Pengar och Vatten - Tro och Frälsning

Jag gillar att läsa Kyrkans tidning nuförtiden, spännande insändare. Thidevall grejen bläddrar jag dock helst förbi, och "Jesu var inget offerlamm" insändaren orkar jag inte heller med (ska försoningsfrågan också upp på tapeten?).
Den lilla följetongen mellan Dike och Tiren följer jag däremot. Dike verkar få sista ordet. De verkar inte riktigt som att de når förståelse för varandras ståndpunkter. Själv anser jag att omsorgen, viljan, nyfikenheten som grundas i Kristus är grunden för vår gemenskap (den som är kyrkan) sedan gör vi vad vi kan utefter vilka resurser som finns. Varför går man till doktorn, eller till skolan? Varför vill doktorn hjälpa mig? Resurser kan vara bra men ett motiv och en vilja behövs för att resurserna ska komma till bra användning och den trygga famn Dike pratar om skulle jag säga främst är Guds egen famn. Detta är kanske lite av en "hönan eller ägget" debatt. Liksom tro och gärningar grejen (där jag skulle säga att tron kommer först) spelar det kanske inte någon större roll vem som har "rätt" så länge man har Herren för ögonen.
Dopfrågan fortsätter också att behandlas. Till Grenholm skulle jag bara tillägga att perspektivet att vi kan tro (ansluta oss till) det ritualen förmedlar kan vara nog så viktigt att begrunda som att forma en ritual som förmedlar det vi tror.
Jag får lätt känslan att jag kommenterar debatter som en droppe i ett hav. Det känns intressant och meningsfullt att bemöta olika ståndpunkter, mest för mig själv, men man kan fråga sig vad som egentligen är meningen med det. Det lokala sammanhanget, det lilla personliga mötet är nog viktigare för mig och mer givande, ändå är väl offentlig debatt (samtal kanske är mer positivt ord?) också viktigt?