Förutom att jag tycker att det är självklart att kyrkan borde använda sig av öppen och fri programvara så ser jag flera saker som förenar rörelsen kring öppen källkod och kyrkan.
Kyrkan bör använda öppen och fri programvara av dessa anledningar. Det distrubieras via nätet vilket gör det mer miljövänligt då det inte behöver förpackas och transporteras på olika media. Det är ekonomiskt fördelaktigt vilket kan ge mer pengar till annat. Det avväpnar Mammon, då det inte gynnar stora företagsvinster och sprider makten till flera människor. Det gynnar en tjänande och delande attityd som är för människor, inte för enskildas intressen. Det finns goda möjligheter till att skapa anpassade system för kyrkor med bra programvara och som kan bidra till utvecklingen genom sina egna nätverk och resurser. När vi talar om gåvoupptäckande i församlingen kan mjukvaruutveckling vara en gåva vi kan ta tillvara och ökar delaktighet i församlingen. Det kommer antagligen att leda till en förhöjd säkerhet och goda möjligheter till konfidentiell informationshantering. Det finns en god symbolik i att ”spela med öppna kort”. Kyrkans grund, Bibeln, finns tillgänglig för att alla läsa och granska samt ställe i relation till församlingens verksamhet. Liknande kan göras med öppen källkod, där källkoden kan granskas och se om den gör det som ligger i församlingens intressen och fungerar till församlingens fördel. Möjlighet att äga, utveckla och ta ansvar för sina egna verktyg efter egen filosofi och värdegrund.
Det blev en lång lista som också visar på något av de gemensamma bitarna mellan kyrka och öppen källkod. Nu talas det mycket om vad kyrka och församling är och även där tänker jag att OpenSource rörelsen kan hjälpa till som en liknelse.
Jag hävdar att kyrkan alltid byggt på Gud själv, som uppenbarad i Jesus (sedan hur det gått med efterlevnaden kan diskuteras). Genom den urkristna bekännelsen ”Jesus är Herre” byggs hela kyrkan upp, en Guds mission (se även Mark 12:29). Det är kyrkan kärna (kernel). Den är allmängiltig och definierar vad om är kyrka. Utifrån denna grund byggs det sedan vidare. Grundläggande bibelord som t ex Joh 3:16 (lilla bibeln) förklarar Jesus för oss och kyrkans identitet och uppdrag ges i t ex Matt 28:19-20 o s v.
På kärnan, som är världsvid, byggs kyrkor/samfund med olika betoningar och vidare byggande på denna grund. Redan här kanske vi kan se en skillnad från större och mer protektionistiska samfund (mer likt Mac och Windows) och mer dynamiska samfund (Linux och BSD). Sedan kan vi se olika ”spinoffs” eller ”flavours” i dessa samfund. Sist har vi programmen, församlingarna. Vad ska då samfundet GF innehålla och bygga på? Var går gränsen mellan program/applikation och distribution/operativsystem? Vilka friheter och skyldigheter har programmen/församlingarna?
Det tåls att tänka på, jag funderar vidare.
En reaktiv blogg, tankar och funderingar med kristet perspektiv på aktuella debatter och händelser.
Livet är en mosaik i vilket vi kan skåda mönster.
söndag 30 januari 2011
fredag 28 januari 2011
Internet = Gud?
Är Internet Gud? Missta inte mediet för att vara Gud. Ordet var Gud, står det i Joh 1:1 (enligt Bibel 2000, ordet var gudomligt kan det också översättas). Detta Ord förkroppsligades visserligen men nåt Internet tror jag inte det blev, men ett nätverk av människor uppstod genom det. Där Torah är, är Gud. Torah finns på nätet. Så vi har nya möjligheter att lära känna Gud med Internet. Det är nästan som ett inkarnationens mysterium, tanken har slagit mig (Job 19:21? Nä nu blev det kola i mosaiken). Du och jag är högsta instans på nätet, och du och jag svarar endast inför Gud vad vi gör på nätet. Det är vår frihet och vårt ansvar. Den självskrivande lagen är också intressant, Gud har skrivit sin lag genom hela skapelsen, den ska skrivas i våra hjärtan...
