Jesu död. Syndabocksproblemet (som går att problematisera mycket mera).
LA: Men du vände dig själv emot dem.
JN: Självklart inte. Det var dem jag vände mig till. För att väcka dem, inte bilda en ny lära.
LA: Det brukar anföras att judar mördade dig, det vill säga ”judarna”. Somliga menar att utan den avsky som därmed broderades in i kulturhistoriens väv skulle Förintelsen inte ha varit mentalt möjlig.
JN: Jag tror du har rätt. För att hantera samvetet vid en sådan handling behövs något ganska stort i bakgrunden. Och jag är ganska stor.
Avskyn som ”broderades in” är på människors ansvar åter igen. Visst behövs Jesus för att hantera skulden när man inser sitt ansvar i en sådan handling, och han är stor och mäktig. Men försöker Lena här få Jesus att indirekt stödja handlingen? Mycket ful insinuation. Det kallas att synda på nåden och är ett litet ämne i sig.
LA: Varför trodde då så få judar på vad du sa?
JN: De var skeptiska mot orimligheter. Det var utmaningen för mig. De trodde inte på mitt ord för att jag sa till dem att göra det, bröt inte mot reglerna för att jag uppmanade dem, trodde inte att jag var Sonen för att jag hävdade det. De ville ha belägg.
Ja de ville ha belägg, det är gott, och de fick de hävdar jag. Men Jesus krävde aldrig tro på några orimligheter, krävde aldrig att de skulle upphäva lagen (han uppfyllde och skärpte den!) eller bryta mot reglerna utan underordna sig, åter en del i mysteriet på korset. Att tro att han var Guds son är ingen lätt sak, det borde Lena veta.
LA: Hur ser du på underkastelsen som fenomen?
JN: Den är beklämmande. Endast genom motstånd kan utveckling ske. Jag gav Israels folk motstånd när de förslappats i tron och maskinmässigt följde regler för tvagning, vila och ätande. Vad händer? De har ihjäl mig. Det kallar jag motstånd tillbaka.I detta intellektuella klimat är jag danad.
Underkastelse och motstånd är inte motsatser. De kan samexistera. Underkastelse under det ena kan innebära motstånd mot det andra. Det är klart ilska kan följa när man är anklagad, och ännu mer när man inser sin skuld. Man vill försvara sig, inte erkänna sina fel och brott, åter korsets mysterium, Jesus tog straffet, han var faktiskt ansvarig för världens synd, men det fråntar inte oss vårat ansvar utan visar på att göra som han, ta vårt ansvar. Dödades Jesus eller valde han själv att dö? Var han ett offer, offerlammet, eller var han den som offrade, vår himmelske överstepräst? Det finns betydligt större djup i detta än Lenas ytliga samtal.
LA: Men det verkar ändå som att du sökte, ville ha och krävde underkastelsen, underdånigheten och undfallenheten.
JN: För all del. Den ger inflytande.Man får kärlek och fötterna smorda.
När vill Jesus ha, eller kräver, underkastelse? Blandar inte Lena ihop Jesus och fadern nu? Det häftiga med underkastelse till Gud är att det är upprättelse. Det innebär inte underdånighet eller undfallenhet utan frimodighet och kungaskap! Fötterna smorda är just en bild av tjänande, inte av makt. Det visar på Jesus redikala ledarförebild.
LA: Skulle du kunna reda ut det här med att vara både Gud och hans son.
JN: Det kan man inte vara och jag har aldrig påstått det. Det jag sa var att jag var Människosonen. Hur skulle jag samtidigt kunna var hans far? Notera vad jag yttrade om Messias: ”David kallar honom alltså herre; hur kan han då vara Davids son?” En smula hade även jag tagit del av Aristoteles och logiken.
Det är inte så lätt att ringa in Jesu identitet, ett svårt ämne. Jesus är Messias, han är förstlingen, Guds ord (i 1Mos1:1). Så på så vis är han ändå Davids Herre och hans son. Jesus komplicerar detta. Messias är inte en person utan ett epitet. Logiken är komplex Lena, det finns fler dimensioner än en och ett grundläggande råd i exegetik är att läsa kontexten, texten i sitt sammanhang.
LA: I Nicaea år 325 bestämdes genom omröstning att du är lika gudomlig som din far. För att rädda monoteismen och undvika att det blev två gudar bestämdes att du och fadern är en fast inte samma, av samma substans men två skepnader och likväl en. Såsom solen och dess strålar.
JN: Människan tänker inte alltid glasklart.
Nä detta är lite komplext som sagt och Jesus är kanske inte så förtjust i den där omröstningen. Den kristna tron har formerats och organiserats på olika sätt genom historien och vi människor försöker så gott vi kan att formulera vår tro, men orden i Bibeln är kanske så klart det går att uttrycka.
LA: Hur är din relation till din pappa i dag?
JN: Det känns för privat att tala om.
