En reaktiv blogg, tankar och funderingar med kristet perspektiv på aktuella debatter och händelser.
Livet är en mosaik i vilket vi kan skåda mönster.
onsdag 26 maj 2010
Grund lag?
Jaha, så här i valtider (och innan politikerna går på semester) är det dags för grundlagsändringar. Det är ju smidigt att ta dom innan ett val så kan dom klubbas och träda i kraft efter valet om blocken är överrens. Hoppas kunna länka till någon mer insatt för en kommentar till detta. Vad som lätt står att läsa i dokumentets inledning innebär att EU medlemskapet skrivs in i grundlagen (!), vet inte om jag är särskilt förtjust i det. Sedan står det att det görs språkliga ändringar för att göra lagen könsneutral... jag undra hur det är med hen? Det står också om ”överlåtelse av beslutanderätt till internationella organ” och ändringar i ”regleringen som ska gälla i krig och krigsfara”, undrar just vad det innebär? Vilka internationella organ? Vad innebär ”krigsfara”? Verkar lite diffust. Inte överges inställningen sedan ådalen 1931? Det kan komma att göras ändringar i vallagen (beroende på hur mycket de kommer att behandla denna gång), kanske inte alltför allvarliga ändringar men värt att rapportera om i ”gammelmedia” kan jag tycka. Sedan finns det förstås positiva delar också, som att rättegångar ska ske inom skälig tid t.ex. Men jag har tyvärr mina misstankar om att dessa lagändringar kommer att försvaga den enskilde medborgarens ställning, även om det står så fint om att ändringarna ska stärka individens friheter och rättigheter. Sedan hoppas jag att diskrimineringsskyddet kommer att innebära något positivt. Vi får väl se.
tisdag 25 maj 2010
Blogg flod
Blogg flod
Torkan har släppt :)
Hittade denna blogg och där går att läsa en av de mest intressanta diskutionerna kring äktenskapsfrågan jag hittils hittat, läs gärna och fundera.
Där hittade jag också detta som jag inte kan låta bli att kommentera.
"Barndopet förvränger hela bibeln". Nej det skulle jag inte säga. Barndopet har också stöd i Bibeln, men vi kan kolla på de punkter de framför.
1. Personlig tro. Barndopet är likt ett konto på banken, aktivt men inte i bruk förrän någon tar ut eller sätter in pengar på kontot. Den personliga tron är lika viktig även för en barndöpt, "tron allena", men dopet kan ske på en "ställföreträdande tro" av föräldrarna. När Guds folk utvandrade från egypten lämnade inte föräldrarna barnen på stranden utan tog dom med genom vattnet.
2. Frälsningsupplevelse, är naturligtvis viktigt och fullt påtaglig även med ett barndop. Det kan jag själv intyga från egen erfarenhet.
3. Eget ansvar, ska också betonas. Dessa punkter hör nära samman med punkt ett och jag ser ingen motsättning här. En giltig kritik kan vara att
barndop idag lätt görs utan betänkligheter, det blir likt en billig nåd (Bonhöffer). Om barndopet ska ske är det just på "ställföreträdande tro" och
ett löfte att fostra i kristen tro. Likt nattvarden är starkt förknippad med undervisning så är dopet en engånghandling för detsamma (Matt 28:19-20).
4. Ingen visshet om att våga be om den helige Ande. Åter kopplat till punkt ett.
5. Inget löfte om den Helige Ande. Här blir det lite svårare. Visst utlovas Helig Ande även för barndöpta, det ingår i liturgin och som tidigare konstaterat
är den personliga överlåtelsen viktig för en levande och verksam tro. Löftet kan däremot inte ges hursom i barndopet, det blir mer ett löfte om att Anden ska komma till dig när du vänder dig till Gud i tro. Men här är vi inne på sådant vi inte riktigt kan veta, hur verkar Anden? Anden är likt vinden, blåser vart den vill och vi ser inte varifrån den kommer.
Sedan har vi de härledda punkterna
a. Arvssynden. Det sägs om arvssynden att det är den enda läran som kan praktiskt bevisas. Det vill säga att vi kan se potentialen i alla människor att synda. Arvssyndsläran är också ett sätt att tala om att vi ALLA är syndare och i behov av Guds nåd, vad blev det annars av Jesu gärningar? Men även här finns giltig kritik och mer komplicerade frågor. Hur är det då med barnen, de har väl inte syndat? Nej, kanske inte (åtminstone inte synligt) i deras första år men det brukar komma. Sedan kan vi som föräldrar förstå varför våra barn
gör som dom gör och säga "ja det var kanske fel, men ingen synd, det skedde ju därför att...". Jag tror Gud i sin allsmäktighet ser liknande på människan. Vi kanske inte ser det som synd, men det är det och jag tror Gud har förståelse för de synder vi gör, även om inte vi har det alla gånger.
b. Nöddopet, är ju en lite konstig sak i konsekvens av tidigare ställningstaganden. Helt giltig kritik och jag tror den ståndpunkten inte har varit så lätt att försvara. Vägen till himmelen går ju genom Guds nåd allena. Varken dop eller tro är egentligen avgörande utan allt står i Guds hand, hans är domen. Barn som dör, hinner de döpas, hinner de tro, hinner de få den Helige Ande? Vad som händer med barnen är inte lätt att veta men vi kan förtrösta på att Gud dömer rättvist och han har alla barn (små som stora) i sin hand. Trons avgörande betydelse handlar mycket om trosvisshet och Guds förvandlande kraft i våra liv. Utan tron har vi inga förhoppningar om Guds slutgiltiga räddning och kan inte utföra det uppdrag vi fått av Gud att uppfylla jorden och gå ut och göra alla till lärjungar. Men huruvuda hedningen räddas eller går under kan vi inte veta (Rom 2).
c. Denna punkt verkar lite raljerande och inte helt seriös. Läs gärna om "vi och dom" mentalitet i bloggande och vad det säger om oss i en polemisk diskurs (då gällande politik men jag anser att det har implikationer även på bloggar om tro). Detta har också giltighet på den ilska jag kan förstå att baptister har mot kyrkor som förtryckt baptister. Den polemiken har svårt att läka sår. Likaså bör "klassisk baptism" fundera över vilka klyftor som fördjupas med deras retorik, även om läran kan vara giltig och som de har rätt att kämpa för, och jag vill stödja alla som strävar efter Kristus. Vilken lära som är "slutgiltigt rätt" kan vi inte veta, endast tro. För övrigt skulle jag vilja utmana lite väl självsäker kristna att kolla in landoverbaptist, det kan finnas större problem att tackla än våra egna kristna syskon.
En tanke kring detta är om inte dessa "svallningar" (födsloverkar?) bland samfunden i sverige är ett sätt att på lång sikt arbeta med teologiska frågor? T.ex. försoningsläran, en fråga man sällan ser diskuterad idag. Denna fråga splittrade samfund men genom historien har den fortsatt bearbetats, samtalats om och forskats i och gett en ökad förståelse för de olika ståndpunkterna. Jag tror "historien" (d.v.s. Gud) kommer att döma dessa frågor som inte avgörs på ett enkelt kyrkomöte, som vi sett. Men vi får frimodigt forstätta verka för Guds rike i den fålla vi (av olika orsaker) tillhör.
Sen en liten kommentar (för att bli rekordpost) om "frihet inom ramar". Ja det verkar sunt att varje församling (ja varje kristen) är helt självbestämmande utifrån ramen att hålla sig till Guds ord. Problemet är då att vi syndare inte tycks kunna hålla oss till Guds ord. Tolkningarna går isär och vi tycks inte veta om vi håller oss "inom ramen". Endast tron försäkrar oss därom och på den är det svårt att bygga samfund (jag ser altså en skillnad i Guds kyrka, kristi kropp, och våra mänskliga samfund som försöker främja Guds kyrka). Vi (i kraft av Guds nåd) måste bygga samfund med brustna människor (teologer är människor inte sant?), likt Gud bygger sin kyrka av brustna lerkärl. Den "sanna kyrkan" kan vi inte "rama in", det är Guds dom och i Guds händer endast, sedan får vi göra så gott vi kan efter egen tro och eget samvete, sträva efter Kristus.
Alternativet är att tydliggöra denna "ram" (som vi sätter upp för vårt samfund). Detta är naturligtvis inget nytt, det har olika samfund (ja olika delar av Gudsfolket i alla tider) hållt på med, men vart hamnar vi då? Hur verkar frihet och ansvar? Förtrycker vi oss själva med ramar som inte Gud föreskriver? Jag tror att ett för intesivt och "samvetsgrannt" staketbygge sår split och föder osämja och splittring. Frimodighet och förlåtelse verkar i Guds rike. Jag tror att de samvetsgranna behövs mitt bland de frihetssträvande, för att profetiskt varna och hjälpa, och de frihetssträvande behövs för att vi inte ska förtryckas av våra egna lagiska ok utan leva i evangeliets glädje. Vi är en kropp tillsammans (vilket har en unik möjlighet nu via Internet)!
Mina ord här om dess två "grupper" är inte vidare bra, jag vet, men jag försöker beskriva något här. Dessutom är det ofta så att jag kan verka i båda grupperna, i vissa sammanhang blir jag varnande och kämpar för att hålla lagen i trohet till Kristus, kämpa mot det onda, helgelse. I andra sammanhang är jag förlåtande och visar på befrielsen i evengeliet, också i trohet till Kristus, att inte döma min medmänniska och inse min egen synd. Det är den dubbelhet vi har i Guds Ord, som skapar ett "spänningsfält" som leder oss mot frälsningen, lag och evangelium.
En viktig punkt framförs som jag vill instämma i. Förr var "vi" (tja vilka pratar jag om egentligen?) de som kallades Läsare, den smala vägens folk. Där tror jag vi har något viktigt. Att åter blir "läsare" (lyssnare? Hör du som har öron!), att faktisk vara förtrogen med skriften, idissla Guds Ord, se vad som står där, möta den Helige. Den är mitt hopp och min bön.
För övrigt är denna motion ett bra uttryck för vad vi som kyrka också borde kunna stå upp för, i relation till denna och tidigare bloggposter i äktenskapsfrågan.
Torkan har släppt :)
Hittade denna blogg och där går att läsa en av de mest intressanta diskutionerna kring äktenskapsfrågan jag hittils hittat, läs gärna och fundera.
Där hittade jag också detta som jag inte kan låta bli att kommentera.
"Barndopet förvränger hela bibeln". Nej det skulle jag inte säga. Barndopet har också stöd i Bibeln, men vi kan kolla på de punkter de framför.
1. Personlig tro. Barndopet är likt ett konto på banken, aktivt men inte i bruk förrän någon tar ut eller sätter in pengar på kontot. Den personliga tron är lika viktig även för en barndöpt, "tron allena", men dopet kan ske på en "ställföreträdande tro" av föräldrarna. När Guds folk utvandrade från egypten lämnade inte föräldrarna barnen på stranden utan tog dom med genom vattnet.
2. Frälsningsupplevelse, är naturligtvis viktigt och fullt påtaglig även med ett barndop. Det kan jag själv intyga från egen erfarenhet.
3. Eget ansvar, ska också betonas. Dessa punkter hör nära samman med punkt ett och jag ser ingen motsättning här. En giltig kritik kan vara att
barndop idag lätt görs utan betänkligheter, det blir likt en billig nåd (Bonhöffer). Om barndopet ska ske är det just på "ställföreträdande tro" och
ett löfte att fostra i kristen tro. Likt nattvarden är starkt förknippad med undervisning så är dopet en engånghandling för detsamma (Matt 28:19-20).
4. Ingen visshet om att våga be om den helige Ande. Åter kopplat till punkt ett.
5. Inget löfte om den Helige Ande. Här blir det lite svårare. Visst utlovas Helig Ande även för barndöpta, det ingår i liturgin och som tidigare konstaterat
är den personliga överlåtelsen viktig för en levande och verksam tro. Löftet kan däremot inte ges hursom i barndopet, det blir mer ett löfte om att Anden ska komma till dig när du vänder dig till Gud i tro. Men här är vi inne på sådant vi inte riktigt kan veta, hur verkar Anden? Anden är likt vinden, blåser vart den vill och vi ser inte varifrån den kommer.
Sedan har vi de härledda punkterna
a. Arvssynden. Det sägs om arvssynden att det är den enda läran som kan praktiskt bevisas. Det vill säga att vi kan se potentialen i alla människor att synda. Arvssyndsläran är också ett sätt att tala om att vi ALLA är syndare och i behov av Guds nåd, vad blev det annars av Jesu gärningar? Men även här finns giltig kritik och mer komplicerade frågor. Hur är det då med barnen, de har väl inte syndat? Nej, kanske inte (åtminstone inte synligt) i deras första år men det brukar komma. Sedan kan vi som föräldrar förstå varför våra barn
gör som dom gör och säga "ja det var kanske fel, men ingen synd, det skedde ju därför att...". Jag tror Gud i sin allsmäktighet ser liknande på människan. Vi kanske inte ser det som synd, men det är det och jag tror Gud har förståelse för de synder vi gör, även om inte vi har det alla gånger.
b. Nöddopet, är ju en lite konstig sak i konsekvens av tidigare ställningstaganden. Helt giltig kritik och jag tror den ståndpunkten inte har varit så lätt att försvara. Vägen till himmelen går ju genom Guds nåd allena. Varken dop eller tro är egentligen avgörande utan allt står i Guds hand, hans är domen. Barn som dör, hinner de döpas, hinner de tro, hinner de få den Helige Ande? Vad som händer med barnen är inte lätt att veta men vi kan förtrösta på att Gud dömer rättvist och han har alla barn (små som stora) i sin hand. Trons avgörande betydelse handlar mycket om trosvisshet och Guds förvandlande kraft i våra liv. Utan tron har vi inga förhoppningar om Guds slutgiltiga räddning och kan inte utföra det uppdrag vi fått av Gud att uppfylla jorden och gå ut och göra alla till lärjungar. Men huruvuda hedningen räddas eller går under kan vi inte veta (Rom 2).
c. Denna punkt verkar lite raljerande och inte helt seriös. Läs gärna om "vi och dom" mentalitet i bloggande och vad det säger om oss i en polemisk diskurs (då gällande politik men jag anser att det har implikationer även på bloggar om tro). Detta har också giltighet på den ilska jag kan förstå att baptister har mot kyrkor som förtryckt baptister. Den polemiken har svårt att läka sår. Likaså bör "klassisk baptism" fundera över vilka klyftor som fördjupas med deras retorik, även om läran kan vara giltig och som de har rätt att kämpa för, och jag vill stödja alla som strävar efter Kristus. Vilken lära som är "slutgiltigt rätt" kan vi inte veta, endast tro. För övrigt skulle jag vilja utmana lite väl självsäker kristna att kolla in landoverbaptist, det kan finnas större problem att tackla än våra egna kristna syskon.