Det är för övrigt mycket intressant det här med ord och språk. Att förvalta språket är att ingå i ett träd, en organism, som Kelly var inne på i artikeln ovan. Jag har också sett lite på en spännande språklärare, Brad Scott, som talar om Agri-Bio Lingvistics. Alltså det hebreiska språket grundat i jordbruk och biologi (främst människokroppen). Mycket intressant, men jag håller inte med honom då han sågar evolutionen och han riskerar att göra moral av biologi med otrevliga anspelningar. Jag har i alla fall lärt mig hebreiska alfabetet i ren nyfikenhet. Det finns onekligen mycket spännande att upptäcka i världens bestseller.
Det är för övrigt mycket intressant det här med ord och språk. Att förvalta språket är att ingå i ett träd, en organism, som Kelly var inne på i artikeln ovan. Jag har också sett lite på en spännande språklärare, Brad Scott, som talar om Agri-Bio Lingvistics. Alltså det hebreiska språket grundat i jordbruk och biologi (främst människokroppen). Mycket intressant, men jag håller inte med honom då han sågar evolutionen och han riskerar att göra moral av biologi med otrevliga anspelningar. Jag har i alla fall lärt mig hebreiska alfabetet i ren nyfikenhet. Det finns onekligen mycket spännande att upptäcka i världens bestseller.
Ut bildning
Dagen skriver om utbildningsradions undervisande program, och det finns mycket att läsa om det, mer eller mindre sansat. Jag har för mig att om en 14-åring har frivilligt sex med en 15-åring klassas det som våldtäckt idag. Sexualmoralpaniken gör detta mycket komplicerat. Varför dög inte den gamla undervisningen i ämnet? Tror vi att vi blir friare utan normer?
Orkar inte bemöta mer om det, det finns så mycket som verkar knas i detta och de reaktioner som uppkommit. När man läser vissa kommentarer blir jag inte särskilt orolig för att sexualliberaliseringen ska bli destruktiv utan snarare att när pendeln vänder kan det krascha hårt. Det är så man undrar om jag inte själv är rätt skadad i dessa frågor, hjälp oss Gud.
Att hålla Guds lag beskrivs som att vårda Eden om vi undersöker hebreiskan enligt Brad Scott. Att (be)hålla lagen är att dra nytta av dess goda frukter, som att vårda en tomatplanta. En tomatplanta behöver vissa saker för att ge god frukt.
Orkar inte bemöta mer om det, det finns så mycket som verkar knas i detta och de reaktioner som uppkommit. När man läser vissa kommentarer blir jag inte särskilt orolig för att sexualliberaliseringen ska bli destruktiv utan snarare att när pendeln vänder kan det krascha hårt. Det är så man undrar om jag inte själv är rätt skadad i dessa frågor, hjälp oss Gud.
Att hålla Guds lag beskrivs som att vårda Eden om vi undersöker hebreiskan enligt Brad Scott. Att (be)hålla lagen är att dra nytta av dess goda frukter, som att vårda en tomatplanta. En tomatplanta behöver vissa saker för att ge god frukt.
måndag 24 januari 2011
Inneslutning och uteslutning
Processen för GF går vidare och jag gav mig in i en diskussion kring dokumentet teologisk grund. Det var spännande och jag ser här en viss oro över vad GF är och det lyfter större frågor om vad kyrka/samfund och församling är. Läs gärna vidare där.
Diskussionen handlade om enhet. Var går gränsen för det som är sk bibliska sanningar, det som är frälsningsavgörande, det som definierar en ”sann” (ja vadå sann?) församling mot det som är form, tradition, ordningar och policys. Vad kan vi demokratiskt besluta om i församlingen och vad är oss givet av Gud? Vad behöver vi vara överrens om för att fungera tillsammans i församling och samfund? (se t ex 1Kor 1:10-17) Jag kan konstatera att vi är oeniga om vad enighet är, likt en ny forsoningsstrid. En enhetsstrid?
Jag tror att debatten som Stefan Swärd startade också berör detta. Det finns naturligtvis en oro för hur sitt (tilltänkta) samfund ska behandla äktenskaptsfågan (exempelvis, då den fortfarande är aktuell). Vilka kriterier kan vi ha för medlemskap i församlingen? När och hur ska någon medlem i församlingen tillrättavisas och i värsta fall uteslutas? Kan en församling undervisa om äktenskap för man och kvinna och samtidigt ha medlemmar som är gifta med någon av samma kön?
