Pages

tisdag 28 september 2010

Spectrial och kyrkomöte

Spectrial och kyrkomötet har väl inget gemensamt? Näe, tror inte det, förutom att de för närvarande pågår samtidigt. Följ kyrkomötet här t ex. Dag Sandahl rapporterar intressant och där förstår jag att det ska finnas en speciell "kyrkomötesblogg" också, var den nu finns. För övrigt intressant kring kyrkomötets öppenhet (frihet). Kyrkomötet finns för övrigt på facebook (och twitter också antar jag).
#spectrial är också igång och än så länge är det mest sövande prat och "tpb for dummies". Följ på SR, och twitter.

fredag 24 september 2010

Brott

Läser i Metro idag att 60% av brotten i Sverige uppklaras aldrig, trots ökade polisinsatser. Rån och grovt rån uppklaras till 36%, sexualbrott till 48%, våldtäkt 49%, Mord och dråp 82%. Detta tycker jag är alarmerande. Om det är närmare 50/50 om man åker dit eller ej så skapar man knappast något förtroende för rättsamhället. Med det ökade övervakningssamhället och med förskutningar i lagarna till att snarare betraktas som skyldig till motsatsen bevisats än tvärt om samt att låta andra än polisen utreda brott, dessutom med viss antydan till att inte passera domstol, det gör att man antagligen redan betraktar sig som brottsling och därmed tappas strävan att försöka hålla sig laglig, det verkar nämligen vara svårt. Det är väl bättre att vi har tydliga lagar och att se till att lagarna hålls än mängder av otydligheter som bara leder till misstankar och otrygghet. I en organisation ska man försöka ha tydliga och uttalade regler, inte otydliga och outtalade.
Jag antar att det handlar om andelen anmälda brott, sedan har vi ett stort mörkertal med oanmälda brott dessutom. Sedan brott som klassas som någon typ av "vardagsbrott", som fortkörning och upphovsrättsbrott, mangabrott? Ja inte en polisen verkar kunna hålla sig på lagens sida.
Detta bevisar väl bara hur utlämnade vi är till synden och att vi inte kan hålla lagen, inte sveriges lag, inte Guds lag.
Kristen tro och oskuldpresumtion är ju intressant. Det är väl en god kristen hållning att tro gott om varandra och se varandra som oskyldiga? Men faktum är att i kristen tro är det snarare tvärt om. Vi är alla skyldiga, alla syndare. Vi kan betrakta alla som brottslingar, för alla har vi brutit mot något (se för övrigt bergspredikan). Men här kommer en liten twist. Genom förlåtelsen och Jesu död för oss kan vi göra just detta, att betrakta varandra som syndfria och oskyldiga. Men det endast i tron att Jesus betalt vårt straff, en dyr död för alla våra synder. Vill du spika honom mot korset?

måndag 20 september 2010

Val

Ska jag blogga om valet? Näe... Fanns det någon "vinnare" egentligen?
Tappat lite lusten för politik, men det kanske är naturligt efter en sådan "urladdning". Blir spännande att se regeringsbildningen i alla fall.

Lite intressanta länkar kring ett verkligt val (verkligt som i "verklighetens folk"?).
Underskattad politisk kraft
Makt och kyrka
Härskarringen

måndag 13 september 2010

Det fria ordet

Så här fint står det om gratis på wikipedia. "Gratis är ett ursprungligen latinskt ord, gratiis, som betyder 'av nåd', d v s det krävs ingen motprestation av varans eller tjänstens mottagare." Guds ord till oss människor är nåd, gratis. Ordet befriar och löser bojor, det är fritt, men var dyrt då det kostade frälsaren livet.
Jag höll nästan på att missa det men det fanns en liten artikel om det i Kt sist, "Att ta betalt för det fria ordet". Tyvärr fanns den inte på nätet, den artikel var kanske inte fri? Där togs en diskussion inom författarförbundet upp. En mycket bra bild presenterade Bülent Somay. Arbetaren får betalt för sitt arbete och äger inte det han tillverkat. Författaren äger fortfarande sitt verk efter tillverkning. Mycket tänkvärt. Jag tänker på de människor som gett sitt liv åt att översätta bibeln på ett språk för vilka de missionerat. Vad var deras lön? Jo, en tjänares lön. Lite bibelord till reflektion, Matt 10:42, Luk 6:35, 1Kor 9:9-10.
(Annan gammal artikel jag hittade på Kt i ämnet)

