Öppenhet och granskning

Ingen kan väl ha missat den stora nyheten om Wikileaks?
Här finns ett intressant blogginlägg om detta. Som vanligt läs gärna en del kommentarer, det nyanserar inlägget.
En kommentar var jättebra tycker jag (se Joh 8:7)
"Den som anser sig ha rent mjöl i påsen, må kasta den första bullen." =)

Klassisk baptism granskar GF-processen, klart läsvärt.
Även fjärde väggen kan passa in i denna mosaik.

Domfredag

"TPB killarna" med flera (Lundström var väl aldrig delaktig), men inte alla (Warg var sjuk), har åter fällts "solidariskt" i domstol. Fängelsestraffet har däremot blivit individuellt och lite kortare än tidigare dom. Medhjälp till underlättande av upphovsrättsintrång, där inget huvudbrott kunnat fastställas! Solklart varför denna rättegång inte togs innan valet.
Löst uppskattat skulle alltså TPBs olagliga torrents orsaka en förlust för bolagen på ca 41400000000000 kronor (41 400 miljarder), vilket är 17 gånger mer än Sveriges BNP! Straffet är att likställa med över 600 våldtäkter! Alla torrents går lika bra att hitta via google. Det här är helt sjukt. Det är en David och Goliat story, en personlig vendetta som gått alldeles för långt, och allt handlar om pengar. Vi kommer snart se läskiga lagar kring detta och "småstölder" av oss medborgare i forma av licenser och "piratskatt" där även vi som inte bryter upphovsrätten (fildela har du redan gjort när du laddade ner denna blogg till din webbläsare) får betala till en industri vi inte behöver och inte har kontroll vart pengarna går och som inte går att förhandla med, som vi sett i STIM "erbjudandena".
TPB en stötesten...

Uppdatering: Får nog backa på jämförelsen av skadeståndet. Det är skillnad på böter och skadestånd. Läs gärna mera här.
Angående summan ovan räknade jag löst på antalet torrents på TPB och gissade att upphovsrättskyddat material kanske var 30% och jämförde så skadeståndet för de verk som fanns i målet. TPB ska också ses som en stor internationell site som gör det tveksamt att jämföra med sveriges BNP, men ger lite perspektiv. Rätten anser dock att medhjälpen skett i Sverige (även om inte huvudbrottet gjort det, eller ens är ett brott i det landet).

Dimenstionstänkande och Sekularisering

Detta var en intressant upptäckt på nätet. Jag hittade den via nyfiket surfande efter 4th dimension på youtube (kolla in det, riktigt spännande). Att ge sig in i ”dimensionstänkande” måste vara lika revolutionerande som när det upptäcktes att jorden snurrar runt solen. Dimensionstänkandet öppnar för fantastiska möjligheter och helt annat sätt att se vår värld med följd av en annan syn på teologi också. Jag har under senare tid också fått mer förståelse för det hebreiska tänkandet som ger ytterligare en spännande dimension till teologin (som för övrigt inte heller ser tiden som linjär). Även samtalet om Guds existens tycker jag lyfter förståelsen av människans sammanhang. Det gör också att jag ser teologin som mer ”kroppslig”, att den fysiska verkligheten hör ihop på ett fantastiskt sätt med tid, fantasi, tankar och drömmar. De får en konkret betydelse för vår tillvaro. Andlighet behöver inte vara ”magi” utan ett omfamnande av världen i flera dimensioner. Men visst, tanken finns också att den där Rob Bryanton är en sorts modern och mer sofistikerat kreationist som bara flyttar ”God of the gaps” till nästa steg.
För lite mer om judiskt och hebreeiskt tänkande se gärna denna spännande debatt.

Jag var på ett samtal igår om sekularisering. Mycket intressant hur man kan tänka kring det. Är kristendomen på väg ut/bort, eller är det en omdaning i hur kristen tro gestaltar sig och hur vi ser på och lever relationen Gud och människa?
Två intressanta perspektiv. Det finns en gudagiven sekularisering (!utmanande). Att Gud "blir människa" (ja se gärna debatten ovan om Jesu gudom) i Jesus är i sig en sorts sekularisering. Att vi lever och ska leva i världen (men inte av världen). Det gör kristen tro till så mycket "kropp" (som i dimensionstänkandet ovan). Därför är det kanske ett sunt skeende att skiljeväggen kyrka och samhälle utmanas. Det andra perspektivet är att sekulariseringen får kyrkan att tänka till lite. Vad är trons grund och vad innebär tron? Ohållbara synsätt kring andemakter och tro på ren fantasi (vad är fantasi?) kan redas upp och förhoppningsvis når vi en, vad jag skulle kalla, "nykter tro" (och jag hoppas vi kan hålla oss nyktra på många sätt).