En tanke kring detta är om inte dessa "svallningar" (födsloverkar?) bland samfunden i sverige är ett sätt att på lång sikt arbeta med teologiska frågor? T.ex. försoningsläran, en fråga man sällan ser diskuterad idag. Denna fråga splittrade samfund men genom historien har den fortsatt bearbetats, samtalats om och forskats i och gett en ökad förståelse för de olika ståndpunkterna. Jag tror "historien" (d.v.s. Gud) kommer att döma dessa frågor som inte avgörs på ett enkelt kyrkomöte, som vi sett. Men vi får frimodigt forstätta verka för Guds rike i den fålla vi (av olika orsaker) tillhör.
Sen en liten kommentar (för att bli rekordpost) om "frihet inom ramar". Ja det verkar sunt att varje församling (ja varje kristen) är helt självbestämmande utifrån ramen att hålla sig till Guds ord. Problemet är då att vi syndare inte tycks kunna hålla oss till Guds ord. Tolkningarna går isär och vi tycks inte veta om vi håller oss "inom ramen". Endast tron försäkrar oss därom och på den är det svårt att bygga samfund (jag ser altså en skillnad i Guds kyrka, kristi kropp, och våra mänskliga samfund som försöker främja Guds kyrka). Vi (i kraft av Guds nåd) måste bygga samfund med brustna människor (teologer är människor inte sant?), likt Gud bygger sin kyrka av brustna lerkärl. Den "sanna kyrkan" kan vi inte "rama in", det är Guds dom och i Guds händer endast, sedan får vi göra så gott vi kan efter egen tro och eget samvete, sträva efter Kristus.
Alternativet är att tydliggöra denna "ram" (som vi sätter upp för vårt samfund). Detta är naturligtvis inget nytt, det har olika samfund (ja olika delar av Gudsfolket i alla tider) hållt på med, men vart hamnar vi då? Hur verkar frihet och ansvar? Förtrycker vi oss själva med ramar som inte Gud föreskriver? Jag tror att ett för intesivt och "samvetsgrannt" staketbygge sår split och föder osämja och splittring. Frimodighet och förlåtelse verkar i Guds rike. Jag tror att de samvetsgranna behövs mitt bland de frihetssträvande, för att profetiskt varna och hjälpa, och de frihetssträvande behövs för att vi inte ska förtryckas av våra egna lagiska ok utan leva i evangeliets glädje. Vi är en kropp tillsammans (vilket har en unik möjlighet nu via Internet)!
Mina ord här om dess två "grupper" är inte vidare bra, jag vet, men jag försöker beskriva något här. Dessutom är det ofta så att jag kan verka i båda grupperna, i vissa sammanhang blir jag varnande och kämpar för att hålla lagen i trohet till Kristus, kämpa mot det onda, helgelse. I andra sammanhang är jag förlåtande och visar på befrielsen i evengeliet, också i trohet till Kristus, att inte döma min medmänniska och inse min egen synd. Det är den dubbelhet vi har i Guds Ord, som skapar ett "spänningsfält" som leder oss mot frälsningen, lag och evangelium.
En viktig punkt framförs som jag vill instämma i. Förr var "vi" (tja vilka pratar jag om egentligen?) de som kallades Läsare, den smala vägens folk. Där tror jag vi har något viktigt. Att åter blir "läsare" (lyssnare? Hör du som har öron!), att faktisk vara förtrogen med skriften, idissla Guds Ord, se vad som står där, möta den Helige. Den är mitt hopp och min bön.
För övrigt är denna motion ett bra uttryck för vad vi som kyrka också borde kunna stå upp för, i relation till denna och tidigare bloggposter i äktenskapsfrågan.
onsdag 19 maj 2010
Störst är kärleken
Om utställningen "Störst är kärleken" sägs det i Kt att "den pekar med Korintierbrevets ord på vad vigseln handlar om". Då antar jag att Gunilla Leffler menar första Korinthierbrevet, det är två Korinthierbrev i nya testamentet. I det brevet finns det ett kapitel, kapitel 7, som handlar om äktenskap. Där står det i de första verserna att "Det är bäst för en man att inte alls röra någon kvinna. Men med tanke på all den otukt som finns skall mannen leva med sin hustru och kvinnan med sin man". Så enligt detta brev är det klart att vi helst inte ska gifta oss alls (för visst handlar det om äktenskap då Bibel2000 rubricerar det så?). Och ska vi gifta oss är det med en av det andra könet, eller? Det kanske är en bra uppmaning på utställningen? Särdeles billigt är det ju också att inte gifta sig alls.
"Störst är kärleken", är troligen syftande på 1Kor 13:13 men det är inte ett direkt citat, utan där står "Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störts av dem är kärleken" (min kursivering). Detta handlar om nådegåvorna och den så viktiga "grundtonen" av kärlek som bör råda i allt, tillsammans med tron och hoppet. Kärlek är alltså inte något specifikt om äktenskap utan om vår tro och vårt hopp. Kärleken är vi uppmanade att ha till alla människor och den får vi av Gud, som är kärlek, uppenbarad av Kristus (se dubbla kärleksbudet, Matt 22:37-39).
För övrigt vill jag uppmärksamma denna nyhet. Fantastiskt modigt och ett intressant ställningstagande, längtar till #spectrial2 i höst, och kanske andra rättsliga utspel?
"Störst är kärleken", är troligen syftande på 1Kor 13:13 men det är inte ett direkt citat, utan där står "Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störts av dem är kärleken" (min kursivering). Detta handlar om nådegåvorna och den så viktiga "grundtonen" av kärlek som bör råda i allt, tillsammans med tron och hoppet. Kärlek är alltså inte något specifikt om äktenskap utan om vår tro och vårt hopp. Kärleken är vi uppmanade att ha till alla människor och den får vi av Gud, som är kärlek, uppenbarad av Kristus (se dubbla kärleksbudet, Matt 22:37-39).
För övrigt vill jag uppmärksamma denna nyhet. Fantastiskt modigt och ett intressant ställningstagande, längtar till #spectrial2 i höst, och kanske andra rättsliga utspel?
tisdag 18 maj 2010
Vad innebär besluten?
På sändarens hemsida pågår en intensiv debatt under rubriken Missionskyrkan ger ingen rekommendation till församlingarna. Där samtalas det om vad besluten innebär. Innebär det att SMK har vidgat äktenskapsbegreppet till att innefatta par av samma kön? Eller är äktenskapsbegreppet inom SMK fortfarande mellan en man och en kvinna men församlingarnas autonomi understryks? Dock att ingen rekommendation eller tvingande skrivning finns? Församlingar får viga par av samma kön om de tar det beslutet (från och med idag?). Det kommer säkert en förtydligande artikel i Sändaren så småningom.
Det ska också bli spännande att läsa remissen (om GF) när den kommer till vår församling. Ett stort beslut är fattat, nå går vi vidare med det beslutet och arbetet med GF (gemensam framtid, eller vad det nu ska heta).
Det ska också bli spännande att läsa remissen (om GF) när den kommer till vår församling. Ett stort beslut är fattat, nå går vi vidare med det beslutet och arbetet med GF (gemensam framtid, eller vad det nu ska heta).
lördag 15 maj 2010
Så var besluten fattade
Så var besluten fattade. Vet inte riktigt om jag hann med eller förstått det hela men som jag förstod så är SMKs hållning att äktenskapet är för en man och en kvinna (eller kom det med? Det kan ju uppfattas som en rekommendation?) men ger ingen rekommendation till församlingarna som själva beslutar hur de gör i fråga. SMK behåller också vigselrätten, tillsvidare med lyhördhet för SKR.
EFK har tidigare ställt sig för ett bevarat äktenskap och är djärva och frånsäger sig vigselrätten. Baptisterna låter församlingarna besluta helt själva, inte förvånande.
Skulle gärna vilja veta mer om EFS årsmöte, har inte kunnat följa det mötet så noga, får läsa om det senare. Metodisterna vet jag heller inte något om i nuläget.
Det var spännande och nu får vi gå in i ett nytt verksamhetsår med dessa beslut.
EFK har tidigare ställt sig för ett bevarat äktenskap och är djärva och frånsäger sig vigselrätten. Baptisterna låter församlingarna besluta helt själva, inte förvånande.
Skulle gärna vilja veta mer om EFS årsmöte, har inte kunnat följa det mötet så noga, får läsa om det senare. Metodisterna vet jag heller inte något om i nuläget.
Det var spännande och nu får vi gå in i ett nytt verksamhetsår med dessa beslut.
Säpo bryter lagen
torsdag 13 maj 2010
Utmanad
Titta in och kolla på kyrkokonferensen Utmanad!
Mission, Baptist och Metodist årsmöte på samma tid, samma plats... olika stream kanaler =)
Mission, Baptist och Metodist årsmöte på samma tid, samma plats... olika stream kanaler =)
onsdag 12 maj 2010
Att lämna Svenska kyrkan
Torbjörn Lindahl förespråkar att inte lämna Svenska Kyrkan, även om man så att säga inte längre känner att man ryms inom Svenska Kyrkan.
Torbjörn nämner missionsprovinsen och då jag anser att kvinnliga präster är helt ok så är knappast det en möjlighet. Samhället fungerar inte längre på det sättet att kvinnor inte får vittna eller inte får uttala sig utan mannens godkännande. Kvinnor har idag en mycket mer jämställd situation och det är gott (om än det finns mera att göra) då det i skapelsen inte finns någon rangordning mellan könen (och även Paulus betonar det ömsesidiga ansvaret för varandra). I himlen ska det också vara jämställt mellan könen (ja inga kön alls verkar det som). Kvinnor har i alla tider profeterat och de får profetera (även om Paulus tycker att de ska tiga i vissa situationer) i församlingen, som jag läser det. Det finns även mycket goda exempel på kvinnliga präster och man kan fråga sig vad kyrkan skulle varit utan dom (hävdar jag Torbjörn till trots). Men visst borde även denna inställning kunna respekteras, frågan är hur den lever ”sida vid sida” med den motsatta uppfattningen. I en missionskyrklig hållning bör en kvinnoprästmotståndare kunna arbeta med kvinnliga präster även om de inte skulle prästviga kvinnliga präster (ordinera pastorer då förstås). Mer om detta en annan gång.
Jag håller med Torbjörn att man bör finna en kyrka att engagera sig i med alla kyrkans kännetecken. Det hävdar jag att Missionskyrkan har. 1 Guds ord predikas 2 Dopet förvaltas (ett dop, två dopsätt) 3 Nattvarden förvaltas 4 Avlösningen finns där 5 Ämbetet finns där också även om det ser lite annorlunda ut och det är av ”lågkyrklig karaktär” och betonar det allmänna prästadömet 6 Bönen, lovsången och gudstjänsten finns i högsta grad där och 7 martyriet vet jag väl inte så mycket om men tror väl ändå att det finns där (kanske Missionskyrkans svaghet just genom detta att helgelsetraditionen inte betonas så mycket, där finns något att jobba med och jag tror det finns krafter som vill göra det också). Att denna väckelsetradition skulle vara ”torftig” håller jag inte med om. Den är tillräckligt levande för att förkunna och leva i Kristus.
Torbjörn tar så upp 3 punkter för att stanna kvar. Första handlar om att ”bekämpa synden” i sitt sammanhang och inte fly. Jag håller med att man ska sträva efter att ”bekämpa synden i sina egna lemmar”, men det ser jag som en kamp i ett vidare sammanhang. Jag undviker inte världen utan lever i den och hoppas jag kan leva ännu närmare både Kristus och världen inom Missionskyrkan (kanske inte då att det skulle vara ett ”bättre” samfund utan ett samfund som fungerar bättre med mig, eller hur man ska uttrycka det). Det är inte så att det skulle saknas ”syndakamp” i Missionskyrkan och den individuella syndakampen kan bli påtagligare med det ökade personliga ansvaret för sin tro. Punkt två handlar om att påverka inom sitt samfund, t.ex. kyrkovalet. Åter helt rätt av Torbjörn men åter ser jag detta i ett vidare perspektiv. Jag kanske inte påverkar SvK inifrån men via det vardagliga lokala arbetet och samarbetskontakter tror jag ändå att SvK påverkas av den omgivande kristna miljön. Punkt tre är nog den svåraste för mig. Att ekonomin drabbar ”markarbetet” som ofta är så lika i olika samfund och som når så många människor. Ofta ett gott arbete och med människor som givit sitt liv för att tjäna i kyrkan. Det är klart att det svider att inte kunna ha en organisatorisk gemenskap med kristna bröder och systrar, men jag hoppas ändå på en andlig gemenskap i Kristus. Waldenström ville aldrig ett nytt samfund och Missionskyrkan strävar fortfarande med drömmen om enhet. Den ekonomiska ”sparken” kan ta fel, visst är det så, men för mig är det ingen ”spark” jag vill utdela utan få mina pengar och mina resurser att verka i mitt sammanhang, även om andra sammanhang också är bra. Det kanske låter själviskt men trots allt har jag ansvar över vad jag gör, min tid och mina pengar. I vilket fall måste SvK betänka sin identitet, rannsaka sig och uthålligt bestå prövningen (vilka som nu uppfattar det som en prövning?) Är jag del i denna prövning hävdar jag att det inte främst är jag som prövar utan Gud som prövar de sina. Jag står heller inte utan prövning i det jag nu genomgår och jag har full respekt för de som står kvar i SvK.
Torbjörn nämner missionsprovinsen och då jag anser att kvinnliga präster är helt ok så är knappast det en möjlighet. Samhället fungerar inte längre på det sättet att kvinnor inte får vittna eller inte får uttala sig utan mannens godkännande. Kvinnor har idag en mycket mer jämställd situation och det är gott (om än det finns mera att göra) då det i skapelsen inte finns någon rangordning mellan könen (och även Paulus betonar det ömsesidiga ansvaret för varandra). I himlen ska det också vara jämställt mellan könen (ja inga kön alls verkar det som). Kvinnor har i alla tider profeterat och de får profetera (även om Paulus tycker att de ska tiga i vissa situationer) i församlingen, som jag läser det. Det finns även mycket goda exempel på kvinnliga präster och man kan fråga sig vad kyrkan skulle varit utan dom (hävdar jag Torbjörn till trots). Men visst borde även denna inställning kunna respekteras, frågan är hur den lever ”sida vid sida” med den motsatta uppfattningen. I en missionskyrklig hållning bör en kvinnoprästmotståndare kunna arbeta med kvinnliga präster även om de inte skulle prästviga kvinnliga präster (ordinera pastorer då förstås). Mer om detta en annan gång.
Jag håller med Torbjörn att man bör finna en kyrka att engagera sig i med alla kyrkans kännetecken. Det hävdar jag att Missionskyrkan har. 1 Guds ord predikas 2 Dopet förvaltas (ett dop, två dopsätt) 3 Nattvarden förvaltas 4 Avlösningen finns där 5 Ämbetet finns där också även om det ser lite annorlunda ut och det är av ”lågkyrklig karaktär” och betonar det allmänna prästadömet 6 Bönen, lovsången och gudstjänsten finns i högsta grad där och 7 martyriet vet jag väl inte så mycket om men tror väl ändå att det finns där (kanske Missionskyrkans svaghet just genom detta att helgelsetraditionen inte betonas så mycket, där finns något att jobba med och jag tror det finns krafter som vill göra det också). Att denna väckelsetradition skulle vara ”torftig” håller jag inte med om. Den är tillräckligt levande för att förkunna och leva i Kristus.
