Åke Bonnier bloggar friskt. Mycket är bra men somligt ställer frågetecken.
Kolla det spännande samtalet om något som ska vara så kärleksfullt som den gyllene regeln.
Vilket fick lite av en fortsättning här.
Åke skrev för ett tag sen om politisk korrekthet (vilket jag också gjorde här). Men vad som är politiskt korrekt är inte lätt att säga, det är olika i olika sammanhang och i olika tider. Det är som att fånga vinden. Jag vill bemöta något av det han sa där.
Angående förnyelse och konservativitet. Vi lever ständigt i en ny tid och visst ska kyrkans former och våra teologiska reflektioner bearbetas (precis som vår kropp ändras med tiden och våra tankar/erfarenheter byggs på och omstruktureras). Men vad Gud har gjort för oss, och det eviga förbundet mellan Gud och människa för alltid består, det kan inte vi ändra på utan måste förhålla oss till. Det är det vi hela tiden får möta och det som förvandlar oss och för oss mot Gud (kärlek och frälsning).
Angående vigsel så tycker jag Åke inte är i linje med vad SvK beslutade (men jag kan naturligtvis ha fel). Han beskriver vigseln som främst kyrkans akt som får juridiska konsekvenser (borglig akt). Men jag uppfattade kyrkomötet som om dom såg det som tvärt om. Vigseln var främst en juridisk sak (borgerlig akt) som välsignades i kyrkan (kyrklig akt). ”Vigseln på kyrktrappan” talade man om. Om SvK ska se vigseln sådan som Åke säger är det ännu mer viktigt att verkligen göra upp med vad det kristna äktenskapet är för något och inte förhasta sig som biskoparna visade i sin kritik.
Sedan pratade han om förtryck och att kyrkan aldrig mer ska ge röst åt förtryckarna. Bra ambition och gott så. Men vi ska inte tro att vi inte fortfarande är syndare, att vi inte förtrycker idag även om det inte är det vi vill eller står för. Ecpat t ex tycker jag är lite problematiskt. Att förtränga är ingen god sak. Att våga missionera är också en del i detta. Förvägrar vi inte de goda nyheterna för människor om vi slutar med utlandsmission (och sk inre mission också för del delen)? Det är Åke inne på men riskerar att bli lite luddig ändå och hur efterlevs detta? Ge röst åt Jesus kan illvilligt tolkas som att vi behöver ”komma på” vad Jesus ska säga i stället för att främst visa på honom och säga ”lyssna till Jesus”, hör du som har öron. Om vi inte tror att vi förtrycker står det illa till med oss, då riskerar vi att tappa vår självkritik och blir självgoda. Jag tror Åke sopar mer saker under mattan, flera ämnen som löses PK i stället för att möta det svåra head on, som Jesus gjorde.
För övrigt tror jag inte Luk 4:21 var världens kortaste predikan, Jona 3:4 är kortare =) och regnbågsfolk är fint, de som står under förbundet (1Mos 9:9-13).
Åke avslutar briljant, tack för de orden.
En reaktiv blogg, tankar och funderingar med kristet perspektiv på aktuella debatter och händelser.
Livet är en mosaik i vilket vi kan skåda mönster.
3 kommentarer:
Åke börjar året med ett bra blogginlägg. Kan stryka under det mesta men jag håller inte med om det där med lagen. Den goda lagen från Gud är också bra, inte förtryckande eller instängande, men den är inte frälsande utan evengeliet. Sen är det skillnad på Mose lag och Guds lag, som Åke sa.
Danska kyrkan betonar att vigseln inte är ett sakrament utan tycks visa att det är en välsignelse av en världslig form.
Samhörighet mellan folk och kyrka, alltså vill Danska kyrkan leva _av_ världen? Vigsel är väl inte samma sak som välsignelse? Välsignelse gäller alla och den kan vi vara förpliktigad men inte vigseln.
Sedan var det ju märklig kommentar på slutet, att välsignelsen inte är juridisk giltig. Vad menas då? Avses "Guds juridik"? Finns juridiskt giltiga välsignelser?
En doktorsavhandling i ämnet välsignelse av partnerskap, som tydligen möjliggjort vigsel av samkönade, har presenterats. Dag Sandahl kommenterar och reder ut historien. Varning för icke PK uttryck.
Skicka en kommentar