Mosaikmannens blogg

Meningsfullt livsåskådningssamtal

2012-01-25T10:47:00.000+01:00

På Kt finns en artikel av Roland Uhrberg som är intressant och som jag kommenterar här. Långt inlägg, men det är ju så roligt =)
Vad är viktigt i meningsfulla livsåskådningssamtal?

Det gäller att kunna ställa de rätta frågorna när man diskuterar livsåskådning. Istället sysselsätter man sig med frågor som aldrig leder någon vart. Det gäller exempelvis hur vissa avsnitt i Bibeln ska tolkas. Det menar Roland Uhrberg, styrelsemedlem Humanisterna Uppsala, som ställer nio frågor som han menar kan bidra till meningsfulla samtal.I en debattartikel i Kyrkans Tidning nummer 52/11 skrev biskop Antje Jackelén: Någon djup rädsla för engagerade livsåskådningssamtal har jag inte. Det är möjligt, men min erfarenhet från andra troende personer är att det är svårt att få klara svar när man närmar sig svåra frågeställningar. Varje år efter Nobelfestligheterna sänder SVT programmet snillen spekulerar, programledaren brukar då alltid fråga hur de får sina snillrika idéer, ett ofta återkommande svar är: det gäller att kunna ställa de rätta frågorna. Samma sak tycker jag gäller då man diskuterar livsåskådning. Exempel på frågor som aldrig leder någon vart är till exempel hur vissa avsnitt i Bibeln skall tolkas. Föddes Jesus av en jungfru, kunde han gå på vatten, var Jesus Guds son etcetera?Vad man istället bör koncentrera sig på är en annan typ av frågor, gärna så enkelt formulerade som möjligt. När man lyckats besvara dem kan man gå vidare till mer sofistikerade spörsmål. En viktig sak är också att man för ärliga och uppriktiga samtal. Detta kan vara nog så svårt då ofta starka känslor är inblandade när det gäller religion och livsåskådning.Här några av de grundläggande frågor jag skulle vilja ha svar på:

Härligt! Frågor är viktigt. Få se vad han har att komma med, bra ansats.

Skapade Gud världen eller kan man vara kristen och tro att gud inte nödvändigtvis hade något med världens tillblivelse att göra?

Bra fråga. Att vara kristen menar jag är att följa Kristus. Kristus betyder den smorde och kan både syfta på snickarsonen Jesus men också ett vidare begrepp av Guds son, kungarnas kung o s v. Jesus går inte att skilja från bibeln och där hittar vi också urkunden för kristen tro. När vi klargjort den kopplingen så skulle jag säga att Bibeln är tydlig med att Gud skapade världen. Men det är kyrkans tro, som handlar om en gemenskap av troende, personligen är det inte avhängigt på om jag tror att världen skapades av Gud för att vara kristen. Jag inser också att om jag inte svarar på dessa frågor eller svarar luddigt så står jag inte upp för min tro och kan ej ge skäl för min tro. Svarar jag på frågorna riskerar jag att anklagas för att jag har ”hela sanningen” och att alla ska tro som mig alla andra tror fel. Jag hoppas kunna nå bortom det.

Om Gud skapat världen har han kunnat påverka utvecklingen i önskad riktning eller var utgångsparametrarna så väl valda att utfallet var givet från början?

Redan här blir det dock svårt att ge tydligt svar. Jag måste säga att jag inte vet. Gud är evig och ur ett evighetsperspektiv är det svårt att avgöra huruvida allt var klart från början eller att det utvecklas eftersom. Har Gud tänkt ut detta, vår värld, eller är det detta som är vad Gud tänker? Liknande är frågan om predestination inom teologin. Där den enkla predestinationen handlar om att Gud har bestämt att alla ska frälsas men människan kan stå honom emot. Men varför kan människan stå emot och kunde inte Gud gjort annorlunda? Jag tror det handlar om ett problem kring del och helhet, och vi ser inte helheten.

Har det krävts ett gudomligt ingripande för att skapa det första livet på jorden?

Äntligen en lätt fråga. Ja. Eftersom Gud skapade världen så javisst.

Har Gud använt evolutionen som metod för att skapa alla livsformer på jorden sedan han väl skapat det första livet?

Ja det kan man väl säga, men vad var det första livet? Är det så lätt att skilja liv och materia?

Kan man vara kristen och säga att livet på jorden startade utan gudomligt ingripande?

Se svaret på fråga ett. Frågan är snarere vad som menas med gudomligt ingripande. Varför hamrar Roland på samma spik här?

Kan man vara kristen och säga det finns inget liv efter döden för någon människa?

Visst kan man vara kristen för det, men vad är kristen tro? Åter fråga etts problem. Bibeln visar att det finns ett liv efter döden, frågan är vad det är för liv och vad det innebär.

Om man tror på ett liv efter döden har även de människoarter som fanns före oss kunnat få en plats i paradiset?

Tja platsbrist är det knappast. Vad är en människa? När fanns första människan? För övrigt tror jag även myror har sin plats i paradiset så det spelar väl ingen roll? Paradiset förresten, det är skillnad på paradiset och himlen menar jag men det är en annan fråga.
Roland har bra frågor men skulle dessa vara bättre än andra? Jesu H2O vandring kan leda till minst lika bra samtal om tro menar jag och Rolands frågor vet jag inte om de direkt ”löser problemet”.

Jag tror att de flesta i Svenska Kyrkan håller med om att livet på jorden utvecklats genom evolutionen. Men hur kommer man runt problemet med att evolutionen inte har något mål eller mening? Hur får man ihop det med att människan är skapad till guds avbild?

Detta är stora frågor, jag försöker något litet. Evolutionen har inget mål eller mening på samma sätt som gravitationen inte har mål eller mening. Men världen och livet som heleht kan ha mål och mening och människan kan ha mål och mening. Att vara skapad till Gud avbild har många bottnar. En som jag gillar handlar om att en härkare kan sätta upp statyer av sig i landet för att visa sitt herravälde. Människan är som Guds statyer i den meningen att de visar Guds herravälde på jorden. Men vi är till skillnad från människans döda statyer dynamiska, levande och sökert vårt sammanhang.

Om Gud är kosmos skapare och använt evolutionen som metod för att skapa att liv på jorden och människan till sin avbild, då måste med nödvändighet Jesus haft kunskap om detta. Varför sa han inget om det? Det hade definitivt gjort större intryck på människor efter 1859 än de mirakel han utförde som att bota lama och gå på vatten.

Jaha var det hit Roland ville komma som ska vara nåt sorts konstruktivt samtal? Jag tycker slutledningen är dålig här. Varför måste Jesus med nödvändighet ha kunskap om ”detta”, vad? Snickarsonen Jesus hade knapast kunskap om evolutionen, inte som vi förstår den idag i alla fall, och det hade knappast någon annan på hans tid heller så varför skulle han tala om det? Jesus gör väl ändå stort intryck även efter 1859?

För att kunna svara på flera av dessa frågor är det till stor hjälp att ha en del grundläggande kunskaper i både evolutionsbiologi och kosmologi. Jag vill nog påstå att det är till större hjälp än kunna sin Bibel som ett rinnande vatten.Om man tittar på biskop Antjes CV så är det nog få om ens någon i Svenska kyrkan som är bättre lämpad att svara på ovanstående frågor. Här endast två punkter i hennes CV; 1) undervisat i naturvetenskap och religion på Lutheran School of Theology at Chicago, 2) Forskare i det tvärvetenskapliga projektet “New Visions of Nature, Science, and Religion”, University of California, Santa Barbara, 2004-2006. I övrigt förekommer orden Science and Religion flitigt i hennes CV.Av detta kan man dra slutsatsen att åtminstone en del av kyrkans företrädare anser att man måste beakta den naturvetenskapliga världsbilden när man diskuterar livsåskådningsfrågor.Den avgörande skillnaden i dessa frågor är att kyrkans företrädare undviker de svåraste frågorna men det är just de som religionskritikerna ofta tar upp.

Bra invändning, men visst måste vi alla beakta naturvetenskapen liksom vi måste beakta vad våra sinnen säger oss. Jag ser naturvetenskap som ett verktyg inte som en livsåskådning.

Författaren Willy Kyrklund skrev en gång en artikel i DN över ämnet vetenskap och religion han avslutade med följande ord: Vetenskapen är en obehaglig verksamhet, vem vill veta att vi lever på ett gruskorn i vintergatans utkant och att livet är en sekundkort kolflaga sammanhållet av genernas intrigspel.Dessa rader tycker jag kort och koncist sammanfattar varför de svåraste frågorna undviks.

Ja, kanske det. Det liknar väldigt mycket den kristna synen att vi är syndare, en tuff insikt som också gör att svåra frågor undviks? Jag skulle vidare säga att denna tomhet inte är något nytt för den kristna traditionen och frågan finns även i Bibeln och där undviks inte frågan.

Slutligen ett annat problem med den typen av frågor som jag tar upp här, det är att de anses som hädiska, provocerande och mer eller mindre oförskämda. Religionen får inte ifrågasättas på lika villkor som andra tankesystem utan kräver ofta en egen gräddfil.

Nej jag tycker inte dessa frågor är varken hädiska eller särskilt provocerande. Kravet på egen gräddfil var är den idag? Jag kräver den inte, tvärt om, nu fortsätter vi brottas med detta!

Sätta ner foten?

2011-12-16T13:56:00.000+01:00

Kyrkan försöker sätta ner foten, men var ska den sättas ner? Vi försöker förstå, men hur gör vi för att förstå?
Humanistbloggen reagerar å sin sida, och Dag Sandahl å sin sida.
Försoningen behöver klarläggas, det är klart att det är oklart.

Domkapitlet försöker också sätta ner foten. Ulla Karlsson får fortsätta som präst. Det vill jag se som en försonande attityd, men var är då samma attityd till Håkan Sunnliden?

Var är biskoparna undrar jag, men jag har kanske missuppfattat deras funktion? Kyrkans tidning har antagit biskopsfärgen. Det kanske är i linje med Svenska kyrkans teologiska hållning och det som Helle Klein är inne på, att tolkning och dialog är i centrum (Är inte Luthersk teologi Kristus i centrum?). Kanske är det just den teologiska debatten, gudspratet, som är det som formar tron och därför är kyrkans tidning kyrkans biskop? Men har vi inte i praktiken då avsatt Gud?

GF är mitt uppe i processen att finna en kyrkoledare. Ingen av de föreslagna ledarna var beredd att viga samkönat. De kanske ser och försöker vara konsekventa med urkunderna?

Samtidigt talas det om att satsa på de unga. Men jag undrar hur det går när det är så svajigt. Vad ska vi säga till de unga? Jag tycker perspektivet är fel och en undanflykt. Vi bör se till alla människor i alla tider oavsett ålder, ur Guds perspektiv som inte gör skillnad på människor. Det handlar inte om att unga är vår framtid (vilket dom på ett sätt är) utan om förvaltande och överlämnande. Det handlar om trons innehåll, om kyrkans Herre. Det handlar heller inte om överlevnad. Kristus är uppstånden. Vi ska leva det eviga livet. Vad ska vi överleva?

Tänk till...för att tro

2011-11-29T09:55:00.001+01:00

Denna blogg hittade jag för länge sedan men har inte sett på den på ett tag. Nu såg jag att det finns en rad intressanta inlägg och en serie om frågor och svar från ateistiskt håll.
Se gärna Torsten Åhmans serie om helvetet också, som ska fortsätta.
Mera tips, om bibelsyn och renlärighet.
Bara massa teologiska funderinga... jo, lite tradigt blir det kanske.Här är lite annat bra.
Animal power moves
Om liv
Fantastiska barn

Nu är det sagt

2011-11-25T10:37:00.001+01:00

Inte för första gången men i mer offentlighetens ljus. Tror man att Jesus gick på vattnet är man mindre trovärdig, nu är det dags att att nyktra till. Det är väl sant att det är osannorligt att Jesus gick på vattnet, som vi tänker oss i alla fall. Att gå på fruset vatten är ju ingen konst, och som Odell sa, ”själv har jag båt”, och där seglade även jag ifrån ämnet ;).
Är då berättelsen om Jesus metaforisk eller historisk? Det kan inte jag svara på för jag vet inte men jag kan ju bygga min uppfattning på vad som verkar troligt. Något ligger säkert till grund för berättelsen men att det skulle gått till som så att Jesus gick med sina bara fötter på vilt stormande djupt vatten rent historiskt verkar klart osannorligt. Då är det mer troligt att det är en metafor, det som ligger bakom är då Jesus judiska kontext. Det historiska synsättet skulle åsidosätta så mycket av vårt mänskliga förstånd. Om onaturliga händelser skedde ibland skulle olika utredningar vara meningslösa. Vi skulle inte kunna veta särskilt mycket och skulle inte ha samma nyfikenhet på att upptäcka mer då vi kunnat stanna vid att, ”det var märkligt och ett mirakel”, och ryckt på axlarna.
Är det så att gudstro är dåligt för samhället? Jag tror det beror på vad vi menar med gudstro. Precis som det sägs i tankesmedjan i P3 så är väl knappast kristna värden kopplat till huruvida Jesus gick på vattnet och gudstro behöver inte innebära massa övernaturliga (onaturliga kanske) väsen. Skepchick tycker jag gör en rätt bra analys och kopplar inte gudstro till ett gott eller dåligt samhälle, det sitter nog mest i samhällets förutsättningar, utbildning, ekonomi, teknik och medicin med mera. Så frågan om Jesu H2O promenad handlar kanske mer om språk, kunskap och budskap än om gudstro i den meningen att det är ett argument för att Gud finns eller liknande. Däremot handlar det om gudstro i den meningen berättelsen metaforiskt förklarar något om vår kaotiska tillvaro och vår tillit till Gud. Jag tror inte vi kan hänga upp tron på sådant som om Jesus gick på vattnet.
Är det så här kristna utmålas så har kyrkan (i vid obestämd bemärkelse) ett stort missionsproblem, och det kanske främst sitter i vad det är för tro kyrkan har, kanske kan det beskrivas som ett identitetsproblem. Tomas, som kallas tvivlaren, tycker jag om. Han kanske har något att säga oss i dessa tider? Han sägs också varit en flitig missionär. Tro inte om du inte sett, har du sett så tror du (översättningen Joh 20:29 kan behöva sin analys). Våra kärleksfulla gemenskaper (lite svamlig och flummig artikel men cirklar kring något centralt) är det sätt vi idag kan se Gud, i dop och nattvard, se och tro, tro och se.

För övrigt var denne kristne humanist vältalig.

Aspebodaprästen

2011-11-15T08:41:00.001+01:00

Det känns inte jätteroligt att skriva om Ulla Karlsson igen men jag har valt att följa hennes och Håkan Sunnlidens öden för att se vart SvK är på väg. Kyrkans tidning säger att Ulla nu slutar. ”Det är nog nu”, säger hon och bland kommentarerna hörs ett ”äntligen”. Är det så vi fungerar som kyrka? Är det så nåd och förlåtelse praktiseras?
Konflikträdslan verkar sprida sig, eller snarare en förlåtelserädsla kanske? Kritisera verkar både jag och andra vara duktiga på, men att ta upp och lösa en konflikt är svårt, och kanske särskilt då ett ”förlåt”. Att inte stanna vid tystnaden. Det var inte solklart men vad jag förstår så är därmed ärendet också nedlagt hos domkapitlet. Altså får vi inget svar annat än ”folkmobben” i sakfrågan, det kan väl aldrig vara rätt?
Håkans öde närmar sig slutet men det kan nog dröja till nästa kyrkomöte innan saken är utredd, hur prästernas vigselrätt ska säkerställas.