Torbjörn tar så upp 3 punkter för att stanna kvar. Första handlar om att ”bekämpa synden” i sitt sammanhang och inte fly. Jag håller med att man ska sträva efter att ”bekämpa synden i sina egna lemmar”, men det ser jag som en kamp i ett vidare sammanhang. Jag undviker inte världen utan lever i den och hoppas jag kan leva ännu närmare både Kristus och världen inom Missionskyrkan (kanske inte då att det skulle vara ett ”bättre” samfund utan ett samfund som fungerar bättre med mig, eller hur man ska uttrycka det). Det är inte så att det skulle saknas ”syndakamp” i Missionskyrkan och den individuella syndakampen kan bli påtagligare med det ökade personliga ansvaret för sin tro. Punkt två handlar om att påverka inom sitt samfund, t.ex. kyrkovalet. Åter helt rätt av Torbjörn men åter ser jag detta i ett vidare perspektiv. Jag kanske inte påverkar SvK inifrån men via det vardagliga lokala arbetet och samarbetskontakter tror jag ändå att SvK påverkas av den omgivande kristna miljön. Punkt tre är nog den svåraste för mig. Att ekonomin drabbar ”markarbetet” som ofta är så lika i olika samfund och som når så många människor. Ofta ett gott arbete och med människor som givit sitt liv för att tjäna i kyrkan. Det är klart att det svider att inte kunna ha en organisatorisk gemenskap med kristna bröder och systrar, men jag hoppas ändå på en andlig gemenskap i Kristus. Waldenström ville aldrig ett nytt samfund och Missionskyrkan strävar fortfarande med drömmen om enhet. Den ekonomiska ”sparken” kan ta fel, visst är det så, men för mig är det ingen ”spark” jag vill utdela utan få mina pengar och mina resurser att verka i mitt sammanhang, även om andra sammanhang också är bra. Det kanske låter själviskt men trots allt har jag ansvar över vad jag gör, min tid och mina pengar. I vilket fall måste SvK betänka sin identitet, rannsaka sig och uthålligt bestå prövningen (vilka som nu uppfattar det som en prövning?) Är jag del i denna prövning hävdar jag att det inte främst är jag som prövar utan Gud som prövar de sina. Jag står heller inte utan prövning i det jag nu genomgår och jag har full respekt för de som står kvar i SvK.
tisdag 11 maj 2010
Flyttad blogg
Äntligen flyttat bloggen. Det blev drygt, gjorde det för hand till sist. Fick inga flyttscript att funka.
Skutan, med first class, är ett gammalt program som Missionskyrkan använder sig av. Nu börjar det krångla och supporten är inte så glad på att böka med det heller då nya program seglet förbi för länge sedan. Problemet är bara att massor av adresser och dokument finns på skutan som då måste flyttas över för hand, ett väldigt jobbigt jobb. Men nån gång måste det göras, städa vinden liksom.
Blev det för sekulärt och vardagligt? Tja har du städat din vind, i pallet (huvudet)? Har du reflekterat dina barndomsminnen och skoltiden? Är du städad och klar inför dagen som kommer? Carpe Diem, kan behöva lite förberedelser. Att vara i nuet är lättare om man är klar med dået. (Det får blir dagens djupheter)
Skutan, med first class, är ett gammalt program som Missionskyrkan använder sig av. Nu börjar det krångla och supporten är inte så glad på att böka med det heller då nya program seglet förbi för länge sedan. Problemet är bara att massor av adresser och dokument finns på skutan som då måste flyttas över för hand, ett väldigt jobbigt jobb. Men nån gång måste det göras, städa vinden liksom.
Blev det för sekulärt och vardagligt? Tja har du städat din vind, i pallet (huvudet)? Har du reflekterat dina barndomsminnen och skoltiden? Är du städad och klar inför dagen som kommer? Carpe Diem, kan behöva lite förberedelser. Att vara i nuet är lättare om man är klar med dået. (Det får blir dagens djupheter)
Andreaskyrkans beslut
Jag har hela förra veckan funderat på att skriva något om beslutet som togs i Andreaskyrkan förra söndagen, det är klart känsligt. Det finns en liten artikel om det på sändarens hemsida, med många starka kommentarer.
Jag arbetar som sagt i Andreaskyrkan och jag har för närvarande inställningen att inte viga samkönade par. Självbestämmandet på församlingsnivå anser jag vara vikigt och det gäller även på individnivå, för alla i församlingen inklusive pastor. Och som kommentar på hur vi då hanterar pastorstjänsten ser jag det som så att om en pastor byter tjänst får naturligtvis församlingen (samfundet) avgöra pastorns lämplighet för tjänsten utefter de kriterier församlingen finner lämpligt. Om pastorn anses lämplig bör denne också hålla sig till den ordning som är gällande i församlingen. Om pastorn inte kan förlika sig med det bör denne inte vilja ha tjänsten. Som kommentar på medlemskap så har homosexualitet eller hur/om man väljer att gifta sig inte någon som helst betydelse för medlemskapet i församlingen. Synen på homosexualitet och synen på äktenskapet kan för övrigt betraktas som två skilda frågor. Hur vi tolkar Bibeln är olika, sånt är läget ("kom ketchup så går vi", för att citera Gardell), vilket vi måste respektera och förhålla oss till.
Missionen (att sprida budskapet om Jesus) kan vara kvantitativ/yttre och kvalitativ/inre, vi får brottas med Bibeln både inom och utanför kyrkans väggar, både inom och utom våra egna väggar. Bibelargumentationen har lämpligen sin plats, sin tid och sina former i denna mission. Att underordna sig demokratiska beslut är också en del i ett demokratiskt uppbyggt samfund. Beslutet togs med stor majoritet och beslutet bemötte minoriteterna så gott det gick. Det fanns fina möten meningsmotståndare emellan förra söndagen.
Hur kan jag då jobba kvar här? Jo för här vill man vara Jesus nära och här finns man mitt i staden, där vi behövs. Här kunde församlingen sagt att ingen som inte tror som majoriteten får vara kvar, men man visade på respekt och tillmötesgående. I princip ser jag min situation lite som EFS inom SvK, att stannar kvar så länge vi (här ett rätt intressant "vi", vi som i enhet inte enighet) får förkunna evangelium och viga man och kvinna (och naturligtvis samtidigt respektera att kyrkan används till vigslar för par av samma kön). I vår kyrka finns en målning med Petrus, Andreas och Jesus. Andreas tar människor till Jesus, på samma sätt kan vi pastorer se vårt uppdrag, att föra människor till Jesus. När Jesus kallade sina lärjungar sa han "följ mig" inte "hur tror ni?"
Accelerationsteorin
Accelerationsteorin var intressant. Ger hopp för oss lite mer långsamma och kontemplativa. Jag ser målet som mycket långt fram. Och i kyrkans värld är tidsperspektivet i regel mycket långa. Jag tror det var någon ortodox patriark som sagt att de brukar ge kristna rörelser/organisationer ca 500 år på sig innan de uttalar sig om deras "äkthet". Jag tror Gud har ett rätt stort perspektiv också. Har han kommit upp i "maxfart" ca år 0? och nu spurtar i rask takt mot målet? Eller är han fortfarande i accelerationsfasen? Fast jag vet inte om Gud egentligen har så bråttom, det är väl mest hans motståndare som har det ;) Men på det teologiska planet är det lite svårt att definiera hastighet. Markkontakt, kraft och målinriktning, värt att tänka vidare på.
Bloggtorka
Minst sagt bloggtorka. Inte för att det inte funnits något att blogga om men ibland förändras livet och tar upp tiden. Jag har ju börjat jobba i Andreaskyrkan. Det är trevligt, mycket bra och givande, läs gärna mitt lilla blogginlägg där.
Har försökt flytta denna blogg utan resultat, Windows live är inte så lätt att brottas med. Ska se om jag får till det framöver.
Kt har varit måttligt intressant senaste tiden, Budbäraren kom däremot idag med ett späckat nummer som verkar mycket bra. Ska läsa så fort jag satt mig på tunnelbanan (konstigt det där att man blivit Stockholmare, eller ja Huddingebo egentligen).
Har försökt flytta denna blogg utan resultat, Windows live är inte så lätt att brottas med. Ska se om jag får till det framöver.
Kt har varit måttligt intressant senaste tiden, Budbäraren kom däremot idag med ett späckat nummer som verkar mycket bra. Ska läsa så fort jag satt mig på tunnelbanan (konstigt det där att man blivit Stockholmare, eller ja Huddingebo egentligen).
EFSstyrelsens svar
Så har då EFS styrelsen svarat på det öppna brevet. Svaret blev väl ungefär som jag väntat mig, i linje med vad som tidigare sagts, att så länge vi kan och får förkunna evangelium (och viga man och kvinna) i kyrkan har EFS ett vidare uppdrag inom SvK. Att EFS präster har väjningsrätt och inte är något eget prästämbete (utan samma som SvKs präster) är väl egentligen ingen nyhet?
För övrigt tycker jag Bengt svarade mig gott. Visst har han rätt i att opinionbildningen kring frågan skulle varit före beslutet och inte efter.
Även fast jag tycker dessa frågor är intressanta och viktiga hoppas jag inte att den "vanliga tron" och bibelläsningen störs av samfunds och föreningars brottningar kring formerna, utan att dessa brottningar så småningom blir till ett befrämjande av tron.
För övrigt tycker jag Bengt svarade mig gott. Visst har han rätt i att opinionbildningen kring frågan skulle varit före beslutet och inte efter.
Även fast jag tycker dessa frågor är intressanta och viktiga hoppas jag inte att den "vanliga tron" och bibelläsningen störs av samfunds och föreningars brottningar kring formerna, utan att dessa brottningar så småningom blir till ett befrämjande av tron.
Vidare debatt
Ska till Norrland ett tag och andas luften =)
Äktenskapsfrågan är som sagt inte över än och på Budbärarens hemsida har "Begis" gjort ett nytt uttalande, i anknytning till brevet till styrelsen.
Sedan finns det underlag för gemensam framtid (eller samfundkyrkan?) på Missionskyrkans hemsida och möjligen även material i äktenskapsfrågan som jag gärna vill kolla mer på...
Äktenskapsfrågan är som sagt inte över än och på Budbärarens hemsida har "Begis" gjort ett nytt uttalande, i anknytning till brevet till styrelsen.
Sedan finns det underlag för gemensam framtid (eller samfundkyrkan?) på Missionskyrkans hemsida och möjligen även material i äktenskapsfrågan som jag gärna vill kolla mer på...
Apologeter
Kristen apologetik (till trons försvar) är veckans tema för mig. Senaste Kt hade endast en insändare som stack ut för mig. Var är kyrkan i debatten? Kyrkans (kyrkors) olika ledare förväntar även jag mig att de ska försvara kristen tro offentligt till stöd för dess medlemmar/sympatisörer. Andreas Holmberg fortsätter dock sin apologetik, läs gärna hans senaste brottningar med 4Mos. Kolla gärna John Lennox också.
Kristendomskritiken stormar
I tider av Jonas Gardell och Christer Sturmark blåser en stark vind av kristendomskritik över landet. Vad bliver det av detta månne? (skojsigt med gamla uttryck)
Jag stötte på ett nytt fynd i bloggrymden. Caspian Rehbinders blogg. Om jag ska bemöta allt jag tycker är fel på Internet kommer jag få ett omöjligt uppdrag förstås och därför får jag prioritera min tid. Men nu råkar jag ha lite tid och kan bara inte låta bli att kommentera lite av Rehbinders inlägg som bemöter Tuve Skånberg.
Bud 1 Kyrkan representerar Gud och är alltså inte detsamma som Gud. Det går i sig självt emot första budet att betrakta kyrkan som Gud. Kyrkan ska ifrågasättas, det är gott att ha omsorg om varandra och hjälpa varandra. Det gör man bland annat genom att brottas med teologiska frågor, men kanske bäst med praktiska ting. Gud som enda auktoritet innebär också frihet gentemot andra människor. Jag tolkar det som ett brytande av maktstrukturer snarare än uppehållande (frånsett Gud som jag ser som naturlagarnas ursprung och bör/skall vara en auktoritet, likt vetenskapens respekt för det studerade).
Bud 2 Budet handlar inte direkt om användandet av namnet som ett ord, eller i en vanlig mening, utan om dess innebörd. Det handlar om löften. Att inte svära vid Gud, för vi kan inte vara säkra på att hålla våra löften än om vi försöker. Främst handlar det om Guds eget löfte, att rädda oss som litar till honom vad som än händer (än bortom döden). Det står i Bibeln att han svär vid sig själv (universums grundpelare, ursprung), för vad kan vara större än det? (tänkte inte komma in på universum och big bang grejen här, som för övrigt berör vidskeplighetsgrejen. Gud behöver inte handla om vidskeplighet, även om det tyvärr ofta är förknippat).
Bud 3 Luther är inte Jesus och han är "barn av sin tid". Katekesen behöver vi inte ta allt för hårt på även om den försöker lägga ut Guds ord på bästa sätt. Predikan var alltid på vilodagen och är en sorts reflektion över veckan och kraft inför kommande vecka, likt Gud vilade på sjunde dagen (får åter igen lämna ämnet skapelse).
Bud 4 Gud skapade människan som i sin tur för människosläktet vidare genom generationerna (övervakat av Gud skulle jag säga). Att hedra sina föräldrar är därigenom att ära Gud. Men sina föräldrar är fortfarande människor och är syndiga (bryter mot buden). De ska hedras vilket inte alltid är detsamma som lydas. Att inte lyda sina föräldrar eller att till och med tillrättavisa dom kan vara till större heder än att låta ett fel fortgå (alltså lyda Gud mer än människor).
Bud 5 Märklig inställning att tro att det enda som skulle hindra en kristen att döda är Guds bud, som om kristna alltid skulle vilja döda. Nej det handlar om att inte döda även om man tror att det vore rätt, när någon gjort en sådan orätt att man drivs av hämdlystnad. Då ska man ändå lyda Gud och inte döda. Även detta bud går tillbaka på det första (och skapelsen). Dödar vi säger vi i princip att "Gud, din skapelse var inte bra, jag tar bort den". I tider av upphovsrättsfrågor kan man säga att Gud har upphovsrätten till hela universum, han har rätt att göra vad han vill med den, och vi kan "kränka" den. Sedan är det ju intressant det där med "vilken ideologi har dödat flest". Det är stor skillnad mellan liberalism och kristendom både i tiden den har funnits och antal människor det har omfattat. Dessutom kan en ideologi vara ett sätt att gruppera människor kring en konflikt som inte har med ideologin att göra.
