Andreaskyrkans beslut

Jag har hela förra veckan funderat på att skriva något om beslutet som togs i Andreaskyrkan förra söndagen, det är klart känsligt. Det finns en liten artikel om det på sändarens hemsida, med många starka kommentarer.

Jag arbetar som sagt i Andreaskyrkan och jag har för närvarande inställningen att inte viga samkönade par. Självbestämmandet på församlingsnivå anser jag vara vikigt och det gäller även på individnivå, för alla i församlingen inklusive pastor. Och som kommentar på hur vi då hanterar pastorstjänsten ser jag det som så att om en pastor byter tjänst får naturligtvis församlingen (samfundet) avgöra pastorns lämplighet för tjänsten utefter de kriterier församlingen finner lämpligt. Om pastorn anses lämplig bör denne också hålla sig till den ordning som är gällande i församlingen. Om pastorn inte kan förlika sig med det bör denne inte vilja ha tjänsten. Som kommentar på medlemskap så har homosexualitet eller hur/om man väljer att gifta sig inte någon som helst betydelse för medlemskapet i församlingen. Synen på homosexualitet och synen på äktenskapet kan för övrigt betraktas som två skilda frågor. Hur vi tolkar Bibeln är olika, sånt är läget ("kom ketchup så går vi", för att citera Gardell), vilket vi måste respektera och förhålla oss till.
Missionen (att sprida budskapet om Jesus) kan vara kvantitativ/yttre och kvalitativ/inre, vi får brottas med Bibeln både inom och utanför kyrkans väggar, både inom och utom våra egna väggar. Bibelargumentationen har lämpligen sin plats, sin tid och sina former i denna mission. Att underordna sig demokratiska beslut är också en del i ett demokratiskt uppbyggt samfund. Beslutet togs med stor majoritet och beslutet bemötte minoriteterna så gott det gick. Det fanns fina möten meningsmotståndare emellan förra söndagen.

Hur kan jag då jobba kvar här? Jo för här vill man vara Jesus nära och här finns man mitt i staden, där vi behövs. Här kunde församlingen sagt att ingen som inte tror som majoriteten får vara kvar, men man visade på respekt och tillmötesgående. I princip ser jag min situation lite som EFS inom SvK, att stannar kvar så länge vi (här ett rätt intressant "vi", vi som i enhet inte enighet) får förkunna evangelium och viga man och kvinna (och naturligtvis samtidigt respektera att kyrkan används till vigslar för par av samma kön). I vår kyrka finns en målning med Petrus, Andreas och Jesus. Andreas tar människor till Jesus, på samma sätt kan vi pastorer se vårt uppdrag, att föra människor till Jesus. När Jesus kallade sina lärjungar sa han "följ mig" inte "hur tror ni?"