Dopet

Vilken fantastisk tid att bearbeta sin teologi. Här kommer de teologiska frågorna på en rad genom kyrkans tidning. Nu är det arvssynden och dopet i fokus. Till skillnad från äktenskapsfrågan kanske detta öppnar snarare än stänger för en bredare ekumenik? Fast det ekumeniska läget i äktenskapsfrågan har jag inte sett så mycket av annat än vissa skriftliga besked från några kyrkor. Det kanske är så att det är en formfråga och inte är kyrkoskiljande? Kanske håller Svenska kyrkan på med en "kundanpassning" som Stefan Nilsson menar. Eller så bearbetas en ny (ett inte helt oproblematiskt grepp) teologi för svenska kyrkan. Frågan är i så fall var vi kommer att finna Svenska kyrkans teologi uttryckt i skrift som David Termén efterfrågar.
Eva-Lottas insändare är också intressant. Syndafallet och naturvetenskapliga beskrivningar går inte att förena menar hon. Huruvida två (eventuellt flera) människor vandrat runt i Iraktrakterna för 6000 år sedan vet jag inte hur det ska gå att bekräfta eller falsifiera. Jag tror det handlar (som så mycket annat i Bibeln) om våra relationer, vår inre människa. Fysiska katastrofer och "ondska" är kanske endast ont i subjektiv mening (?) och således inget enkelt naturvetenskapligt faktum. Jag ser det som att en "skadad människoform" kan vara detsamma som en "evolutionär och komplex dynamisk process".
'Vad gör vi då i en pastoral situation när vi döper ett oönskat eller döende barn? Frågar sig Eva-Lotta. Tja alla är vi önskade i Guds ögon, människors önskan är väl ett själavårdande problem? Döende är vi allihopa, "jag går mot döden var jag går". Jag ser enda skillnaden mellan barndop och vuxendop är tiden mellan dop och konfirmation. 'Utvidga historien till naturen' förstår jag inte riktigt (utifrån mitt tidigare resonemang), de hör väl ihop? Naturen genom tiden blir historia. 'Tolka skapelsen med hjälp av korset' förstår jag inte heller riktigt. Korset _är_ skapelse, nyskapelse. Jesu försoningsgärning är vårt enda sätt att förstå skapelsen och vår enda räddning.