För närvarande känns Sverige väldigt kallt, trots det ovanligt varma vädret. Arbetare snuvas på lönen, både bärplockare, byggarbetare och andra. Flyktingar utvisas mot säker död, och det EU vi är del av dödar dem. Äldre vanvårdas. Är det finanskrisen eller mellanösternkonflikterna, kanske statlig övervakning eller arbetslöshet som hotar? Vad gör oss så rädda och vad göra att vi handlar så kärlekslöst? Lagen tycks inte skydda oss, ändå ropar vi efter mer lag. Jag tror nåden skyddar oss, och den verkar vi fly.

Uppdatering: Dagen skriver om Ulla. Tydligen fortsätter domkapitlet i frågan för att utreda Ullas preästlegitimation. Samtal och möjlighet till samtal har tydligen inte saknats från kyrkoherdens sida, så där finns hopp om en försonande attityd även om meningarna skiljer sig åt. Den upplevda tystnaden kanske är en väntan på respons också...?

Kyrkomötet

2011-11-10T09:33:00.000+01:00

Kyrkomötet är slut och besluten är fattade. Tänkte kolla lite på vilka beslut som togs.

Vigselbehörigheten var det jag tyckte var mest intressant och den stod för årets monsterdebatt. Sunnliden fick rätt i sina farhågor men verkar vara beredd att rätta sig efter beslutet. Det är ingen bekännelsefråga utan en ordningsfråga om vigselbehörigheten, eller hur? Det ska säkerställas att alla präster ska ha vigselbehörigheten. Hur detta ska ske är oklart, saken är altså ännu inte klar. Det ska också finnas En ordning för vigsel i svenska kyrkan, motionen avslogs därför att arbetet redan var igång. Det kan jag förstå och är ett logiskt beslut. Åke Bonnier menar att detta är del i SvKs bekännelse, så delar man inte bekännelse bör man lämna kyrkan. Ja det kanske inte är så dramatiskt. SvK har varit tydlig, på allmän begäran kanske man kan säga. Inte heller någon ”särvigning” är ok. SvK säkerställer den nya linjen och visar vilken kyrka man är. Jag vill och kan inte döma SvK för det, det är gott med tydlighet och jag fortsätter att be för SvK, som samtidigt är en bön för mig att hitta vägen i kristna frågor. Frikyrkorna tillkom av en anledning, en anledning som tycks kvarstå, men varken frikyrkor eller nomineringsgrupper i kyrkomötet tycks vara lösningen. Jag tror lösningen är bön och arbete, den lilla samlingen kring Guds Ord och den kan ske i hemmet, i din lokala kyrka och kanske även på din arbetsplats.

En annan motion som avslogs på samma anledning som motionen om En vigselordning var beslutet om kyrkan och internet och även vetenskap och tro. Varför uppkommer dessa motioner kan jag undra? Märks inte kyrkans arbete på dessa områden?Motionen om omvändelse sköttes ganska snyggt och särskilde två skilda frågor i motionen.

Är kyrkomötet upprörande? Nej inte särskilt. Ordningsfrågor i organisationer omstrukturerar arbetet, inte så värst mycket annat tänker jag. När vi har valfrihet att organisera oss på olika sätt och möjlighet att göra annorlunda är det inte så farligt. Värre är det när det är obligatoriskt, tvingande, genomfört med våld. Det är mer allvarligt när det gäller nationer, lagar och regler och större internationella avtal. Det är allvarligare med makt genom valutor, och makt via avtal. Som humanistbloggen la fram det. Men jag ser då bilderna med Jesus och barnen som synonyma.

Tanketest

2011-10-26T16:00:00.001+02:00

Vet inte om jag håller med varken Åke Bonnier eller tanketestet nedan där jag gjort en negation av Åke Bonniers bloggpost, men intressant att tänka kring. Vad är det för rådande ordningar svenska kyrkan har och varför?

Nu pågår kyrkomötet. En av frågorna som kommer att debatteras är om präster ska kunna avsäga sig sin vigselrätt. Anledningen är att några präster redan gjort det med Kammarkollegiets godkännade. En präst i Svenska kyrkan ska naturligtvis kunna förrätta vigselgudstjänster i Svenska kyrkans sammanhang. Men hur ska präster som av övertygelse vill viga samkönade par därför att man menar att ordningen med samkönade äktenskap är del av den kristna äktenskapssynen, kunna ha kvar vigselrätten men ändå _ viga samkönade par?

Jag menar att man måste hitta en lösning för dem som vigts till präster efter ordningen gällande samkönade vigslar infördes i Svenska kyrkan. Det måste vara möjligt att kunna _ viga samkönade par och behålla vigselrätten. Däremot kommer det att vara svårt att bli präst i Svenska kyrkan och _ viga samkönade par. Idag är vigselordningen för särkönade par en del av Svenska kyrkans handbok. Handboken är i sin tur ett av flera uttryck för Svenska kyrkans tro och lära, d v s för bekännelsen. Om några år kommer vi med största sannolikhet att i handboken ha en vigselordning som gäller samtliga par som ska vigas i Svenska kyrkan, alltså inte som nu med en ordning för särkönade par och en sorts försöksordning (utanför den ordinarie handboken) för samkönade par. Om den senare inte blir en del av handboken, och handbokens status kvarstår, innebär det att präster måste kunna förrätta den typen av vigslar som handboken möjliggör, alltså inte vigslar för samkönade utan för särkönade par.

Att helt avsäga sig rätten att viga är att säga att ”det finns ordningar i vår kyrkohandbok som jag inte kan ställa upp på”. ”Därmed finns det (med kyrkohandbokens status som en del av bekännelseskrifterna) en del av Svenska kyrkans bekännelse som jag inte delar”. Den typen av ställningstagande kan inte vara förenligt vare sig med Svenska kyrkans ordning eller Svenska kyrkans lära. En präst som avsäger sig vigselrätten i Svenska kyrkan borde i så fall också avsäga sig rätten att utöva vigningstjänsten eller av domkapitlen bedömas som olämplig att inneha rätten att utöva vigningstjänsten (= fråntas det som tidigare kallades prästämbetet).

För att vigas till präst i Svenska kyrkan krävs det att man har en egen inre kallelse att vara präst i Svenska kyrkan. Många personer upplever att de har den kallelsen. Till den individuella kallelsen kommer den yttre kallelsen där Svenska kyrkan, ytterst genom stiftets biskop, prövar om den personen som har den inre kallelsen också har den yttre kallelsen d v s om personen skulle passa till att vara präst i Svenska kyrkan. Det är en noggrann process som leder till att en del får nej. Det är ju ingen mänsklig rättighet att vara präst i Svenska kyrkan. Man måste helt och fullt kunna tjänstgöra i Svenska kyrkan utifrån de ordningar som gäller. Detta är inte konstigt. Så är det också i t ex Romersk katolska kyrkan. Man måste kunna ställa upp på de ordningar som gäller och den bekännelse som gäller.

Alltså: De präster som avsäger sig vigselrätten borde därför, av domkapitlen, fråntas rätten att utöva vigningstjänsten.

Metro recenserar migrationsverket

2011-10-26T10:48:00.000+02:00

Remix av recension i metro. Läs gärna hälleberget och Stefan Swärd också.

Makten och Migrationsverket
Uselheten är osannolik.
Migrationsverket har slutligen försvunnit upp i sina egna rövhål för gott. Verket vandrar över jorden likt en jättestjärt, makten dess ryttare. Den skändliga kombon pruttar mänskligheten i ansiktet – öppna spjäll!De har skapat ett orimligt hån av migrationen vars närmaste referens är Bamse. ”South Park”-duon skulle dock aldrig kunna skriva en dylik verklighetsfrånvänd parodi. Uselheten är för osannolik, handhavandet är för patetisk, reflektionen för icke-existerande. Det här är bara vämjeligt ingripande skapat av superstjärnor vars inre består av Tjernobyl.
Alla betyg över lägsta nivå är lögn. Makten och migrationsverket sparkar botten ur tunnan. Alla faller handlöst.

Domkapitelsärenden forts

2011-09-20T08:45:00.002+02:00

Saken med de två domkapitelsäredena går vidare. Håkan Sunnliden har fått svar på sin överklagan och bloggar vidare om det, en noga granskande analys som tåls att tänka på. Beslutet står fast med skriftlig erinran för sitt tillbakalämnande av sitt vigselförordnande. Ärendet går på sätt och vis vidare i kyrkomötet då två spännande motioner tar upp detta. Olle Burell och Karin Perers motionerar för att alla präster ska ha vigselbehörighet och Håkan Sunnliden m fl motionerar för möjligheten för präster att avstå vigselförordnandet.
Ärendet om Ulla Karlsson trodde jag var avklarat men Ulla Karlsson överklagade och domkapitlet tar upp ärendet igen och ger henne en ny chans. Det tycker jag är bra, en ny chans förtjänar alla. Dessutom kanske själva saken kommer att avgöras vilket jag också tror är bra. Var det endast prästfunderingar hon gav uttryck för eller var det del av utövandet av prästämbetet? Vad är rimligt att en präst förkunnar i dagens SvK? Kanske får vi veta något om detta framöver.

KT debatt - ”Gud finns endast inom människan”

2011-09-12T17:15:00.000+02:00

I Kt finns en spännande artikel om Guds godhet, Så här skriver Bengt Holmberg.

Antag att det visar sig, att en person som begått massmord på oskyldiga människor också arbetat osjälviskt bland fattiga barn i Afrika. Kan då den personen klassas om god. Nej, säger det allmänna rättsmedvetandet. Det goda kan inte väga upp det onda. Men då det gäller att betrakta Gud som ond eller god, gäller tydligen andra regler, Vilka ogärningar Jahve än begått, så beskrivs han i otaliga framställningar som alltigenom god. För mig går detta inte ihop och jag misstänker att det inte gör det för tänkande människor i allmänhet heller.

Ja detta tåls att tänka på en stund. Visst är det så att när vi betraktar Gud så gäller andra regler om vad som är ont och gott. Inte på grund av vad som är ont och gott utan på grund av att det är Gud vi betraktar och ingen människa. Guds perspektiv borde vara större än våra liv. När vi alla åter blivit jord vilka är vi då att bedöma om Gud är ond eller god? Här blir Jobs bok aktuell och särskilt kapitel 38. Om vi ser Gud som något endast inom människan blir det väldigt knepigt men det är inte så bibeln beskriver Jahve. Bengt fortsätter.

Låt mig ta ett exempel. Gud (Jahve?) har bestämt sig för att alla släkten mellan Adam och Noa är syndare och förtjänar en förtidig död. Då floden börjar stiga, ser man överallt armar som viftar på hjälp Man ser skräckslagna ansikten som kämpar efter luft och flockar av landlevande djur som tar sina sista andetag. Här och var flyter döda bufflar med de vita bukarna uppåt. Och så hör man skriken, skriken efter barmhärtighet och nåd. Men här finns ingenting sådant. Detta är dödens hav.

Bengt skriver med mycket inlevelse om berättelsen i 1Mos 6:5-21 och visst handlar moral om känslor men det är svårt att hantera moral utefter känslor. Jag tror Bengt har fel i att Gud skulle ha bestämt att alla släkten är syndare. Nej så ser inte jag att bibeln berättar. Gud har satt upp sina tydliga lagar för vad som är synd och rättfärdighet och människan bryter lagen och är således en syndare. Det var inte så Gud önskade det men det var så det blev. Här kan man fundera över att Gud borde vetat det i förväg, men hur kunde Gud veta om det inte verkligen hände o s v.

Långt borta kommer en stor mörk låda drivande. Då den kommer närmare hörs råmanden och hundskall. En lucka öppnas och en person skottar ut något i havet.

Mockade Noa? Visst kan jag tänka mig att berättelsen inte är en vetenskaplig beskrivning av en historisk händelse men berättelsen berättar ändå något om människan och Gud och något historiskt skeende fanns säkert till grund för berättelsen.

Ungefär så här skulle berättelsen om syndafloden te sig, om den var sann, Kan man då tänka sig att en god Gud uppifrån någon upphöjd position betraktade sitt verk "och såg att det var gott?" Nej, det är orimligt! Berättelsen om syndafloden handlar om ondska av en sådan storleksordning att den inte kan uppvägas av någonting gott som Gud i andra sammanhang gett upphov till.

Berättelsen sanning kan ses utifrån om det är en historiskt riktig skildring, vilket den åtminstonde delvis kan vara, eller om den är sann utifrån ett subjektivt perspektiv, alltså som det uppfattades av de som var med om det och återberättade det. Gud sade att jorden och allt den rymmer var skapat gott. Med det sagt har han inte sagt att det fruktansvärda i syndafloden var gott. Nej det står till och med att Gud ”ångrade sig”, se vers 6, (åter har vi en knepig fråga om Gud och hans allvetande och oföränderlighet) och jag tror Gud led med var och en som dog, då som nu. Jag tror heller inte att vi kan kalkylera med ondska och sätta det i en vågskål. Allt ont är ont och allt gott är gott, vem kan bedöma dess vikt? Kan vi göra det subjektivt efter människors lidande eller finns det några objektiva kriterier?

Berättelsen om Noa och arken kan förenklas och tolkas som en enkel moralitet: Lev utan att synda som Noa och hans folk så kanske du undgår domen. Men även i mytens form blir Gud, om man tänker efter, en ond Gud. Kyrkan borde därför markera ett visst avståndstagande från Gamla Testamentets gudsbegrepp vare sig det är fråga om sanna berättelser eller myter. Jahve är inte kristendomens gud.

Här tror jag Bengt gör ett allvarligt misstag. Det står inte att Noa inte syndade, tvärt om, Gud sade att ALLA människor på jorden syndat och förtjänar döden, notera särskilt vers 13. Sedan finns det inget ”kanske” i Guds dom. Gud är rättfärdig och dömer rättvist, är man skyldig faller domen, är man oskyldig går man fri. Gud är visserligen subjekt men ett subjekt utanför allas våra mänskliga subjekt. Hans ”subjektiva” rådslut blir för oss objektiva, för utifrån honom utgår rätten. Sista meningen här skulle göra kristendomen helt obegriplig och Jesu verk meningslös. Det skulle vara väldigt svårt att begripa varför Jesus gör som han gör. Fallet Jesus skulle verkligen bli bara ett hemskt meningslöst våldsdåd som Ulla Karlsson också var inne på.

Skapelseberättelsen är givetvis en myt. Den kan således inte anföras som belägg för att kristendomens Gud har skapat allt vad synligt och osynligt är. I så fall har han också ha skapat sjukdomar, ordnat med naturkatastrofer och uppehåller den omänskliga etik som råder inom darwinismen och i det gammaltestamentliga rättsväsendet. Detta är väl knappast en Gud att söka trygghet hos.

Vad kan då belägga att Gud skapat allt vad synligt och osynligt är? Inget skulle jag påstå då det är bibeln som uppenbarar denne Gud för oss. Alla kan belägga att vår värld existerar men att det skulle vara just Gud, och än mer specifikt kalla honom Jahve, är naturligtvis inte möjligt utan bibeln.Gud skapade förutsättningar för sjukdomar. Vi bör se på vad sjukdomar verkligen är. Sjukdomar är komplext och ser olika ut men det handlar i stor om skadade komplexa biologiska system. Det är goda krafter som blivit skadade (som i sin tur kan bilda nya goda krafter). Gud skapade allt gott, som blev skadat och orsaken till det är på ett sätt Guds men visst är vi ansvariga också? Vilka är vi att döma Guds beslut i att skapa världen som den är? Var det vi som spände upp jordens rund, för att återgå till Job. Det fantastiska är att Gud finns utom och bortom detta. Att han faktiskt har förorsakat det och ansvarar för det gör att vi tryggt kan genomlida det i hans hand. Han kan vi sannerligen söka tröst hos för vem annars skulle vi vända oss till?

