Öppenhet och homofobi

Angående det här med att vara homofob så har Anna Troberg gjort ett litet test (i en läsvärd blogg). "Känner du dig stissig och drabbas av ett oemotståndligt behov att skriva långrandiga kommentarer med surmulet innehåll varje gång någon kommer ut?" Jag svarar nej och klarar mig därmed från att vara homofob enligt Anna. Andra menar att om man är emot könsneutralt äktenskap så är man homofob, och då är jag ändå homofob tydligen, även om fobi i mina öron handlar om en rädsla eller ångestsymptom vilket jag aldrig känt för homosexuella. Inte särskilt kul när ämnet debateras och diverse straff utdelas till homofober. Liksom i låten "Limousin" med Movits - "Oh, jag står och får applåder det är packat som kön är till alla våra shower och vi tar alla homofober i kronologisk ordning och slaktar dom". En bra övning vad det gäller empati är att tänka "jag är homosexuell" eller "jag är homofob" t ex när man läser en text för att försöka få en känsla för ordens hårdhet, vad det gör med oss människor när vi lägger våra domar.
Anna skriver för övrigt också om öppenhet i ett öppet brev till Åke Bonnier.

Läs gärna Henrik Alexandersson om "EUs kärnröta" som han uttrycker saken. Vad göra åt makt och korruption? Öppenhet är Henriks svar. Jag håller med och hoppas på frälsning. Med kyrkans ord handlar det om att bekänna sina synder, vara öppen med sina svagheter och tillsammans kämpa för allas lika värde och rättvisa med förlåtelsens ögon och Kristus som ledstjärna.

Till sist en liten bild från humanistbloggen som jag tycker (kan tolkas som) en bra religionskritik som inte blir personlig. (Deofobisk?) Den bilden skulle behöva ett eget inlägg för att bemötas. "Heavenly father is watching you" kan anspela på Gud, och visst han är den ultimata övervakaren inför vilken det inte finns någon slutenhet. Skrämmande på ett vis men med tro och tillit till en god Gud så är det snarare en trygghet. "slavery is freedom" kan anspela på 1Kor 7:22, läs gärna det i sitt sammanhang. Återigen är det avgörande om vi tänker oss en god Gud eller en tyrann. "Death is life", handlar om ett lite annat sätt att se på död och liv, i ljuset av Kristus den uppståndne (kräver mer fördjupning). "Ignorance is knowledge" vet jag inte riktigt vad det anspelar på och håller inte med, men visst kan sådan retorik ibland ha hörts inom kyrkan. "Weakness is strength" är ju intressant och har sina gemensamma punkter med öppenheten. I österländskt tänkande finns detta tydligt. Att vara hård och resolut är ibland destruktivt. Förlåtelse kan i världens ögon ses som svaghet, men jag tror det är en styrka.

Prövotid

Lite drygt ett års uppehåll på bloggen. Kanske dags att sätta igång igen?

Med rubriken prövotid försöker jag sätta ord på vad som ligger framför. Nu tänker jag främst på prövningen av Dag Sandahl som anmälts som går att läsa här här och här. Blir spännande att följa liksom ett annat fall där Axel W Karlsson prövas, på eget initiativ.

Annan prövning som jag hoppas kommer är Pirate-Bay målet igen, vi får väl se hur det går med det.

Mina intressen är lite spridda kanske men det finns gemensamma punkter. I Pirate-Bay målet uppfattade jag att mycket av ilskan och energin att driva målet vidare bestod i Pirate-Bay killarnas offensiva och lite provokativa språk. Liknande är det med Dag Sandahl målet där språket gett energi till en anmälan. Men även om det är provokativt kan det knappast ges ett fällande med påföljder av den sakens skull. Vi behöver de som är provokativa, som vågar säga en annan mening och avslöja det som är dolt. Jag tycker mig se samband i mosaiken. Hit hör även Edward Snowden och Julian Assange till exempel.

Det är någon sorts kontinuitet med profeterna, och det har något av Jesus över sig. Så här tycks människan alltid ha fungerat, vi brottas med liknande problem i nya sammanhang. Läste någonstans nyligen något i stil med att om du vill ha kontroll och säkerhet, gå in i ett fängelse. Problemet är att du då saknar frihet.

Vetande och tvåsamhet

Christer Sturmark är på gång igen med debatt om civilrättsliga vigslar. Jag håller med honom delvis faktiskt. Svenska kyrkan borde vågat att ta steget och särskilja kyrka och stat fullt ut. Likadant borde de göra med att skilja på politiska partier och kyrkopolitiska nomineringsgrupper i SvK.