Här tror jag församlingstukten, eller församlingsfostran som det kan heta, har nya förutsättningar idag jämfört med den för 2000 år sedan, för att inte tala om gudsfolkets sedan Abraham. Idag är kyrka och stat sklart åtskilda, vilket inte alltid varit fallet. Det blir ganska stor skillnad tänker jag om kyrkan kan vara både polisiär och vårdande i samma funktion eller ej. Jag tror det är kyrkans större misstag att ta på sig polisiära uppgifter. Vi står ändå under en stat och ska respektera dessa lagar, så länge det inte uppenbart går emot Guds ord. Jag tror församlingen endast ska ha kriteriet att den som vill bli medlem tror och vill följa Jesus. Jesus är Herre som den urkristna bekännelsen lyder. Sedan får brottsliga handlingar skötas enligt statens regler. Vad det gäller äktenskapet anser jag att Guds ords ska predikas som det står. Samtidigt ser jag inte att det finns någon anledning att utesluta någon på grund av sexuell läggning eller eventuella överenskommelser med staten. Mer om den frågan en annan gång.
När jag tänker på ordet församlingsfostran så tänker jag att fostran ofta förknippas med barn. Tänker vi på fösamlingen som en familj hamnar dessa frågor i ett litet annat ljus. Vad krävs för att du skulle utesluta dina egna barn ur familjen?
Jag håller med Stefan Swärd att jag inte vill vara med i en föramling som överser med vad som helst som medlemmarna gör. Men vad gäller brottsligt beteende är det rätt och omsorgsfullt (efter prövning av lagen) att polisanmäla detta. Men vad gäller tron och undervisningen har vi inte rätt att döma någon, Guds är domen. Dock kan vi ständigt peka på och undervisa vad skriften lär. Att ta på sig polisiära uppgifter som församling är däremot oroande. Nu tror jag inte att det är just det som är Stefans avsikt utan mer att församlingen har rätt att utesluta medlemmar som ett yttersta steg att visa på god kristen etik. Men jag tror inte det är vidare bra om vi hamnar där. Vi kan och ska visa på det som är rätt och riktigt, vad som är Guds lag och framförallt framhäva evengeliet om Kristus som blir utan kraft utan lagen.
Hur hållar man då en församling sund? Att ta emot alla och inte bamöta ett destruktivt eller rent kriminellt beteende är klart destruktivt för församlingen och därför bör vi kunna anmäla eller utesluta vissa personer i församlingen. Samtidigt kan församlingen bli för innesluten och inte ta emot eller skicka ut dem som församlingen kanske behöver mest, och alla är vi ju syndare eller hur? Samma sak kring teologin. Vi kan inte innefatta allt i teologin, vad är då Gud? Men vi kan heller inte okritiskt utestluta andras syn på och erfarenheter av Gud. Det blir elitkristendom och en skyddad ingrodd skara som riskerar bli en stinkande dypöl istället för porlande klart vatten. Ett rent fysisk sådant exempel finns så nära Jerusalem, som om Gud ville säga något. Där finns också annat som kan ge oss en tankeställare om uteslutning, murbyggande och öppenhet.
Dag Sandahl är också inne på ämnet, och det är läsvärt. Vad är ekumenisk teologi och hur hanterar vi det på ett gott sätt? Ett intressant exempel är dokumentet ”den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen” mellan Katolska kyrkan och Lutherska världsförbundet. Jag förhåller mig inte okritisk till Katolska kyrkan och det erkänns att det fortfarande finns betydande skillnader, men det visar ändå på goda försök att försöka förstå vad det är vi menar med teologin.
Vi befinner oss altså fortfarande efter bablynons torn och språkförbistring råder men vi ska befrias till den vi i sanning är, samtidigt som vi formas efter Guds hjärta och växer i kärlek. Vi som följer vägen går hem, till Guds tron, vi är pilgrimsfolket, ingen framme och ingen lämnad kvar.
Det blev långt detta och ändå finns mycket mer att säga.
Diskussionen handlade om enhet. Var går gränsen för det som är sk bibliska sanningar, det som är frälsningsavgörande, det som definierar en ”sann” (ja vadå sann?) församling mot det som är form, tradition, ordningar och policys. Vad kan vi demokratiskt besluta om i församlingen och vad är oss givet av Gud? Vad behöver vi vara överrens om för att fungera tillsammans i församling och samfund? (se t ex 1Kor 1:10-17) Jag kan konstatera att vi är oeniga om vad enighet är, likt en ny forsoningsstrid. En enhetsstrid?