En typ av äkta myter är när gudar i olika kulturkretsar får ge upphov till översvämningar och andra naturfenomen. Myten ger då en primitiv förklaring till vad som sker. Ett exempel är historien om hur asaguden Thor framkallar åska. .Det är väl uppenbart att myterna om syndafloden och världens uppkomst är av just det slaget.

Tja, här är jag nog beredd att hålla med Bengt om att myter kan ge en primitiv förklaring, det ligger något i det. Men att endast betrakta berättelsen som myt tror jag är att förenkla det.

Den Gud som Jesus kallade Fadern är enligt min mening över huvudtaget inte involverad i vad som sker i naturen och universum. Detta blir särskilt tydligt om Gud definieras som Kärlek, ty då följer ju logiskt att den guden endast finns i människans värld i människans tid. På dinosauriernas tid existerade inte det vi avser med kärlek (Charitas)

Finns endast kärlek i människans ”värld” och uppfattning? Nej hävdar jag. Guds kärlek visas (om än ej för människan) och verkar redan i skapelsen innan människan blev till. Kärlek är inget inommänskligt och inget känslotillstånd. Charitas är endast ett ord bland flera för vårt svenska ord kärlek.

Ser vi saken på det sättet öppnar sig dessutom en möjlighet att en gång för alla komma till rätta med teodicéproblemet -en stor sak!Vi borde helt enkelt skilja mellan vad som sker i naturens värld enligt naturens lagar och vad som utspelar sig i en andlig dimension i människors värld. Gud finns då endast inom människan och talar till oss genom samvetet. Jesus knackar på vårt hjärtas dörr - inifrån. Någon materialiserad ande utanför människan finns inte.

Häftigt, en lösning på teodiceproblemet! Sista meningen är jag beredd att hålla med om och det kan vara gott att skilja på naturalistiska synsätt och ett andligt synsätt. Sedan tror jag det är riktigt att vi människor endast kan uppfatta Gud subjektivt så att säga, men att endast säga att Gud finns inom människan blir väldigt knepigt. Samtidigt tror jag vi har något viktigt på spåren här om Guds existens som jag lämnar för nu. Sedan undrar jag vad som är ”en andlig dimension i människors värld”? Vad finns det för belägg för en sådan och vad innebär den?Jag tror nog det ondas problem fortsätter vara ett problem.

En rolig analys och intressant att dessa frågor tas upp och får plats i media. Detta tror jag handlar mycket om kyrkans utmaningar av den så kallade nyateistiska kritiken. Nyttigt att brottas med.
Intressant för övrigt att ärkebiskopen av Canterbury avgår. Inte är det väl för konfrontationen med Richard Dawkins?

Kyrkans modersmål

2011-09-12T11:39:00.000+02:00

Martin Reberg skriver några av de finaste ord jag läst på länge i kyrklig debatt. Då menar jag specifikt detta stycke som bör läsas i sitt sammanhang.

När kyrkan glömmer sitt modersmål tappar vi inte bara bort den föreställningsvärld som är kyrkans själ utan sviker även vårt uppdrag att förmedla trons perspektiv. Ett perspektiv som kan infoga enskilda händelser och livssituationer i ett större sammanhang.

Precis detta tror jag är så viktigt. Jag hoppas att projekt som fribibel t ex (en viktig men liten del i det hela) kan hjälpa kyrkan med sitt "modersmål", annars blir kyrkans identitet och budskap väldigt svårbegripligt.

Fribibel

2011-09-09T13:55:00.000+02:00

Äntligen! Projektet Fribibel har startat. Vilket underbart initiativ. Jag har skrivit om bibeln som en öppen bok förr.Det fria ordet, fri kultur, livets nycklar, open source, frihet.
Tidningen dagen har även tagit upp det hela. Se gärna omröstningen med kommentarer också.
Kanske kan jag vara med på ett hörn och bidra? Visst är det mycket svåra frågor knutna till detta men det borde gå att hantera och jag hoppas verkligen att projektet kommer igång ordentligt med riktigt bra översättare som bidrar. Jag tror faktiskt att det kan leda till att en del gamla missförstånd också reds ut vad det gäller vissa bibelverser, men det kan ju också komma upp nya. Vem och hur avgörs vilken översättning som blir den giltiga för fribibel? En redaktion kommer att finnas men vad är deras kriterium, deras tro och teologi? Det blir i vilket fall som helst spännande att följa.
Det finns fler översättningar på gång i Sverige för den som är intresserad.Reformationsbibeln Svensk bibelSen finns ju 1917 års bibel fritt här och här.

Humanistbloggen

2011-08-23T09:23:00.000+02:00

Har kollat lite på humanistbloggen. Det ger verkligen en ökad förståelse för en ateistisk humanistisk världssyn. Alla som gillar att brottas med de stora frågorna borde titta in där ibland. Borde det finnas nån sorts kristen portal på liknande sätt? Kanske finns nånstans?
Jag tyckte det var intressant att höra låtar som "Come Down Jehova", vilket man kan säga att gud gjort och ska göra, samt i denna tråd refereras Ebba Gröns "Häng Gud", vilket man också kan säga hände med Jesus på korset.

Också intressant om kärlek som går bra ihop med mina tidigare funderingar i ämnet. Även lite undervisning om satan var intressant även om jag inte hävdar att det skulle vara satans evolution utan snarare människan som förändras och skjuter ifrån sig det onda på satan medan Jesus återför ansvaret på oss människor. Skrev en uppsats som berör ämnet.

In Flames

2011-07-28T12:35:00.000+02:00

In Flames, mitt favoritband, har släppt nytt. Mina förväntningar var höga och jag väntade länge på att få tag på CD+DVD.
Min första reaktion var lite av en besvikelse, "de kör ju samma gamla sak igen" var min reaktion. Jag har märkt att jag reagerat så på mycket som jag senare verkligen tyckt om. Metal är som surströmming brukar jag säga, antingen hatar man eller älskar man det. Det kräver en viss tillvänjning men bjuder på så mycket smak och är en upplevelse. Till synes destruktivt men med innerlig smakrik näring. Det som inte dödar härdar.
Albument Jester Race var min introduktion av In Flames och det albumet är en favorit men mörkt. Dead eternity är ren dödsångest. Det har sedan varit en spännande resa med dom från album till album och ibland har deras utveckling förvånat en aning och det har jag insett att det är positivt. Som när Anders började sjunga och inte growla på Colony skivan.
In Flames är ett dynamiskt spännande band med intressanta texter och nu har dom tagit ännu ett steg. Plötsligt satte sig "Fear is the weakness" i skallen och albumet bara växte och åter måste jag säga att de gör en fantastiskt prestation och bjuder på underbar musik med något nya tongångar men i kontinuitet med sitt mäktiga sound.
Det är märkbart att Jesper Strömblad lämnat bandet. En av dom personer jag varit mest fascinerad av. Han har varit med i uppstarten av Hammerfall och Sinergy och är med i Dimension Zero med mera. Han är en begåvning med mörka drag och det är tydligt att In Flames målar i något ljusare färger utan honom. Om det är bra eller dåligt kan diskuteras med det är onekligen en del i In Flames utveckling. På ett sätt känns detta som ett avsked från In Flames, men det kan lika gärna vara början på något nytt. De har visat sitt yttersta.
In Flames är soundtrack of my life och är en del av mitt liv. Jag önskar göra en analys av deras texter någon gång, de är så spännande.
When least expected, cloud connected.

Ofattbar Jesusrörelse

2011-07-25T12:31:00.000+02:00

Många bloggar bra i dagarna.
Det ofattbara aktualiserar behovet av församlingen, kärlek och förlåtelse, radikal Jesusefterföljelse.

Internet hot mot kristendomen?

2011-07-18T10:10:00.000+02:00

Har på något sätt väntat på liknande rubrik och nu har Dagen en artikel. Skulle internet vara största hotet mot kristendomen? Kommunikation är centralt i kristen tro. Internet är väldigt kommunikativt och de båda hör verkligen ihop skulle jag säga. Nu speglar inte riktigt rubriken artikelns innehåll men frågan är intressant. Saken gäller att kristna och ateister båda har lika tillgång till dagens unga vad det gäller information om sin livsåskådning. Josh McDowell menar att det är anledningen till att sekulariseringen ökar. Nu kan man komplicera begreppet sekularisering men vi lämnar det för nu. Sedan tycker jag det är bra att alla åsikter får stötas och blötas på ett så öppet och fritt internet som möjligt.
Om kristendomen har fått sådan dominans på grund av ett sorts monopol så är det illa. Om Internet uppfattas som ett hot har kristna kanske inte så gott självförtroende, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det verkar ganska luddigt idag vad kristendom är och kanske är det något som behöver redas upp. Att reda upp och avslöja oklarheter är en av styrkorna med ökad öppen kommunikation. Kan inte kristna argumentera för sin sak kanske det är dags att tänka till lite.
Som tur är verkar inte Josh förespråka att vi censurerar och skapar inhägnader för kristna utan i stället visar på tron i ord och handling samt jobbar för att öka kunskapen om kristen tro vilket jag tror är helt rätt.

Cookie-brott

2011-07-06T13:33:00.000+02:00

På tal om att hålla lagen. En ny lag om cookies har klubbats. Bryter jag nu lagen med denna blogg eller är det Googles problem? Kanske är det främst regeringens problem...

Fertilitet

2011-07-05T08:51:00.000+02:00

Eshre har sitt årliga möte i Älvsjö och det dyker upp en del rubriker kring det.
Att fertiliteten minskar med åldern är dock ingen nyhet. DN skriver om att nya sexvanor kan reducera fertiliteten. En lite äldre nyhet uppmärksammar att vår miljö också påverkar fertiliteten.

Kan det inte vara så enkelt att bibelns sexualmoral är utformad för maximal fertilitet? Även bibelns betoning på omsorg om miljön befrämjar fertiliteten. Allt i linje med Guds uppdrag till människan, att uppfylla jorden (1Mos 1:28). Detta berör det om att hålla lagen. Fokus bör ligga på det positiva med att hålla lagen, inte det negativa i att "bryta" lagen. Hålla lagen kan innebära att behålla lagen, efterlevnad är en annan sak på sitt personliga ansvar.
Sedan kan man fråga sig vad vikten av hög fertilitet betyder i dagens samhälle? Det finns förutom en kollektiv dimension en personlig dimension i detta. Vad betyder det för mig att jag är fertil?

Ärende nummer 2

2011-07-04T11:06:00.000+02:00

Härligt med sommar och Big4 följde jag på tv igår ;) Tack Svt!
Efter konferensen känns det som om sommaren verkligen kom igång för min del och solen och hängmattan har lockat mycket. Jag har dock fortsatt ett getöga påvad som händer.

Håkan Sunnliden fick skriftlig erinran för att han lämnade tillbaka vigselbehörigheten till staten då han inte gick med på att som präst gå statens ärenden. Han överklagar ärendet.

Ulla Karlsson är det andra domkapitelsärende som jag försökt följa och som fick ett helt annorlunda slut än jag trodde. Hon fick 3 års prövotid för att hon inte dök upp på mötet med domkapitlet. Så själva sakfrågan togs inte upp och jag vet inte riktigt om den kommer att tas upp heller och då är det klart bekymmersamt. Vad gäller SvKs så kallade "medlemsnytta" så har nog båda ärendena varit optimala för att behålla så många medlemmar som möjligt, åtminstonde på kort sikt.Men frågan är vad SvK är för något?

Ulla Karlsson uteblev tydligen från mötet för att starta ett nytt Café, i samarbete med Missionskyrkan? Ekumeniken går i alla fall framåt vilket kan vara bra. Nya kyrkan är startad, utan namn och ledare annat än ett provisorium tills vidare. Hoppas det klarnar under året.

Konferensen

2011-06-03T00:01:00.001+02:00

Så har den spännande konferensen börjat.
Följ på missionskyrkan, blogg, facebook, eller Twitter #avstamp #riksstamma11.

EFS årskonferens hålls i Piteå.

Spridda nyheter

2011-05-28T15:49:00.001+02:00

Så var ett av de spännande domkapitelsärendena avgjort. Läs på Håkan Sunnlidens blogg. Signalen är rätt tydlig och ungefär vad jag väntade mig, SvK markerar (dock utan att utesluta) mot den mer konservativa eller klassiskt kristna (knepigt begrepp) gruppen.

Kyrkokonferensen närmar sig och jag ska försöka följa denna. Jag hade väntat mig något utspel inför konferensen då jag följt nätverket klassisk baptism och det blev ett något mer oväntat utspel, får se om sändaren tar upp detta.

Så har vi beslutet om samvetsfrihet i vården också...

Svårt att blogga nuförtiden, kanske blir mer när jag slutat jobba vilket är ganska snart.

Lena Anderssons intervju

2011-05-10T11:30:00.000+02:00

Jag gör här en liten analys av Lena Anderssons fiktiva intervju med Jesus. Hennes ledare i DN är rätt spännande och får en att tänka till, om nu mina hjärnceller är så pigga ;)

Lena Andersson: Du har fått stora efterföljarskaror genom tiderna. Känner du att du har ”lyckats”?

Ja ”lyckats” är bra att det är inom citattecken för att markera att lyckats kanske inte handlar om antalet anhängare.

Jesus Nazaréen: Ja och nej. Hade jag vetat att min verksamhet skulle kunna vändas emot judarna hade jag lagt upp den annorlunda.

Så skulle han aldrig svara, se Matt 5:37. Visst kan resultatet vara nedslående ibland och Jesus är nog inte aldeles glad, särskilt inte på det om judarna. Men det är på människans ansvar hävdar jag. Han var själv jude och vände sig först och främst till judar. Vi människor gör mycket ont, men att skylla det på Jesus, eller någon annan enskild person är ett stort misstag. Det skuter skulden i från oss själva, ”vi goda”. Det var lite av grejen med Jesu död. Syndabocksproblemet (som går att problematisera mycket mera).

LA: Men du vände dig själv emot dem.
JN: Självklart inte. Det var dem jag vände mig till. För att väcka dem, inte bilda en ny lära.
LA: Det brukar anföras att judar mördade dig, det vill säga ”judarna”. Somliga menar att utan den avsky som därmed broderades in i kulturhistoriens väv skulle Förintelsen inte ha varit mentalt möjlig.
JN: Jag tror du har rätt. För att hantera samvetet vid en sådan handling behövs något ganska stort i bakgrunden. Och jag är ganska stor.

Avskyn som ”broderades in” är på människors ansvar åter igen. Visst behövs Jesus för att hantera skulden när man inser sitt ansvar i en sådan handling, och han är stor och mäktig. Men försöker Lena här få Jesus att indirekt stödja handlingen? Mycket ful insinuation. Det kallas att synda på nåden och är ett litet ämne i sig.

LA: Varför trodde då så få judar på vad du sa?
JN: De var skeptiska mot orimligheter. Det var utmaningen för mig. De trodde inte på mitt ord för att jag sa till dem att göra det, bröt inte mot reglerna för att jag uppmanade dem, trodde inte att jag var Sonen för att jag hävdade det. De ville ha belägg.