Vad jag också väntat på är att debatten om polyamori ska dyka upp igen, även om jag trodde jag skulle få vänta ett tag till. Nicklas Björn Sundberg har en insändare i kyrkans tidning om detta som jag tycker saknar teologisk motivation. Väntar fortfarande på den teologiska debatten kring månggifte, det kan bli intressant.

För övrigt är det vidare intressant med förhållandet tro och vetande. Tro och vetande framläggs olyckligtvis som motparter i debatten. Vandra vägen har ett inlägg i frågan och jag hoppas Fader Thomas fortsätter gräva i dessa frågor. En för övrigt utmärkt blogg. Christian Engström har utvecklat vidare tankar kring Sveriges yngsta religion (?) kopimismen som också brottas med detta, läs om det.

Read this!

Rick Falkvinge skriver intressant om irakkriget.
Funderade mycket på irakkriget när det satte igång. Det var något som inte stod rätt till, och det står fortfarande inte rätt till (tja det verkar aldrig riktigt stå rätt till för människan här på jorden). Den globala ekonomin är tungt skuldsatt (precis som vi människor är) och något kommer att hända förr eller senare som får bubblan att spricka (precis som vi kan läsa om i Bibeln också, inget nytt under solen, allt ska en dag komma i ljuset och bekännas). Det hör ihop brukar jag tänka, och det gör det ju på mer eller mindre direkta sätt. Irakkriget, Israels uttalande om Iran, Eurokrisen, Wikileaks... och vad mer som man inte får veta av dagliga media? Men ännu är det lugnt i landet trots orosmolnen...

Ortodoxa kyrkan

Ibland blir det långa uppehåll, kanske kan jag blogga mera nu ett tag vem vet? Jo Gud vet =)
Tror jag har sagt nån gång att en ortodox patriark sagt att ortodoxa kyrkan brukar ge nya kyrkor (med litet k förstås) ungefär 500 år på sig innan de uttalar sig om deras giltighet. Nu verkar det som att ryska ortodoxa kyrkan är på väg att bryta från ekumeniken med Svenska kyrkan (enlig Dag Sandahl).
Hade för övrigt tankar om att skriva om Kyrkan som en överlevnadskultur. En kultur som överlever katastrofer, värnar livet och överlevnaden, ja faktiskt ren överlevnad med evolutionsaspekter. Social gemenskap för överlevnad. Kanske återkommer om det.

Diverse

Bloggandet ligger lite nere igen, går i perioder det där. Har så lite tid förstås även om mycket finns att skriva...
EFS identitet har jag funderat mycket kring och det talas en del om det och snart är det EFS årsmöte. Även GF har snart årsmöte vilket kan bli intressant, ska det väljas ett namn nu då?
Andreas Holmberg motionerar för EFS. Det är klart att äktenskapsfrågan och ämbetsfrågan som har det kontroversiella könsperspektivet som gemensam nämnare är stora frågor. Hur hanterar vi vår kristna tradition?
Sedan fortsätter seglora smedja debaklet, tråkigt men intressant.
Jag har haft piratpartiet live som länk här på sidan men nu ryker den tills vidare även om de är intressanta att läsa. Klara har en tänkvärd blogg. HAX rekommenderas fortfarande.

Teistisk evolution

Såg en intressant bloggpost på Aletheia som jag vill bemöta. "Gör upp med evolutionstron" av Anders Gärdeborn.

Många kristna tror uttalat eller outtalat på en teistisk, eller gudastyrd, evolution. Med detta menas att utvecklingsläran, eller darwinismen, på ett korrekt sätt beskriver mekanismerna för en evolution från en urtida bakterie till människan, medan Gud är upphovsmannen bakom denna process. Tron på en teistisk evolution brukar grunda sig på en sund vilja att vara ”upplyst” och därför inte behöva blunda för samtida vetenskapliga framsteg, men också på en mindre välgrundad uppfattning att evolutionsläran är bevisad och det enda möjliga vetenskapliga synsättet inom biologins område.

Utvecklingsläran idag är inte lika med Darwinism, nya rön och nya synsätt finns på utvecklingsläran. Jag tycker inte vi ska blunda för vetenskapen om det var vad Anders tänkte. Evolutionsläran är inte bevisad, det är riktigt men den har väldigt starkt stöd och den utvecklas forfarande för att överensstämma med de fakta vi har.

