In Flames

In Flames, mitt favoritband, har släppt nytt. Mina förväntningar var höga och jag väntade länge på att få tag på CD+DVD.
Min första reaktion var lite av en besvikelse, "de kör ju samma gamla sak igen" var min reaktion. Jag har märkt att jag reagerat så på mycket som jag senare verkligen tyckt om. Metal är som surströmming brukar jag säga, antingen hatar man eller älskar man det. Det kräver en viss tillvänjning men bjuder på så mycket smak och är en upplevelse. Till synes destruktivt men med innerlig smakrik näring. Det som inte dödar härdar.
Albument Jester Race var min introduktion av In Flames och det albumet är en favorit men mörkt. Dead eternity är ren dödsångest. Det har sedan varit en spännande resa med dom från album till album och ibland har deras utveckling förvånat en aning och det har jag insett att det är positivt. Som när Anders började sjunga och inte growla på Colony skivan.
In Flames är ett dynamiskt spännande band med intressanta texter och nu har dom tagit ännu ett steg. Plötsligt satte sig "Fear is the weakness" i skallen och albumet bara växte och åter måste jag säga att de gör en fantastiskt prestation och bjuder på underbar musik med något nya tongångar men i kontinuitet med sitt mäktiga sound.
Det är märkbart att Jesper Strömblad lämnat bandet. En av dom personer jag varit mest fascinerad av. Han har varit med i uppstarten av Hammerfall och Sinergy och är med i Dimension Zero med mera. Han är en begåvning med mörka drag och det är tydligt att In Flames målar i något ljusare färger utan honom. Om det är bra eller dåligt kan diskuteras med det är onekligen en del i In Flames utveckling. På ett sätt känns detta som ett avsked från In Flames, men det kan lika gärna vara början på något nytt. De har visat sitt yttersta.
In Flames är soundtrack of my life och är en del av mitt liv. Jag önskar göra en analys av deras texter någon gång, de är så spännande.
When least expected, cloud connected.