Ja de ville ha belägg, det är gott, och de fick de hävdar jag. Men Jesus krävde aldrig tro på några orimligheter, krävde aldrig att de skulle upphäva lagen (han uppfyllde och skärpte den!) eller bryta mot reglerna utan underordna sig, åter en del i mysteriet på korset. Att tro att han var Guds son är ingen lätt sak, det borde Lena veta.

LA: Hur ser du på underkastelsen som fenomen?
JN: Den är beklämmande. Endast genom motstånd kan utveckling ske. Jag gav Israels folk motstånd när de förslappats i tron och maskinmässigt följde regler för tvagning, vila och ätande. Vad händer? De har ihjäl mig. Det kallar jag motstånd tillbaka.I detta intellektuella klimat är jag danad.

Underkastelse och motstånd är inte motsatser. De kan samexistera. Underkastelse under det ena kan innebära motstånd mot det andra. Det är klart ilska kan följa när man är anklagad, och ännu mer när man inser sin skuld. Man vill försvara sig, inte erkänna sina fel och brott, åter korsets mysterium, Jesus tog straffet, han var faktiskt ansvarig för världens synd, men det fråntar inte oss vårat ansvar utan visar på att göra som han, ta vårt ansvar. Dödades Jesus eller valde han själv att dö? Var han ett offer, offerlammet, eller var han den som offrade, vår himmelske överstepräst? Det finns betydligt större djup i detta än Lenas ytliga samtal.

LA: Men det verkar ändå som att du sökte, ville ha och krävde underkastelsen, underdånigheten och undfallenheten.
JN: För all del. Den ger inflytande.Man får kärlek och fötterna smorda.

När vill Jesus ha, eller kräver, underkastelse? Blandar inte Lena ihop Jesus och fadern nu? Det häftiga med underkastelse till Gud är att det är upprättelse. Det innebär inte underdånighet eller undfallenhet utan frimodighet och kungaskap! Fötterna smorda är just en bild av tjänande, inte av makt. Det visar på Jesus redikala ledarförebild.

LA: Skulle du kunna reda ut det här med att vara både Gud och hans son.
JN: Det kan man inte vara och jag har aldrig påstått det. Det jag sa var att jag var Människosonen. Hur skulle jag samtidigt kunna var hans far? Notera vad jag yttrade om Messias: ”David kallar honom alltså herre; hur kan han då vara Davids son?” En smula hade även jag tagit del av Aristoteles och logiken.

Det är inte så lätt att ringa in Jesu identitet, ett svårt ämne. Jesus är Messias, han är förstlingen, Guds ord (i 1Mos1:1). Så på så vis är han ändå Davids Herre och hans son. Jesus komplicerar detta. Messias är inte en person utan ett epitet. Logiken är komplex Lena, det finns fler dimensioner än en och ett grundläggande råd i exegetik är att läsa kontexten, texten i sitt sammanhang.

LA: I Nicaea år 325 bestämdes genom omröstning att du är lika gudomlig som din far. För att rädda monoteismen och undvika att det blev två gudar bestämdes att du och fadern är en fast inte samma, av samma substans men två skepnader och likväl en. Såsom solen och dess strålar.
JN: Människan tänker inte alltid glasklart.

Nä detta är lite komplext som sagt och Jesus är kanske inte så förtjust i den där omröstningen. Den kristna tron har formerats och organiserats på olika sätt genom historien och vi människor försöker så gott vi kan att formulera vår tro, men orden i Bibeln är kanske så klart det går att uttrycka.

LA: Hur är din relation till din pappa i dag?
JN: Det känns för privat att tala om.

Låter inte som Jesu röst, han var rätt tydlig med den relationen (Joh 10:30 t ex som också visar tydligt på det komplexa i Jesu identitet).

LA: I din ungdom var du frikostig med upplysningar om den.
JN: Ja. Men inte nu.

Aha, Lena försöker göra någon sorts evolution i gudomen, lite Jonas Gardell tänk?

LA: Det är ett välkänt fenomen att pappor skickar ut sina söner i världen för att fullgöra det pappan ej förmått. Var det så för er?
JN: Han var gammal och hade misslyckats med en del. Mer vill jag inte säga.

Åter låter det inte som Jesus, här fantiserar Lena friskt och hon kan inte konkretisera det.

LA: Vad hade han misslyckats med?
JN: Det får du ta reda på själv.
LA: Varifrån fick du ditt självförtroende att börja framträda inför folket?
JN: Jag kände Toran och Profeterna väl. Moseböckerna och Jesaja fann jag stort behag i och Psaltaren var användbar för mina syften, om än monoton. Jag läste dem och tänkte: det är mig man menar, han som ska komma.
LA: Du kände att du hade de egenskaper som krävdes?
JN: Ledarskap är att få människorna att vilja tjäna. Man knyter band till dem genom ambivalens; håller dem osäkra på hur mycket man tycker om dem, blandar beröm med klander på ett sätt så att de inte vet vilket som väntar, förutskickar straff och belöningar, förklarar dem små och usla men värda nåden på vissa villkor.

Så Lena menar att Jesus använde härskartekniker? Inte den Jesus jag känner. Ständigt bekräftelse, men också ständigt pockande på vårt ansvar och vårt ställningstagande. Han visar verkligen att han bryr sig skulle jag säga. Ingen ”låt gå” attityd, utan en förlåtande attityd. Förlåtelsen är också del i korsets mysterium, kristendomens centrum och åter ett stort ämne.

LA: Kom detta intuitivt för dig?
JN: Jag hade gåvan. Men jag hade också studerat texterna om fadern.
LA: Jag hörde en präst förklara dina vredesutbrott med att du hade lågt blodsocker. Eftersom du mest livnärde dig på bröd.

Vredesutbrott? Som i templet då? Eller sina ord mot Petrus (Matt 16:23)? Tycker de var väl motiverade och visade tydligt på det budskap han ÄR, en tydlig integritet. Om det nu är uttryck för Jesus känslor så vad är felet? Ska vi undertrycka våra känslor?

JN: Är bröd inte bra?

Beror på surdegen =)

LA: Du är en av världshistoriens stora martyrer, avrättad mitt i din gärning på grund av din gärning, av avundsjuka illvilliga människor som hånar dig, ständigt testar dig och inte vill tro på dig. I modern tid har vi, av lägre dignitet skulle många säga, Hammarskjöld, Kennedy, King, Lincoln, Palme och så vidare. Det avvikande perspektivet sticker samtiden i ögonen. Varför dyrkas det i efterhand?
JN: Det vet jag inte om det gör. Men i mitt fall kan man inte gärna beklaga att jag avrättades eftersom det är själva poängen med alltsammans.
LA: Man kan beklaga att du plågades. Att människorna var så syndfulla och förstockade att du tvingadest tillgripa detta extrema offer.
JN: Man bör inte sörja det som utgör basen för ens glädje och lära.

Glädje? Så korset var en Guds glädje? Lena målar upp en nidbild av kristendomen. Läran är dessutom grundad redan i 1Mos1-3 så att det grundar sig på korset är att förenkla det även om det förtydligar Guds handlande.

LA: Den här kyliga rationalismen, har den kommit med åren?
JN: Nej, jag är densamma. Jag nämnde tidigare vilken skola jag kommer från.

Syftar hon på fareseismen? Den är nog tyvärr densamma, men Jesus visar tydligt sitt förhållande till detta, och det är fortfarande under debatt och en svårighet vi lever med.

LA: Du kan inte tänka dig att säga något om relationen till din far innan vi slutar? Den får trots allt hela samhället att avstanna nu under påsken.

(Avstanna var väl att ta i i dagens läge, hade önskat att det avstannade mera. Är det något negativt?)

JN: Jag hittade honom aldrig.

De två som är ett hittar inte varandra? Lena fantiserar vidare.

LA: Han var inte där när du kom?
JN: Nej.
LA: Det kanske inte är för sent.
JN: Är det något jag har så är det tid, ty de låter mig inte dö.

Så det är människan som håller Jesus vid liv? Snacka om bakvänt. Men i synen att Gud inte finns och den kristna tron är en mänsklig kontruktion så förtår jag henne.

LA: Så tycks det. Kunde du ana att vi skulle sitta här två tusen år senare och fira dig?
JN: Nej. För jag trodde himmelriket var nära.

Himmelriket är nära för var och en av oss i alla tider. Åter tänker Lena så endimentionellt. Tiden för tingens slut vet ju inte ens sonen står det. Så självsäkert skulle han knappast ha svarat.
Kul idé att göra en intervju, kanske ska kontra med en?

Vårglädje

2011-04-29T13:50:00.000+02:00

Även om mycket känns förvirrat och svårt för mig nu så infinner sig ändå en vårglädje. Det är så underbart med vår och sommar och annat som gör mig glad. Att vandra genom påskens budskap är att vandra genom natten till den nya morgonen, underbart.

Den teologiska kampen fortsätter och längtar kanske också efter en glädjerik vår.
T ex ska det bli intressant att följa de båda domkapitelsärendena om Håkan Sunnliden och Ulla Karlsson. Läs gärna om Ulla Karlsson på Kt och följ debatten.
och på tal om att rentvå sin stämpel som homofob.

Åter igen intressant brottning mellan Per Ewert och några som protesterar mot hans resonemang. Tidigare brottningar jag följt är denna lilla bloggserie, 1, 2, 3.

...och så vill jag stötta siten självmordsguiden.se.

Stilla veckan

2011-04-18T11:10:00.000+02:00

Snart är fastan slut och jag vill bryta bloggtystnaden en liten stund inför sista veckan, den stilla veckan. Herren plågades av ångest, smärta, anklagelser in i den smärtfyllda döden.
Kyrkan tycks också lida idag på sina håll, och här i Sverige tycks kyrkan (i vid bemärkelse) vara förvirrad och har svårigheter att tala om påskens budskap.
(Länkarna nedan är mest kritiska men inte enbart. De är mest för att belysa det jag ser i debatten som har med påskens budskap att göra, realism inte bitterhet. Vi människor är duktiga på att fokusera på problemen, men samtidigt så talas det om Gud!)

Jesus är Herre. Han kommer till oss ridande på en åsna. Delar vin och bröd med oss. Guds son, det rena offerlammet. Hans rättfärdiga blod flöt för oss och sonade våra synder. Alla folk ska hylla honom, och alla knän böjas. Han inger hopp och tro om fred, frid och rättfärdighet. Så älskade Gud världen, att han gav den sin ende son. För att ingen ska gå under utan ha evigt liv. Så kan vi glädjas åt att Gud älskar oss så, att han vill frälsa oss och för evigt hålla oss i sin famn och låta sin härlighet lysa över oss.

Nu går bloggen på tidig fasta

2011-02-02T21:18:00.000+01:00

Nu får bloggen vila ett tag.
Ska jag tacka för visat intresse? Tja, mina åsikter och tankar vet jag inte om det hjälper någon, kanske har ni endast surfat bort er tid. Det är också därför bloggen går på fasta, för att lösgöra tid för mig till annat och för att kristen tro inte bara är tänkande och tyckande utan görande också.
Låt er förnyas av era tankar och behåll det som är gott (Rom 2:15, 12:2).
Vi får se när det är dags igen, kanske till påsk om jag kan hålla mig så länge =)

OpenSource Christianity

2011-01-30T18:46:00.000+01:00

Förutom att jag tycker att det är självklart att kyrkan borde använda sig av öppen och fri programvara så ser jag flera saker som förenar rörelsen kring öppen källkod och kyrkan.
Kyrkan bör använda öppen och fri programvara av dessa anledningar. Det distrubieras via nätet vilket gör det mer miljövänligt då det inte behöver förpackas och transporteras på olika media. Det är ekonomiskt fördelaktigt vilket kan ge mer pengar till annat. Det avväpnar Mammon, då det inte gynnar stora företagsvinster och sprider makten till flera människor. Det gynnar en tjänande och delande attityd som är för människor, inte för enskildas intressen. Det finns goda möjligheter till att skapa anpassade system för kyrkor med bra programvara och som kan bidra till utvecklingen genom sina egna nätverk och resurser. När vi talar om gåvoupptäckande i församlingen kan mjukvaruutveckling vara en gåva vi kan ta tillvara och ökar delaktighet i församlingen. Det kommer antagligen att leda till en förhöjd säkerhet och goda möjligheter till konfidentiell informationshantering. Det finns en god symbolik i att ”spela med öppna kort”. Kyrkans grund, Bibeln, finns tillgänglig för att alla läsa och granska samt ställe i relation till församlingens verksamhet. Liknande kan göras med öppen källkod, där källkoden kan granskas och se om den gör det som ligger i församlingens intressen och fungerar till församlingens fördel. Möjlighet att äga, utveckla och ta ansvar för sina egna verktyg efter egen filosofi och värdegrund.
Det blev en lång lista som också visar på något av de gemensamma bitarna mellan kyrka och öppen källkod. Nu talas det mycket om vad kyrka och församling är och även där tänker jag att OpenSource rörelsen kan hjälpa till som en liknelse.
Jag hävdar att kyrkan alltid byggt på Gud själv, som uppenbarad i Jesus (sedan hur det gått med efterlevnaden kan diskuteras). Genom den urkristna bekännelsen ”Jesus är Herre” byggs hela kyrkan upp, en Guds mission (se även Mark 12:29). Det är kyrkan kärna (kernel). Den är allmängiltig och definierar vad om är kyrka. Utifrån denna grund byggs det sedan vidare. Grundläggande bibelord som t ex Joh 3:16 (lilla bibeln) förklarar Jesus för oss och kyrkans identitet och uppdrag ges i t ex Matt 28:19-20 o s v.
På kärnan, som är världsvid, byggs kyrkor/samfund med olika betoningar och vidare byggande på denna grund. Redan här kanske vi kan se en skillnad från större och mer protektionistiska samfund (mer likt Mac och Windows) och mer dynamiska samfund (Linux och BSD). Sedan kan vi se olika ”spinoffs” eller ”flavours” i dessa samfund. Sist har vi programmen, församlingarna. Vad ska då samfundet GF innehålla och bygga på? Var går gränsen mellan program/applikation och distribution/operativsystem? Vilka friheter och skyldigheter har programmen/församlingarna?
Det tåls att tänka på, jag funderar vidare.

Internet = Gud?

2011-01-28T09:43:00.002+01:00

Är Internet Gud? Missta inte mediet för att vara Gud. Ordet var Gud, står det i Joh 1:1 (enligt Bibel 2000, ordet var gudomligt kan det också översättas). Detta Ord förkroppsligades visserligen men nåt Internet tror jag inte det blev, men ett nätverk av människor uppstod genom det. Där Torah är, är Gud. Torah finns på nätet. Så vi har nya möjligheter att lära känna Gud med Internet. Det är nästan som ett inkarnationens mysterium, tanken har slagit mig (Job 19:21? Nä nu blev det kola i mosaiken). Du och jag är högsta instans på nätet, och du och jag svarar endast inför Gud vad vi gör på nätet. Det är vår frihet och vårt ansvar. Den självskrivande lagen är också intressant, Gud har skrivit sin lag genom hela skapelsen, den ska skrivas i våra hjärtan...
Det är för övrigt mycket intressant det här med ord och språk. Att förvalta språket är att ingå i ett träd, en organism, som Kelly var inne på i artikeln ovan. Jag har också sett lite på en spännande språklärare, Brad Scott, som talar om Agri-Bio Lingvistics. Alltså det hebreiska språket grundat i jordbruk och biologi (främst människokroppen). Mycket intressant, men jag håller inte med honom då han sågar evolutionen och han riskerar att göra moral av biologi med otrevliga anspelningar. Jag har i alla fall lärt mig hebreiska alfabetet i ren nyfikenhet. Det finns onekligen mycket spännande att upptäcka i världens bestseller.

