Kristendomskritiken stormar

I tider av Jonas Gardell och Christer Sturmark blåser en stark vind av kristendomskritik över landet. Vad bliver det av detta månne? (skojsigt med gamla uttryck)
Jag stötte på ett nytt fynd i bloggrymden. Caspian Rehbinders blogg. Om jag ska bemöta allt jag tycker är fel på Internet kommer jag få ett omöjligt uppdrag förstås och därför får jag prioritera min tid. Men nu råkar jag ha lite tid och kan bara inte låta bli att kommentera lite av Rehbinders inlägg som bemöter Tuve Skånberg.
Bud 1 Kyrkan representerar Gud och är alltså inte detsamma som Gud. Det går i sig självt emot första budet att betrakta kyrkan som Gud. Kyrkan ska ifrågasättas, det är gott att ha omsorg om varandra och hjälpa varandra. Det gör man bland annat genom att brottas med teologiska frågor, men kanske bäst med praktiska ting. Gud som enda auktoritet innebär också frihet gentemot andra människor. Jag tolkar det som ett brytande av maktstrukturer snarare än uppehållande (frånsett Gud som jag ser som naturlagarnas ursprung och bör/skall vara en auktoritet, likt vetenskapens respekt för det studerade).
Bud 2 Budet handlar inte direkt om användandet av namnet som ett ord, eller i en vanlig mening, utan om dess innebörd. Det handlar om löften. Att inte svära vid Gud, för vi kan inte vara säkra på att hålla våra löften än om vi försöker. Främst handlar det om Guds eget löfte, att rädda oss som litar till honom vad som än händer (än bortom döden). Det står i Bibeln att han svär vid sig själv (universums grundpelare, ursprung), för vad kan vara större än det? (tänkte inte komma in på universum och big bang grejen här, som för övrigt berör vidskeplighetsgrejen. Gud behöver inte handla om vidskeplighet, även om det tyvärr ofta är förknippat).
Bud 3 Luther är inte Jesus och han är "barn av sin tid". Katekesen behöver vi inte ta allt för hårt på även om den försöker lägga ut Guds ord på bästa sätt. Predikan var alltid på vilodagen och är en sorts reflektion över veckan och kraft inför kommande vecka, likt Gud vilade på sjunde dagen (får åter igen lämna ämnet skapelse).
Bud 4 Gud skapade människan som i sin tur för människosläktet vidare genom generationerna (övervakat av Gud skulle jag säga). Att hedra sina föräldrar är därigenom att ära Gud. Men sina föräldrar är fortfarande människor och är syndiga (bryter mot buden). De ska hedras vilket inte alltid är detsamma som lydas. Att inte lyda sina föräldrar eller att till och med tillrättavisa dom kan vara till större heder än att låta ett fel fortgå (alltså lyda Gud mer än människor).
Bud 5 Märklig inställning att tro att det enda som skulle hindra en kristen att döda är Guds bud, som om kristna alltid skulle vilja döda. Nej det handlar om att inte döda även om man tror att det vore rätt, när någon gjort en sådan orätt att man drivs av hämdlystnad. Då ska man ändå lyda Gud och inte döda. Även detta bud går tillbaka på det första (och skapelsen). Dödar vi säger vi i princip att "Gud, din skapelse var inte bra, jag tar bort den". I tider av upphovsrättsfrågor kan man säga att Gud har upphovsrätten till hela universum, han har rätt att göra vad han vill med den, och vi kan "kränka" den. Sedan är det ju intressant det där med "vilken ideologi har dödat flest". Det är stor skillnad mellan liberalism och kristendom både i tiden den har funnits och antal människor det har omfattat. Dessutom kan en ideologi vara ett sätt att gruppera människor kring en konflikt som inte har med ideologin att göra.
Bud 6 Här förstår jag att Rehbinder är förvirrad, om man sätter likhetstecken mellan kärlek och sex. Kärlek är så mycket mer (se tidigare postning). Dessutom är Luther 1500-tal! Alltså ännu äldre än Rehbinder tycks tro, värt att betänka.
Bud 7 Rehbinder kritiserar påståendet att kristen etik är överlägsen annan etik. Där tror jag han har rätt. Kristen etik är varken unik eller överlägsen. Grejen som jag ser det är att kristen tro har en unik förmåga att få det att angå mig och min existens, och att knyta ihop det med andra människor och hela världen. Sedan har han en felaktig förståelse av ordet frukta (liksom Jonas Gardell). Fruktan är inte detsamma som "rädd för", utan handlar mer om tillit och beroende.Från och med bud 4 och framåt börjar det mer och mer handla om förhållandet mellan oss människor (ur grunden från förhållandet till Gud). Att stjäla handlar egentligen inte så mycket om äganderätt. All äganderätt har ytterst Gud. Det handlar mer om alla människors lika värde och respekt för varandras behov. Egentligen en sorts vidareutveckling av bud 5. Stjäl vi en människas mat eller husrum så skadar vi henne.
Bud 8 Åter vandrar Luther iväg lite från ämnet. Men människor är kapabla till mycket ont, därför tänker vi inte så ofta väl om människor (det är möjligt att vi i Sveriges trygga land gör det men annat är det i länder med krig och svårigheter). Här är utmaningen (likt 5:e budet) att inte följa sina onda tankar och drivkrafter utan försöka tänka väl om människor. Men främst handlar budet om att inte ljuga (som kan skada människor). Men likt bud 7 tror jag människor ibland måste bryta mot budet för att rädda liv (stjäla mat för att överleva, ljuga om en jagads gömställe m.m.).
Bud 9 Inga kommentarer av substans från Rehbinder. Men här är det tydligt att lagen inte bara handlar om handlingar utan även tankar och känslor (som Jesus visar när han skärper lagen). Plötsligt blir det också rätt tydligt att vi inte kan hålla lagen, även om vi försöker. Moral är inte lätt, försök med Christers moraltest t.ex. Försök också med att hålla Sveriges lag (har du läst boken?).
Bud 10 Huruvida detta bud egentligen hör ihop med 9:e budet kan man tvista om, men de hör mycket nära samman. Det var en liten "avbildningstvist" som gjorde att det budet (typ andra budet) så satt säga "inte kom med" i Luthers uppräkning.
Men observera att detta är buden som Mose fick och egentligen mer aktuellt för judarna (åtminstone på den tiden). Det viktigaste i den kristna tron är att dessa bud visserligen gäller oss (i den mån det talar om Gud och pekar på synden) men att vi genom Jesus är befriade från lagens krav och får stå rättfärdiga trots att vi gör fel. Detta inte som en "säkerhet" för att göra fel, det kallas att synda på nåden och då står vi åter under lagen. Jonas Gardell tycks använda den tekniken, att "synda på" vi får ju ändå förlåtelse. Då tar man inte syndens (dödliga) konsekvenser på allvar.