För övrigt intressant om synden i människan.
Inte ens Gud, den allsmäktiges och allvetandes övervakning av mänskligheten kunde förhindra människan att begå brott, när Adam och Eva åt av den förbjudna frukten. =)

November

Nu befinner vi oss mitt i november. Som jag skrev i en tidigare bloggpost så är det en utmaning att säga "det här är livet" i november. Vädret är kanske inte det mest stimulerande och just nu ser jag mest kris i världen. Det är politisk kris, ekonomisk krist, miljökris och kanske även kyrklig kris? Är det här livet så är det inte lätt, men det är kanske ingen nyhet.

Jag pratade om hösten utifrån Bibeln när sommarens program på Klubbensborg avslutades. Där talade jag bland annat om att hösten innebar en period av tacksamhet för skörden. Det finns också en annan aspekt av hösten som träden visar på. De drar näring till rötterna och förbereder sina knoppar inför våren. Även vi kan ta vara på hösten på olika sätt. Vi kan lura in oss i en filt och läsa en god bok, städa och baka, pyssla och renovera, vila och ta det lugnt. Även det en sorts förberedelse inför våren, en förberedelse inför andra tider. Kanske kan vi i en kris dra oss mot rötterna, fördjupa oss i det väsentliga, strukturera om och lägga undan det gamla. Detta som en del i att förbereda oss för det som kommer.

Detta passar särdeles bra nu då vi krisar inför domen (domsöndag) men väntar ett stort ljus (adventstiden). Vi inväntar den nya våren i Guds rike. Detta rike som kommer till oss genom Jesus som föds i ett enkelt stall och som vi snart får fira och åminnas. Att Jesus föds, att Gud kommer till oss mitt i mörkret, det är evengeliet, det glada budskapet, den glada nyheten.

Men vi får pröva vårt tålamod, det kommer men är ännu inte här. Ännu är det november.

(Mitt inlägg i Andreaskyrkans blogg)

Olagliga länkar

Dom som förbjuder länkning??!!

Blågrön röra
Skivad lime
och tittförbudet

För övrigt har Dag Sandahl snackat med Sturmark.

När det stormar...

Ja det rör sig i samfunden kan man säga, på olika plan.
Att säga att det är kris tar emot, men det är väl egentligen en riktig benämning. Kyrkan (i vid bemärkelse) går ju inte ”framåt” precis. En tid för eftertanke och tid att söka sina rötter, sin grund. Jag tror vi som kristna verkligen måste tänka över vad det är vi tror på och vad det kan innebära idag. Hur organiserar vi oss idag och hur hanterar vi de olika stora frågorna?
Dopet är som alltid (?) aktuellt och vi har även äktenskapsfrågan kvar. Hur hanterar församlingar som inte godtar barndop eller homosexuellt äktenskap människor som vill vara med i deras församling? Hur samverkar samfundsledning och den lokala församlingen? Hur samverkar egen övertygelse och ”kyrkans tro”? Hur samverkar vår tro och Bibelns ord?
Tro är just tro, och tro är frivilligt, starkt förknippat med den fria viljan. Samtidigt formas vår tro (vår vilja styrs) av vår omgivning och hur vi tolkar och uppfattar saker och ting samt hur det svarar på våra erfarenheter och egenskaper. Ett komplext förhållande. (Se för övrigt det spännande samtalet som fortgått här)
Ett baptistiskt förhållningssätt är tydligen att kunna ha gemenskap med andra med olika ståndpunkter än sig själv utan att för den skull själv omfatta andra dessa andra ståndpunkter. Så länge man har gemensam strävan, tro, tillit till Gud, antar jag. Här åter igen svårigheten med tro som i tradition, ståndpunkter, lära o s v och tro som i tillit, längtan, strävan. Skillnad mellan enhet och enighet som det uttrycktes i samtalet om äktenskapsfrågan. Här blir också själva medlemskapet, gemenskapen, ett sorts verktyg i processen, i formandet av tron. Det kanske är så Gud ”knådar sin lera” (Jes 64:8). Att tillhöra eller inte tillhöra påverkar oss starkt och berör vårt KASAM. Kris och utveckling. Längtar till att se vad utvecklingen blir.
I judisk tradition är det viktigare att komma med en fråga än ett svar (eller var det bara ett rykte?). Min erfarenhet på internet är att om någon ställer frågor utan svar, så kommer det förr eller senare, inte bara ett utan flera svar, ofta med helt nya infallsvinklar. Ett råd är att alltid läsa åtminstone några kommentarer på en bloggpost då det ofta nyanserar ett inlägg. Kanske är det därför det är bättre att ställa frågor, för då drar vi nytta av multithreding, distibuted knowledge, kaosklustermetodik, mesh networking... vi utnyttjar mycket bättre vår totala beräkningskapacitet, helt enkelt, och får mycket bättre och mer levande och florerande lösningar inför framtiden. Precis mitt i detta tror jag Gud verkar, för ingen enda av oss kan greppa komplexiteten i denna helhet, en helhet som är mer än dess delar, är inte det ett sorts Gudsbevis?