Bud 6 Här förstår jag att Rehbinder är förvirrad, om man sätter likhetstecken mellan kärlek och sex. Kärlek är så mycket mer (se tidigare postning). Dessutom är Luther 1500-tal! Alltså ännu äldre än Rehbinder tycks tro, värt att betänka.
Bud 7 Rehbinder kritiserar påståendet att kristen etik är överlägsen annan etik. Där tror jag han har rätt. Kristen etik är varken unik eller överlägsen. Grejen som jag ser det är att kristen tro har en unik förmåga att få det att angå mig och min existens, och att knyta ihop det med andra människor och hela världen. Sedan har han en felaktig förståelse av ordet frukta (liksom Jonas Gardell). Fruktan är inte detsamma som "rädd för", utan handlar mer om tillit och beroende.Från och med bud 4 och framåt börjar det mer och mer handla om förhållandet mellan oss människor (ur grunden från förhållandet till Gud). Att stjäla handlar egentligen inte så mycket om äganderätt. All äganderätt har ytterst Gud. Det handlar mer om alla människors lika värde och respekt för varandras behov. Egentligen en sorts vidareutveckling av bud 5. Stjäl vi en människas mat eller husrum så skadar vi henne.
Bud 8 Åter vandrar Luther iväg lite från ämnet. Men människor är kapabla till mycket ont, därför tänker vi inte så ofta väl om människor (det är möjligt att vi i Sveriges trygga land gör det men annat är det i länder med krig och svårigheter). Här är utmaningen (likt 5:e budet) att inte följa sina onda tankar och drivkrafter utan försöka tänka väl om människor. Men främst handlar budet om att inte ljuga (som kan skada människor). Men likt bud 7 tror jag människor ibland måste bryta mot budet för att rädda liv (stjäla mat för att överleva, ljuga om en jagads gömställe m.m.).
Bud 9 Inga kommentarer av substans från Rehbinder. Men här är det tydligt att lagen inte bara handlar om handlingar utan även tankar och känslor (som Jesus visar när han skärper lagen). Plötsligt blir det också rätt tydligt att vi inte kan hålla lagen, även om vi försöker. Moral är inte lätt, försök med Christers moraltest t.ex. Försök också med att hålla Sveriges lag (har du läst boken?).
Bud 10 Huruvida detta bud egentligen hör ihop med 9:e budet kan man tvista om, men de hör mycket nära samman. Det var en liten "avbildningstvist" som gjorde att det budet (typ andra budet) så satt säga "inte kom med" i Luthers uppräkning.
Men observera att detta är buden som Mose fick och egentligen mer aktuellt för judarna (åtminstone på den tiden). Det viktigaste i den kristna tron är att dessa bud visserligen gäller oss (i den mån det talar om Gud och pekar på synden) men att vi genom Jesus är befriade från lagens krav och får stå rättfärdiga trots att vi gör fel. Detta inte som en "säkerhet" för att göra fel, det kallas att synda på nåden och då står vi åter under lagen. Jonas Gardell tycks använda den tekniken, att "synda på" vi får ju ändå förlåtelse. Då tar man inte syndens (dödliga) konsekvenser på allvar.
Luthers lilla avslutning har nog varit mycket av grunden till att ordet frukta varit så förknippat med att vara rädd för. Vidare ser jag inte att ge straff för ett fel skulle vara konstigt eller ovanligt. Det gäller i de flesta länder vad jag vet. I Bibeln står det att det egentligen endast är Gud som har rätt att straffa, för vi människor kan inte avgöra vad som är rätt och fel och kan ännu mindre ge ett riktigt straff. För den som inte tror Gud finns innebär det således att ingen borde straffa dom (förutom Gud själv då om han nu finns). Så varför bråka om Guds straff om man inte tror? (För att "hjälpa" oss troende ur "illusionen" möjligen).
Att straffa i flera led tycker jag visar lite på den fysiologiska aspekten av Guds lagar. Sjukdomar sågs som synd förr (en sorts "naturens synd") och de vet vi kan vara ärftliga. Ett sådant straff kan tyckas orättvist (varför ska jag ärva denna farliga sjukdom?), men så funkar världen i all dess orättfärdighet, det är dess tillstånd och inte mycket vi kan göra något åt (men vi tror på någon som kan göra något åt det!).
Sedan tänker jag inte försvara denna Tuve Skånberg, det får han göra själv (eftersom han vet hur han tänker, inte eftersom jag inte bryr mig om honom).
Jag tänker heller inte försvara varken korståg eller kolonisation, mycket dumt har gjorts i alla möjliga konstiga namn (där kom jag undan lite väl lättvindigt kanske men det är ett annat ämne).
Som redogörelsen kring buden ovan tror jag (tvärt emot Rehbinder) att en tro på Gud är nödvändig (åtminstone behjälplig) i att "behålla frihetliga värden, mänskliga rättigheter, och ett väl fungerande samhälle".
Uppmuntra en frimodig Tro!
(Knepigt hur han sågar 10 Guds bud men i övrigt på sin blogg förespråkar ungefär en liknande etik. T.ex. 6:e budet sågar han men artikeln innan förespråkar han hårdare undervisning för FN soldater och att se till att de "håller sig i skinnet". Sågar han 10 Guds bud sågar han mycket annan etik i värlen också, som inte kristendomen har monopol på, som Sturmark brukar säga.)
Jag stötte på ett nytt fynd i bloggrymden. Caspian Rehbinders blogg. Om jag ska bemöta allt jag tycker är fel på Internet kommer jag få ett omöjligt uppdrag förstås och därför får jag prioritera min tid. Men nu råkar jag ha lite tid och kan bara inte låta bli att kommentera lite av Rehbinders inlägg som bemöter Tuve Skånberg.
Bud 1 Kyrkan representerar Gud och är alltså inte detsamma som Gud. Det går i sig självt emot första budet att betrakta kyrkan som Gud. Kyrkan ska ifrågasättas, det är gott att ha omsorg om varandra och hjälpa varandra. Det gör man bland annat genom att brottas med teologiska frågor, men kanske bäst med praktiska ting. Gud som enda auktoritet innebär också frihet gentemot andra människor. Jag tolkar det som ett brytande av maktstrukturer snarare än uppehållande (frånsett Gud som jag ser som naturlagarnas ursprung och bör/skall vara en auktoritet, likt vetenskapens respekt för det studerade).
Bud 2 Budet handlar inte direkt om användandet av namnet som ett ord, eller i en vanlig mening, utan om dess innebörd. Det handlar om löften. Att inte svära vid Gud, för vi kan inte vara säkra på att hålla våra löften än om vi försöker. Främst handlar det om Guds eget löfte, att rädda oss som litar till honom vad som än händer (än bortom döden). Det står i Bibeln att han svär vid sig själv (universums grundpelare, ursprung), för vad kan vara större än det? (tänkte inte komma in på universum och big bang grejen här, som för övrigt berör vidskeplighetsgrejen. Gud behöver inte handla om vidskeplighet, även om det tyvärr ofta är förknippat).
Bud 3 Luther är inte Jesus och han är "barn av sin tid". Katekesen behöver vi inte ta allt för hårt på även om den försöker lägga ut Guds ord på bästa sätt. Predikan var alltid på vilodagen och är en sorts reflektion över veckan och kraft inför kommande vecka, likt Gud vilade på sjunde dagen (får åter igen lämna ämnet skapelse).
Bud 4 Gud skapade människan som i sin tur för människosläktet vidare genom generationerna (övervakat av Gud skulle jag säga). Att hedra sina föräldrar är därigenom att ära Gud. Men sina föräldrar är fortfarande människor och är syndiga (bryter mot buden). De ska hedras vilket inte alltid är detsamma som lydas. Att inte lyda sina föräldrar eller att till och med tillrättavisa dom kan vara till större heder än att låta ett fel fortgå (alltså lyda Gud mer än människor).
Bud 5 Märklig inställning att tro att det enda som skulle hindra en kristen att döda är Guds bud, som om kristna alltid skulle vilja döda. Nej det handlar om att inte döda även om man tror att det vore rätt, när någon gjort en sådan orätt att man drivs av hämdlystnad. Då ska man ändå lyda Gud och inte döda. Även detta bud går tillbaka på det första (och skapelsen). Dödar vi säger vi i princip att "Gud, din skapelse var inte bra, jag tar bort den". I tider av upphovsrättsfrågor kan man säga att Gud har upphovsrätten till hela universum, han har rätt att göra vad han vill med den, och vi kan "kränka" den. Sedan är det ju intressant det där med "vilken ideologi har dödat flest". Det är stor skillnad mellan liberalism och kristendom både i tiden den har funnits och antal människor det har omfattat. Dessutom kan en ideologi vara ett sätt att gruppera människor kring en konflikt som inte har med ideologin att göra.
Bud 6 Här förstår jag att Rehbinder är förvirrad, om man sätter likhetstecken mellan kärlek och sex. Kärlek är så mycket mer (se tidigare postning). Dessutom är Luther 1500-tal! Alltså ännu äldre än Rehbinder tycks tro, värt att betänka.
Bud 7 Rehbinder kritiserar påståendet att kristen etik är överlägsen annan etik. Där tror jag han har rätt. Kristen etik är varken unik eller överlägsen. Grejen som jag ser det är att kristen tro har en unik förmåga att få det att angå mig och min existens, och att knyta ihop det med andra människor och hela världen. Sedan har han en felaktig förståelse av ordet frukta (liksom Jonas Gardell). Fruktan är inte detsamma som "rädd för", utan handlar mer om tillit och beroende.Från och med bud 4 och framåt börjar det mer och mer handla om förhållandet mellan oss människor (ur grunden från förhållandet till Gud). Att stjäla handlar egentligen inte så mycket om äganderätt. All äganderätt har ytterst Gud. Det handlar mer om alla människors lika värde och respekt för varandras behov. Egentligen en sorts vidareutveckling av bud 5. Stjäl vi en människas mat eller husrum så skadar vi henne.
Bud 8 Åter vandrar Luther iväg lite från ämnet. Men människor är kapabla till mycket ont, därför tänker vi inte så ofta väl om människor (det är möjligt att vi i Sveriges trygga land gör det men annat är det i länder med krig och svårigheter). Här är utmaningen (likt 5:e budet) att inte följa sina onda tankar och drivkrafter utan försöka tänka väl om människor. Men främst handlar budet om att inte ljuga (som kan skada människor). Men likt bud 7 tror jag människor ibland måste bryta mot budet för att rädda liv (stjäla mat för att överleva, ljuga om en jagads gömställe m.m.).
Bud 9 Inga kommentarer av substans från Rehbinder. Men här är det tydligt att lagen inte bara handlar om handlingar utan även tankar och känslor (som Jesus visar när han skärper lagen). Plötsligt blir det också rätt tydligt att vi inte kan hålla lagen, även om vi försöker. Moral är inte lätt, försök med Christers moraltest t.ex. Försök också med att hålla Sveriges lag (har du läst boken?).
Bud 10 Huruvida detta bud egentligen hör ihop med 9:e budet kan man tvista om, men de hör mycket nära samman. Det var en liten "avbildningstvist" som gjorde att det budet (typ andra budet) så satt säga "inte kom med" i Luthers uppräkning.
Men observera att detta är buden som Mose fick och egentligen mer aktuellt för judarna (åtminstone på den tiden). Det viktigaste i den kristna tron är att dessa bud visserligen gäller oss (i den mån det talar om Gud och pekar på synden) men att vi genom Jesus är befriade från lagens krav och får stå rättfärdiga trots att vi gör fel. Detta inte som en "säkerhet" för att göra fel, det kallas att synda på nåden och då står vi åter under lagen. Jonas Gardell tycks använda den tekniken, att "synda på" vi får ju ändå förlåtelse. Då tar man inte syndens (dödliga) konsekvenser på allvar.
Luthers lilla avslutning har nog varit mycket av grunden till att ordet frukta varit så förknippat med att vara rädd för. Vidare ser jag inte att ge straff för ett fel skulle vara konstigt eller ovanligt. Det gäller i de flesta länder vad jag vet. I Bibeln står det att det egentligen endast är Gud som har rätt att straffa, för vi människor kan inte avgöra vad som är rätt och fel och kan ännu mindre ge ett riktigt straff. För den som inte tror Gud finns innebär det således att ingen borde straffa dom (förutom Gud själv då om han nu finns). Så varför bråka om Guds straff om man inte tror? (För att "hjälpa" oss troende ur "illusionen" möjligen).
Att straffa i flera led tycker jag visar lite på den fysiologiska aspekten av Guds lagar. Sjukdomar sågs som synd förr (en sorts "naturens synd") och de vet vi kan vara ärftliga. Ett sådant straff kan tyckas orättvist (varför ska jag ärva denna farliga sjukdom?), men så funkar världen i all dess orättfärdighet, det är dess tillstånd och inte mycket vi kan göra något åt (men vi tror på någon som kan göra något åt det!).
Sedan tänker jag inte försvara denna Tuve Skånberg, det får han göra själv (eftersom han vet hur han tänker, inte eftersom jag inte bryr mig om honom).
Jag tänker heller inte försvara varken korståg eller kolonisation, mycket dumt har gjorts i alla möjliga konstiga namn (där kom jag undan lite väl lättvindigt kanske men det är ett annat ämne).
Som redogörelsen kring buden ovan tror jag (tvärt emot Rehbinder) att en tro på Gud är nödvändig (åtminstone behjälplig) i att "behålla frihetliga värden, mänskliga rättigheter, och ett väl fungerande samhälle".
Uppmuntra en frimodig Tro!
(Knepigt hur han sågar 10 Guds bud men i övrigt på sin blogg förespråkar ungefär en liknande etik. T.ex. 6:e budet sågar han men artikeln innan förespråkar han hårdare undervisning för FN soldater och att se till att de "håller sig i skinnet". Sågar han 10 Guds bud sågar han mycket annan etik i värlen också, som inte kristendomen har monopol på, som Sturmark brukar säga.)
Lubuntu
Jag har nu bytt till Lubuntu Lucid Lunx, 10.04! Lubuntu är ett GNU/Linux Operativsystem (OS), som är ett derivat av Ubuntu (som i sin tur bygger på Debian). Lubuntu är en resurssnålare och enklare (som i fattig inte mindre komplex) variant av Ubuntu som bygger på fönsterhanteraren LXDE. GNU/Linux har ju den fantastiska egenskapen att vara modulärt, att kunna bygga ihop operativsystemets olika delar av olika självständiga delar. Vad som ingår i OSet är lite flytande, en Linux kärna är grunden och sedan byggs det på med ett "desktop" och olika applikationer (program). Lubuntu har valt resurssnåla delar och använder i min installation endast ca 150 Mb minne och tar ca 18 sekunder att boota (starta upp). Jag använder det både på Stationära och bärbara datorn. Den använder sig av webläsaren Chromium, som är mycket snabb och bra om man brukar ha flera flikar öppna. Lubuntu är rätt snyggt och enkelt då det i mycket liknar XP (som dom flesta är vana vid). Jag har lagt till OpenOffice (som ingår i Ubuntu men inte i Lubuntu p.g.a. att OpenOffice är lite mer krävande), GIMP och fixat stöd för flash. Så nu kan jag göra allt jag vill på en dator. Lubuntu är endast i Alpha 3 ännu, det släpps "på riktigt" i slutet av april, så det har lite buggar men funkar bra för det mesta. Det är lätt att installera och kan installeras bredvid en Windows installation (men var försiktig! Att greja med partiotioner på diskar är inte helt riskfritt, så håll tungan rätt i mun), så make the move!