Låter inte som Jesu röst, han var rätt tydlig med den relationen (Joh 10:30 t ex som också visar tydligt på det komplexa i Jesu identitet).
LA: I din ungdom var du frikostig med upplysningar om den.
JN: Ja. Men inte nu.
Aha, Lena försöker göra någon sorts evolution i gudomen, lite Jonas Gardell tänk?
LA: Det är ett välkänt fenomen att pappor skickar ut sina söner i världen för att fullgöra det pappan ej förmått. Var det så för er?
JN: Han var gammal och hade misslyckats med en del. Mer vill jag inte säga.
Åter låter det inte som Jesus, här fantiserar Lena friskt och hon kan inte konkretisera det.
LA: Vad hade han misslyckats med?
JN: Det får du ta reda på själv.
LA: Varifrån fick du ditt självförtroende att börja framträda inför folket?
JN: Jag kände Toran och Profeterna väl. Moseböckerna och Jesaja fann jag stort behag i och Psaltaren var användbar för mina syften, om än monoton. Jag läste dem och tänkte: det är mig man menar, han som ska komma.
LA: Du kände att du hade de egenskaper som krävdes?
JN: Ledarskap är att få människorna att vilja tjäna. Man knyter band till dem genom ambivalens; håller dem osäkra på hur mycket man tycker om dem, blandar beröm med klander på ett sätt så att de inte vet vilket som väntar, förutskickar straff och belöningar, förklarar dem små och usla men värda nåden på vissa villkor.
Så Lena menar att Jesus använde härskartekniker? Inte den Jesus jag känner. Ständigt bekräftelse, men också ständigt pockande på vårt ansvar och vårt ställningstagande. Han visar verkligen att han bryr sig skulle jag säga. Ingen ”låt gå” attityd, utan en förlåtande attityd. Förlåtelsen är också del i korsets mysterium, kristendomens centrum och åter ett stort ämne.
LA: Kom detta intuitivt för dig?
JN: Jag hade gåvan. Men jag hade också studerat texterna om fadern.
LA: Jag hörde en präst förklara dina vredesutbrott med att du hade lågt blodsocker. Eftersom du mest livnärde dig på bröd.
Vredesutbrott? Som i templet då? Eller sina ord mot Petrus (Matt 16:23)? Tycker de var väl motiverade och visade tydligt på det budskap han ÄR, en tydlig integritet. Om det nu är uttryck för Jesus känslor så vad är felet? Ska vi undertrycka våra känslor?
JN: Är bröd inte bra?
Beror på surdegen =)
LA: Du är en av världshistoriens stora martyrer, avrättad mitt i din gärning på grund av din gärning, av avundsjuka illvilliga människor som hånar dig, ständigt testar dig och inte vill tro på dig. I modern tid har vi, av lägre dignitet skulle många säga, Hammarskjöld, Kennedy, King, Lincoln, Palme och så vidare. Det avvikande perspektivet sticker samtiden i ögonen. Varför dyrkas det i efterhand?
JN: Det vet jag inte om det gör. Men i mitt fall kan man inte gärna beklaga att jag avrättades eftersom det är själva poängen med alltsammans.
LA: Man kan beklaga att du plågades. Att människorna var så syndfulla och förstockade att du tvingadest tillgripa detta extrema offer.
JN: Man bör inte sörja det som utgör basen för ens glädje och lära.
Glädje? Så korset var en Guds glädje? Lena målar upp en nidbild av kristendomen. Läran är dessutom grundad redan i 1Mos1-3 så att det grundar sig på korset är att förenkla det även om det förtydligar Guds handlande.
LA: Den här kyliga rationalismen, har den kommit med åren?
JN: Nej, jag är densamma. Jag nämnde tidigare vilken skola jag kommer från.
Syftar hon på fareseismen? Den är nog tyvärr densamma, men Jesus visar tydligt sitt förhållande till detta, och det är fortfarande under debatt och en svårighet vi lever med.
LA: Du kan inte tänka dig att säga något om relationen till din far innan vi slutar? Den får trots allt hela samhället att avstanna nu under påsken.
(Avstanna var väl att ta i i dagens läge, hade önskat att det avstannade mera. Är det något negativt?)
JN: Jag hittade honom aldrig.
De två som är ett hittar inte varandra? Lena fantiserar vidare.
LA: Han var inte där när du kom?
JN: Nej.
LA: Det kanske inte är för sent.
JN: Är det något jag har så är det tid, ty de låter mig inte dö.
Så det är människan som håller Jesus vid liv? Snacka om bakvänt. Men i synen att Gud inte finns och den kristna tron är en mänsklig kontruktion så förtår jag henne.
LA: Så tycks det. Kunde du ana att vi skulle sitta här två tusen år senare och fira dig?
JN: Nej. För jag trodde himmelriket var nära.
Himmelriket är nära för var och en av oss i alla tider. Åter tänker Lena så endimentionellt. Tiden för tingens slut vet ju inte ens sonen står det. Så självsäkert skulle han knappast ha svarat.
Kul idé att göra en intervju, kanske ska kontra med en?