torsdag 9 september 2010

Barn ingen mänsklig rättighet

Kt skriver att det är befriande att lösa upp barnnormen. Jag håller faktiskt med. Här är jag liberal. Barn är inte livets mening och att få barn är ingen rättighet, det är en gåva. Det kan ibland bli en stor press att skaffa barn. Jag tror vidare att ”det är äktenskapets mening att ge vidare den kärlek som är av Gud” och att det mycket väl kan innebära barn, även om det inte handlar uteslutande om barn, och att barn klart ingår i Guds frälsarplan. Men det kan bli en destruktiv förväntan kring barnalstrandet.
Sedan har detta bäring på äktenskapsdebatten (som nu ändå har lagt sig?). Att hävda att äktenskap är en rättighet med syfte på att få ta hand om barn (på ett eller annat sätt) är inte gångbart. Dessutom håller dessa regler på att ändras vad jag vet. Det bör rimligen vara en persons eller ett pars lämplighet att ta hand om barn som ska vara avgörande (om vi nu måste blanda in juridik). Inte nödvändigtvis äktenskap, även om det är en utmärkt och ändamålsenlig form för att ta hand om barn. Barn är en gåva som tas emot på ett gott sätt i ett äktenskap, och om det fungerar blir det helt, heligt (läs föresten Mia Skäringers bok som tar upp detta med brustenhet och helighet i en vardaglig familj). Det finns otaliga exempel på hur barn tagits omhand i olika familjära konstilationer, med gott resultat. Den äktenskapliga normen kan spricka och har sina svagheter. Att ge vidare Guds kärlek är vi alla kallade att göra. Det finns många barn som behöver en kärleksfull famn, och det finns många tomma kärleksfulla famnar. Dom bör vi föra ihop. När det brustna möter frälsaren blir det helt, när nåden får råda mitt bland skärvorna skapas en ny helhet, en helighet i mosaik.

måndag 6 september 2010

Diakoni och gemenskap

Skrivit i Andreaskyrkans blogg idag. Jag återger det här.

Andreaskyrkans vision är att "Vi vill växa – i tron på Kristus och som gemenskap. Vi vill synas – en kreativ och omsorgsfull kyrka mitt i Stockhom". Nu är det mycket fokus på det här med gemenskap. Hur är vi gemenskap och vad gör oss till en gemenskap? Aktuella frågor i Missionskyrkan, om församlingarnas självständighet och den nya gemenskapen i ett nytt samfund är också exempel på detta. Samtidigt är det diakonins månad och Andreaskyrkan har denna höst ett diakonalt fokus. I visionen uttrycks det med ordet omsorgsfull. Där finns en viktig del i det här med gemenskap. Jag tror att det är därför evengelietexten för söndagen handlade om tjänande. Att tjänandet och att sätta sin medmänniskas väl och ve i fokus är en enande kraft. Jesus visar just på att vi inte ska jämföra oss med varandra och (be)döma varandra. I stället ska vi fokusera på det goda Gud vill ge oss och det goda som vi människor kan göra för varandra. 1Joh 4 beskiver kärleken från Gud på ett mycket fint sätt, och där finner vi orden som står på vår kyrka "Gud är kärlek". I vers 19 står det "Vi älskar för att han först älskade oss". Genom gemenskapen med Gud kan gemenskapen mellan oss människor upprättas och upprätthållas. Det är vårt centrum och det vi ska hålla fokus på. Det är Gud vi tillhör, och som ger oss kraft och mod att älska oss själva och andra. Sedan vad det i sin tur innebär konkret är en svårare fråga. Hur får jag ihop mitt eget liv, finna ro och mening? Vad kan jag göra för andra i min närhet, eller långt borta? Hur kan vi tillsammans göra något? Hur ska det nya samfundet fungera? Detta är sådant vi får jobba vidare med. En process i en omsorgsfull gemenskap.

Dag Sandahl är för övrigt på hugget igen. Titta gärna på biskopshearingen också, stundtals rätt intressant.

torsdag 2 september 2010

Borgerligt

Intressant på Kt idag. Två artiklar som hanterar ämnet vigsel i förhållande kyrka och samhälle. Opinionen tycks röra på sig, ska samfunden förlora vigselrätten ändå?