Den sociale frifräsaren

Den sociale frifräsaren
Nils Bryntesson skriver om något jag tänkt på mycket och som särskilt blivit påtagligt när jag numera befinner mig i Missionskyrkans sammanhang. Det sociala mänskliga mötet är så centralt i församlingen. Visst kan vi säga att Jesus också var ett levande bevis på vikten av ett nära mänskligt möte. Gud blir människa för att möta oss och dela vår tillvaro, som del i det mest centrala att frälsa oss genom korset.
Men samtidigt har jag svårt för dessa sociala möten. Det är lätt att dessa möten blir krystade och konstlade, egentligen ofta rätt ytligt. Jag tror Jesus visst mötte människor men ofta kring och med hjälp av praktiska ting. Han mötte kvinnan vid brunnen, han plockade ax med sina lärjungar, han fiskade och vandrade omkring. Jag tror det mänskliga mötet är behjälpligt av praktiskt arbete, samlande kring en uppgift, kanske ett vardagsgöromål. Jag gillar sällskapsspel och jag har haft flera diskussioner kring om man träffas för att spela eller spela för att träffas. Ett svårt samband, lite hönan eller ägget. Jag gillar också att själv göra spel. Gör jag då spel för att utveckla smarta och spännande spel eller för de sociala mötet spelet ska innebära? Jag vet inte. Men jag tror kyrkan definitivt kan fokusera mer på praktiska, fysiska (om man så vill världsliga) ting som del i det sociala mötet. Hur får vi in rörmokarna, lastbilschaufförerna (oj svårt ord) med flera i kyrkan? Jesus var snickare (eller timmerman) inte sant? Mera snickare i kyrkan!