Meningsfullt livsåskådningssamtal

På Kt finns en artikel av Roland Uhrberg som är intressant och som jag kommenterar här. Långt inlägg, men det är ju så roligt =)
Vad är viktigt i meningsfulla livsåskådningssamtal?

Det gäller att kunna ställa de rätta frågorna när man diskuterar livsåskådning. Istället sysselsätter man sig med frågor som aldrig leder någon vart. Det gäller exempelvis hur vissa avsnitt i Bibeln ska tolkas. Det menar Roland Uhrberg, styrelsemedlem Humanisterna Uppsala, som ställer nio frågor som han menar kan bidra till meningsfulla samtal. I en debattartikel i Kyrkans Tidning nummer 52/11 skrev biskop Antje Jackelén: Någon djup rädsla för engagerade livsåskådningssamtal har jag inte. Det är möjligt, men min erfarenhet från andra troende personer är att det är svårt att få klara svar när man närmar sig svåra frågeställningar. Varje år efter Nobelfestligheterna sänder SVT programmet snillen spekulerar, programledaren brukar då alltid fråga hur de får sina snillrika idéer, ett ofta återkommande svar är: det gäller att kunna ställa de rätta frågorna. Samma sak tycker jag gäller då man diskuterar livsåskådning. Exempel på frågor som aldrig leder någon vart är till exempel hur vissa avsnitt i Bibeln skall tolkas. Föddes Jesus av en jungfru, kunde han gå på vatten, var Jesus Guds son etcetera? Vad man istället bör koncentrera sig på är en annan typ av frågor, gärna så enkelt formulerade som möjligt. När man lyckats besvara dem kan man gå vidare till mer sofistikerade spörsmål. En viktig sak är också att man för ärliga och uppriktiga samtal. Detta kan vara nog så svårt då ofta starka känslor är inblandade när det gäller religion och livsåskådning. Här några av de grundläggande frågor jag skulle vilja ha svar på:

Härligt! Frågor är viktigt. Få se vad han har att komma med, bra ansats.

Skapade Gud världen eller kan man vara kristen och tro att gud inte nödvändigtvis hade något med världens tillblivelse att göra?

Bra fråga. Att vara kristen menar jag är att följa Kristus. Kristus betyder den smorde och kan både syfta på snickarsonen Jesus men också ett vidare begrepp av Guds son, kungarnas kung o s v. Jesus går inte att skilja från bibeln och där hittar vi också urkunden för kristen tro. När vi klargjort den kopplingen så skulle jag säga att Bibeln är tydlig med att Gud skapade världen. Men det är kyrkans tro, som handlar om en gemenskap av troende, personligen är det inte avhängigt på om jag tror att världen skapades av Gud för att vara kristen. Jag inser också att om jag inte svarar på dessa frågor eller svarar luddigt så står jag inte upp för min tro och kan ej ge skäl för min tro. Svarar jag på frågorna riskerar jag att anklagas för att jag har ”hela sanningen” och att alla ska tro som mig alla andra tror fel. Jag hoppas kunna nå bortom det.

Om Gud skapat världen har han kunnat påverka utvecklingen i önskad riktning eller var utgångsparametrarna så väl valda att utfallet var givet från början?

Redan här blir det dock svårt att ge tydligt svar. Jag måste säga att jag inte vet. Gud är evig och ur ett evighetsperspektiv är det svårt att avgöra huruvida allt var klart från början eller att det utvecklas eftersom. Har Gud tänkt ut detta, vår värld, eller är det detta som är vad Gud tänker? Liknande är frågan om predestination inom teologin. Där den enkla predestinationen handlar om att Gud har bestämt att alla ska frälsas men människan kan stå honom emot. Men varför kan människan stå emot och kunde inte Gud gjort annorlunda? Jag tror det handlar om ett problem kring del och helhet, och vi ser inte helheten.

Har det krävts ett gudomligt ingripande för att skapa det första livet på jorden?

Äntligen en lätt fråga. Ja. Eftersom Gud skapade världen så javisst.

Har Gud använt evolutionen som metod för att skapa alla livsformer på jorden sedan han väl skapat det första livet?

Ja det kan man väl säga, men vad var det första livet? Är det så lätt att skilja liv och materia?

Kan man vara kristen och säga att livet på jorden startade utan gudomligt ingripande?

Se svaret på fråga ett. Frågan är snarere vad som menas med gudomligt ingripande. Varför hamrar Roland på samma spik här?

Kan man vara kristen och säga det finns inget liv efter döden för någon människa?

Visst kan man vara kristen för det, men vad är kristen tro? Åter fråga etts problem. Bibeln visar att det finns ett liv efter döden, frågan är vad det är för liv och vad det innebär.