Mitt syfte med denna artikel är dock inte att behandla vare sig evolutionslärans eller Bibelns vetenskapliga meriter. Detta görs på många andra ställen, t.ex. på föreningen Genesis webbsida, www.genesis.nu. Jag vill istället visa på det teologiskt omöjliga i att samtidigt tro på Bibeln och på en utveckling från amöba till människa. Jag gör detta genom att i tur och ordning jämföra områdena Skaparen, skapelsen, människan, döden och Frälsaren utifrån å ena sidan Bibeln och å andra sidan utvecklingsläran.

Spännande! Rock on!

Skaparen i Bibeln är kärleksfull. Ömt vårdar Han sin avbild människan oavsett våra förutsättningar eller prestationer, och uppmanar oss att ta hand om den föräldralöse och änkan (Jak 1:27). I brutal konstrast står den potentielle gud som skulle ligga bakom en evolutionär process. Denne är blodtörstig och slår ihjäl den svage, vilket är fundamentalt nödvändigt för att utvecklingsprocessen ska gå vidare mot högre livsformer. (Ibland framförs uppfattningen att även Bibelns Gud kan vara skoningslös med referens till krigen i Gamla Testamentet. Dessa beskriver dock Guds handlande i en fallen och därför abnorm värld, medan blodtörsten hos evolutionens gud utgör tingens normala ordning.)

Jag ser inte att evolutionen är speciellt blodtörstig. Det finns många viktiga evolutionära processer som är viktigare än det föranklade utrycket ”den starkaste överlever”. Fortplantningen, samarbetsmöjligheter och omvårdande egenskaper har nog så stor inverkan på evolutionen. Att det finns ont och gott, destruktiva och konstruktiva krafter i världen är ju inte nytt varken för kristentro eller för biologer. Högre livsformer är för övrigt inte alls säkert att det är evolutionens mål och vad är definitionen av en högre livsform?

Skapelsen är i Bibeln från början ”mycket god” (1 Mos 1:31). Efter den katastrofala händelse som kallas syndafallet är däremot skapelsen utsatt för en nedåtgående trend vilket Paulus uttrycker som att den ”blivit lagd under förgängelsen” (Rom 8:20). I utvecklingstanken är hela processen den komplett omvända. Här börjar allt i big bangs kaotiska urtillstånd och med tiden frambringas komplexa strukturer som stjärnor, celler och hjärnor.

Är det verkligen så att världen är i en ”nedåtgående trend”? Står det någon stans i bibeln? Är det inte snarare så vi upplever det? Jag vet inte men kan det inte lika gärna vara så att saker visserligen blir sämre men att annat också blir bättre och att det en dag ska avgöras så allt blir bra? Utvecklingsläran och det kristna budskapet har fundamentala skillnader. Den första handlar om att beskriva världens beskaffenhet och förklara vad vi kan uppfatta om vår värld. Den senare handlar mer om hur vi människor upplever saker och hur vi förhåller oss till världen. Det är skillnad på objektiva och subjektiva värden. Därav tror jag också synsätten är mycket olika. Det som tidigare kunnat vara kaotiskt tillstånd har kunnat uppfattas som gott och naturligt av människan och det som har gett mer strukturerade och komplexa strukturer kan uppfattas som mer ont av människan.

Bibeln ger människan en särställning i skapelsen. Hon är den enda av de skapade väsendena som får epitetet ”Guds avbild” och hennes uppdrag är att råda över den övriga skapelsen (1 Mos 1:27-28). Människan formades i en unik skapelseakt där ”livsande” blåstes in i ”stoft från jorden” (1 Mos 2:7). I evolutionsläran åtnjuter inte människan någon exklusiv ställning. Hon delar far- och morföräldrar med aporna och hon är ett däggdjur bland många andra. Hon är heller inte någon slutprodukt eller ”krona” i skapelsen, bara en länk i en över tid uppåt ringlande kedja.

Människan ges ingen särställnig för att det inte är utvecklingslärans uppgift eller syfte. Utvecklingsläran är ett mänskligt verktyg, inte en gudomlig uppenbarelse. Människan har onekligen en särställning i utvecklingsläran ändå, som den varelse som dominerar jorden så totalt och till och med börjar kunna styra över sin egen biologiska utveckling. Är vi människor då en ”slutprodukt” enligt kristen tro? Är vi inte ämnade för mera? Ska vi verkligen vara så här förtappade i synden? Hoppas vi inte på en frälsning? Ska vi inte omvandlas och få en ”uppståndelsekropp”?

