Lag och form

Kyrkomötet är avslutat. Nattvardsvinet kan fortfarande vara alkoholhaltigt. Det tycker jag är ett tråkigt beslut. Hur möter vi människor och framför allt vad säger att vinet var alkoholhaltigt när Jesus instiftade nattvarden? (Bedrups analys av detta) Om formerna är så viktiga så lutar det åt egenrättfärdighet, alltså att om jag bara gör rätt saker inför Gud så blir jag rättfärdig och kommer in i himmelen. Det blir lagiskt. Det är ju Guds ord som förmedlar nåden genom/under nådemedlen. Det är gratis, en fri gåva och inget vi kan föra till eller från. Brödet och vinet är ”ett med” Ordet, Kristi kropp, likt inkarnationens mysterium. Det är bra att ha bröd och vin, vilken typ av bröd det nu må vara och vilken typ av jos/must/brygd från vinstocken det nu må vara. Det visar på trohet mot bibelordet och pekar mot Gud, åminner händelsen inför Jesu korsdöd.
Hur funkar då detta med min syn på äktenskapet? För det första är det viss skillnad på äktenskap och nattvard. Det är inte på samma sätt nådeförmedlande som nattvarden. Det har inte annat nådemedel än makarnas egna kroppar, och Jesus har inget direkt instiftelseord för äktenskapet (ska vara Matt 19:5-6 då). Men visst kan man fundera på det här med att möta människor och öppna för alla.
Är då inte äktenskapet bara en form det också? Jo i mångt och mycket är det väl det, en form med ett syfte. Det hade inte funkat med spik och olja i nattvarden, inte mycket till näring i våra kroppar (och nu menar jag inte att en homosexuell relation är destruktiv i sig, det kan mycket väl tänkas att det kan vara gott). Det är också här frågan om att peka på Gud och hans ord, instiftandet av äktenskapet (1Mos 2:24). Det viktiga är att det kommunicerar Jesu nåd till oss, förenar oss (det brukar ju heta kommunion), och jag tror det är en speciell förening mellan man och kvinna som skapar möjlighet (men ej nödvändighet) för växt på ett särskilt sätt, en nåd (då inte särskilt välsignat eller mer värt än andra relationer). Skissar på en liten bok om detta :o, kanske mest för att forma mina egna tankar kring detta, jag är inte klar med frågan.
Mer lagiskhet i form av moralism uttrycktes också i kyrkomötet vad det gäller ”fula-ord-motionen”. Man kan ju undra som Dag Sandahl om det ska till en lista med fula ord man inte får säga i kyrkan. Eller varför inte ”kepsdebatten” i senaste Kt. Det borde utformas som påbud inte förbud. Använd inte fula ord, utan ära dig själv och andra i tal och handling. Vad det gäller kepsen vet jag inte hur man kan tänka där, men en kommentar till artikeln tyckte jag var bra. Vi FÅR vara barhuvade, vi måste inte gör som judarna.
Svenska kyrkan tappar medlemmar, tydligen ett ”problem” som får allt mer uppmärksamhet, långsamt tycks SvK vakna. Skrev en gång en kommentar till en insändare som menade att det var meningslöst att gå ur SvK som protest.
Att jag sätter ”” runt problem beror på att jag tycker att det kan problematiseras, det är inte så enkelt. Ur synvinkeln organisation och ekonomi är det förstås ett problem. Men ur synvinkeln att bygga församling, att Gud bygger sin kyrka, så är det nog inte så lätt. Vem känner Herrens vägar? Det kan mycket väl medföra något gott detta. Gud bygger sin kyrka och det växer i den bördiga jorden, var den nu är. Vi ska inte fokusera på antalet människor som samlas på den eller den platsen, utan hur vårt eget böneliv är i min närhet. Det är en kvalitet som kan leda till kvantitet, men endast om Gud vill, för vem bestämmer hur många människor det ska vara på jorden?
Nu har det kommit en undersökning just kring detta och inte helt förvånande är det många unga som lämnar. Jag tror det finns ”kulturella” aspekter i detta. Det är helt enkelt inte lätt för unga att känna sig hemma i kyrkan (oavsett samfund), tror jag. Datavärlden tycks också väldigt främmande och skrämmande för många kyrkor, en ”värld” som vissa är invandrare i, andra infödda.
Klart är att det kommer ske omstruktureringar och nya former att vara kyrka, blir spännande att vara med i den förändringen. Väntar spänt på domen i spectrial också.