Ut bildning

2011-01-28T09:34:00.001+01:00

Dagen skriver om utbildningsradions undervisande program, och det finns mycket att läsa om det, mer eller mindre sansat. Jag har för mig att om en 14-åring har frivilligt sex med en 15-åring klassas det som våldtäckt idag. Sexualmoralpaniken gör detta mycket komplicerat. Varför dög inte den gamla undervisningen i ämnet? Tror vi att vi blir friare utan normer?
Orkar inte bemöta mer om det, det finns så mycket som verkar knas i detta och de reaktioner som uppkommit. När man läser vissa kommentarer blir jag inte särskilt orolig för att sexualliberaliseringen ska bli destruktiv utan snarare att när pendeln vänder kan det krascha hårt. Det är så man undrar om jag inte själv är rätt skadad i dessa frågor, hjälp oss Gud.
Att hålla Guds lag beskrivs som att vårda Eden om vi undersöker hebreiskan enligt Brad Scott. Att (be)hålla lagen är att dra nytta av dess goda frukter, som att vårda en tomatplanta. En tomatplanta behöver vissa saker för att ge god frukt.

Inneslutning och uteslutning

2011-01-24T17:08:00.001+01:00

Processen för GF går vidare och jag gav mig in i en diskussion kring dokumentet teologisk grund. Det var spännande och jag ser här en viss oro över vad GF är och det lyfter större frågor om vad kyrka/samfund och församling är. Läs gärna vidare där.
Diskussionen handlade om enhet. Var går gränsen för det som är sk bibliska sanningar, det som är frälsningsavgörande, det som definierar en ”sann” (ja vadå sann?) församling mot det som är form, tradition, ordningar och policys. Vad kan vi demokratiskt besluta om i församlingen och vad är oss givet av Gud? Vad behöver vi vara överrens om för att fungera tillsammans i församling och samfund? (se t ex 1Kor 1:10-17) Jag kan konstatera att vi är oeniga om vad enighet är, likt en ny forsoningsstrid. En enhetsstrid?
Jag tror att debatten som Stefan Swärd startade också berör detta. Det finns naturligtvis en oro för hur sitt (tilltänkta) samfund ska behandla äktenskaptsfågan (exempelvis, då den fortfarande är aktuell). Vilka kriterier kan vi ha för medlemskap i församlingen? När och hur ska någon medlem i församlingen tillrättavisas och i värsta fall uteslutas? Kan en församling undervisa om äktenskap för man och kvinna och samtidigt ha medlemmar som är gifta med någon av samma kön?
Här tror jag församlingstukten, eller församlingsfostran som det kan heta, har nya förutsättningar idag jämfört med den för 2000 år sedan, för att inte tala om gudsfolkets sedan Abraham. Idag är kyrka och stat sklart åtskilda, vilket inte alltid varit fallet. Det blir ganska stor skillnad tänker jag om kyrkan kan vara både polisiär och vårdande i samma funktion eller ej. Jag tror det är kyrkans större misstag att ta på sig polisiära uppgifter. Vi står ändå under en stat och ska respektera dessa lagar, så länge det inte uppenbart går emot Guds ord. Jag tror församlingen endast ska ha kriteriet att den som vill bli medlem tror och vill följa Jesus. Jesus är Herre som den urkristna bekännelsen lyder. Sedan får brottsliga handlingar skötas enligt statens regler. Vad det gäller äktenskapet anser jag att Guds ords ska predikas som det står. Samtidigt ser jag inte att det finns någon anledning att utesluta någon på grund av sexuell läggning eller eventuella överenskommelser med staten. Mer om den frågan en annan gång.
När jag tänker på ordet församlingsfostran så tänker jag att fostran ofta förknippas med barn. Tänker vi på fösamlingen som en familj hamnar dessa frågor i ett litet annat ljus. Vad krävs för att du skulle utesluta dina egna barn ur familjen?
Jag håller med Stefan Swärd att jag inte vill vara med i en föramling som överser med vad som helst som medlemmarna gör. Men vad gäller brottsligt beteende är det rätt och omsorgsfullt (efter prövning av lagen) att polisanmäla detta. Men vad gäller tron och undervisningen har vi inte rätt att döma någon, Guds är domen. Dock kan vi ständigt peka på och undervisa vad skriften lär. Att ta på sig polisiära uppgifter som församling är däremot oroande. Nu tror jag inte att det är just det som är Stefans avsikt utan mer att församlingen har rätt att utesluta medlemmar som ett yttersta steg att visa på god kristen etik. Men jag tror inte det är vidare bra om vi hamnar där. Vi kan och ska visa på det som är rätt och riktigt, vad som är Guds lag och framförallt framhäva evengeliet om Kristus som blir utan kraft utan lagen.
Hur hållar man då en församling sund? Att ta emot alla och inte bamöta ett destruktivt eller rent kriminellt beteende är klart destruktivt för församlingen och därför bör vi kunna anmäla eller utesluta vissa personer i församlingen. Samtidigt kan församlingen bli för innesluten och inte ta emot eller skicka ut dem som församlingen kanske behöver mest, och alla är vi ju syndare eller hur? Samma sak kring teologin. Vi kan inte innefatta allt i teologin, vad är då Gud? Men vi kan heller inte okritiskt utestluta andras syn på och erfarenheter av Gud. Det blir elitkristendom och en skyddad ingrodd skara som riskerar bli en stinkande dypöl istället för porlande klart vatten. Ett rent fysisk sådant exempel finns så nära Jerusalem, som om Gud ville säga något. Där finns också annat som kan ge oss en tankeställare om uteslutning, murbyggande och öppenhet.
Dag Sandahl är också inne på ämnet, och det är läsvärt. Vad är ekumenisk teologi och hur hanterar vi det på ett gott sätt? Ett intressant exempel är dokumentet ”den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen” mellan Katolska kyrkan och Lutherska världsförbundet. Jag förhåller mig inte okritisk till Katolska kyrkan och det erkänns att det fortfarande finns betydande skillnader, men det visar ändå på goda försök att försöka förstå vad det är vi menar med teologin.
Vi befinner oss altså fortfarande efter bablynons torn och språkförbistring råder men vi ska befrias till den vi i sanning är, samtidigt som vi formas efter Guds hjärta och växer i kärlek. Vi som följer vägen går hem, till Guds tron, vi är pilgrimsfolket, ingen framme och ingen lämnad kvar.
Det blev långt detta och ändå finns mycket mer att säga.

Crunch Bang #!

2011-01-24T16:44:00.000+01:00

Jag har länge kört med Ubuntu Linux, och Lubuntu som jag tidigare skrivit om. Nu verkar Ubuntu bli allt mer bloatat och snart kommer de att förändra utseendet rätt ordentligt. Dessutom talas det om att Ubuntu ska innehålla ett litet program som ska rapportera till Canonical hur man använder sytemet. Jag tror nog inte det är så farligt men jag har börjat kolla efter smidigare system och mina Linuxkunskaper har ökat vilket gjort att jag vågar mig på mer avancerade system. Arch Linux verkar vara bra men riktigt så duktig är jag inte än.
Jag fann då att Linux Mint, som är en vanilla version av Ubuntu, verkar hålla en bättre linje. Dessutom lanserade dom LMDE, en version direkt byggd på Debian. Jag slog till och blev inte besviken. Ett mycket bra system som ännu kan behöva lite egen justering för att bete sig som jag vill men ett klart bra OS. Det kör jag fortfarande på den stationära.
Tyvärr är det fortfarande lite tungt för den bärbara lilla EeePCn och jag letade vidare i linuxdjungeln. Då såg jag att Crunchbang gjort liknande och flyttat över till att bygga på Debian. Med sin lättare XFCE (eller Openbox) fönsterhanterare så blev det ett lyft för den bärbara. Den behövde mindre justeringar än väntat och när man installerat det körs ett litet skript som hjälper till med det. Det gälde bara att editera autostart.sh till att starta DropBox, strunta i Conky och sedan installera Iceweasel så var det bara att köra. Klart nöjd! Prova du också, det går att prova som Live-CD.

Präster protesterar!

2011-01-20T11:03:00.001+01:00

Utvisningarna till Irak är också något som jag inte kan tiga om.
Protester
Flera mot beslutet
Övervåld?
Präster protesterar

Har funderat på det där. Det sägs ofta saker om att riv väggarna, lyft taket, bryt muren, nå utanför kyrkan o s v. Men vi är ändå kvar i huset!
Är inte allt detta snack endast ett skydd? Ett svar på längtan att nå ut, men inget händer, vi lyckas inte riva, lyfta, bryta, nå något.
Är det inte dags att göra tvärt om? Söka oss inåt och bena ut saker och ting. Ta en sak i taget, kraftsamla, fokusera, BE och så arbeta... så tror jag vi med Guds hjälp, med den starka hand som förde folket ur egypten, tar oss ut. Detta är också varför denna blogg snart går på fasta, men inte än.

Malmström

2011-01-18T10:15:00.000+01:00

Det här är helt enkelt för illa för att tiga om. Som vanligt läs, åtminstone några, kommentarer till artikeln. Läs gärna Trobergs svar också.

Mitt bloggande har kommit in i en liten annan fas, det kommer antagligen att bli lugnare här på bloggen ett tag. Ska snart skriva mer om det.
Inte för att det saknas saker att skriva om... det finns hur mycket som helst, men det gör andra så bra.
Församlingstukt till exempel.
Eller Etiopiska kyrkans uttalande.
Visst finns ett mönster i mosaiken? Lyft upp det i ljuset! Sanningen ska göra oss fria!

Gemensam framtid nytt material

2011-01-01T20:52:00.000+01:00

Gemensam framtid jobbar på och det är spännande att följa processen. Remissen har behandlats och ett nytt material ligger ute på hemsidan.
Jag har lämnat min kommentar och hoppas att jag kan påverka något. Annars ganska lite kommentarer där men det kanske kommer igång när ledigheter är slut.
Namnfrågan har ännu inte lösts och jag gillar inget förslag så där helhjärtat. equmenia kyrkan är kanske det jag hejar på mest men gillar till viss del även förbundskyrkan. Jag har verkligen försökt hitta på ett eget namnförslag men inte lyckats och jag kan försäkra att jag inte har föreslagit "Mosaik".
Det här med "Mosaikmannen" var en tillfällighet. Jag tyckte att jag behövde ett pseudonym och det dök upp och jag tyckte det var bra. Gillar undertexten,
livet är en mosaik i vilket vi kan skåda mönster. Det avspeglar något av mig. Jag har gjort mycket olika saker och jag gillar olika saker som kanske inte går ihop men jag söker och finner ständigt samband och sammanhang i det jag gör och hela grejen med kristen tro ingår i detta. Jag finner ett mönster, en osynlig ton i livet, i världen, som jag förklarar som Gud. Mosaik uttrycker kreativitet och mångfald, men samtidigt en sorts begränsning splittring som kan bilda något fantastiskt. Livet är inte helt, men bildar en helhet.
Mosaik kan också ha beröringspunkter med regnbågen som uttryck för mångfald. Det är fint men jag vill också betona att regnbågen också är ett tecken från Gud på förbundet med Noa (1Mos 9:12-13).

Julevangeliets kritik

2010-12-23T10:46:00.000+01:00

Förra året bloggade jag om julevangeliets apologetik (inlägget är daterat 10 maj på grund av bloggflytt som inte gick så smidigt).
Denna jul blir det lite kritik, från religionskritikern Christer Sturmark m fl. Också bra läsning för att få lite kunskap om julfirandet.
Funderade lite på det där med att fira födelsedagar. Jehovas vittnen är ju väldigt kritiska till det, det anses obibliskt. Kanske har dom rätt där. De födelsedagar som firas i bibeln är inga judiska eller kristna firanden och de är förknippade med olika hemskheter, t ex Johannes döparens huvud på ett fat. Fira sin födelsedag är fint som att uppmärksamma någon och visa uppskattning av en person. Men är det inte ganska egocentriskt? Det tycks späda på vår individualisering. Det kan skapa orättvisor, ”hon fick mer presenter än han”, ”ingen kom ihåg min födelsedag”, ”varför ska jag fylla år precis på julafton/skottdagen...” o s v. Vi kanske kan säga att vi inte firar Jesu födelse, utan åminner att Guds ord blivit människa i Jesus, när det nu skedde (själv tror jag det var någon gång i början av oktober). Vi borde kanske fira livets goda lite nu och då, och att vi/jag finns till. Har inte läst allt men här finns en del intressant om julen, judiska och kristna högtider.
De judiska högtiderna tycks mycket mer kollektiva, vi firar tillsammans det som skett med oss alla. Gjorde inte vikingarna liknande? De firade fruktbarhet snarare än födelsedagar.
Nåja, det finns mycket mer att forska i om detta. Glad är jag i alla fall över att Gud visat så tydligt att han bryr sig om oss, genom att själv bli människa (eller hur man nu ska uttrycka detta mysterium).

Åke bloggar

2010-12-23T10:40:00.000+01:00

Åke Bonnier bloggar friskt. Mycket är bra men somligt ställer frågetecken.
Kolla det spännande samtalet om något som ska vara så kärleksfullt som den gyllene regeln.
Vilket fick lite av en fortsättning här.

Åke skrev för ett tag sen om politisk korrekthet (vilket jag också gjorde här). Men vad som är politiskt korrekt är inte lätt att säga, det är olika i olika sammanhang och i olika tider. Det är som att fånga vinden. Jag vill bemöta något av det han sa där.
Angående förnyelse och konservativitet. Vi lever ständigt i en ny tid och visst ska kyrkans former och våra teologiska reflektioner bearbetas (precis som vår kropp ändras med tiden och våra tankar/erfarenheter byggs på och omstruktureras). Men vad Gud har gjort för oss, och det eviga förbundet mellan Gud och människa för alltid består, det kan inte vi ändra på utan måste förhålla oss till. Det är det vi hela tiden får möta och det som förvandlar oss och för oss mot Gud (kärlek och frälsning).
Angående vigsel så tycker jag Åke inte är i linje med vad SvK beslutade (men jag kan naturligtvis ha fel). Han beskriver vigseln som främst kyrkans akt som får juridiska konsekvenser (borglig akt). Men jag uppfattade kyrkomötet som om dom såg det som tvärt om. Vigseln var främst en juridisk sak (borgerlig akt) som välsignades i kyrkan (kyrklig akt). ”Vigseln på kyrktrappan” talade man om. Om SvK ska se vigseln sådan som Åke säger är det ännu mer viktigt att verkligen göra upp med vad det kristna äktenskapet är för något och inte förhasta sig som biskoparna visade i sin kritik.
Sedan pratade han om förtryck och att kyrkan aldrig mer ska ge röst åt förtryckarna. Bra ambition och gott så. Men vi ska inte tro att vi inte fortfarande är syndare, att vi inte förtrycker idag även om det inte är det vi vill eller står för. Ecpat t ex tycker jag är lite problematiskt. Att förtränga är ingen god sak. Att våga missionera är också en del i detta. Förvägrar vi inte de goda nyheterna för människor om vi slutar med utlandsmission (och sk inre mission också för del delen)? Det är Åke inne på men riskerar att bli lite luddig ändå och hur efterlevs detta? Ge röst åt Jesus kan illvilligt tolkas som att vi behöver ”komma på” vad Jesus ska säga i stället för att främst visa på honom och säga ”lyssna till Jesus”, hör du som har öron. Om vi inte tror att vi förtrycker står det illa till med oss, då riskerar vi att tappa vår självkritik och blir självgoda. Jag tror Åke sopar mer saker under mattan, flera ämnen som löses PK i stället för att möta det svåra head on, som Jesus gjorde.
För övrigt tror jag inte Luk 4:21 var världens kortaste predikan, Jona 3:4 är kortare =) och regnbågsfolk är fint, de som står under förbundet (1Mos 9:9-13).
Åke avslutar briljant, tack för de orden.

