När det stormar...

Ja det rör sig i samfunden kan man säga, på olika plan.
Att säga att det är kris tar emot, men det är väl egentligen en riktig benämning. Kyrkan (i vid bemärkelse) går ju inte ”framåt” precis. En tid för eftertanke och tid att söka sina rötter, sin grund. Jag tror vi som kristna verkligen måste tänka över vad det är vi tror på och vad det kan innebära idag. Hur organiserar vi oss idag och hur hanterar vi de olika stora frågorna?
Dopet är som alltid (?) aktuellt och vi har även äktenskapsfrågan kvar. Hur hanterar församlingar som inte godtar barndop eller homosexuellt äktenskap människor som vill vara med i deras församling? Hur samverkar samfundsledning och den lokala församlingen? Hur samverkar egen övertygelse och ”kyrkans tro”? Hur samverkar vår tro och Bibelns ord?
Tro är just tro, och tro är frivilligt, starkt förknippat med den fria viljan. Samtidigt formas vår tro (vår vilja styrs) av vår omgivning och hur vi tolkar och uppfattar saker och ting samt hur det svarar på våra erfarenheter och egenskaper. Ett komplext förhållande. (Se för övrigt det spännande samtalet som fortgått här)
Ett baptistiskt förhållningssätt är tydligen att kunna ha gemenskap med andra med olika ståndpunkter än sig själv utan att för den skull själv omfatta andra dessa andra ståndpunkter. Så länge man har gemensam strävan, tro, tillit till Gud, antar jag. Här åter igen svårigheten med tro som i tradition, ståndpunkter, lära o s v och tro som i tillit, längtan, strävan. Skillnad mellan enhet och enighet som det uttrycktes i samtalet om äktenskapsfrågan. Här blir också själva medlemskapet, gemenskapen, ett sorts verktyg i processen, i formandet av tron. Det kanske är så Gud ”knådar sin lera” (Jes 64:8). Att tillhöra eller inte tillhöra påverkar oss starkt och berör vårt KASAM. Kris och utveckling. Längtar till att se vad utvecklingen blir.
I judisk tradition är det viktigare att komma med en fråga än ett svar (eller var det bara ett rykte?). Min erfarenhet på internet är att om någon ställer frågor utan svar, så kommer det förr eller senare, inte bara ett utan flera svar, ofta med helt nya infallsvinklar. Ett råd är att alltid läsa åtminstone några kommentarer på en bloggpost då det ofta nyanserar ett inlägg. Kanske är det därför det är bättre att ställa frågor, för då drar vi nytta av multithreding, distibuted knowledge, kaosklustermetodik, mesh networking... vi utnyttjar mycket bättre vår totala beräkningskapacitet, helt enkelt, och får mycket bättre och mer levande och florerande lösningar inför framtiden. Precis mitt i detta tror jag Gud verkar, för ingen enda av oss kan greppa komplexiteten i denna helhet, en helhet som är mer än dess delar, är inte det ett sorts Gudsbevis?