Jag tror att debatten som Stefan Swärd startade också berör detta. Det finns naturligtvis en oro för hur sitt (tilltänkta) samfund ska behandla äktenskaptsfågan (exempelvis, då den fortfarande är aktuell). Vilka kriterier kan vi ha för medlemskap i församlingen? När och hur ska någon medlem i församlingen tillrättavisas och i värsta fall uteslutas? Kan en församling undervisa om äktenskap för man och kvinna och samtidigt ha medlemmar som är gifta med någon av samma kön?
Här tror jag församlingstukten, eller församlingsfostran som det kan heta, har nya förutsättningar idag jämfört med den för 2000 år sedan, för att inte tala om gudsfolkets sedan Abraham. Idag är kyrka och stat sklart åtskilda, vilket inte alltid varit fallet. Det blir ganska stor skillnad tänker jag om kyrkan kan vara både polisiär och vårdande i samma funktion eller ej. Jag tror det är kyrkans större misstag att ta på sig polisiära uppgifter. Vi står ändå under en stat och ska respektera dessa lagar, så länge det inte uppenbart går emot Guds ord. Jag tror församlingen endast ska ha kriteriet att den som vill bli medlem tror och vill följa Jesus. Jesus är Herre som den urkristna bekännelsen lyder. Sedan får brottsliga handlingar skötas enligt statens regler. Vad det gäller äktenskapet anser jag att Guds ords ska predikas som det står. Samtidigt ser jag inte att det finns någon anledning att utesluta någon på grund av sexuell läggning eller eventuella överenskommelser med staten. Mer om den frågan en annan gång.
När jag tänker på ordet församlingsfostran så tänker jag att fostran ofta förknippas med barn. Tänker vi på fösamlingen som en familj hamnar dessa frågor i ett litet annat ljus. Vad krävs för att du skulle utesluta dina egna barn ur familjen?
Jag håller med Stefan Swärd att jag inte vill vara med i en föramling som överser med vad som helst som medlemmarna gör. Men vad gäller brottsligt beteende är det rätt och omsorgsfullt (efter prövning av lagen) att polisanmäla detta. Men vad gäller tron och undervisningen har vi inte rätt att döma någon, Guds är domen. Dock kan vi ständigt peka på och undervisa vad skriften lär. Att ta på sig polisiära uppgifter som församling är däremot oroande. Nu tror jag inte att det är just det som är Stefans avsikt utan mer att församlingen har rätt att utesluta medlemmar som ett yttersta steg att visa på god kristen etik. Men jag tror inte det är vidare bra om vi hamnar där. Vi kan och ska visa på det som är rätt och riktigt, vad som är Guds lag och framförallt framhäva evengeliet om Kristus som blir utan kraft utan lagen.
Hur hållar man då en församling sund? Att ta emot alla och inte bamöta ett destruktivt eller rent kriminellt beteende är klart destruktivt för församlingen och därför bör vi kunna anmäla eller utesluta vissa personer i församlingen. Samtidigt kan församlingen bli för innesluten och inte ta emot eller skicka ut dem som församlingen kanske behöver mest, och alla är vi ju syndare eller hur? Samma sak kring teologin. Vi kan inte innefatta allt i teologin, vad är då Gud? Men vi kan heller inte okritiskt utestluta andras syn på och erfarenheter av Gud. Det blir elitkristendom och en skyddad ingrodd skara som riskerar bli en stinkande dypöl istället för porlande klart vatten. Ett rent fysisk sådant exempel finns så nära Jerusalem, som om Gud ville säga något. Där finns också annat som kan ge oss en tankeställare om uteslutning, murbyggande och öppenhet.
Dag Sandahl är också inne på ämnet, och det är läsvärt. Vad är ekumenisk teologi och hur hanterar vi det på ett gott sätt? Ett intressant exempel är dokumentet ”den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen” mellan Katolska kyrkan och Lutherska världsförbundet. Jag förhåller mig inte okritisk till Katolska kyrkan och det erkänns att det fortfarande finns betydande skillnader, men det visar ändå på goda försök att försöka förstå vad det är vi menar med teologin.
