Stilla veckan

Snart är fastan slut och jag vill bryta bloggtystnaden en liten stund inför sista veckan, den stilla veckan. Herren plågades av ångest, smärta, anklagelser in i den smärtfyllda döden.
Kyrkan tycks också lida idag på sina håll, och här i Sverige tycks kyrkan (i vid bemärkelse) vara förvirrad och har svårigheter att tala om påskens budskap.
(Länkarna nedan är mest kritiska men inte enbart. De är mest för att belysa det jag ser i debatten som har med påskens budskap att göra, realism inte bitterhet. Vi människor är duktiga på att fokusera på problemen, men samtidigt så talas det om Gud!)

Jesus är Herre. Han kommer till oss ridande på en åsna. Delar vin och bröd med oss. Guds son, det rena offerlammet. Hans rättfärdiga blod flöt för oss och sonade våra synder. Alla folk ska hylla honom, och alla knän böjas. Han inger hopp och tro om fred, frid och rättfärdighet. Så älskade Gud världen, att han gav den sin ende son. För att ingen ska gå under utan ha evigt liv. Så kan vi glädjas åt att Gud älskar oss så, att han vill frälsa oss och för evigt hålla oss i sin famn och låta sin härlighet lysa över oss.