Luthers lilla avslutning har nog varit mycket av grunden till att ordet frukta varit så förknippat med att vara rädd för. Vidare ser jag inte att ge straff för ett fel skulle vara konstigt eller ovanligt. Det gäller i de flesta länder vad jag vet. I Bibeln står det att det egentligen endast är Gud som har rätt att straffa, för vi människor kan inte avgöra vad som är rätt och fel och kan ännu mindre ge ett riktigt straff. För den som inte tror Gud finns innebär det således att ingen borde straffa dom (förutom Gud själv då om han nu finns). Så varför bråka om Guds straff om man inte tror? (För att "hjälpa" oss troende ur "illusionen" möjligen).
Att straffa i flera led tycker jag visar lite på den fysiologiska aspekten av Guds lagar. Sjukdomar sågs som synd förr (en sorts "naturens synd") och de vet vi kan vara ärftliga. Ett sådant straff kan tyckas orättvist (varför ska jag ärva denna farliga sjukdom?), men så funkar världen i all dess orättfärdighet, det är dess tillstånd och inte mycket vi kan göra något åt (men vi tror på någon som kan göra något åt det!).
Sedan tänker jag inte försvara denna Tuve Skånberg, det får han göra själv (eftersom han vet hur han tänker, inte eftersom jag inte bryr mig om honom).
Jag tänker heller inte försvara varken korståg eller kolonisation, mycket dumt har gjorts i alla möjliga konstiga namn (där kom jag undan lite väl lättvindigt kanske men det är ett annat ämne).
Som redogörelsen kring buden ovan tror jag (tvärt emot Rehbinder) att en tro på Gud är nödvändig (åtminstone behjälplig) i att "behålla frihetliga värden, mänskliga rättigheter, och ett väl fungerande samhälle".

Uppmuntra en frimodig Tro!

(Knepigt hur han sågar 10 Guds bud men i övrigt på sin blogg förespråkar ungefär en liknande etik. T.ex. 6:e budet sågar han men artikeln innan förespråkar han hårdare undervisning för FN soldater och att se till att de "håller sig i skinnet". Sågar han 10 Guds bud sågar han mycket annan etik i värlen också, som inte kristendomen har monopol på, som Sturmark brukar säga.)