fredag 29 april 2011

Vårglädje

Även om mycket känns förvirrat och svårt för mig nu så infinner sig ändå en vårglädje. Det är så underbart med vår och sommar och annat som gör mig glad. Att vandra genom påskens budskap är att vandra genom natten till den nya morgonen, underbart.

Den teologiska kampen fortsätter och längtar kanske också efter en glädjerik vår.
T ex ska det bli intressant att följa de båda domkapitelsärendena om Håkan Sunnliden och Ulla Karlsson. Läs gärna om Ulla Karlsson på Kt och följ debatten.
och på tal om att rentvå sin stämpel som homofob.

Åter igen intressant brottning mellan Per Ewert och några som protesterar mot hans resonemang. Tidigare brottningar jag följt är denna lilla bloggserie, 1, 2, 3.

...och så vill jag stötta siten självmordsguiden.se.

måndag 18 april 2011

Stilla veckan

Snart är fastan slut och jag vill bryta bloggtystnaden en liten stund inför sista veckan, den stilla veckan. Herren plågades av ångest, smärta, anklagelser in i den smärtfyllda döden.
Kyrkan tycks också lida idag på sina håll, och här i Sverige tycks kyrkan (i vid bemärkelse) vara förvirrad och har svårigheter att tala om påskens budskap.
(Länkarna nedan är mest kritiska men inte enbart. De är mest för att belysa det jag ser i debatten som har med påskens budskap att göra, realism inte bitterhet. Vi människor är duktiga på att fokusera på problemen, men samtidigt så talas det om Gud!)

Jesus är Herre. Han kommer till oss ridande på en åsna. Delar vin och bröd med oss. Guds son, det rena offerlammet. Hans rättfärdiga blod flöt för oss och sonade våra synder. Alla folk ska hylla honom, och alla knän böjas. Han inger hopp och tro om fred, frid och rättfärdighet. Så älskade Gud världen, att han gav den sin ende son. För att ingen ska gå under utan ha evigt liv. Så kan vi glädjas åt att Gud älskar oss så, att han vill frälsa oss och för evigt hålla oss i sin famn och låta sin härlighet lysa över oss.