Lag och form

Kyrkomötet är avslutat. Nattvardsvinet kan fortfarande vara alkoholhaltigt. Det tycker jag är ett tråkigt beslut. Hur möter vi människor och framför allt vad säger att vinet var alkoholhaltigt när Jesus instiftade nattvarden? (Bedrups analys av detta) Om formerna är så viktiga så lutar det åt egenrättfärdighet, alltså att om jag bara gör rätt saker inför Gud så blir jag rättfärdig och kommer in i himmelen. Det blir lagiskt. Det är ju Guds ord som förmedlar nåden genom/under nådemedlen. Det är gratis, en fri gåva och inget vi kan föra till eller från. Brödet och vinet är ”ett med” Ordet, Kristi kropp, likt inkarnationens mysterium. Det är bra att ha bröd och vin, vilken typ av bröd det nu må vara och vilken typ av jos/must/brygd från vinstocken det nu må vara. Det visar på trohet mot bibelordet och pekar mot Gud, åminner händelsen inför Jesu korsdöd.
Hur funkar då detta med min syn på äktenskapet? För det första är det viss skillnad på äktenskap och nattvard. Det är inte på samma sätt nådeförmedlande som nattvarden. Det har inte annat nådemedel än makarnas egna kroppar, och Jesus har inget direkt instiftelseord för äktenskapet (ska vara Matt 19:5-6 då). Men visst kan man fundera på det här med att möta människor och öppna för alla.
Är då inte äktenskapet bara en form det också? Jo i mångt och mycket är det väl det, en form med ett syfte. Det hade inte funkat med spik och olja i nattvarden, inte mycket till näring i våra kroppar (och nu menar jag inte att en homosexuell relation är destruktiv i sig, det kan mycket väl tänkas att det kan vara gott). Det är också här frågan om att peka på Gud och hans ord, instiftandet av äktenskapet (1Mos 2:24). Det viktiga är att det kommunicerar Jesu nåd till oss, förenar oss (det brukar ju heta kommunion), och jag tror det är en speciell förening mellan man och kvinna som skapar möjlighet (men ej nödvändighet) för växt på ett särskilt sätt, en nåd (då inte särskilt välsignat eller mer värt än andra relationer). Skissar på en liten bok om detta :o, kanske mest för att forma mina egna tankar kring detta, jag är inte klar med frågan.
Mer lagiskhet i form av moralism uttrycktes också i kyrkomötet vad det gäller ”fula-ord-motionen”. Man kan ju undra som Dag Sandahl om det ska till en lista med fula ord man inte får säga i kyrkan. Eller varför inte ”kepsdebatten” i senaste Kt. Det borde utformas som påbud inte förbud. Använd inte fula ord, utan ära dig själv och andra i tal och handling. Vad det gäller kepsen vet jag inte hur man kan tänka där, men en kommentar till artikeln tyckte jag var bra. Vi FÅR vara barhuvade, vi måste inte gör som judarna.
Svenska kyrkan tappar medlemmar, tydligen ett ”problem” som får allt mer uppmärksamhet, långsamt tycks SvK vakna. Skrev en gång en kommentar till en insändare som menade att det var meningslöst att gå ur SvK som protest.
Att jag sätter ”” runt problem beror på att jag tycker att det kan problematiseras, det är inte så enkelt. Ur synvinkeln organisation och ekonomi är det förstås ett problem. Men ur synvinkeln att bygga församling, att Gud bygger sin kyrka, så är det nog inte så lätt. Vem känner Herrens vägar? Det kan mycket väl medföra något gott detta. Gud bygger sin kyrka och det växer i den bördiga jorden, var den nu är. Vi ska inte fokusera på antalet människor som samlas på den eller den platsen, utan hur vårt eget böneliv är i min närhet. Det är en kvalitet som kan leda till kvantitet, men endast om Gud vill, för vem bestämmer hur många människor det ska vara på jorden?
Nu har det kommit en undersökning just kring detta och inte helt förvånande är det många unga som lämnar. Jag tror det finns ”kulturella” aspekter i detta. Det är helt enkelt inte lätt för unga att känna sig hemma i kyrkan (oavsett samfund), tror jag. Datavärlden tycks också väldigt främmande och skrämmande för många kyrkor, en ”värld” som vissa är invandrare i, andra infödda.
Klart är att det kommer ske omstruktureringar och nya former att vara kyrka, blir spännande att vara med i den förändringen. Väntar spänt på domen i spectrial också.