Borg
Dop och kränkning ännu hett i debatten i dagens Kt. Hammarstén fortsätter problematisera dopet, intressant.
"Handskakningsfallet" fotsatt problematiskt. Konkret kring dagens problem med kränkningar. Gjorde DO rätt eller fel?
Annika Borg (Borg en sorts stålhätta? =) vill själv använda sig av "kränktvapnet" och lägger på ett feministiskt perspektiv. Hon känner sig kränkt (eller tänker åtminstone säga att hon känner sig så) om män inte tar henne i handen eller om hon möter religösa uttryck i det offentliga rummet. Men vad är religion? Vad gör att ett sekulärt (vad det nu är) samhälle är ok med dess normer och inte ett religöst? Blandas inte religion, etik och kultur ihop? Som Broqvist skriver, varför är det ok att ta en kvinna i handen och inte på rumpan? Var går gränsen och vem sätter den? Borg hänvisar till EU konventionen men vad står det i FN konventionen?
Om vi ska se till Jesus så verkar han peka på att det inte är lagen (normen) som egentligen är grejen (även om det hjälper oss att peka på problemet) utan vårt hjärta. Om jag vidrör en kvinna vad är då syftet med det och vad är dess konsekvens? Vad är mitt hjärtas uppsåt? Detta kompliceras ju ytterligare med HBT prespektiv, varför skulle just könet vara en markör? Om en kvinna går i burka är det för att dölja något eller för att freda något? Att bli osynlig eller vara synlig (altså uppmärksamma sin religion t.ex.)? Jag tror då inte att detta är något det egentligen går att lagstifta om (då det är lag i sig som är problemet) och inte heller tvingas fram (som t.ex. kvinnoprästfrågan). Fortsatt debatt lär det bli, och det behövs.
Sedan var det intressant om kultur av Johan Unger. Budskap skapar kultur, sa han. Mycket intressant, då gäller det ju att vara tydlig med sitt budskap då! Dessutom tycker jag kyrkans styrka vad det gäller kultur att det varit öppen och fri att delta i och sprida, göra om och kopiera (tja, protektionism har ju förstås varit stark inom kyrkan också). Jag önskar att den kristna kulturen (vad det nu är) ska vara fri och öppen, ett kaotiskt skapande ur ett tydligt budskap!
Till sist (långt detta) så var Sturmarks senaste utspel i SvD kanske inte så lysande. Men han hade väl ändå en poäng i att det är skillnad på kristen kultur och kristen tro? Religionskunskapen i skolan ska lära om religion inte i religion. Sedan är det viktigt med kyrkans betydelse för Sverige i historieundervisningen och andra ämnen.
Ny budis
Äntligen nya Budbäraren, som tydligen fastnat i vintervädret. Till min besvikelse läser jag att EFS-styrelsens svar på de 14 prästernas artikel i förra Budis ska förberedas till ett styrelsemöte i mars, och sedan antagligen bearbetas och tryckas i senare nummer... EFS styrelsen verkar ta det på allvar i alla fall, men i dagens madiaström flyter dom långsamt tycker jag, nåja jag får ha tålamod, lugnt och metodiskt brukar ju vara min grej.
Sedan blev tydligen Per Frostensson inte så glad på Norlanders bemötande av honom i förra Budis, och jag som tyckte Norlander var saklig och bra i sitt bemötande. Är vi så olika att tolka text eller att ta kritik, var Per otydlig eller var det en missuppfattning av vad han menade? Hur menar han då med lag och evangelium egentligen? Han nämner att den tolkningsnyckel han fått från J-lund har han vårdat, reviderat, filat och tillämpat. Statisk upprepning öppnar inga dörrar, skriver han. Jag tänker att dörren till himmelen har ett lås och Jesus har gett oss nyckeln (observera, Jesus inte J-lund även om jag hoppas att dom känner varandra väl). Reviderar vi nyckeln kommer vi inte in. Jag håller inte med Per och han verkar skruva upp tonläget...
Sedan blev tydligen Per Frostensson inte så glad på Norlanders bemötande av honom i förra Budis, och jag som tyckte Norlander var saklig och bra i sitt bemötande. Är vi så olika att tolka text eller att ta kritik, var Per otydlig eller var det en missuppfattning av vad han menade? Hur menar han då med lag och evangelium egentligen? Han nämner att den tolkningsnyckel han fått från J-lund har han vårdat, reviderat, filat och tillämpat. Statisk upprepning öppnar inga dörrar, skriver han. Jag tänker att dörren till himmelen har ett lås och Jesus har gett oss nyckeln (observera, Jesus inte J-lund även om jag hoppas att dom känner varandra väl). Reviderar vi nyckeln kommer vi inte in. Jag håller inte med Per och han verkar skruva upp tonläget...
Vad är kärlek?
En viktig men ack så svår fråga. I äktenskapsdebatten, som ännu inte är över, är den en fråga att betänka. Jag har tidigare också varit inne på detta, att vi människor tycks ha svårt för att förstå vad kärlek och sanning är. Av ren nyfikenhet gjorde jag en enkel sökning på frågan och tittade på de fyra första träffarna.
Först förklarar vårdguiden fenomenet kärlek. En förklaring som jag tror är ganska "allmänsvensk" och som talar mycket om kärlek som känsla och förälskelse. Det är en definition jag tycker är olycklig i sammanhanget (om äktenskap), kanske är det en vardaglig mening av ordet men en djupare mening finns.
Nästa träff var Laitman, kabbala skola. Han talar om kärlek som en strävan efter att uppfylla den andres behov. Men dessa behov vet vi att de inte alltid är så goda, och jag tror "sann kärlek" alltid är god, dessutom tror jag (vilket naturligtvis ger en särskild utgångspunkt i mitt lilla studium) att "Jesus är svaret". Kanske kan man ändå säga att Jesus uppfyllde vårat innersta behov, av gemenskap, trygghet, liv os.v.
Tredje träffen var Beas blogg. Väldigt bra svarat och mycket olika frågor svara hon på. Hon talar om kärlek som dubbelsidig (relation) och ett accepterande av den andres dåliga och bra sidor. En mer praktisk, relationell kärlek, en uppoffrande kärlek. Detta tycker jag i stort går ihop med Jesu budskap och gör ordet kärlek konkret.
Fjärde träffen var SvKs QA. Där svara en präst ungefär som jag föreställt mig, att Jesus visar vad som är kärlek och att Guds kärlek är fullkomlig. Inte något konkret svar men förankrar i Gud och Bibeln.
(några platser ner kom det "kristna svaret", christian answers.)
Mer studier önskas i ämnet, detta mest en sorts länksamling för att börja fundera.
Först förklarar vårdguiden fenomenet kärlek. En förklaring som jag tror är ganska "allmänsvensk" och som talar mycket om kärlek som känsla och förälskelse. Det är en definition jag tycker är olycklig i sammanhanget (om äktenskap), kanske är det en vardaglig mening av ordet men en djupare mening finns.
Nästa träff var Laitman, kabbala skola. Han talar om kärlek som en strävan efter att uppfylla den andres behov. Men dessa behov vet vi att de inte alltid är så goda, och jag tror "sann kärlek" alltid är god, dessutom tror jag (vilket naturligtvis ger en särskild utgångspunkt i mitt lilla studium) att "Jesus är svaret". Kanske kan man ändå säga att Jesus uppfyllde vårat innersta behov, av gemenskap, trygghet, liv os.v.
Tredje träffen var Beas blogg. Väldigt bra svarat och mycket olika frågor svara hon på. Hon talar om kärlek som dubbelsidig (relation) och ett accepterande av den andres dåliga och bra sidor. En mer praktisk, relationell kärlek, en uppoffrande kärlek. Detta tycker jag i stort går ihop med Jesu budskap och gör ordet kärlek konkret.
Fjärde träffen var SvKs QA. Där svara en präst ungefär som jag föreställt mig, att Jesus visar vad som är kärlek och att Guds kärlek är fullkomlig. Inte något konkret svar men förankrar i Gud och Bibeln.
(några platser ner kom det "kristna svaret", christian answers.)
Mer studier önskas i ämnet, detta mest en sorts länksamling för att börja fundera.
Den farliga friheten
Att använda Open scource är tydligen brottsligt i USAs ögon, den hotar tydligen det kapitalistiska systemet. Att inte censurera nätet börjar tydligen också uppfattas som brottsligt i Sverige, männsikor kan ju göra brott där (till skillnad från övriga samhället då eller?).
Då är det väl snart dags att låsa in Bibeln också? Är det ingen som har Intellectual property på den? Nej visst ja, det är ju Gud, och han kan man inte stämma. Men man kanske måste låta experterna ta hand om bibeltolkningen? Det kan ju annars leda till farliga saker som välgörenhet (som Britt Marie Ferm uttryckte som tredje största hotet i världen, SvD 23/2). Gå tillbaka till tiden innan Luther? Nähä, inte det. Då får vi allt leva med att folk handlar på eget ansvar och ibland blir det kanske tokigt men desto större anledning att börja bry sig om varje människa och få evangeliet och förlåtelsen att ljuda "från själ till själ", ibland blir det faktiskt bra också.
Då är det väl snart dags att låsa in Bibeln också? Är det ingen som har Intellectual property på den? Nej visst ja, det är ju Gud, och han kan man inte stämma. Men man kanske måste låta experterna ta hand om bibeltolkningen? Det kan ju annars leda till farliga saker som välgörenhet (som Britt Marie Ferm uttryckte som tredje största hotet i världen, SvD 23/2). Gå tillbaka till tiden innan Luther? Nähä, inte det. Då får vi allt leva med att folk handlar på eget ansvar och ibland blir det kanske tokigt men desto större anledning att börja bry sig om varje människa och få evangeliet och förlåtelsen att ljuda "från själ till själ", ibland blir det faktiskt bra också.
Stålhätta
Läser ofta om sådant som händer i samhället och som alla handlar om identitet och kränkning. Det stora "vapnet" idag tycks vara "jag är kränkt". Domstolar och DO får behandla dessa fall allt oftare och de får politiska konsekvenser, vi ska skyddas med allt större och komplicerade medel.
Snubblade över ett blogginlägg av Christer Sturmark, som blir allt bättre i sin retorik tycker jag, en "trätbroder" (för att citera Dike i gårdagens Kt) att vara rädd om. Där skriver han om att skaffa sig stålhätta (vilket har anknytningspunkter med detta inlägg). Kanske en sorts "Guds rustning" (Ef 6:10-18) tanke? Vi får rusta oss för det hårda i samhället, att stå emot allt som tycks hota oss, och det skyddet grundar sig i att vi litar på Gud och finner trygghet i honom, inte några fysiska stålhättor, men själsliga (vilket naturligtvis inte var Sturmarks poäng utan min inspirerad av läsningen av hans blogg).
Snubblade över ett blogginlägg av Christer Sturmark, som blir allt bättre i sin retorik tycker jag, en "trätbroder" (för att citera Dike i gårdagens Kt) att vara rädd om. Där skriver han om att skaffa sig stålhätta (vilket har anknytningspunkter med detta inlägg). Kanske en sorts "Guds rustning" (Ef 6:10-18) tanke? Vi får rusta oss för det hårda i samhället, att stå emot allt som tycks hota oss, och det skyddet grundar sig i att vi litar på Gud och finner trygghet i honom, inte några fysiska stålhättor, men själsliga (vilket naturligtvis inte var Sturmarks poäng utan min inspirerad av läsningen av hans blogg).
Pengar och Vatten - Tro och Frälsning
Jag gillar att läsa Kyrkans tidning nuförtiden, spännande insändare. Thidevall grejen bläddrar jag dock helst förbi, och "Jesu var inget offerlamm" insändaren orkar jag inte heller med (ska försoningsfrågan också upp på tapeten?).
Den lilla följetongen mellan Dike och Tiren följer jag däremot. Dike verkar få sista ordet. De verkar inte riktigt som att de når förståelse för varandras ståndpunkter. Själv anser jag att omsorgen, viljan, nyfikenheten som grundas i Kristus är grunden för vår gemenskap (den som är kyrkan) sedan gör vi vad vi kan utefter vilka resurser som finns. Varför går man till doktorn, eller till skolan? Varför vill doktorn hjälpa mig? Resurser kan vara bra men ett motiv och en vilja behövs för att resurserna ska komma till bra användning och den trygga famn Dike pratar om skulle jag säga främst är Guds egen famn. Detta är kanske lite av en "hönan eller ägget" debatt. Liksom tro och gärningar grejen (där jag skulle säga att tron kommer först) spelar det kanske inte någon större roll vem som har "rätt" så länge man har Herren för ögonen.
Dopfrågan fortsätter också att behandlas. Till Grenholm skulle jag bara tillägga att perspektivet att vi kan tro (ansluta oss till) det ritualen förmedlar kan vara nog så viktigt att begrunda som att forma en ritual som förmedlar det vi tror.
Jag får lätt känslan att jag kommenterar debatter som en droppe i ett hav. Det känns intressant och meningsfullt att bemöta olika ståndpunkter, mest för mig själv, men man kan fråga sig vad som egentligen är meningen med det. Det lokala sammanhanget, det lilla personliga mötet är nog viktigare för mig och mer givande, ändå är väl offentlig debatt (samtal kanske är mer positivt ord?) också viktigt?
Den lilla följetongen mellan Dike och Tiren följer jag däremot. Dike verkar få sista ordet. De verkar inte riktigt som att de når förståelse för varandras ståndpunkter. Själv anser jag att omsorgen, viljan, nyfikenheten som grundas i Kristus är grunden för vår gemenskap (den som är kyrkan) sedan gör vi vad vi kan utefter vilka resurser som finns. Varför går man till doktorn, eller till skolan? Varför vill doktorn hjälpa mig? Resurser kan vara bra men ett motiv och en vilja behövs för att resurserna ska komma till bra användning och den trygga famn Dike pratar om skulle jag säga främst är Guds egen famn. Detta är kanske lite av en "hönan eller ägget" debatt. Liksom tro och gärningar grejen (där jag skulle säga att tron kommer först) spelar det kanske inte någon större roll vem som har "rätt" så länge man har Herren för ögonen.
Dopfrågan fortsätter också att behandlas. Till Grenholm skulle jag bara tillägga att perspektivet att vi kan tro (ansluta oss till) det ritualen förmedlar kan vara nog så viktigt att begrunda som att forma en ritual som förmedlar det vi tror.