Om man tror på ett liv efter döden har även de människoarter som fanns före oss kunnat få en plats i paradiset?

Tja platsbrist är det knappast. Vad är en människa? När fanns första människan? För övrigt tror jag även myror har sin plats i paradiset så det spelar väl ingen roll? Paradiset förresten, det är skillnad på paradiset och himlen menar jag men det är en annan fråga.
Roland har bra frågor men skulle dessa vara bättre än andra? Jesu H2O vandring kan leda till minst lika bra samtal om tro menar jag och Rolands frågor vet jag inte om de direkt ”löser problemet”.

Jag tror att de flesta i Svenska Kyrkan håller med om att livet på jorden utvecklats genom evolutionen. Men hur kommer man runt problemet med att evolutionen inte har något mål eller mening? Hur får man ihop det med att människan är skapad till guds avbild?

Detta är stora frågor, jag försöker något litet. Evolutionen har inget mål eller mening på samma sätt som gravitationen inte har mål eller mening. Men världen och livet som heleht kan ha mål och mening och människan kan ha mål och mening. Att vara skapad till Gud avbild har många bottnar. En som jag gillar handlar om att en härkare kan sätta upp statyer av sig i landet för att visa sitt herravälde. Människan är som Guds statyer i den meningen att de visar Guds herravälde på jorden. Men vi är till skillnad från människans döda statyer dynamiska, levande och sökert vårt sammanhang.

Om Gud är kosmos skapare och använt evolutionen som metod för att skapa att liv på jorden och människan till sin avbild, då måste med nödvändighet Jesus haft kunskap om detta. Varför sa han inget om det? Det hade definitivt gjort större intryck på människor efter 1859 än de mirakel han utförde som att bota lama och gå på vatten.

Jaha var det hit Roland ville komma som ska vara nåt sorts konstruktivt samtal? Jag tycker slutledningen är dålig här. Varför måste Jesus med nödvändighet ha kunskap om ”detta”, vad? Snickarsonen Jesus hade knapast kunskap om evolutionen, inte som vi förstår den idag i alla fall, och det hade knappast någon annan på hans tid heller så varför skulle han tala om det? Jesus gör väl ändå stort intryck även efter 1859?

För att kunna svara på flera av dessa frågor är det till stor hjälp att ha en del grundläggande kunskaper i både evolutionsbiologi och kosmologi. Jag vill nog påstå att det är till större hjälp än kunna sin Bibel som ett rinnande vatten. Om man tittar på biskop Antjes CV så är det nog få om ens någon i Svenska kyrkan som är bättre lämpad att svara på ovanstående frågor. Här endast två punkter i hennes CV; 1) undervisat i naturvetenskap och religion på Lutheran School of Theology at Chicago, 2) Forskare i det tvärvetenskapliga projektet “New Visions of Nature, Science, and Religion”, University of California, Santa Barbara, 2004-2006. I övrigt förekommer orden Science and Religion flitigt i hennes CV. Av detta kan man dra slutsatsen att åtminstone en del av kyrkans företrädare anser att man måste beakta den naturvetenskapliga världsbilden när man diskuterar livsåskådningsfrågor.Den avgörande skillnaden i dessa frågor är att kyrkans företrädare undviker de svåraste frågorna men det är just de som religionskritikerna ofta tar upp.

Bra invändning, men visst måste vi alla beakta naturvetenskapen liksom vi måste beakta vad våra sinnen säger oss. Jag ser naturvetenskap som ett verktyg inte som en livsåskådning.

Författaren Willy Kyrklund skrev en gång en artikel i DN över ämnet vetenskap och religion han avslutade med följande ord: Vetenskapen är en obehaglig verksamhet, vem vill veta att vi lever på ett gruskorn i vintergatans utkant och att livet är en sekundkort kolflaga sammanhållet av genernas intrigspel. Dessa rader tycker jag kort och koncist sammanfattar varför de svåraste frågorna undviks.

Ja, kanske det. Det liknar väldigt mycket den kristna synen att vi är syndare, en tuff insikt som också gör att svåra frågor undviks? Jag skulle vidare säga att denna tomhet inte är något nytt för den kristna traditionen och frågan finns även i Bibeln och där undviks inte frågan.

Slutligen ett annat problem med den typen av frågor som jag tar upp här, det är att de anses som hädiska, provocerande och mer eller mindre oförskämda. Religionen får inte ifrågasättas på lika villkor som andra tankesystem utan kräver ofta en egen gräddfil.

Nej jag tycker inte dessa frågor är varken hädiska eller särskilt provocerande. Kravet på egen gräddfil var är den idag? Jag kräver den inte, tvärt om, nu fortsätter vi brottas med detta!