onsdag 2 februari 2011

Nu går bloggen på tidig fasta

Nu får bloggen vila ett tag.
Ska jag tacka för visat intresse? Tja, mina åsikter och tankar vet jag inte om det hjälper någon, kanske har ni endast surfat bort er tid. Det är också därför bloggen går på fasta, för att lösgöra tid för mig till annat och för att kristen tro inte bara är tänkande och tyckande utan görande också.
Låt er förnyas av era tankar och behåll det som är gott (Rom 2:15, 12:2).
Vi får se när det är dags igen, kanske till påsk om jag kan hålla mig så länge =)

söndag 30 januari 2011

OpenSource Christianity

Förutom att jag tycker att det är självklart att kyrkan borde använda sig av öppen och fri programvara så ser jag flera saker som förenar rörelsen kring öppen källkod och kyrkan.
Kyrkan bör använda öppen och fri programvara av dessa anledningar. Det distrubieras via nätet vilket gör det mer miljövänligt då det inte behöver förpackas och transporteras på olika media. Det är ekonomiskt fördelaktigt vilket kan ge mer pengar till annat. Det avväpnar Mammon, då det inte gynnar stora företagsvinster och sprider makten till flera människor. Det gynnar en tjänande och delande attityd som är för människor, inte för enskildas intressen. Det finns goda möjligheter till att skapa anpassade system för kyrkor med bra programvara och som kan bidra till utvecklingen genom sina egna nätverk och resurser. När vi talar om gåvoupptäckande i församlingen kan mjukvaruutveckling vara en gåva vi kan ta tillvara och ökar delaktighet i församlingen. Det kommer antagligen att leda till en förhöjd säkerhet och goda möjligheter till konfidentiell informationshantering. Det finns en god symbolik i att ”spela med öppna kort”. Kyrkans grund, Bibeln, finns tillgänglig för att alla läsa och granska samt ställe i relation till församlingens verksamhet. Liknande kan göras med öppen källkod, där källkoden kan granskas och se om den gör det som ligger i församlingens intressen och fungerar till församlingens fördel. Möjlighet att äga, utveckla och ta ansvar för sina egna verktyg efter egen filosofi och värdegrund.
Det blev en lång lista som också visar på något av de gemensamma bitarna mellan kyrka och öppen källkod. Nu talas det mycket om vad kyrka och församling är och även där tänker jag att OpenSource rörelsen kan hjälpa till som en liknelse.
Jag hävdar att kyrkan alltid byggt på Gud själv, som uppenbarad i Jesus (sedan hur det gått med efterlevnaden kan diskuteras). Genom den urkristna bekännelsen ”Jesus är Herre” byggs hela kyrkan upp, en Guds mission (se även Mark 12:29). Det är kyrkan kärna (kernel). Den är allmängiltig och definierar vad om är kyrka. Utifrån denna grund byggs det sedan vidare. Grundläggande bibelord som t ex Joh 3:16 (lilla bibeln) förklarar Jesus för oss och kyrkans identitet och uppdrag ges i t ex Matt 28:19-20 o s v.
På kärnan, som är världsvid, byggs kyrkor/samfund med olika betoningar och vidare byggande på denna grund. Redan här kanske vi kan se en skillnad från större och mer protektionistiska samfund (mer likt Mac och Windows) och mer dynamiska samfund (Linux och BSD). Sedan kan vi se olika ”spinoffs” eller ”flavours” i dessa samfund. Sist har vi programmen, församlingarna. Vad ska då samfundet GF innehålla och bygga på? Var går gränsen mellan program/applikation och distribution/operativsystem? Vilka friheter och skyldigheter har programmen/församlingarna?
Det tåls att tänka på, jag funderar vidare.

fredag 28 januari 2011

Internet = Gud?