Jag får lätt känslan att jag kommenterar debatter som en droppe i ett hav. Det känns intressant och meningsfullt att bemöta olika ståndpunkter, mest för mig själv, men man kan fråga sig vad som egentligen är meningen med det. Det lokala sammanhanget, det lilla personliga mötet är nog viktigare för mig och mer givande, ändå är väl offentlig debatt (samtal kanske är mer positivt ord?) också viktigt?
Vigselkritiska
Ibland blir det lite lustigt när en rubrik behöver ett nytt ord för att säga så mycket som möjligt på få ord, men jag fattar vad som menas. Det handlar om ett öppet brev till EFS från några präster inom EFS som är kritiska, inte till vigsel i allmänhet utan till SvKs beslut i höstas. Detta ämnar jag följa, mycket intressant. Allmänt lugnt på EFS.nu, Missionsföreståndarens blogg och Budbärarens hemsida för övrigt, förutom de nya stadgarna som är på g. Hoppas de kommer igång är och är "med i matchen".
Livbåten
Bloggen "Sagor från livbåten", har varit flitig på sistone. Snuttifiering av integritetsdebatten, tar upp en intressant tanke. Att lagen måste betraktas som en odelbar enhet eftersom lagens effekter är en och odelbar. Varje liten del visar vart man är på väg (en riktning). Vi lever alla i en och samma värld, med ett mål och en och samma Gud, skulle jag vilja lägga till, en och odelbar.
Min synvinkel, din synvinkel, sanningen, fortsätter med goda råd för en bra kritik och ett gott samtal (även om inte sanningsbegreppet berörs närmare).
Till sist Kränkt?, tänkvärt om att vi tillsammans måste stå upp för varandra, att mobbing bekämpas med civilkurage. Med Guds hjälp kan detta kurage få liv och komme till rätta vill jag lägga till.
Min synvinkel, din synvinkel, sanningen, fortsätter med goda råd för en bra kritik och ett gott samtal (även om inte sanningsbegreppet berörs närmare).
Till sist Kränkt?, tänkvärt om att vi tillsammans måste stå upp för varandra, att mobbing bekämpas med civilkurage. Med Guds hjälp kan detta kurage få liv och komme till rätta vill jag lägga till.
Gardell och Frostenson
Olof Edsinger, Per Ewert, Anders Månsson (af) svarar på den känga dom fick i förra Kt. Jag tycker nog af förklarar sig lite bättre men lyckas inte helt. De förklarar att en "sant kristen" är "en syndare frälst av nåd genom tron på Jesus Kristus". Jag håller med den men fortfarande samma problem att kunna ringa in denna grupp. Af blev också tydligare i sin kritik och jag tror jag förstår vad dom vill säga. Själva kärnpunkten ser jag som att af "kritik av Jonas Gardells teologi handlar om att denne ifrågasätter själva grunden för denna tro – nämligen behovet av Jesu försoningsdöd för vår skull". Där finns nog kärnpunkten i varför Gardells teologi inte går ihop med "klassisk kristen tro" och kan behöva ett bemötande, eller åtminstone en dialog. Däremot fortsätter dom att förvirra, "Syftet med vår insändare var varken att gå till angrepp mot eller i dialog med Jonas Gardell". Vilket var precis vad dom gjorde vad jag kunde läsa. Vart är "sveriges kristenhets" applåder för Jonas Gardell? Tror jag missat det (Update: hur jag nu kunnat missa det?). Sedan tycker jag det är olyckligt att dom drar människor över en kam och sätter Gardell i samma "fack" som Nordlund utan grund vad jag kan se.
Agne Norlander svarade i vanlig tydlighet på Per Frostenson i senaste Budbäraren. En tydlig deklaration att det han förespråkade inte gick ihop med vad Johannelund lärt ut under åren. Ett gott exempel på ett bra bemötande tycker jag.
Agne Norlander svarade i vanlig tydlighet på Per Frostenson i senaste Budbäraren. En tydlig deklaration att det han förespråkade inte gick ihop med vad Johannelund lärt ut under åren. Ett gott exempel på ett bra bemötande tycker jag.
Vad är det att vara människa?
Tittade på filmen Avatar för ett tag sen. Ställer många intressanta frågor. Vad är det egentligen att vara människa? Kärleken till det skapade och varandra (främst skaparen) verkar vara en kärnpunkt. Kanske som någon uttryckt det, "Jag är älskad, därför finns jag".
Denna lilla film ställer samma fråga, se den! (ha tålamod med de första minuterna)
För övrigt skriver samma bloggare som jag hittade filmen ovan intressant om öppenhet och hur vi kan samverka till enhet i organisationer.
Dessutom kan jag tillägga att jag flyttat till Stockholm o_O Mycket göra med flytt senaste tiden.
Denna lilla film ställer samma fråga, se den! (ha tålamod med de första minuterna)
För övrigt skriver samma bloggare som jag hittade filmen ovan intressant om öppenhet och hur vi kan samverka till enhet i organisationer.
Dessutom kan jag tillägga att jag flyttat till Stockholm o_O Mycket göra med flytt senaste tiden.
Ktakyrkan
Osvenskt frispråkig skulle jag säga an Dag Sandahl är. Ganska roliga och befriande funderingar. Livsglad läsning. Särskilt bloggkommentaren om Kt tyckte jag var rolig.
Jag tror att även om man tycker ord är lustiga eller att man har en lite skämtsam jargong om saker och ting betyder det inte att man inte respekterar det (alltså inte så farligt att ungdomar gör sig lustig över kåtakyrkan, mest lite roligt på nåt vis). Kritik, skämt, ironi o.s.v. kan behöva sin "ram" för att inte kränka och skada. En ram som inte är helt lätt att hantera. och det sätter rätt höga krav på ett offentligt rum (ja t.o.m. globala rum). Det är ju på modet att provocera, och provokationen kan ha sin poäng. Både i vår analoga och digitala verklighet är det också risk att denna ram blir felanpassad. Människor har olika trösklar för vad som är kränkande och ej. Optimalt vore om de som "gav sig in i leken får leken tåla". Att varje forum/hemsida (offentligt rum?) o.s.v. krävde ett sorts ställningstagande att jag är beredd på att här förekommer provokation, ironi, kritik m.m. Men jag vet inte hur det skulle ske. Man kan inte veta om man stör sig på något förrän man bemött det, och då är det liksom redan för sent. Dessutom skulle det vara förfärligt störande att få sådana ställningstaganden hela tiden i sin vardag.
Jag tror att även om man tycker ord är lustiga eller att man har en lite skämtsam jargong om saker och ting betyder det inte att man inte respekterar det (alltså inte så farligt att ungdomar gör sig lustig över kåtakyrkan, mest lite roligt på nåt vis). Kritik, skämt, ironi o.s.v. kan behöva sin "ram" för att inte kränka och skada. En ram som inte är helt lätt att hantera. och det sätter rätt höga krav på ett offentligt rum (ja t.o.m. globala rum). Det är ju på modet att provocera, och provokationen kan ha sin poäng. Både i vår analoga och digitala verklighet är det också risk att denna ram blir felanpassad. Människor har olika trösklar för vad som är kränkande och ej. Optimalt vore om de som "gav sig in i leken får leken tåla". Att varje forum/hemsida (offentligt rum?) o.s.v. krävde ett sorts ställningstagande att jag är beredd på att här förekommer provokation, ironi, kritik m.m. Men jag vet inte hur det skulle ske. Man kan inte veta om man stör sig på något förrän man bemött det, och då är det liksom redan för sent. Dessutom skulle det vara förfärligt störande att få sådana ställningstaganden hela tiden i sin vardag.
Arvssynd och människors rävspel
Andreas Holmberg i farten igen.
"Demokratispelet" går vidare. Man kan använda sin röst på flera vis (säkert fler än dessa). Inte rösta alls (hakar inte på demokrati idén), rösta blankt (gillar demokrati men inga partier), rösta på ett minoritetsparti (vill belysa en specifik fråga), taktikrösta (hjälpa ett parti över spärren eller hjälpa ett block att ta makten), eller ideologirösta (stödja ett parti som i stort representerar mina värderingar). Partierna i sin tur kan använda sina röster på olika vis, förhoppningsvis enligt ett i förväg deklarerat förhållningssätt.
"Demokratispelet" går vidare. Man kan använda sin röst på flera vis (säkert fler än dessa). Inte rösta alls (hakar inte på demokrati idén), rösta blankt (gillar demokrati men inga partier), rösta på ett minoritetsparti (vill belysa en specifik fråga), taktikrösta (hjälpa ett parti över spärren eller hjälpa ett block att ta makten), eller ideologirösta (stödja ett parti som i stort representerar mina värderingar). Partierna i sin tur kan använda sina röster på olika vis, förhoppningsvis enligt ett i förväg deklarerat förhållningssätt.
Dopet
Vilken fantastisk tid att bearbeta sin teologi. Här kommer de teologiska frågorna på en rad genom kyrkans tidning. Nu är det arvssynden och dopet i fokus. Till skillnad från äktenskapsfrågan kanske detta öppnar snarare än stänger för en bredare ekumenik? Fast det ekumeniska läget i äktenskapsfrågan har jag inte sett så mycket av annat än vissa skriftliga besked från några kyrkor. Det kanske är så att det är en formfråga och inte är kyrkoskiljande? Kanske håller Svenska kyrkan på med en "kundanpassning" som Stefan Nilsson menar. Eller så bearbetas en ny (ett inte helt oproblematiskt grepp) teologi för svenska kyrkan. Frågan är i så fall var vi kommer att finna Svenska kyrkans teologi uttryckt i skrift som David Termén efterfrågar.
Eva-Lottas insändare är också intressant. Syndafallet och naturvetenskapliga beskrivningar går inte att förena menar hon. Huruvida två (eventuellt flera) människor vandrat runt i Iraktrakterna för 6000 år sedan vet jag inte hur det ska gå att bekräfta eller falsifiera. Jag tror det handlar (som så mycket annat i Bibeln) om våra relationer, vår inre människa. Fysiska katastrofer och "ondska" är kanske endast ont i subjektiv mening (?) och således inget enkelt naturvetenskapligt faktum. Jag ser det som att en "skadad människoform" kan vara detsamma som en "evolutionär och komplex dynamisk process".
'Vad gör vi då i en pastoral situation när vi döper ett oönskat eller döende barn? Frågar sig Eva-Lotta. Tja alla är vi önskade i Guds ögon, människors önskan är väl ett själavårdande problem? Döende är vi allihopa, "jag går mot döden var jag går". Jag ser enda skillnaden mellan barndop och vuxendop är tiden mellan dop och konfirmation. 'Utvidga historien till naturen' förstår jag inte riktigt (utifrån mitt tidigare resonemang), de hör väl ihop? Naturen genom tiden blir historia. 'Tolka skapelsen med hjälp av korset' förstår jag inte heller riktigt. Korset _är_ skapelse, nyskapelse. Jesu försoningsgärning är vårt enda sätt att förstå skapelsen och vår enda räddning.
Eva-Lottas insändare är också intressant. Syndafallet och naturvetenskapliga beskrivningar går inte att förena menar hon. Huruvida två (eventuellt flera) människor vandrat runt i Iraktrakterna för 6000 år sedan vet jag inte hur det ska gå att bekräfta eller falsifiera. Jag tror det handlar (som så mycket annat i Bibeln) om våra relationer, vår inre människa. Fysiska katastrofer och "ondska" är kanske endast ont i subjektiv mening (?) och således inget enkelt naturvetenskapligt faktum. Jag ser det som att en "skadad människoform" kan vara detsamma som en "evolutionär och komplex dynamisk process".
'Vad gör vi då i en pastoral situation när vi döper ett oönskat eller döende barn? Frågar sig Eva-Lotta. Tja alla är vi önskade i Guds ögon, människors önskan är väl ett själavårdande problem? Döende är vi allihopa, "jag går mot döden var jag går". Jag ser enda skillnaden mellan barndop och vuxendop är tiden mellan dop och konfirmation. 'Utvidga historien till naturen' förstår jag inte riktigt (utifrån mitt tidigare resonemang), de hör väl ihop? Naturen genom tiden blir historia. 'Tolka skapelsen med hjälp av korset' förstår jag inte heller riktigt. Korset _är_ skapelse, nyskapelse. Jesu försoningsgärning är vårt enda sätt att förstå skapelsen och vår enda räddning.
Naivitetsteologi
Min vän Josef Edebol har skrivit en bra kommentar på Bengt Olof Dikes svar till Tirén.
Det intressanta här tyckte jag var när Josef "smygpredikar" över en "naivitetsteologi". Ganska intressant tanke. En tro "trots allt". En tro i blindo. Jag tror visserligen att en tro kan vara väl grundad och ha goda skäl och att vi inte ska glömma trons intellektuella dimensioner (och det tror jag inte Edebol menar heller). Att kalla Jesu handling, att utse lärjungarna och hans verk på korset (vilket jag antar Edebol syftar på), för naivt är rätt modigt. Jag vet inte om jag skulle använt det ordet, men visst har Jesus motiv bortom denna värld som gör hans handlingar smått vanvettiga, för oss kan de te sig naiva. En kärlekshandling så djup att den går bortom förnuftet. Och det är väl just Edebols poäng (antar jag), att kyrkan drivs av motiv bortom denna värld, bortom pengar och kyrkobyggnader. Till och med präster, kyrkoherdar och biskopar är endast former och verktyg i Herrens hand. Ska de ha annat än en tjänares lön?
Det intressanta här tyckte jag var när Josef "smygpredikar" över en "naivitetsteologi". Ganska intressant tanke. En tro "trots allt". En tro i blindo. Jag tror visserligen att en tro kan vara väl grundad och ha goda skäl och att vi inte ska glömma trons intellektuella dimensioner (och det tror jag inte Edebol menar heller). Att kalla Jesu handling, att utse lärjungarna och hans verk på korset (vilket jag antar Edebol syftar på), för naivt är rätt modigt. Jag vet inte om jag skulle använt det ordet, men visst har Jesus motiv bortom denna värld som gör hans handlingar smått vanvettiga, för oss kan de te sig naiva. En kärlekshandling så djup att den går bortom förnuftet. Och det är väl just Edebols poäng (antar jag), att kyrkan drivs av motiv bortom denna värld, bortom pengar och kyrkobyggnader. Till och med präster, kyrkoherdar och biskopar är endast former och verktyg i Herrens hand. Ska de ha annat än en tjänares lön?
Hårda ord från en broder
Jag skrev ett svar till Gunnar Prytz i Budbäraren före Jul. Nu (eller laggar Andreas blogg?) har Andreas Holmberg skrivit en mycket vassare kommentar till Gunnar. Jag får tacka för de orden. Ärligt talat visste jag inte vem denne Gunnar var, jag hoppas ändock att en mjuk ton lika väl kan vädja till sin medmänniskas hjärta som en hård. Men här gäller det även organisationsledning och där kanske andra toner gäller. Läs gärna mera om vad Andreas skriver.
Intressant på Kt
Många intressanta inlägg på debattsidan på KyrkansTidning idag.
