Nu är det sagt

Inte för första gången men i mer offentlighetens ljus. Tror man att Jesus gick på vattnet är man mindre trovärdig, nu är det dags att att nyktra till. Det är väl sant att det är osannorligt att Jesus gick på vattnet, som vi tänker oss i alla fall. Att gå på fruset vatten är ju ingen konst, och som Odell sa, ”själv har jag båt”, och där seglade även jag ifrån ämnet ;).
Är då berättelsen om Jesus metaforisk eller historisk? Det kan inte jag svara på för jag vet inte men jag kan ju bygga min uppfattning på vad som verkar troligt. Något ligger säkert till grund för berättelsen men att det skulle gått till som så att Jesus gick med sina bara fötter på vilt stormande djupt vatten rent historiskt verkar klart osannorligt. Då är det mer troligt att det är en metafor, det som ligger bakom är då Jesus judiska kontext. Det historiska synsättet skulle åsidosätta så mycket av vårt mänskliga förstånd. Om onaturliga händelser skedde ibland skulle olika utredningar vara meningslösa. Vi skulle inte kunna veta särskilt mycket och skulle inte ha samma nyfikenhet på att upptäcka mer då vi kunnat stanna vid att, ”det var märkligt och ett mirakel”, och ryckt på axlarna.
Är det så att gudstro är dåligt för samhället? Jag tror det beror på vad vi menar med gudstro. Precis som det sägs i tankesmedjan i P3 så är väl knappast kristna värden kopplat till huruvida Jesus gick på vattnet och gudstro behöver inte innebära massa övernaturliga (onaturliga kanske) väsen. Skepchick tycker jag gör en rätt bra analys och kopplar inte gudstro till ett gott eller dåligt samhälle, det sitter nog mest i samhällets förutsättningar, utbildning, ekonomi, teknik och medicin med mera. Så frågan om Jesu H2O promenad handlar kanske mer om språk, kunskap och budskap än om gudstro i den meningen att det är ett argument för att Gud finns eller liknande. Däremot handlar det om gudstro i den meningen berättelsen metaforiskt förklarar något om vår kaotiska tillvaro och vår tillit till Gud. Jag tror inte vi kan hänga upp tron på sådant som om Jesus gick på vattnet.
Är det så här kristna utmålas så har kyrkan (i vid obestämd bemärkelse) ett stort missionsproblem, och det kanske främst sitter i vad det är för tro kyrkan har, kanske kan det beskrivas som ett identitetsproblem. Tomas, som kallas tvivlaren, tycker jag om. Han kanske har något att säga oss i dessa tider? Han sägs också varit en flitig missionär. Tro inte om du inte sett, har du sett så tror du (översättningen Joh 20:29 kan behöva sin analys). Våra kärleksfulla gemenskaper (lite svamlig och flummig artikel men cirklar kring något centralt) är det sätt vi idag kan se Gud, i dop och nattvard, se och tro, tro och se.

För övrigt var denne kristne humanist vältalig.