Är Internet Gud? Missta inte mediet för att vara Gud. Ordet var Gud, står det i Joh 1:1 (enligt Bibel 2000, ordet var gudomligt kan det också översättas). Detta Ord förkroppsligades visserligen men nåt Internet tror jag inte det blev, men ett nätverk av människor uppstod genom det. Där Torah är, är Gud. Torah finns på nätet. Så vi har nya möjligheter att lära känna Gud med Internet. Det är nästan som ett inkarnationens mysterium, tanken har slagit mig (Job 19:21? Nä nu blev det kola i mosaiken). Du och jag är högsta instans på nätet, och du och jag svarar endast inför Gud vad vi gör på nätet. Det är vår frihet och vårt ansvar. Den självskrivande lagen är också intressant, Gud har skrivit sin lag genom hela skapelsen, den ska skrivas i våra hjärtan...
Det är för övrigt mycket intressant det här med ord och språk. Att förvalta språket är att ingå i ett träd, en organism, som Kelly var inne på i artikeln ovan. Jag har också sett lite på en spännande språklärare, Brad Scott, som talar om Agri-Bio Lingvistics. Alltså det hebreiska språket grundat i jordbruk och biologi (främst människokroppen). Mycket intressant, men jag håller inte med honom då han sågar evolutionen och han riskerar att göra moral av biologi med otrevliga anspelningar. Jag har i alla fall lärt mig hebreiska alfabetet i ren nyfikenhet. Det finns onekligen mycket spännande att upptäcka i världens bestseller.

Ut bildning

Dagen skriver om utbildningsradions undervisande program, och det finns mycket att läsa om det, mer eller mindre sansat. Jag har för mig att om en 14-åring har frivilligt sex med en 15-åring klassas det som våldtäckt idag. Sexualmoralpaniken gör detta mycket komplicerat. Varför dög inte den gamla undervisningen i ämnet? Tror vi att vi blir friare utan normer?
Orkar inte bemöta mer om det, det finns så mycket som verkar knas i detta och de reaktioner som uppkommit. När man läser vissa kommentarer blir jag inte särskilt orolig för att sexualliberaliseringen ska bli destruktiv utan snarare att när pendeln vänder kan det krascha hårt. Det är så man undrar om jag inte själv är rätt skadad i dessa frågor, hjälp oss Gud.
Att hålla Guds lag beskrivs som att vårda Eden om vi undersöker hebreiskan enligt Brad Scott. Att (be)hålla lagen är att dra nytta av dess goda frukter, som att vårda en tomatplanta. En tomatplanta behöver vissa saker för att ge god frukt.

