Diakoni och gemenskap

Skrivit i Andreaskyrkans blogg idag. Jag återger det här.

Andreaskyrkans vision är att "Vi vill växa – i tron på Kristus och som gemenskap. Vi vill synas – en kreativ och omsorgsfull kyrka mitt i Stockhom". Nu är det mycket fokus på det här med gemenskap. Hur är vi gemenskap och vad gör oss till en gemenskap? Aktuella frågor i Missionskyrkan, om församlingarnas självständighet och den nya gemenskapen i ett nytt samfund är också exempel på detta. Samtidigt är det diakonins månad och Andreaskyrkan har denna höst ett diakonalt fokus. I visionen uttrycks det med ordet omsorgsfull. Där finns en viktig del i det här med gemenskap. Jag tror att det är därför evengelietexten för söndagen handlade om tjänande. Att tjänandet och att sätta sin medmänniskas väl och ve i fokus är en enande kraft. Jesus visar just på att vi inte ska jämföra oss med varandra och (be)döma varandra. I stället ska vi fokusera på det goda Gud vill ge oss och det goda som vi människor kan göra för varandra. 1Joh 4 beskiver kärleken från Gud på ett mycket fint sätt, och där finner vi orden som står på vår kyrka "Gud är kärlek". I vers 19 står det "Vi älskar för att han först älskade oss". Genom gemenskapen med Gud kan gemenskapen mellan oss människor upprättas och upprätthållas. Det är vårt centrum och det vi ska hålla fokus på. Det är Gud vi tillhör, och som ger oss kraft och mod att älska oss själva och andra. Sedan vad det i sin tur innebär konkret är en svårare fråga. Hur får jag ihop mitt eget liv, finna ro och mening? Vad kan jag göra för andra i min närhet, eller långt borta? Hur kan vi tillsammans göra något? Hur ska det nya samfundet fungera? Detta är sådant vi får jobba vidare med. En process i en omsorgsfull gemenskap.

Dag Sandahl är för övrigt på hugget igen. Titta gärna på biskopshearingen också, stundtals rätt intressant.