Vi befinner oss altså fortfarande efter bablynons torn och språkförbistring råder men vi ska befrias till den vi i sanning är, samtidigt som vi formas efter Guds hjärta och växer i kärlek. Vi som följer vägen går hem, till Guds tron, vi är pilgrimsfolket, ingen framme och ingen lämnad kvar.
Det blev långt detta och ändå finns mycket mer att säga.
Crunch Bang #!
Jag har länge kört med Ubuntu Linux, och Lubuntu som jag tidigare skrivit om. Nu verkar Ubuntu bli allt mer bloatat och snart kommer de att förändra utseendet rätt ordentligt. Dessutom talas det om att Ubuntu ska innehålla ett litet program som ska rapportera till Canonical hur man använder sytemet. Jag tror nog inte det är så farligt men jag har börjat kolla efter smidigare system och mina Linuxkunskaper har ökat vilket gjort att jag vågar mig på mer avancerade system. Arch Linux verkar vara bra men riktigt så duktig är jag inte än.
Jag fann då att Linux Mint, som är en vanilla version av Ubuntu, verkar hålla en bättre linje. Dessutom lanserade dom LMDE, en version direkt byggd på Debian. Jag slog till och blev inte besviken. Ett mycket bra system som ännu kan behöva lite egen justering för att bete sig som jag vill men ett klart bra OS. Det kör jag fortfarande på den stationära.
Tyvärr är det fortfarande lite tungt för den bärbara lilla EeePCn och jag letade vidare i linuxdjungeln. Då såg jag att Crunchbang gjort liknande och flyttat över till att bygga på Debian. Med sin lättare XFCE (eller Openbox) fönsterhanterare så blev det ett lyft för den bärbara. Den behövde mindre justeringar än väntat och när man installerat det körs ett litet skript som hjälper till med det. Det gälde bara att editera autostart.sh till att starta DropBox, strunta i Conky och sedan installera Iceweasel så var det bara att köra. Klart nöjd! Prova du också, det går att prova som Live-CD.
Jag fann då att Linux Mint, som är en vanilla version av Ubuntu, verkar hålla en bättre linje. Dessutom lanserade dom LMDE, en version direkt byggd på Debian. Jag slog till och blev inte besviken. Ett mycket bra system som ännu kan behöva lite egen justering för att bete sig som jag vill men ett klart bra OS. Det kör jag fortfarande på den stationära.
Tyvärr är det fortfarande lite tungt för den bärbara lilla EeePCn och jag letade vidare i linuxdjungeln. Då såg jag att Crunchbang gjort liknande och flyttat över till att bygga på Debian. Med sin lättare XFCE (eller Openbox) fönsterhanterare så blev det ett lyft för den bärbara. Den behövde mindre justeringar än väntat och när man installerat det körs ett litet skript som hjälper till med det. Det gälde bara att editera autostart.sh till att starta DropBox, strunta i Conky och sedan installera Iceweasel så var det bara att köra. Klart nöjd! Prova du också, det går att prova som Live-CD.
torsdag 20 januari 2011
Präster protesterar!
Utvisningarna till Irak är också något som jag inte kan tiga om.
Protester
Flera mot beslutet
Övervåld?
Präster protesterar
Har funderat på det där. Det sägs ofta saker om att riv väggarna, lyft taket, bryt muren, nå utanför kyrkan o s v. Men vi är ändå kvar i huset!
Är inte allt detta snack endast ett skydd? Ett svar på längtan att nå ut, men inget händer, vi lyckas inte riva, lyfta, bryta, nå något.
Är det inte dags att göra tvärt om? Söka oss inåt och bena ut saker och ting. Ta en sak i taget, kraftsamla, fokusera, BE och så arbeta... så tror jag vi med Guds hjälp, med den starka hand som förde folket ur egypten, tar oss ut. Detta är också varför denna blogg snart går på fasta, men inte än.
Protester
Flera mot beslutet
Övervåld?
Präster protesterar
Har funderat på det där. Det sägs ofta saker om att riv väggarna, lyft taket, bryt muren, nå utanför kyrkan o s v. Men vi är ändå kvar i huset!
Är inte allt detta snack endast ett skydd? Ett svar på längtan att nå ut, men inget händer, vi lyckas inte riva, lyfta, bryta, nå något.