måndag 24 januari 2011

Inneslutning och uteslutning

Processen för GF går vidare och jag gav mig in i en diskussion kring dokumentet teologisk grund. Det var spännande och jag ser här en viss oro över vad GF är och det lyfter större frågor om vad kyrka/samfund och församling är. Läs gärna vidare där.
Diskussionen handlade om enhet. Var går gränsen för det som är sk bibliska sanningar, det som är frälsningsavgörande, det som definierar en ”sann” (ja vadå sann?) församling mot det som är form, tradition, ordningar och policys. Vad kan vi demokratiskt besluta om i församlingen och vad är oss givet av Gud? Vad behöver vi vara överrens om för att fungera tillsammans i församling och samfund? (se t ex 1Kor 1:10-17) Jag kan konstatera att vi är oeniga om vad enighet är, likt en ny forsoningsstrid. En enhetsstrid?
Jag tror att debatten som Stefan Swärd startade också berör detta. Det finns naturligtvis en oro för hur sitt (tilltänkta) samfund ska behandla äktenskaptsfågan (exempelvis, då den fortfarande är aktuell). Vilka kriterier kan vi ha för medlemskap i församlingen? När och hur ska någon medlem i församlingen tillrättavisas och i värsta fall uteslutas? Kan en församling undervisa om äktenskap för man och kvinna och samtidigt ha medlemmar som är gifta med någon av samma kön?
Här tror jag församlingstukten, eller församlingsfostran som det kan heta, har nya förutsättningar idag jämfört med den för 2000 år sedan, för att inte tala om gudsfolkets sedan Abraham. Idag är kyrka och stat sklart åtskilda, vilket inte alltid varit fallet. Det blir ganska stor skillnad tänker jag om kyrkan kan vara både polisiär och vårdande i samma funktion eller ej. Jag tror det är kyrkans större misstag att ta på sig polisiära uppgifter. Vi står ändå under en stat och ska respektera dessa lagar, så länge det inte uppenbart går emot Guds ord. Jag tror församlingen endast ska ha kriteriet att den som vill bli medlem tror och vill följa Jesus. Jesus är Herre som den urkristna bekännelsen lyder. Sedan får brottsliga handlingar skötas enligt statens regler. Vad det gäller äktenskapet anser jag att Guds ords ska predikas som det står. Samtidigt ser jag inte att det finns någon anledning att utesluta någon på grund av sexuell läggning eller eventuella överenskommelser med staten. Mer om den frågan en annan gång.
När jag tänker på ordet församlingsfostran så tänker jag att fostran ofta förknippas med barn. Tänker vi på fösamlingen som en familj hamnar dessa frågor i ett litet annat ljus. Vad krävs för att du skulle utesluta dina egna barn ur familjen?
Jag håller med Stefan Swärd att jag inte vill vara med i en föramling som överser med vad som helst som medlemmarna gör. Men vad gäller brottsligt beteende är det rätt och omsorgsfullt (efter prövning av lagen) att polisanmäla detta. Men vad gäller tron och undervisningen har vi inte rätt att döma någon, Guds är domen. Dock kan vi ständigt peka på och undervisa vad skriften lär. Att ta på sig polisiära uppgifter som församling är däremot oroande. Nu tror jag inte att det är just det som är Stefans avsikt utan mer att församlingen har rätt att utesluta medlemmar som ett yttersta steg att visa på god kristen etik. Men jag tror inte det är vidare bra om vi hamnar där. Vi kan och ska visa på det som är rätt och riktigt, vad som är Guds lag och framförallt framhäva evengeliet om Kristus som blir utan kraft utan lagen.
Hur hållar man då en församling sund? Att ta emot alla och inte bamöta ett destruktivt eller rent kriminellt beteende är klart destruktivt för församlingen och därför bör vi kunna anmäla eller utesluta vissa personer i församlingen. Samtidigt kan församlingen bli för innesluten och inte ta emot eller skicka ut dem som församlingen kanske behöver mest, och alla är vi ju syndare eller hur? Samma sak kring teologin. Vi kan inte innefatta allt i teologin, vad är då Gud? Men vi kan heller inte okritiskt utestluta andras syn på och erfarenheter av Gud. Det blir elitkristendom och en skyddad ingrodd skara som riskerar bli en stinkande dypöl istället för porlande klart vatten. Ett rent fysisk sådant exempel finns så nära Jerusalem, som om Gud ville säga något. Där finns också annat som kan ge oss en tankeställare om uteslutning, murbyggande och öppenhet.
Dag Sandahl är också inne på ämnet, och det är läsvärt. Vad är ekumenisk teologi och hur hanterar vi det på ett gott sätt? Ett intressant exempel är dokumentet ”den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen” mellan Katolska kyrkan och Lutherska världsförbundet. Jag förhåller mig inte okritisk till Katolska kyrkan och det erkänns att det fortfarande finns betydande skillnader, men det visar ändå på goda försök att försöka förstå vad det är vi menar med teologin.
Vi befinner oss altså fortfarande efter bablynons torn och språkförbistring råder men vi ska befrias till den vi i sanning är, samtidigt som vi formas efter Guds hjärta och växer i kärlek. Vi som följer vägen går hem, till Guds tron, vi är pilgrimsfolket, ingen framme och ingen lämnad kvar.
Det blev långt detta och ändå finns mycket mer att säga.

Crunch Bang #!