I Bibeln är döden en katastrof. Livets Gud kan inte skapa en värld full av lidande och död. Men Han satte spelreglerna i sin skapelse och varnade för att om människan var olydig sin Skapare så skulle hon dö (1 Mos 2:17). Då människan trots detta gick emot Skaparens uttryckliga befallning drog hon döden över skapelsen, vilket vi idag bittert erfar i form av hat, hungersnöd, sjukdomar och naturkatastrofer. I det evolutionistiska scenariot är döden allt annat än onaturlig. Den är till och med nödvändig för att människan ska existera. Hade vi inte konkurrerat ut och slagit ihjäl svagare individer genom årmiljoner så hade vi inte stått här som arten människa idag.

Så Gud KAN inte skapa en värld full av lidande och död? Hur vet Anders det och är inte det att göra Gud liten? Men Gud har skapat en värld med lidande och död, inte direkt kanske men indirekt genom sin skapelse. Är det människan som uppfunnit döden? Är människan orsaken till naturkatastrofer? Även de naturkatastrofer som fanns innan människan fanns till, om vi nu tror på evolutionen? Är döden onaturlig? Är det inte den vägen vi är kallade att vandra? Korsvägen? Är inte det del av frälsningsplanen? Varför skulle Gud tillåta döden om det inte fanns ett syfte med den? Kan inte Gud besegra döden? Naturligtvis kan han det och det visade han med sin egen son, ”var inte rädda”. Jag tror för övrigt inte vi människor hade behövt slå ihjäl andra för att överleva, det går nog så bra att undvika att bli ihjälslagen. Visst hade det varit annorlunda om vi inte slagit ihjäl massa individer, kanske främst oss själva, det hade antagligen varit bättre, både emotionellt och evolutionistiskt, tror jag.

Med evolutionsläran som grund blir döden så intimt inflätad i naturens väv att vi blir fullständigt oförmögna att förklara teodicéproblemet för människor som rättmätigt önskar en intellektuell grund för den tro de väljer att bygga sina liv på.

Vad har då Anders för svar på teodicéproblemet? Jag ser det som att döden faktisk är naturlig och nödvändig, men det kristna hoppet är ju att det inte är slutet. Att vi ser döden som ond och onaturlig, men i ljuset av Kristus är den en parantes.

Frälsaren är Guds lösning på syndens och dödens problem. I Honom, och endast i Honom, kan vi enlig Bibeln få tillbringa evigheten tillsammans med vår Skapare. Synd leder lika obönhörligen till död idag som på Adam och Evas tid men, Gud vare pris, Jesus bar det straffet åt oss på korset. I den evolutionistiska historiebeskrivningen har döden ”alltid” funnits. Om döden inte är ett resultat av synd så finns synden bara i fantasin. Och om synden bara är en illusion så är också Guds lösning på syndens och dödens problem, Jesus Kristus, ett fantasifoster. En ateist har sagt att ”om vi tar bort Adam och Eva och deras ursprungliga synd, så finner vi de patetiska resterna av Guds Son bland den bråte som blir kvar av kristendomen”. Ett insiktsfullt uttalande från en i övrigt desillusionerad människa.

Döden kan rimligen inte ha funnits före livet fanns. Sedan tror jag vi talar om olika död här. Den ena är biologisk den andra andlig. Det är bra att skilja på det. Synden och döden kan vara lika verkliga även om man litar på att evolutionsläran kan stämma. Sedan tycker jag det är lite väl kraftfullt att kalla en ateist för desillusionerad.

Inom samtliga dessa områden är alltså den bibliska och den evolutionistiska världsåskådningen varandras diametrala motsatser. Det går därför inte att ens med skohorn försöka pressa in den ena i den andra. Som kristna församlingar måste vi därför våga göra rent hus med den bibelvidriga filosofi som evolutionsläran utgör. Vi får inte låta oss luras av ateisters och humanisters propaganda att alla upplysta och förnuftsstyrda människor är evolutionister. Och det bästa av allt – vi kan göra detta under fullt bevarande av en vetenskaplig integritet och en intellektuell hederlighet.

Jag anser att Bibeln och evolutionen går ihop mycket bra. Gud är sanning, och sanningen kan vi upptäcka. Det finns en värld vi alla delar och kan uppfatta. Det finns sanningar om denna värld vi kan förstå. Det är Guds värd, och honom vi kan lära känna, både fysiskt och i vårt hjärtan. Vi behöver inte pressa in den ena eller den andra med skohorn, de går så fint hand i hand, sida vid sida.