Tråkiga nyheter

2010-12-08T09:23:00.000+01:00

Tidningen Dagen har idag massor av nyheter som verkligen berör. Massa tråkiga nyheter.
Utvisningarna av Irakierna ska tydligen fortsätta.
Mellanöstern konflikten förblir olöst och fredsplanerna grusas.
Svenska samhället blir allt mindre människovänligt. Se även omröstningen om Svenska skyddsnätet. Även de gamla lever i ett sorts utanförskap. Och hur går det med våra yngre?
Prästerskapet är åter i dåligt skick.
En ljuspunkt fanns dock, ett varmt leende. Kanske har han i sitt hjärta vissheten om de goda nyheterna, evangeliet om Kristus.

WWWWI

2010-12-07T21:16:00.000+01:00

Eller 4WI som det kommer att kallas (eller hur? =)
World wide web war one.
Antagligen är Wikileaks, som orsakat cable gate, en vändpunkt för informationssamhället. Vad händer nu? Vi får vänta och se.
Kommer alla kommentarer om Wikileaks på facebook filtreras bort? Twitter sägs redan hindra Wikileaks att kännas igen som en "trend".
Jag har gjort backup på denna blogg. Paranoid? Tja... jag vet ärligt talat inte hur långt yttrandefriheten på nätet kommer att skyddas. Vissa av mina åsikter är ju inte politiskt korrekt direkt heller... Hur är det med dig? Har någon epost mystiskt försvunnit? Blockat av FRA? Eller bara hål i huvet? =)

Åter diskriminering

2010-12-03T10:20:00.000+01:00

Ämnet är åter aktuellt efter utlåtandet av DO om heltäckande slöja i skolan. Är det inte symptomatiskt med DO? Uttrycker inte dröjsmålet att få fram en dom en svensk konflikträdsla? Trendkänslighet i politiken är ju inget nytt. Man vill ju vara PK, eller? Det visar också att diskriminering inte är ett lätt begrepp. Även DN har en intressant ledare om detta.
Jag är nog beredd att hålla med humanistbloggen här, som för övrigt har en intressant diskussion. Se om svensk lagstiftning t ex här.

En av ovanstående diskrimineringsgrunder avviker på ett centralt sätt från de andra: ”Kön, könsöverskridande identitet, etnisk tillhörighet (hudfärg etc), funktionshinder, sexuell läggning och ålder” är alla egenskaper, medan ”religion eller annan trosuppfattning” är däremot ställningstaganden. I lagen bör ställningstaganden hanteras fundamentalt annorlunda ur diskrimineringssynpunkt än egenskaper.

Inte för att jag vill tona ned vikten av religiös tillhörighet eller vikten av kristen tro, men att rättvist avspegla trons karaktär. Även om jag skulle vilja betona mer kring detta "ställningstagandes" karaktär. Väljer man sin tro? Är en annan viktig fråga som berörs, men det får jag ta en annan gång.

Jag anser att kristen tro har något viktigt att säga i dessa frågor. Har skrivit flera gånger om detta ämne, utan att vara särskilt nöjd med resultatet, och fler texter lär det bli. Ja jag upplever att bloggandet fortsätter att öka kraftigt och allt fler skriver sina tankar på webben. En ökad dialog kan man säga, och det tror jag är gott med risk att drunka i bloggar =).

Öppenhet och granskning

2010-11-30T08:58:00.000+01:00

Ingen kan väl ha missat den stora nyheten om Wikileaks?
Här finns ett intressant blogginlägg om detta. Som vanligt läs gärna en del kommentarer, det nyanserar inlägget.
En kommentar var jättebra tycker jag (se Joh 8:7)
"Den som anser sig ha rent mjöl i påsen, må kasta den första bullen." =)

Klassisk baptism granskar GF-processen, klart läsvärt.
Även fjärde väggen kan passa in i denna mosaik.

Domfredag

2010-11-26T15:13:00.002+01:00

"TPB killarna" med flera (Lundström var väl aldrig delaktig), men inte alla (Warg var sjuk), har åter fällts "solidariskt" i domstol. Fängelsestraffet har däremot blivit individuellt och lite kortare än tidigare dom. Medhjälp till underlättande av upphovsrättsintrång, där inget huvudbrott kunnat fastställas! Solklart varför denna rättegång inte togs innan valet.
Löst uppskattat skulle alltså TPBs olagliga torrents orsaka en förlust för bolagen på ca 41400000000000 kronor (41 400 miljarder), vilket är 17 gånger mer än Sveriges BNP! Straffet är att likställa med över 600 våldtäkter! Alla torrents går lika bra att hitta via google. Det här är helt sjukt. Det är en David och Goliat story, en personlig vendetta som gått alldeles för långt, och allt handlar om pengar. Vi kommer snart se läskiga lagar kring detta och "småstölder" av oss medborgare i forma av licenser och "piratskatt" där även vi som inte bryter upphovsrätten (fildela har du redan gjort när du laddade ner denna blogg till din webbläsare) får betala till en industri vi inte behöver och inte har kontroll vart pengarna går och som inte går att förhandla med, som vi sett i STIM "erbjudandena".
TPB en stötesten...

Uppdatering: Får nog backa på jämförelsen av skadeståndet. Det är skillnad på böter och skadestånd. Läs gärna mera här.
Angående summan ovan räknade jag löst på antalet torrents på TPB och gissade att upphovsrättskyddat material kanske var 30% och jämförde så skadeståndet för de verk som fanns i målet. TPB ska också ses som en stor internationell site som gör det tveksamt att jämföra med sveriges BNP, men ger lite perspektiv. Rätten anser dock att medhjälpen skett i Sverige (även om inte huvudbrottet gjort det, eller ens är ett brott i det landet).

Dimenstionstänkande och Sekularisering

2010-11-26T10:22:00.000+01:00

Detta var en intressant upptäckt på nätet. Jag hittade den via nyfiket surfande efter 4th dimension på youtube (kolla in det, riktigt spännande). Att ge sig in i ”dimensionstänkande” måste vara lika revolutionerande som när det upptäcktes att jorden snurrar runt solen. Dimensionstänkandet öppnar för fantastiska möjligheter och helt annat sätt att se vår värld med följd av en annan syn på teologi också. Jag har under senare tid också fått mer förståelse för det hebreiska tänkandet som ger ytterligare en spännande dimension till teologin (som för övrigt inte heller ser tiden som linjär). Även samtalet om Guds existens tycker jag lyfter förståelsen av människans sammanhang. Det gör också att jag ser teologin som mer ”kroppslig”, att den fysiska verkligheten hör ihop på ett fantastiskt sätt med tid, fantasi, tankar och drömmar. De får en konkret betydelse för vår tillvaro. Andlighet behöver inte vara ”magi” utan ett omfamnande av världen i flera dimensioner. Men visst, tanken finns också att den där Rob Bryanton är en sorts modern och mer sofistikerat kreationist som bara flyttar ”God of the gaps” till nästa steg.
För lite mer om judiskt och hebreeiskt tänkande se gärna denna spännande debatt.

Jag var på ett samtal igår om sekularisering. Mycket intressant hur man kan tänka kring det. Är kristendomen på väg ut/bort, eller är det en omdaning i hur kristen tro gestaltar sig och hur vi ser på och lever relationen Gud och människa?
Två intressanta perspektiv. Det finns en gudagiven sekularisering (!utmanande). Att Gud "blir människa" (ja se gärna debatten ovan om Jesu gudom) i Jesus är i sig en sorts sekularisering. Att vi lever och ska leva i världen (men inte av världen). Det gör kristen tro till så mycket "kropp" (som i dimensionstänkandet ovan). Därför är det kanske ett sunt skeende att skiljeväggen kyrka och samhälle utmanas. Det andra perspektivet är att sekulariseringen får kyrkan att tänka till lite. Vad är trons grund och vad innebär tron? Ohållbara synsätt kring andemakter och tro på ren fantasi (vad är fantasi?) kan redas upp och förhoppningsvis når vi en, vad jag skulle kalla, "nykter tro" (och jag hoppas vi kan hålla oss nyktra på många sätt).

För övrigt intressant om synden i människan.
Inte ens Gud, den allsmäktiges och allvetandes övervakning av mänskligheten kunde förhindra människan att begå brott, när Adam och Eva åt av den förbjudna frukten. =)

November

2010-11-15T14:28:00.000+01:00

Nu befinner vi oss mitt i november. Som jag skrev i en tidigare bloggpost så är det en utmaning att säga "det här är livet" i november. Vädret är kanske inte det mest stimulerande och just nu ser jag mest kris i världen. Det är politisk kris, ekonomisk krist, miljökris och kanske även kyrklig kris? Är det här livet så är det inte lätt, men det är kanske ingen nyhet.

Jag pratade om hösten utifrån Bibeln när sommarens program på Klubbensborg avslutades. Där talade jag bland annat om att hösten innebar en period av tacksamhet för skörden. Det finns också en annan aspekt av hösten som träden visar på. De drar näring till rötterna och förbereder sina knoppar inför våren. Även vi kan ta vara på hösten på olika sätt. Vi kan lura in oss i en filt och läsa en god bok, städa och baka, pyssla och renovera, vila och ta det lugnt. Även det en sorts förberedelse inför våren, en förberedelse inför andra tider. Kanske kan vi i en kris dra oss mot rötterna, fördjupa oss i det väsentliga, strukturera om och lägga undan det gamla. Detta som en del i att förbereda oss för det som kommer.

Detta passar särdeles bra nu då vi krisar inför domen (domsöndag) men väntar ett stort ljus (adventstiden). Vi inväntar den nya våren i Guds rike. Detta rike som kommer till oss genom Jesus som föds i ett enkelt stall och som vi snart får fira och åminnas. Att Jesus föds, att Gud kommer till oss mitt i mörkret, det är evengeliet, det glada budskapet, den glada nyheten.

Men vi får pröva vårt tålamod, det kommer men är ännu inte här. Ännu är det november.

(Mitt inlägg i Andreaskyrkans blogg)

Olagliga länkar

2010-11-11T09:05:00.000+01:00

Dom som förbjuder länkning??!!

Blågrön röra
Skivad lime
och tittförbudet

För övrigt har Dag Sandahl snackat med Sturmark.

När det stormar...

2010-11-09T12:26:00.000+01:00

Ja det rör sig i samfunden kan man säga, på olika plan.
Att säga att det är kris tar emot, men det är väl egentligen en riktig benämning. Kyrkan (i vid bemärkelse) går ju inte ”framåt” precis. En tid för eftertanke och tid att söka sina rötter, sin grund. Jag tror vi som kristna verkligen måste tänka över vad det är vi tror på och vad det kan innebära idag. Hur organiserar vi oss idag och hur hanterar vi de olika stora frågorna?
Dopet är som alltid (?) aktuellt och vi har även äktenskapsfrågan kvar. Hur hanterar församlingar som inte godtar barndop eller homosexuellt äktenskap människor som vill vara med i deras församling? Hur samverkar samfundsledning och den lokala församlingen? Hur samverkar egen övertygelse och ”kyrkans tro”? Hur samverkar vår tro och Bibelns ord?
Tro är just tro, och tro är frivilligt, starkt förknippat med den fria viljan. Samtidigt formas vår tro (vår vilja styrs) av vår omgivning och hur vi tolkar och uppfattar saker och ting samt hur det svarar på våra erfarenheter och egenskaper. Ett komplext förhållande. (Se för övrigt det spännande samtalet som fortgått här)
Ett baptistiskt förhållningssätt är tydligen att kunna ha gemenskap med andra med olika ståndpunkter än sig själv utan att för den skull själv omfatta andra dessa andra ståndpunkter. Så länge man har gemensam strävan, tro, tillit till Gud, antar jag. Här åter igen svårigheten med tro som i tradition, ståndpunkter, lära o s v och tro som i tillit, längtan, strävan. Skillnad mellan enhet och enighet som det uttrycktes i samtalet om äktenskapsfrågan. Här blir också själva medlemskapet, gemenskapen, ett sorts verktyg i processen, i formandet av tron. Det kanske är så Gud ”knådar sin lera” (Jes 64:8). Att tillhöra eller inte tillhöra påverkar oss starkt och berör vårt KASAM. Kris och utveckling. Längtar till att se vad utvecklingen blir.
I judisk tradition är det viktigare att komma med en fråga än ett svar (eller var det bara ett rykte?). Min erfarenhet på internet är att om någon ställer frågor utan svar, så kommer det förr eller senare, inte bara ett utan flera svar, ofta med helt nya infallsvinklar. Ett råd är att alltid läsa åtminstone några kommentarer på en bloggpost då det ofta nyanserar ett inlägg. Kanske är det därför det är bättre att ställa frågor, för då drar vi nytta av multithreding, distibuted knowledge, kaosklustermetodik, mesh networking... vi utnyttjar mycket bättre vår totala beräkningskapacitet, helt enkelt, och får mycket bättre och mer levande och florerande lösningar inför framtiden. Precis mitt i detta tror jag Gud verkar, för ingen enda av oss kan greppa komplexiteten i denna helhet, en helhet som är mer än dess delar, är inte det ett sorts Gudsbevis?