Jag har länge kört med Ubuntu Linux, och Lubuntu som jag tidigare skrivit om. Nu verkar Ubuntu bli allt mer bloatat och snart kommer de att förändra utseendet rätt ordentligt. Dessutom talas det om att Ubuntu ska innehålla ett litet program som ska rapportera till Canonical hur man använder sytemet. Jag tror nog inte det är så farligt men jag har börjat kolla efter smidigare system och mina Linuxkunskaper har ökat vilket gjort att jag vågar mig på mer avancerade system. Arch Linux verkar vara bra men riktigt så duktig är jag inte än.
Jag fann då att Linux Mint, som är en vanilla version av Ubuntu, verkar hålla en bättre linje. Dessutom lanserade dom LMDE, en version direkt byggd på Debian. Jag slog till och blev inte besviken. Ett mycket bra system som ännu kan behöva lite egen justering för att bete sig som jag vill men ett klart bra OS. Det kör jag fortfarande på den stationära.
Tyvärr är det fortfarande lite tungt för den bärbara lilla EeePCn och jag letade vidare i linuxdjungeln. Då såg jag att Crunchbang gjort liknande och flyttat över till att bygga på Debian. Med sin lättare XFCE (eller Openbox) fönsterhanterare så blev det ett lyft för den bärbara. Den behövde mindre justeringar än väntat och när man installerat det körs ett litet skript som hjälper till med det. Det gälde bara att editera autostart.sh till att starta DropBox, strunta i Conky och sedan installera Iceweasel så var det bara att köra. Klart nöjd! Prova du också, det går att prova som Live-CD.

torsdag 20 januari 2011

Präster protesterar!

Utvisningarna till Irak är också något som jag inte kan tiga om.
Protester
Flera mot beslutet
Övervåld?
Präster protesterar

Har funderat på det där. Det sägs ofta saker om att riv väggarna, lyft taket, bryt muren, nå utanför kyrkan o s v. Men vi är ändå kvar i huset!
Är inte allt detta snack endast ett skydd? Ett svar på längtan att nå ut, men inget händer, vi lyckas inte riva, lyfta, bryta, nå något.
Är det inte dags att göra tvärt om? Söka oss inåt och bena ut saker och ting. Ta en sak i taget, kraftsamla, fokusera, BE och så arbeta... så tror jag vi med Guds hjälp, med den starka hand som förde folket ur egypten, tar oss ut. Detta är också varför denna blogg snart går på fasta, men inte än.

tisdag 18 januari 2011

Malmström

Det här är helt enkelt för illa för att tiga om. Som vanligt läs, åtminstone några, kommentarer till artikeln. Läs gärna Trobergs svar också.


Mitt bloggande har kommit in i en liten annan fas, det kommer antagligen att bli lugnare här på bloggen ett tag. Ska snart skriva mer om det.
Inte för att det saknas saker att skriva om... det finns hur mycket som helst, men det gör andra så bra.
Församlingstukt till exempel.
Eller Etiopiska kyrkans uttalande.
Visst finns ett mönster i mosaiken? Lyft upp det i ljuset! Sanningen ska göra oss fria!

lördag 1 januari 2011

Gemensam framtid nytt material

Gemensam framtid jobbar på och det är spännande att följa processen. Remissen har behandlats och ett nytt material ligger ute på hemsidan.
Jag har lämnat min kommentar och hoppas att jag kan påverka något. Annars ganska lite kommentarer där men det kanske kommer igång när ledigheter är slut.
Namnfrågan har ännu inte lösts och jag gillar inget förslag så där helhjärtat. equmenia kyrkan är kanske det jag hejar på mest men gillar till viss del även förbundskyrkan. Jag har verkligen försökt hitta på ett eget namnförslag men inte lyckats och jag kan försäkra att jag inte har föreslagit "Mosaik".
Det här med "Mosaikmannen" var en tillfällighet. Jag tyckte att jag behövde ett pseudonym och det dök upp och jag tyckte det var bra. Gillar undertexten,
livet är en mosaik i vilket vi kan skåda mönster. Det avspeglar något av mig. Jag har gjort mycket olika saker och jag gillar olika saker som kanske inte går ihop men jag söker och finner ständigt samband och sammanhang i det jag gör och hela grejen med kristen tro ingår i detta. Jag finner ett mönster, en osynlig ton i livet, i världen, som jag förklarar som Gud. Mosaik uttrycker kreativitet och mångfald, men samtidigt en sorts begränsning splittring som kan bilda något fantastiskt. Livet är inte helt, men bildar en helhet.
Mosaik kan också ha beröringspunkter med regnbågen som uttryck för mångfald. Det är fint men jag vill också betona att regnbågen också är ett tecken från Gud på förbundet med Noa (1Mos 9:12-13).