Är det inte dags att göra tvärt om? Söka oss inåt och bena ut saker och ting. Ta en sak i taget, kraftsamla, fokusera, BE och så arbeta... så tror jag vi med Guds hjälp, med den starka hand som förde folket ur egypten, tar oss ut. Detta är också varför denna blogg snart går på fasta, men inte än.
tisdag 18 januari 2011
Malmström
Det här är helt enkelt för illa för att tiga om. Som vanligt läs, åtminstone några, kommentarer till artikeln. Läs gärna Trobergs svar också.
Mitt bloggande har kommit in i en liten annan fas, det kommer antagligen att bli lugnare här på bloggen ett tag. Ska snart skriva mer om det.
Inte för att det saknas saker att skriva om... det finns hur mycket som helst, men det gör andra så bra.
Församlingstukt till exempel.
Eller Etiopiska kyrkans uttalande.
Visst finns ett mönster i mosaiken? Lyft upp det i ljuset! Sanningen ska göra oss fria!
Mitt bloggande har kommit in i en liten annan fas, det kommer antagligen att bli lugnare här på bloggen ett tag. Ska snart skriva mer om det.
Inte för att det saknas saker att skriva om... det finns hur mycket som helst, men det gör andra så bra.
Församlingstukt till exempel.
Eller Etiopiska kyrkans uttalande.
Visst finns ett mönster i mosaiken? Lyft upp det i ljuset! Sanningen ska göra oss fria!
lördag 1 januari 2011
Gemensam framtid nytt material
Gemensam framtid jobbar på och det är spännande att följa processen. Remissen har behandlats och ett nytt material ligger ute på hemsidan.
Jag har lämnat min kommentar och hoppas att jag kan påverka något. Annars ganska lite kommentarer där men det kanske kommer igång när ledigheter är slut.
Namnfrågan har ännu inte lösts och jag gillar inget förslag så där helhjärtat. equmenia kyrkan är kanske det jag hejar på mest men gillar till viss del även förbundskyrkan. Jag har verkligen försökt hitta på ett eget namnförslag men inte lyckats och jag kan försäkra att jag inte har föreslagit "Mosaik".
Det här med "Mosaikmannen" var en tillfällighet. Jag tyckte att jag behövde ett pseudonym och det dök upp och jag tyckte det var bra. Gillar undertexten,
livet är en mosaik i vilket vi kan skåda mönster. Det avspeglar något av mig. Jag har gjort mycket olika saker och jag gillar olika saker som kanske inte går ihop men jag söker och finner ständigt samband och sammanhang i det jag gör och hela grejen med kristen tro ingår i detta. Jag finner ett mönster, en osynlig ton i livet, i världen, som jag förklarar som Gud. Mosaik uttrycker kreativitet och mångfald, men samtidigt en sorts begränsning splittring som kan bilda något fantastiskt. Livet är inte helt, men bildar en helhet.
Mosaik kan också ha beröringspunkter med regnbågen som uttryck för mångfald. Det är fint men jag vill också betona att regnbågen också är ett tecken från Gud på förbundet med Noa (1Mos 9:12-13).
Jag har lämnat min kommentar och hoppas att jag kan påverka något. Annars ganska lite kommentarer där men det kanske kommer igång när ledigheter är slut.
Namnfrågan har ännu inte lösts och jag gillar inget förslag så där helhjärtat. equmenia kyrkan är kanske det jag hejar på mest men gillar till viss del även förbundskyrkan. Jag har verkligen försökt hitta på ett eget namnförslag men inte lyckats och jag kan försäkra att jag inte har föreslagit "Mosaik".
Det här med "Mosaikmannen" var en tillfällighet. Jag tyckte att jag behövde ett pseudonym och det dök upp och jag tyckte det var bra. Gillar undertexten,
livet är en mosaik i vilket vi kan skåda mönster. Det avspeglar något av mig. Jag har gjort mycket olika saker och jag gillar olika saker som kanske inte går ihop men jag söker och finner ständigt samband och sammanhang i det jag gör och hela grejen med kristen tro ingår i detta. Jag finner ett mönster, en osynlig ton i livet, i världen, som jag förklarar som Gud. Mosaik uttrycker kreativitet och mångfald, men samtidigt en sorts begränsning splittring som kan bilda något fantastiskt. Livet är inte helt, men bildar en helhet.
Mosaik kan också ha beröringspunkter med regnbågen som uttryck för mångfald. Det är fint men jag vill också betona att regnbågen också är ett tecken från Gud på förbundet med Noa (1Mos 9:12-13).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)