Min gode vän Tiren fick sig minsann en liten känga. Själv anser jag att kyrkan är där människor tror på Jesus, inte några byggnader eller pengar. Visst kan det innebära att präster måste jobba idéellt en dag, men må så vara, det är inget nytt i kyrkans historia. Kanske måste våra kära gamla kyrkor säljas eller rivas, tråkigt, men de byggnaderna frälser faktiskt inte. Där finns en intressant koppling (ett mönster i mosaiken) till insändaren "Vem eller vad är Svenska kyrkan?", som är väl skriven. Kan det vara så att det Hans här efterlyser redan finns? EFS är en rörelse att ena trons folk i Svenskakyrkan, eller så har vi Frimodig kyrka som strävar åt det hållet genom kyrkopolitik. Hans förespråkar då att dessa två spår (politik, byggnadsbevarande och religiositet, folkrörelse) ska vara helt åtskilda för att minska "irritation". Tja, det kanske är en bra idé, eller så räcker det att vi klargör dessa åtskilda roller så vi kan fungera väl tillsammans.
Min gode vän Tiren fick sig minsann en liten känga. Själv anser jag att kyrkan är där människor tror på Jesus, inte några byggnader eller pengar. Visst kan det innebära att präster måste jobba idéellt en dag, men må så vara, det är inget nytt i kyrkans historia. Kanske måste våra kära gamla kyrkor säljas eller rivas, tråkigt, men de byggnaderna frälser faktiskt inte. Där finns en intressant koppling (ett mönster i mosaiken) till insändaren "Vem eller vad är Svenska kyrkan?", som är väl skriven. Kan det vara så att det Hans här efterlyser redan finns? EFS är en rörelse att ena trons folk i Svenskakyrkan, eller så har vi Frimodig kyrka som strävar åt det hållet genom kyrkopolitik. Hans förespråkar då att dessa två spår (politik, byggnadsbevarande och religiositet, folkrörelse) ska vara helt åtskilda för att minska "irritation". Tja, det kanske är en bra idé, eller så räcker det att vi klargör dessa åtskilda roller så vi kan fungera väl tillsammans.
Julevangeliet apologetik
Till julevangeliets försvar. Brukar ju alltid dyka upp en del kritik kring julevangeliet som kanske behöver sin apologetik. Själv funderar jag på det där med att Herodes befallde att döda _alla_ gossebarn under 2 år. Det tycks inte finnas särskilt mycket stöd för att det skett historiskt. Däremot att Herodes var så rädd om makten att han lät döda _sina egna söner_ för att han trodde att de konspirerade om makten, kanske strök några andra uppstickare med också. Kanske är det grunden till Matt 2:13-18?
Cypyrigtskyddad tro
Badlands hyena är som vanligt satirexpert, som lyckas säga något tänkvärt genom att dra saker till sin extrem. Intressant tanke om att copyrigtskydda (kan man säga så?) en kristen lära (t.ex. den katolska). "Guds Ord bär inga bojor", en klassisk Rosenius devis, blir obrukbart. Tur att vi har friheten att själva ta ansvar för vår tro och har möjlighet att uttrycka den. Religionsfrihet är ingen dum grej, något även Rosenius kämpade för. Ja hela EFS-rörelsen var ju en kritik mot konventikelplakatet, som var ett försök att i Sverige copyrightskydda den "rätta läran".
(Sandahl fortsätter blåsa på)
(Sandahl fortsätter blåsa på)
Hårda mätdata
Detta är ju intressant. Hur argumeterar vi och vad har vi för bedömningsgrunder, m.a.o. vad är sant? "Vad är sanning" är Pilatus fråga till Jesus. Detta ämnar jag studera vidare men för nu vill jag bara säga att vi behöver verkligen gå till botten av de djupa frågorna för att bygga på en "stadig grund". Vi behöver klargöra vad vi bygger vårt liv på (eller en organisation, parti). Precis som Emil Paulsrud konstaterar är inte "hårda mätdata" så enkelt att säga att de är självklart objektiva. Så fort vi tar till oss dem så tolkar vi och de blir subjektiva i vårt medvetande. Vem som presenterar, förklarar eller förstår världen (mätdata) är själv där och påverkar dess betydelse för eventuella framtida beslut. Därav tycker jag att det är viktigt att vi fortsätter reflektera över frågan. Min egen ståndpunkt, vilket bygger på många olika upplevelser och argument, är att det faktisk bottnar i vad vi kan kalla Gud. Jesus säger själv att han är vägen, sanningen och livet. Det ger en grund för sanningsbegreppet som verkar smått galet men ändå mycket relevant. Det grundar sig i själva skapelsen, som innefattar oss människor (jo jag tror Jesus var både Gud och människa, knepigt, jag vet) och vårt sätt att leva och uppleva.
Detta kräver en fortsättning, som kanske endast bottnar i "blind tro", en öppen fråga, men ändå med utgångspunkter som kan ena oss kring ett förhållningssätt som kan vara tillräckligt stabilt för att gott/sant grunda livet på för varje människa (och organisation?).
Detta kräver en fortsättning, som kanske endast bottnar i "blind tro", en öppen fråga, men ändå med utgångspunkter som kan ena oss kring ett förhållningssätt som kan vara tillräckligt stabilt för att gott/sant grunda livet på för varje människa (och organisation?).
Svar på Per Frostenson Budbäraren december -09
Är Svenska kyrkan en kristen kyrka? Jag för min del betvivlar inte att det finns många i SvK som är troende och "riktiga kristna". Vad jag tror frågan varit är om SvK som organisation, dess ledning, fungerar som en organisation som kan anses följa Kristus.
Jag kan hålla med Per om vad som är en kyrka. Däremot är jag bekymrad över Pers avståndstagande av lagen (eller övertolkar jag Per?). Lagen är god, given av Gud, till människors räddning. Den visar på synden (Lagens första bruk), men visar också att vi människor inte är kapabla att hålla lagen och vara rättfärdiga genom den (lagens andra bruk). Därav är vi i desperat behov av evangeliet som precis som Per säger ska förkunnas fritt för alla människor. Men behovet av evangeliet framstår endast i ljuset av lagen och Jesus upphäver inte lagen utan fullgör den, för att vi inte kan. Sedan har vi lagens tredje bruk, att vi av kärlek kan sträva efter att följa lagen som en kärlekshandling till Gud. Jobbade inte nuvarande rektor Tomas Nygren på johannelund på din tid Per? Läs gärna hans avhandling om lag och evangelium. Jag tycker det är så fint hur Hans Jacob Lundborg (visst var det han?), en av EFS grundare, framställer det. Som liten gick han in i en mörk lada och såg en ljusstrimma komma in mellan brädorna. I det ljuset såg han dammpartiklar sväva runt och han kopplade det till hur vi kan låta lagen skina i våra liv och vi får se den synd vi tidigare inte sett, och att vi är i behov av evangeliet för vi har inte medel att själva ta bort synden, dammet.
Jag håller med Per att formerna i kyrkan, t.ex. äktenskapet, inte gör en kyrka till kyrka. Människans gärningar frälser inte, men kan som sagt visa på vår trohet till Kristus och ger vår tro liv.
Att rätt förvalta sakramenten handlar väl om att förvalta dem enligt hur de är givna oss? Enligt Jesu exempel och befallning. Vidare vill jag konstatera att äktenskapet enligt Luther inte är ett sakrament, om nu Per ville påvisa att äktenskapet ska ges generöst till alla. Äktenskapet ser jag likt en nådegåva,
alla har inte samma gåvor och det stärker vårt behov av varandra, och alla är älskade av Gud.
Sedan vill jag hålla med Per i de sista raderna. Men jag vill också säga att de sex biskoparna som reserverade sig i läronämnden inte främst kritiserade själva beslutet men hur det togs. Altså åter en fråga om hur Svenska kyrkan leds idag. Är kyrkans främsta trohet till Kristus?
Jag kan hålla med Per om vad som är en kyrka. Däremot är jag bekymrad över Pers avståndstagande av lagen (eller övertolkar jag Per?). Lagen är god, given av Gud, till människors räddning. Den visar på synden (Lagens första bruk), men visar också att vi människor inte är kapabla att hålla lagen och vara rättfärdiga genom den (lagens andra bruk). Därav är vi i desperat behov av evangeliet som precis som Per säger ska förkunnas fritt för alla människor. Men behovet av evangeliet framstår endast i ljuset av lagen och Jesus upphäver inte lagen utan fullgör den, för att vi inte kan. Sedan har vi lagens tredje bruk, att vi av kärlek kan sträva efter att följa lagen som en kärlekshandling till Gud. Jobbade inte nuvarande rektor Tomas Nygren på johannelund på din tid Per? Läs gärna hans avhandling om lag och evangelium. Jag tycker det är så fint hur Hans Jacob Lundborg (visst var det han?), en av EFS grundare, framställer det. Som liten gick han in i en mörk lada och såg en ljusstrimma komma in mellan brädorna. I det ljuset såg han dammpartiklar sväva runt och han kopplade det till hur vi kan låta lagen skina i våra liv och vi får se den synd vi tidigare inte sett, och att vi är i behov av evangeliet för vi har inte medel att själva ta bort synden, dammet.
Jag håller med Per att formerna i kyrkan, t.ex. äktenskapet, inte gör en kyrka till kyrka. Människans gärningar frälser inte, men kan som sagt visa på vår trohet till Kristus och ger vår tro liv.
Att rätt förvalta sakramenten handlar väl om att förvalta dem enligt hur de är givna oss? Enligt Jesu exempel och befallning. Vidare vill jag konstatera att äktenskapet enligt Luther inte är ett sakrament, om nu Per ville påvisa att äktenskapet ska ges generöst till alla. Äktenskapet ser jag likt en nådegåva,
alla har inte samma gåvor och det stärker vårt behov av varandra, och alla är älskade av Gud.
Sedan vill jag hålla med Per i de sista raderna. Men jag vill också säga att de sex biskoparna som reserverade sig i läronämnden inte främst kritiserade själva beslutet men hur det togs. Altså åter en fråga om hur Svenska kyrkan leds idag. Är kyrkans främsta trohet till Kristus?
svar på Edsinger, Ewert, Månsson Kt 17/12 -09
http://www.kyrkanstidning.se/ledare_och_debatt/debatt/dags_bemota_gardells_irrlaror_0_12453.news.aspx
Jag håller med artikelförfattarna (af) i sak men dålig retorik och i värsta fall dålig människosyn, en tråkig Vi och dom mentalitet.
Af skriver, "visst är det så att vi kan lära saker också av människor med andra teologiska betoningar än våra egna". Vilka är vi i detta fall? Senare i artikeln skriver af "Vi i Sveriges kristenhet", och vad/vilka är det? Jag tror inte af kan dra den gränsen, vilka som är "sant kristna" och ej. De dömer människor utan mandat eller kunskap att göra så. De talar också om "genuin kristen tro" och vad är det? Kan man vara mer eller mindre kristen? Är genuin tro detsamma som det som af tror? Af hävdar tydligen att dom kan bevisa att någon har en äkta och personlig kristen tro. Hur gör dom det?
Gardell står inte för en "klassisk kristen tro" som af skriver men om man nu vill slå ett slag för klassisk kristen tro i ett postmodernt samhälle hur
bemöter man då oliktänkande? Risken finns att af bara främjar sig från en dialog och en förståelse för andra människor.
Gal 1;8 måste jag säga är en knepig vers som jag lämnar därhän men af hänvisar också till matt 18:6. Här kan man väl säga att Gardell faktiskt försöker, utifrån sin horisont, förklara vad det innebär att tro på Jesus. Att tala om Gardell som om han medvetet förleder människor i tron tycker jag är naivt.
Vilka är "våra teologiska betoningar"? Finns det sådana och vart finns dom? Af hänvisar till "kristendomens klassiska bekännelseskrifter", men vilka är dom och vad har dom för relevans i dagens kyrka? Jag tror af skulle hänvisa till Svenska kyrkans bekännelseskrifter men det är inte självklart. Och som sagt, jag håller med i sak men af bör klargöra mer vad det är dom menar och även bemöta det postmoderna tänkande som de kritiserar. Varför är det fel att bahandla teologi som svenska kyrkan gör idag? Varför hävdar af att det faktiskt finns irrläror idag?
Af använder argumentationsteknik som jag tror endast går hem i evangelikala kretsar men som bara rör upp känslor i svenskkyrkliga sammanhang. De använder också rätt hårda ord mot Gardell. Även om dom säger att "själva har vi inget behov av att framställa andra människor i dålig dager" så är väl det just det dom gör när dom liknar Gardell vid en falsk profet och i sitt inre en rovlysten varg. Af talar också om att tydligt markera avståndstagande. Visst kan man behöva göra det men det är kanske ännu bättre att visa på det man tycker är rätt? Som man ropar får man svar. Tar af avstånd och framställer människor i dålig dager kan de räkna med att få samma medicin tillbaka. Det tillhör en demokrati, som grundar sig på alla människors lika värde, att respektera andras åsikter och låta alla komma till tals. Så tala på Edsinger m.fl. jag hör gärna på er.
Det vore smidigare om af själva sakligt hade bemött Gardells argument och uppmuntrat andra att analysera och kommentera. Sedan skulle man kunna önska ett utlåtande av läronämden för att klargöra Svenska kyrkans syn, men i Svenska kyrkans dialogfokuserade teologi är det kanske bättre att uppmuntra till samtal kring Gardells bok, vart det nu för oss.
(Kanske skulle jag skicka in detta till Kt? Men för nu nöjer jag mig med ett litet publicerande här)
Jag håller med artikelförfattarna (af) i sak men dålig retorik och i värsta fall dålig människosyn, en tråkig Vi och dom mentalitet.
Af skriver, "visst är det så att vi kan lära saker också av människor med andra teologiska betoningar än våra egna". Vilka är vi i detta fall? Senare i artikeln skriver af "Vi i Sveriges kristenhet", och vad/vilka är det? Jag tror inte af kan dra den gränsen, vilka som är "sant kristna" och ej. De dömer människor utan mandat eller kunskap att göra så. De talar också om "genuin kristen tro" och vad är det? Kan man vara mer eller mindre kristen? Är genuin tro detsamma som det som af tror? Af hävdar tydligen att dom kan bevisa att någon har en äkta och personlig kristen tro. Hur gör dom det?
Gardell står inte för en "klassisk kristen tro" som af skriver men om man nu vill slå ett slag för klassisk kristen tro i ett postmodernt samhälle hur
bemöter man då oliktänkande? Risken finns att af bara främjar sig från en dialog och en förståelse för andra människor.
Gal 1;8 måste jag säga är en knepig vers som jag lämnar därhän men af hänvisar också till matt 18:6. Här kan man väl säga att Gardell faktiskt försöker, utifrån sin horisont, förklara vad det innebär att tro på Jesus. Att tala om Gardell som om han medvetet förleder människor i tron tycker jag är naivt.