Lag och form

2010-11-04T21:23:00.000+01:00

Kyrkomötet är avslutat. Nattvardsvinet kan fortfarande vara alkoholhaltigt. Det tycker jag är ett tråkigt beslut. Hur möter vi människor och framför allt vad säger att vinet var alkoholhaltigt när Jesus instiftade nattvarden? (Bedrups analys av detta) Om formerna är så viktiga så lutar det åt egenrättfärdighet, alltså att om jag bara gör rätt saker inför Gud så blir jag rättfärdig och kommer in i himmelen. Det blir lagiskt. Det är ju Guds ord som förmedlar nåden genom/under nådemedlen. Det är gratis, en fri gåva och inget vi kan föra till eller från. Brödet och vinet är ”ett med” Ordet, Kristi kropp, likt inkarnationens mysterium. Det är bra att ha bröd och vin, vilken typ av bröd det nu må vara och vilken typ av jos/must/brygd från vinstocken det nu må vara. Det visar på trohet mot bibelordet och pekar mot Gud, åminner händelsen inför Jesu korsdöd.
Hur funkar då detta med min syn på äktenskapet? För det första är det viss skillnad på äktenskap och nattvard. Det är inte på samma sätt nådeförmedlande som nattvarden. Det har inte annat nådemedel än makarnas egna kroppar, och Jesus har inget direkt instiftelseord för äktenskapet (ska vara Matt 19:5-6 då). Men visst kan man fundera på det här med att möta människor och öppna för alla.
Är då inte äktenskapet bara en form det också? Jo i mångt och mycket är det väl det, en form med ett syfte. Det hade inte funkat med spik och olja i nattvarden, inte mycket till näring i våra kroppar (och nu menar jag inte att en homosexuell relation är destruktiv i sig, det kan mycket väl tänkas att det kan vara gott). Det är också här frågan om att peka på Gud och hans ord, instiftandet av äktenskapet (1Mos 2:24). Det viktiga är att det kommunicerar Jesu nåd till oss, förenar oss (det brukar ju heta kommunion), och jag tror det är en speciell förening mellan man och kvinna som skapar möjlighet (men ej nödvändighet) för växt på ett särskilt sätt, en nåd (då inte särskilt välsignat eller mer värt än andra relationer). Skissar på en liten bok om detta :o, kanske mest för att forma mina egna tankar kring detta, jag är inte klar med frågan.
Mer lagiskhet i form av moralism uttrycktes också i kyrkomötet vad det gäller ”fula-ord-motionen”. Man kan ju undra som Dag Sandahl om det ska till en lista med fula ord man inte får säga i kyrkan. Eller varför inte ”kepsdebatten” i senaste Kt. Det borde utformas som påbud inte förbud. Använd inte fula ord, utan ära dig själv och andra i tal och handling. Vad det gäller kepsen vet jag inte hur man kan tänka där, men en kommentar till artikeln tyckte jag var bra. Vi FÅR vara barhuvade, vi måste inte gör som judarna.
Svenska kyrkan tappar medlemmar, tydligen ett ”problem” som får allt mer uppmärksamhet, långsamt tycks SvK vakna. Skrev en gång en kommentar till en insändare som menade att det var meningslöst att gå ur SvK som protest.
Att jag sätter ”” runt problem beror på att jag tycker att det kan problematiseras, det är inte så enkelt. Ur synvinkeln organisation och ekonomi är det förstås ett problem. Men ur synvinkeln att bygga församling, att Gud bygger sin kyrka, så är det nog inte så lätt. Vem känner Herrens vägar? Det kan mycket väl medföra något gott detta. Gud bygger sin kyrka och det växer i den bördiga jorden, var den nu är. Vi ska inte fokusera på antalet människor som samlas på den eller den platsen, utan hur vårt eget böneliv är i min närhet. Det är en kvalitet som kan leda till kvantitet, men endast om Gud vill, för vem bestämmer hur många människor det ska vara på jorden?
Nu har det kommit en undersökning just kring detta och inte helt förvånande är det många unga som lämnar. Jag tror det finns ”kulturella” aspekter i detta. Det är helt enkelt inte lätt för unga att känna sig hemma i kyrkan (oavsett samfund), tror jag. Datavärlden tycks också väldigt främmande och skrämmande för många kyrkor, en ”värld” som vissa är invandrare i, andra infödda.
Klart är att det kommer ske omstruktureringar och nya former att vara kyrka, blir spännande att vara med i den förändringen. Väntar spänt på domen i spectrial också.

Datalagring

2010-10-27T09:58:00.002+02:00

Övervakningssamhället skenar vidare i Sverige, det går rätt fort, ändå tycks ingen vakna då grodorna kokar.

Därför tror jag att Gud inte finns

2010-10-25T20:34:00.000+02:00

Bemötande av: Därför tror jag att Gud inte finns

Jag är ateist. För mig betyder det två saker. Dels tror jag inte att Gud finns. Dels tror jag inte att gudar finns. En lek med ord? Nej, för mig är skillnaden viktig. Låt mig förklara.
Dels är jag ateist på det sättet ett nyfött barn är ateist. Ett nyfött barn har aldrig hört talas om någon gud, har inte fått berättat för sig om Jesus eller Shiva, inte upplevt den känsla av varmt hopp man kan få av bön, eller känt skräcken inpå bara skinnet som tanken på evig bestraffning kan frammana.

Jag tror som så att barn "instinktivt" tror på Gud, de litar på livets godhet och hopp. Jag tror också de kan känna av den varma känslan av dess föräldrars bön. Talet om evig bestraffning är mer komplicerat. Jag tror inte barnet har känt någon sådan skräck och det är helt i sin ordning, och inte heller vi ska känna någon sådan skräck. Ordet "evigt" är för övrigt intressant. Jag tror ordet evigt är ett så sort "tidstal" att det inte "ryms" att ednast vara i framtiden utan gäller även dåtid och nutid, vilket gör talet om evigt lite komplicerat. Jag tror det finns straff för vårt onda handlande och det är ett "evigt" straff, det är "sant" i sin kontext så att säga. Jag tror barn är föredömen i tro, vilket Jesus också tycks antyda (Mar 10:15, Luk 10:21).

Det här sättet att inte tro på någon gud är ingen tro, utan en frånvaro av tro. Vi är alla ateister på det här sättet gentemot nästan alla gudar som har hittats på av mänskligheten.
Hittats på? Ja, i alla fall menar kristna att det bara finns en enda Gud. Så var kom alla de andra gudarna ifrån? För kristna liksom ateister är svaret givet: de är påhittade. I princip alla nu levande människor är ateister i förhållande till Mictlantecuhtli, utan att veta någonting om honom.
Det här sättet att vara ateist på är det överlägset vanligaste. Det finns ingen egentlig anledning – för någon – att gå igenom alla upptänkta gudar. Det är inte ens möjligt, bara hinduismen stoltserar med 330 miljoner gudar. Man kan avfärda alla föreslagna övernaturliga varelser som mänskliga påhitt på samma grunder: det finns ingen anledning att anta existensen av något övernaturligt. Det är härifrån liknelsen mellan att tro på Gud och att tro på tomten kommer ifrån.

Bra, att vara "ateist" genom att inte tro något som inte uppenbarats för denne. Inte tro påhittade existenser eller obevisade ting. Däremot behöver vi definera ordet tro. Det kan ha olika innebörder. Dels som en sorts benämning på sin religösa tro, benämning på sin tradition/livsåskådning. Dels kan det ses som ett försanthållande eller något man finner troligt. Dels som att lita till, hoppas på eller längtar efter något. Vilken innebörd du här avser gissar jag är försanhållande, försanthållande att gud X existerar. Jag ser tro som ett bredare begrepp än så. Dessutom är vi ofta fasta i grekiskt existenstänkande. Jag som hobby-programmerare ser det lite som objektorienterad programering, allt betraktas som objekt. Men man kan se tillvaron som mer än objekt. Kanske mer som i Javascrip, mer funktionsorienterat. Gud behöver inte beskrivas som existens utan kan beskrivas som relation. Klassisk beskrivs Gud med en triangel med tre relationsdimensioner, till fader, son och ande. Frågorna kring existens blir olika kring vilken relationsdimension vi talar om, och talet om Guds existens som helhet kan bli helt irrelevant. Jesu existens tror jag inte kan betvivlas med någon historisk logisk hederlighet. Däremot kan hans gudomlighet, hans gudomliga "existens" betvivlas (existens gällande hans gudomlighet innebär också en svårighet gällande inkarnationen som tvistats mycket i de kristnas historia).

Men sen är jag också ateist i betydelsen Gudsförnekare. Jag förnekar flera speciella gudar, nämligen de jag vet någonting om. Jag antar att ni läsare av den här bloggen är speciellt intresserade av den kristne guden, så det är väl Honom jag får brottas med: Gud.

Fint! Israel betyder "greppare", han som greppade och brottades med Gud, mycket gott! Jacob blev också välsignad för denna brottning trots att han var en luring)

Den kristne guden förekommer i en mängd olika versioner. Den kroppslige guden från Gamla Testamentet, Han som vandrar i lustgården och brottas med Jakob. Den lagstiftande guden som visar sig i en brinnande buske och skickar ett regelverk för mänskligheten att åtlyda. Den förlåtande guden som vill oss människor så väl att han skickar ner sin egen son – sig själv! – för att dö. Den straffande guden som återkommer för att döma människor till evig lycka eller evig plåga. Thomas av Aquinos gud som är enkel, perfekt, oändlig, oföränderlig och enhetlig. Svenska kyrkans gud som är ”kärlek” eller ”godhet” eller ”sanning” eller ”allt” (eller inget). Kreationisternas gud som inte ens kan skapa naturlagar Han själv inte behöver bryta emot.

Jag skulle inte säga att Gud förekommer i olika "versioner", på det sättet att Gud är Gud, otvistligt. Eftersom han väljer att inte uppenbara sig på något icke tvetydigt objektivt sätt (vilket han antagligen har skäl till) så blir vårt tal av honom subjektivt och icke utan motsägelser och felaktigheter. Ingen av oss kan beskriva Gud fullständigt och utan fel. Ändå kan vi lita till honom (som sagt existens är lite knepigt, han är inte objekt utan subjekt). Jag tror alla dessa uppenbarelser av Gud som finns i bibeln är en och densamma Gud som leder och älskar sitt folk, och han talar till sitt folk på olika sätt i olika tider, därför kan han uppfattas som väldigt olika, men evigt densamme. Mina katter har svårt att känna igen mig om jag beter mig annorlunda, likaså finns det psykiska sjukdomar som gör att det kan vara svårt att se att en arg och en glad Kalle är densamma Kalle. Sedan är det där med att Jesus måste dö utomordentligt knepigt. Ibland tycks jag få ihop det, ibland kan jag bara inte förstå det, men det tar vi en annan gång.

Det här är förstås ingen fullständig lista, men poängen är att kristna har olika syn på vem Gud är, både nu och historiskt. Vissa av de här gudsbegreppen är olika aspekter av samma sak, andra är självmotsägande. För hur kan man få ihop en perfekt Gud med en Gud som måste bryta mot sina egna naturlagar? Hur kan man få ihop en Gud som kroppsligen brottas med en människa med en Gud som är oändlig, eller en Gud som är ”sanning”? Kristna har krigat med varandra över olika sätt att tro på Gud eller vörda honom, så det här kan inte komma som en överraskning för någon.

Att kristna har krigat för sin tro (här i innebörden religion) kommer tyvärr inte som en överraskning, mycket tragiskt. Vi människor har bråkat om så mycket, jag tror inte tron på en gud generellt varken är till eller ifrån i det avseendet. Det är endast ytterligare en dimension kring hur vi argumenterar och motiverar vårt sätt att leva, och jag tror det är en väsentlig dimension. Att få ihop en gud som är både kroppslig och ändå transendent handlar också om inkarnationens komplexitet. Någon har beskrivit det som en bok. En bok kan brännas men dess innehåll, dess betydelse kan ändå finnas kvar, genom annat kommunikationsmedium, kanske utan kommunikationsmedium? Gud transenderar verkligheten och kan finnas i och utom fysisk existens.

Jag kan därför inte tro på ”Den Kristne Guden” för en enhetlig beskrivning av någon sådan existerar inte.

Riktigt. Någon enhetlig beskrivning av honom finns inte. Men jag tror inte heller det finns någon enhetlig beskrivning av "Kalle", men ändå kan jag lära känna honom och ha en relation till honom. Märkligt hur man kan ha kännt en människa i många år, och ändå har så mycket kvar att upptäcka. Varje människa är ett eget universum, tror jag Ranelid brukar säga.

Och jag har ännu inte träffat på någon specifik beskrivning av Gud som jag funnit några skäl att tro på. Varje beskrivning måste förstås avfärdas på sina egna grunder, så det blir för långt att gå igenom dem alla här. Kanske finns det en beskrivning som jag inte kan avfärda och kanske får jag reda på det i framtiden, vem vet? Eftersom jag är intresserad av religioner så gräver jag vidare.

Bra! Gräv på! Fortsätt med ditt sanningssökande. Det var för mig en mycket nyttig reflektion du gav.

Men jag hyser stor respekt för de som hellre sysslar med annat. De har tagit del av den generella argumentationen för existensen av övernaturliga varelser och avfärdat dem alla på ett bräde som mänskliga påhitt. Det här är det starkaste sättet att vara icke-troende på. Det är så starkt att även kristna använder det när de avfärdar nästan alla gudar som någonsin existerat. Vissa av oss lägger bara till en gud till.
Så varför tror jag egentligen att Gud inte finns? För att jag inte tror att det finns några gudar. Alls.

Eh, här kan vi åter komplicera det hela med att definera vad en gud egentligen är. En gud kan beskrivas som hjälte/krigare/makt eller herre/ägare/kung m m. Altså den som har makt över något. T ex beskrivs Mose som en gud över Aron (2Mos 4:16), som ett sätt att beskriva att Mose har full makt och ledarskap över Aron (som förhoppningsvis var frivilligt, de kanske såg varandra som "ett", som bröder). Likaså finns det en gud som kallas mammon, som ofta förknippas med ekonomi, pengamakt som jag tror har makt över många i vårt land. Vad har kontroll/makt över ditt liv? Jag tror nog du kan komma på något. Alla styrs vi av något, alla har vi någon "härskare" över oss. Det kan kanske vara "världen", universum och dess fysiska betingelser, alla de krafter som påverkar vår fysiska existens. Men om du har dessa makter som herre, så är du också bunden till dom och kommer gå under (eller åtminstone tror att du går under) när du dör. Kan du förlika dig med det? Fine i så fall. Om inte, så leta vidare!

Vårt STIM

2010-10-11T16:32:00.000+02:00

Skrev förut om STIM. Nu har vi fått ett "erbjudande" till Andreaskyrkan också. Swedish Film Licens. Varför är licenstiteln på engelska föresten? 1525 kronor kostar det för 0-49 personer och 3125 kronor om vi skulle teckna för hela församlingen, upp till 299 personer. Tydligen är det en omfattande logistik som krävs för att frakta fram och tillbaka dessa filmer. Hört talas om nätet? Sedan är det upphovsmännens lagliga rätt till ersättning som kostar. "Laglig rätt", var är min lagliga rätt för det jag producerar? Hur stor summa har man rätt till? Upphovsmännens ersättning verkar dessutom väldigt liten jämfört med marknadspriset. Hur funkar detta tillsammans med CCLI? Vilka verk gäller det och gäller det för minsta lilla filmsnutt? Allmänt hotfullt tycker jag även om dom försöker hålla god ton. Om ni inte tecknar licens riskerar ni att drabbas av rättsliga åtgärder... som radiotjänsts snigel på ögat. Jaja, mindre kultur i kyrkan helt enkelt, för vi har inte råd... eller så gör vi helt enkelt vår egen kultur, det kan bli både kul, utvecklande och billigare. Får vi dessutom del av vår "lagliga rätt" till ersättning kanske vi kan satsa lite mer på diakonin?

Den sociale frifräsaren

2010-10-07T13:42:00.000+02:00

Den sociale frifräsaren
Nils Bryntesson skriver om något jag tänkt på mycket och som särskilt blivit påtagligt när jag numera befinner mig i Missionskyrkans sammanhang. Det sociala mänskliga mötet är så centralt i församlingen. Visst kan vi säga att Jesus också var ett levande bevis på vikten av ett nära mänskligt möte. Gud blir människa för att möta oss och dela vår tillvaro, som del i det mest centrala att frälsa oss genom korset.
Men samtidigt har jag svårt för dessa sociala möten. Det är lätt att dessa möten blir krystade och konstlade, egentligen ofta rätt ytligt. Jag tror Jesus visst mötte människor men ofta kring och med hjälp av praktiska ting. Han mötte kvinnan vid brunnen, han plockade ax med sina lärjungar, han fiskade och vandrade omkring. Jag tror det mänskliga mötet är behjälpligt av praktiskt arbete, samlande kring en uppgift, kanske ett vardagsgöromål. Jag gillar sällskapsspel och jag har haft flera diskussioner kring om man träffas för att spela eller spela för att träffas. Ett svårt samband, lite hönan eller ägget. Jag gillar också att själv göra spel. Gör jag då spel för att utveckla smarta och spännande spel eller för de sociala mötet spelet ska innebära? Jag vet inte. Men jag tror kyrkan definitivt kan fokusera mer på praktiska, fysiska (om man så vill världsliga) ting som del i det sociala mötet. Hur får vi in rörmokarna, lastbilschaufförerna (oj svårt ord) med flera i kyrkan? Jesus var snickare (eller timmerman) inte sant? Mera snickare i kyrkan!