Vilka är "våra teologiska betoningar"? Finns det sådana och vart finns dom? Af hänvisar till "kristendomens klassiska bekännelseskrifter", men vilka är dom och vad har dom för relevans i dagens kyrka? Jag tror af skulle hänvisa till Svenska kyrkans bekännelseskrifter men det är inte självklart. Och som sagt, jag håller med i sak men af bör klargöra mer vad det är dom menar och även bemöta det postmoderna tänkande som de kritiserar. Varför är det fel att bahandla teologi som svenska kyrkan gör idag? Varför hävdar af att det faktiskt finns irrläror idag?
Af använder argumentationsteknik som jag tror endast går hem i evangelikala kretsar men som bara rör upp känslor i svenskkyrkliga sammanhang. De använder också rätt hårda ord mot Gardell. Även om dom säger att "själva har vi inget behov av att framställa andra människor i dålig dager" så är väl det just det dom gör när dom liknar Gardell vid en falsk profet och i sitt inre en rovlysten varg. Af talar också om att tydligt markera avståndstagande. Visst kan man behöva göra det men det är kanske ännu bättre att visa på det man tycker är rätt? Som man ropar får man svar. Tar af avstånd och framställer människor i dålig dager kan de räkna med att få samma medicin tillbaka. Det tillhör en demokrati, som grundar sig på alla människors lika värde, att respektera andras åsikter och låta alla komma till tals. Så tala på Edsinger m.fl. jag hör gärna på er.
Det vore smidigare om af själva sakligt hade bemött Gardells argument och uppmuntrat andra att analysera och kommentera. Sedan skulle man kunna önska ett utlåtande av läronämden för att klargöra Svenska kyrkans syn, men i Svenska kyrkans dialogfokuserade teologi är det kanske bättre att uppmuntra till samtal kring Gardells bok, vart det nu för oss.
(Kanske skulle jag skicka in detta till Kt? Men för nu nöjer jag mig med ett litet publicerande här)
Jag visste det...
Det finns fler än en som finner ett högt värde i (åtminstone något av) bibelns budskap och kopplar det med piratpartiet. Bibeln bör inte vara grund för politik men kan vara en grund för människor som engagerar sig politiskt, och det ser nog väldigt olika ut, men en mångfald berikar.
Evig kopyrigth!
Lucia och Skandahl
ACTA dig...
ACTA är inget politiskt finlir, snarare sprängstoff. EUs demokratiska process är inte precis enkel, och inte särskilt mycket "power to the people". ACTA förhandlingarna tycks sätta ytterligare en dimension till detta.
Skolfoton
Idiotiska affärsmodeller i dagens tekniksamhälle. Läs vidare, följ länken i blogginlägget!
Dubbelmoral
På tal om dubbelmoral, så är det inte vidare snyggt.
En helt annan dubbelhet är sexualmoralen. (Och ta en titt på detta)
En helt annan dubbelhet är sexualmoralen. (Och ta en titt på detta)
Sökmotor
Google gör ett bra jobb, inget snack om saken. Men jag är lite orolig kring hur dom har växt och verkar gå, som så många andra företag med makt, vilse.De ska börja hålla kolla på varje gata, fasad och innergård med "streetview" t.ex. och det börjar bli stora pengar i att sökmotoroptimera. En optimering som bygger mycket på Googles sätt att ranka sidor. Med olika rankningssytem skulle det bli en mångfald som jag tror är mer sunt. Google har makt att dokumentera och systematisera våra surfvanor vilket i sig kan vara värt pengar, knappast en bra grej. Så jag uppmanar att prova andra sökmotorer för att ge en sundare konkurrens. Kanske ett tillbakahopp till altavista? (Minns i gymnasiet då man lärde sig sin första intrernetadress, altavista.digital.com). Cuil, KartOO, eller kanske till och med bing?
EU signalerar
Detta är ju väldigt tråkigt. Det är ju så man får lust att sätta sig på åreskutan och blicka mot Norge och drömma om nåt roligare. Skärpning EU!
Livets nycklar
Ramlade över denna intressanta artikel. Spännande det där med lås. Vad behöver vi låsa in och vad borde vara fritt? Tänker på boken "Papalagi" som handlar om en söderhavshövding som besöker det moderna samhället. Han ställer sig undrande till varför var och en ska ha en egen spade. På hans ö finns en spade och den får alla använda om den är ledig. Annars får man vila på stranden ett tag tills den är ledig. Visst är det naivt att tro att samhället skulle funka så här kanske men har det inte gått till överdrift åt det andra hållet. "Ju fler lagar ju fler brott" tror jag det var någon som sa. Kanske kan vi säga "ju fler lås ju fler inbrott"? Ju fler kameror ju fler brottslingar på bild? Detta kan kopplas till teologi också. Vad gör vi med "livets nycklar", sätt att tolka och förstå bibeln. Det borde också vara fritt och öppet, ingen kyrka eller förening borde "låsa bibeln inne", ha sin privata, hemliga sanningar. Idéer och tankar kan inte vara låsta, förbjudna, upphovsrättskyddade, eller? Ju fler vi dömer ju mer blir vi dömda, med det mått du mäter ska det mätas för dig.
Något om FRA
Tja det är klart jag måste säga något om FRA. Men eftersom jag är kass på att säga det själv så kolla detta. Jag kollade lite extra på denna sida. Det var lite roligt... lite tragiskt... och lite skrämmande. Här får vi leka "tabu" med pappa staten. "Land of the free", var är det?
Svenskt kött
Detta var minsamm provocerande och intressant. Önskar jag kunde avsätta lite tid för att analysera 3Mos och Mayhem lite mer men får göra det en annan gång. Klart är att svenskt kött inte verkar gå ihop med gott förvaltande av skapelsen alla gånger. Kanske var det så att Adam och Eva var vegetarianer i Eden och att vi så borde bli i himmelen en gång, vilket vi kan börja med redan nu. "Vegfasta" är dock något jag försöker göra och en fri älg smakar ofta bättre än en inlåst gris. Blir det julskinka i framtiden?
Kristna förknippas ofta med moralism och visst kanske jag halkar dit ibland också. "Bättre dubbelmoral än ingen moral", tror jag det var nån som sa. Att reflektera över etik och försöka upprätthålla nån sorts moral tror jag är bra, men en svår balansgång. Prova Christers moraltest så får du se.
Kristna förknippas ofta med moralism och visst kanske jag halkar dit ibland också. "Bättre dubbelmoral än ingen moral", tror jag det var nån som sa. Att reflektera över etik och försöka upprätthålla nån sorts moral tror jag är bra, men en svår balansgång. Prova Christers moraltest så får du se.
System igen
På tal om regelsystem, detta skulle vara fantastiskt. Tänk vad mycket bättre jurister vi skulle få och politiker med bättre koll (eller?). Det blir ett långt hack, men antagligen värt det. Sveriges lag bör kunna liknas vid ett operativsystem. Kärna (grundlag) med pereferi (I/O till olika näringsverksamheter, TCP/IP om internationella bestämmelser) o.s.v. Då bör det vara så buggfritt som möjligt, kunna stå emot exploits och ha hög driftssäkerhet och informationssäkerhet m.m. Det borde vara prioriterat att få till detta.
Sedan undrar jag åter hur media funkar... kolla detta.
Sedan undrar jag åter hur media funkar... kolla detta.
Media och demokrati
Detta var ju beklämmande. Vad är demokrati? Jo folkstyre. Som jag skrev i tidigare inlägg så tror jag Gud skapade människan (singular, som i mänskligheten, vi hör ihop). Gud är den enda sanna kungen över alla människor, altså är alla människor lika mycket värda och borde inte få vara kung över någon annan (haltar mitt resonemang? Tja människans lika värde är då ingen nyhet inom kristen etik). Därför anser jag demokrati vara något mycket gott, än om det innebär många svårigheter också. Vi människor är inte felfria därför inte heller demokratin. Den som ropar högs har inte mer rätt/rättigheter än den stumme. Visst kan vi representera varandra men hur sker det? (får bli vidare fundering).
Allemansrätten
Det här är lite oroande. Badlandshyena skriver roligt om det.
Gud skapade världen. Han skapade människan. Han sa "här får du vara och leva, förvalta det väl" (jovisst, inte ordagrant men jag måste väl få dramatisera lite, läs 1Mos 1). Han sa inte "äg, exploatera, övervaka och ta betalt. Se till att människor gör rätt för sig och att slå vakt om äganderätten". Allmänning, allemansrätt, allmänt, allas. Jag tror det är viktigt att vi har sådant som är "fritt", till för alla och som vi tillsammans delar på och förvaltar (ordet härska i 1Mos1 i Bibel2000s version blir lite tokigt, råda över är orden i 1917s version). Samtidigt är det nog gott att det finns en respekt för varandras ansvarsområden (förvaltningsområden). Viss äganderätt (lånanderätt) är nog en del i ett gott förvaltande.
Gud skapade världen. Han skapade människan. Han sa "här får du vara och leva, förvalta det väl" (jovisst, inte ordagrant men jag måste väl få dramatisera lite, läs 1Mos 1). Han sa inte "äg, exploatera, övervaka och ta betalt. Se till att människor gör rätt för sig och att slå vakt om äganderätten". Allmänning, allemansrätt, allmänt, allas. Jag tror det är viktigt att vi har sådant som är "fritt", till för alla och som vi tillsammans delar på och förvaltar (ordet härska i 1Mos1 i Bibel2000s version blir lite tokigt, råda över är orden i 1917s version). Samtidigt är det nog gott att det finns en respekt för varandras ansvarsområden (förvaltningsområden). Viss äganderätt (lånanderätt) är nog en del i ett gott förvaltande.
Regelsystem
Detta var ju också fantastiskt bra sagt.
Regelsystem och resurser
Kan kopplas till mitt rollspelsprojekt (http://cornerone.forumportal.se/board/). På foxtails gamla sida kan man hitta en annan sida av det där med regler.
foxtail
Regelsystem och resurser
Kan kopplas till mitt rollspelsprojekt (http://cornerone.forumportal.se/board/). På foxtails gamla sida kan man hitta en annan sida av det där med regler.
foxtail
Hopp om mat för alla
Snubblade över detta. Intressant och huppfullt om ny teknik i jordbruket.
http://www.verticalfarm.com/
Bara vi (globala medborgare) kunde gå samman och göra slag i saken och verkligen göra något för jordens alla utsatta, men det är väl inga pengar i det... som om vi levde på pengar. Gud äger alla pengar, och han önskar att sitt utlånade kapital förvalatas enligt hans förvaltningspolicy, till människornas räddning.
http://www.verticalfarm.com/
Bara vi (globala medborgare) kunde gå samman och göra slag i saken och verkligen göra något för jordens alla utsatta, men det är väl inga pengar i det... som om vi levde på pengar. Gud äger alla pengar, och han önskar att sitt utlånade kapital förvalatas enligt hans förvaltningspolicy, till människornas räddning.
Hur går det till i svensk politik egentligen?
Man undrar ju hur politikerna sköter sina kort. Öppenhet och demokrati är sådant som inte borde vara "bara ord". Hur ärenden presenteras bör heller inte vara "bara ord". Sanning, ett svårt begrepp men ack så viktigt.
http://minimaliteter.blogspot.com/2009/11/fra-lagen-tal-inte-demokratisk.html
http://minimaliteter.blogspot.com/2009/11/fra-lagen-tal-inte-demokratisk.html
Chromium OS
En liknande lösning har jag funderat på till min netbook. Ett lättvikts OS (typ DSL) med endast browser. Google har jobbat lite mer ingående med det tänket, kolla här.
http://www.h-online.com/open/features/Chromium-OS-Digging-deeper-into-the-open-source-Chrome-OS-866031.html
Men det blir nog till att testa Knoppix. De har släppt nytt nyligen.
http://www.knoppix.com/
http://www.h-online.com/open/features/Chromium-OS-Digging-deeper-into-the-open-source-Chrome-OS-866031.html
Men det blir nog till att testa Knoppix. De har släppt nytt nyligen.
http://www.knoppix.com/
Manhattandeklarationen
Mycket intressant händer i den kristna världen. En deklaration över samfundsgränser, som deklarerar Kristus. Oavsett vad man tycker om detta lyfter det på ett tydligt sätt aktuella frågor idag och aktualiserar strävan efter enhet i Kristus.
http://manhattandeclaration.org/
Vet inte om kopplingen är så tydlig men jag kom att tänka på Lausannerörelsen. Läs gärna om det också (Lausanne covenant, Manila manifesto).
http://www.lausanne.org/
http://manhattandeclaration.org/
Vet inte om kopplingen är så tydlig men jag kom att tänka på Lausannerörelsen. Läs gärna om det också (Lausanne covenant, Manila manifesto).
http://www.lausanne.org/
Stå upp för mänskliga rättigheter
Andreas Holmberg (http://www.efsidag.blogspot.com/) skriver mycket bra om att stå upp för människor som lider för sin tro eller sin sexuella läggning (listan kan fortsätta med hudfärg, politisk åsikt mm). Han har ett bra förslag om att tillsammans med olika organisationer kämpa för mänskliga rättigheter i andra länder. Aktuellt med tanke på dagens kristendomskritik och äktenskapsdebatten t.ex. Läs gärna mera om dessa frågor på Andreas blogg.
Partipolitik i svenskakyrkan
Uppmärksammade en liten insändare i kyrkans tidning.
Fattade inte riktigt resonemanget här men jag anser att nomineringsgrupper i svenskakyrkan inte behöver ha någon kopling till de politiska partierna. Ja det är klart att man kan kalla nomineringsgrupperna för partier, och ja det handlar om kyrkopolitik, men politik i mening att styra staten och i mening att styra svenskakyrkan anser jag vara skilda saker. En sekulär stat är vad vi har idag och det kan vara en god ordning i ett pluralistiskt samhälle. Visst kan en nomineringsgrupp grundas i en ideologi, en värdegrund, men den behöver inte vara kopplad till riksdagspartier. En nomineringsgrupp i svenska kyrkan bör relatera till hur man praktiserar kyrkans tro i kyrkans administration och verksamhet. Kyrkans tro är dess grundläggande element och värdegrund. Hur kyrkans tro uttrycks och hur den ska tolkas är däremot ett anat ämne. Jag ser det som tveksamt att man ska kunna rösta om trons grundläggande delar i alla fall... (nu följde jag inte insändarens tema särskilt noga märker jag men jag spann vidare).
Piratebayloggan och PRV
Läs gärna om piratebay loggan på DN!
Allmänt gods och privat gods, svåra frågor, gäller att hålla isär begreppen. Klart är att TPB (vilka det nu är, det kanske snarare handlar om PP) inte är upprörda över nån "stöld" utan om kraven på ensamrätt (genom PRV), vilket TPB alltid varit kritiska mot.
Allmänt gods och privat gods, svåra frågor, gäller att hålla isär begreppen. Klart är att TPB (vilka det nu är, det kanske snarare handlar om PP) inte är upprörda över nån "stöld" utan om kraven på ensamrätt (genom PRV), vilket TPB alltid varit kritiska mot.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)