Spectacle gudstjänst?

2010-10-06T10:19:00.000+02:00

TPB rättegången går vidare, utan höjda ögonbryn (mer än förra omgången). Kyrkomötet flöt också på utan höjda ögonbryn (del två kommer senare).
Gudstjänsten innan riksdagens öppnande var däremot något att höja ögonbrynen åt.
Jag kan tycka att det är bra att Svenska kyrkan vågade visa på alla människors lika värde och tala ett evangelium som kanske svider i hjärtat hos vissa hårdhjärtade? Att våga stå upp för alla människor och visa gästvänlighet och ödmjukhet.
Men å andra sidan kanske kyrkan inte var så storsint i alla fall, utan själv var en diskriminerare och stängde ute de "intoleranta"? Eller så var det orden om demonstrationen som tydligt utpekar "en i församlingen" som mottagare av en tillrättavisning, mycket lagiskt och inte snyggt. Som om en frånskild skulle sitta i bänken och sedan tydligt predika hur människan inte får skilja sig enligt Guds vilja. Det är väl exempel på diskriminering? Diskriminerades SD i kyrkan?
Det tillhör en prästerlig skicklighet att kunna leverera evengelium så att det kan mottas av alla. Att även förbrytaren kan ta emot det och glädjas åt dess rätt, sanning och befrielse. Man kan bemöta och upprätta alla människor, komma med ett tydligt evangelium, utan att förkasta denna och peka på dess grava synder, det får människan själv upptäcka och brottas med. Vi ska inte döma varandra! Men peka på det som är gott och rätt. Vi kan peka på det goda, utan att peka ut det onda. För det är inte "vi och dom", vi goda och dom onda, utan alla vi onda som brottas med synden och just för denna hopplösa kamp behöver lyfta ögat mot himmelen och sätta vår tro på honom som har makten, den klara morgonstjärnan.
Kanske var det bra att orden sved, kanske var det dåligt att kyrkan "sparkade ut" de som behöver kyrkan mest och gjorde ett vi och ett dom.
Mer läsning kring detta.
Domprostens kommentar
Krister Renard sticker ut hakan
Att behandla SD kristet

Spectrial och kyrkomöte

2010-09-28T13:38:00.000+02:00

Spectrial och kyrkomötet har väl inget gemensamt? Näe, tror inte det, förutom att de för närvarande pågår samtidigt. Följ kyrkomötet här t ex. Dag Sandahl rapporterar intressant och där förstår jag att det ska finnas en speciell "kyrkomötesblogg" också, var den nu finns. För övrigt intressant kring kyrkomötets öppenhet (frihet). Kyrkomötet finns för övrigt på facebook (och twitter också antar jag).
#spectrial är också igång och än så länge är det mest sövande prat och "tpb for dummies". Följ på SR, och twitter.

Brott

2010-09-24T13:13:00.000+02:00

Läser i Metro idag att 60% av brotten i Sverige uppklaras aldrig, trots ökade polisinsatser. Rån och grovt rån uppklaras till 36%, sexualbrott till 48%, våldtäkt 49%, Mord och dråp 82%. Detta tycker jag är alarmerande. Om det är närmare 50/50 om man åker dit eller ej så skapar man knappast något förtroende för rättsamhället. Med det ökade övervakningssamhället och med förskutningar i lagarna till att snarare betraktas som skyldig till motsatsen bevisats än tvärt om samt att låta andra än polisen utreda brott, dessutom med viss antydan till att inte passera domstol, det gör att man antagligen redan betraktar sig som brottsling och därmed tappas strävan att försöka hålla sig laglig, det verkar nämligen vara svårt. Det är väl bättre att vi har tydliga lagar och att se till att lagarna hålls än mängder av otydligheter som bara leder till misstankar och otrygghet. I en organisation ska man försöka ha tydliga och uttalade regler, inte otydliga och outtalade.
Jag antar att det handlar om andelen anmälda brott, sedan har vi ett stort mörkertal med oanmälda brott dessutom. Sedan brott som klassas som någon typ av "vardagsbrott", som fortkörning och upphovsrättsbrott, mangabrott? Ja inte en polisen verkar kunna hålla sig på lagens sida.
Detta bevisar väl bara hur utlämnade vi är till synden och att vi inte kan hålla lagen, inte sveriges lag, inte Guds lag.
Kristen tro och oskuldpresumtion är ju intressant. Det är väl en god kristen hållning att tro gott om varandra och se varandra som oskyldiga? Men faktum är att i kristen tro är det snarare tvärt om. Vi är alla skyldiga, alla syndare. Vi kan betrakta alla som brottslingar, för alla har vi brutit mot något (se för övrigt bergspredikan). Men här kommer en liten twist. Genom förlåtelsen och Jesu död för oss kan vi göra just detta, att betrakta varandra som syndfria och oskyldiga. Men det endast i tron att Jesus betalt vårt straff, en dyr död för alla våra synder. Vill du spika honom mot korset?

Val

2010-09-20T09:05:00.000+02:00

Ska jag blogga om valet? Näe... Fanns det någon "vinnare" egentligen?
Tappat lite lusten för politik, men det kanske är naturligt efter en sådan "urladdning". Blir spännande att se regeringsbildningen i alla fall.

Lite intressanta länkar kring ett verkligt val (verkligt som i "verklighetens folk"?).
Underskattad politisk kraft
Makt och kyrka
Härskarringen

Det fria ordet

2010-09-13T16:26:00.000+02:00

Så här fint står det om gratis på wikipedia. "Gratis är ett ursprungligen latinskt ord, gratiis, som betyder 'av nåd', d v s det krävs ingen motprestation av varans eller tjänstens mottagare." Guds ord till oss människor är nåd, gratis. Ordet befriar och löser bojor, det är fritt, men var dyrt då det kostade frälsaren livet.
Jag höll nästan på att missa det men det fanns en liten artikel om det i Kt sist, "Att ta betalt för det fria ordet". Tyvärr fanns den inte på nätet, den artikel var kanske inte fri? Där togs en diskussion inom författarförbundet upp. En mycket bra bild presenterade Bülent Somay. Arbetaren får betalt för sitt arbete och äger inte det han tillverkat. Författaren äger fortfarande sitt verk efter tillverkning. Mycket tänkvärt. Jag tänker på de människor som gett sitt liv åt att översätta bibeln på ett språk för vilka de missionerat. Vad var deras lön? Jo, en tjänares lön. Lite bibelord till reflektion, Matt 10:42, Luk 6:35, 1Kor 9:9-10.
(Annan gammal artikel jag hittade på Kt i ämnet)

Barn ingen mänsklig rättighet

2010-09-09T18:19:00.001+02:00

Kt skriver att det är befriande att lösa upp barnnormen. Jag håller faktiskt med. Här är jag liberal. Barn är inte livets mening och att få barn är ingen rättighet, det är en gåva. Det kan ibland bli en stor press att skaffa barn. Jag tror vidare att ”det är äktenskapets mening att ge vidare den kärlek som är av Gud” och att det mycket väl kan innebära barn, även om det inte handlar uteslutande om barn, och att barn klart ingår i Guds frälsarplan. Men det kan bli en destruktiv förväntan kring barnalstrandet.
Sedan har detta bäring på äktenskapsdebatten (som nu ändå har lagt sig?). Att hävda att äktenskap är en rättighet med syfte på att få ta hand om barn (på ett eller annat sätt) är inte gångbart. Dessutom håller dessa regler på att ändras vad jag vet. Det bör rimligen vara en persons eller ett pars lämplighet att ta hand om barn som ska vara avgörande (om vi nu måste blanda in juridik). Inte nödvändigtvis äktenskap, även om det är en utmärkt och ändamålsenlig form för att ta hand om barn. Barn är en gåva som tas emot på ett gott sätt i ett äktenskap, och om det fungerar blir det helt, heligt (läs föresten Mia Skäringers bok som tar upp detta med brustenhet och helighet i en vardaglig familj). Det finns otaliga exempel på hur barn tagits omhand i olika familjära konstilationer, med gott resultat. Den äktenskapliga normen kan spricka och har sina svagheter. Att ge vidare Guds kärlek är vi alla kallade att göra. Det finns många barn som behöver en kärleksfull famn, och det finns många tomma kärleksfulla famnar. Dom bör vi föra ihop. När det brustna möter frälsaren blir det helt, när nåden får råda mitt bland skärvorna skapas en ny helhet, en helighet i mosaik.

Diakoni och gemenskap

2010-09-06T16:11:00.000+02:00

Skrivit i Andreaskyrkans blogg idag. Jag återger det här.

Andreaskyrkans vision är att "Vi vill växa – i tron på Kristus och som gemenskap. Vi vill synas – en kreativ och omsorgsfull kyrka mitt i Stockhom". Nu är det mycket fokus på det här med gemenskap. Hur är vi gemenskap och vad gör oss till en gemenskap? Aktuella frågor i Missionskyrkan, om församlingarnas självständighet och den nya gemenskapen i ett nytt samfund är också exempel på detta. Samtidigt är det diakonins månad och Andreaskyrkan har denna höst ett diakonalt fokus. I visionen uttrycks det med ordet omsorgsfull. Där finns en viktig del i det här med gemenskap. Jag tror att det är därför evengelietexten för söndagen handlade om tjänande. Att tjänandet och att sätta sin medmänniskas väl och ve i fokus är en enande kraft. Jesus visar just på att vi inte ska jämföra oss med varandra och (be)döma varandra. I stället ska vi fokusera på det goda Gud vill ge oss och det goda som vi människor kan göra för varandra. 1Joh 4 beskiver kärleken från Gud på ett mycket fint sätt, och där finner vi orden som står på vår kyrka "Gud är kärlek". I vers 19 står det "Vi älskar för att han först älskade oss". Genom gemenskapen med Gud kan gemenskapen mellan oss människor upprättas och upprätthållas. Det är vårt centrum och det vi ska hålla fokus på. Det är Gud vi tillhör, och som ger oss kraft och mod att älska oss själva och andra. Sedan vad det i sin tur innebär konkret är en svårare fråga. Hur får jag ihop mitt eget liv, finna ro och mening? Vad kan jag göra för andra i min närhet, eller långt borta? Hur kan vi tillsammans göra något? Hur ska det nya samfundet fungera? Detta är sådant vi får jobba vidare med. En process i en omsorgsfull gemenskap.

Dag Sandahl är för övrigt på hugget igen. Titta gärna på biskopshearingen också, stundtals rätt intressant.

Borgerligt

2010-09-02T09:09:00.000+02:00

Intressant på Kt idag. Två artiklar som hanterar ämnet vigsel i förhållande kyrka och samhälle. Opinionen tycks röra på sig, ska samfunden förlora vigselrätten ändå?

Kristen Underjord

2010-08-30T10:52:00.000+02:00

Oj! Att jag inte hittat denna blogg tidigare är ju märkligt. Mycket spännande! Tror bestämt att jag pluggat tillsammans med flera som hänger där. Nåja, den kommer med på blogglistan =)

Bible online

2010-08-27T16:16:00.000+02:00

Testament var ju rätt skoj. Nu kommer snart The Bibel Online. Verkar ju spännande (? o_O). Men vad säger ECPAT om FIAAs förstasida?

Budskap och mottagare

2010-08-26T18:06:00.000+02:00

Ett budskap kan vara ett påstående eller beskrivning av något t ex. Detta budskap kanske jag (sändaren) vill förmedla till någon. Då gör vi ett uttalande, mottagaren tar emot och gör en tolkning av budskapet. Här finns (säkert som bekant) flera osäkra nivåer i överföringen. Redan i sändarens huvud finns osäkra faktorer. Hur formulerar jag mig som sändare? Vilka ord väljer jag? Vad har de för definitioner och värdeladdningar? Vad har jag för intetion med uttalandet? Sedan har vi nästa nivå, mottagandet. Här finns också osäkerheter. Hur tolkar jag som mottagare orden? Vad har jag för definitioner och värdeladdningar? Sedan i tolkandet finns ytterligare faktorer. Hur kopplar jag samman informationen till logiska enheter? Vad har jag för erfarenheter och referenser till det jag mottagit? Vad har jag för intention och syfte med att ta emot informationen? Vad blir då budskapet hos mottagaren? Budskapets längd påverkar också. Om det är längre kan mer beskrivas och mer vinklar tolkas in vilket kan ge en rättvisare bild.
Detta sker ständigt mellan människor, i media, på Internet. I mediasituation blir det ofta lite speciellt då ”nyheten”, det uppseendeväckande och kontroversiella letas fram och ingår i tolkningen. Genom media sker informationsöverföringen i två steg. Från förmedlaren till media. Sedan från media till den nya mottagaren. Här multipliceras felfaktorerna och det kan bli riktigt tokigt.
Maddes ”gravid chock” t ex. En rubrik som egentligen inte säger mycket alls då den har så många felfaktorer och infomationen är så kort. I fallet Falkvinge t ex är detta tydligt. Uttalandet ”äktenskapet är för en man och en kvinna”, är också ett budskap som kan misstolkas på detta sätt. Det blir lätt slutsatser som, diskriminerande, olika människovärde, ingen respekt för svensk lag, fundamentalism, homofobi mm. I fallet SD kan detta också betänkas. Där är uttalandet utformat med tanke på mottagarens fördomar mm. Då behövs ett litet detektivarbete för att utröna de bakomliggande intentionerna med uttalandet.
En budskap kan dock tolkas riktigt. Det kan ske en riktig överföring, en rättfärdig tolkning och prövning.
Jag hävdar att bibeln har ett budskap. Det är ett uttalande från Gud, via mediet människan. Kan vi förstå bibeln? Ja, med förutsättning att vi har ”förståelsen” att Gud finns. Annars tror jag inte vi har möjlighet att förstå den. Samtidigt tror jag inte vi har möjlighet att förstå den eftersom vi alla har ”Adam i oss”. Altså att vi alla har ett arv av synd från Adam. Att vi ej kan förstå och tolka allt med Gud (kärlek). Det är svårt att förstå att Gud menade kärlek med att säga att vi inte fick äta av trädet med kunskap om gott och ont t.ex. Så menade Gud att vi skulle vara dumbommar? Nej, det tror jag inte. Det finns en skillnad mellan kunskap och visdom. Kunskap har ingen relation till Gud, jag kan själv, jag vet. Medans visdom har en relation till Gud, i kärlek tillsammans, jag har erfarenhet. Kunskap och visdom ska kan följa varandra. Därför hävdar jag att det är så viktigt att tro. Som uttryckt i den urgamla bekännelsen, Jesus är Herre, eller som i första budet, du ska inte ha gudar vid sidan av mig, eller ur ordspråksboken, gudsfruktan fostrar till vishet o s v.

Sändaren debatt

2010-08-25T16:25:00.000+02:00

Uj vad lite tid jag haft att blogga. Finns så mycket jag vill ta upp. Kristen tro och oskuldspresumtion, Jesus som programkod, bloggbävning och väckelse... Vi får se vad det blir framöver.
Däremot har jag haft lite tid att vara med i en intressant debatt på sändaren. Finns mycket mer jag vill skriva om det men jag försöker ta det lite lugnt.

Kultur

2010-07-21T09:43:00.000+02:00

Budskap skapar kultur, skrev Kt. Kring en kultur kan andra anknytas, det blir en kultur av kulturer. Remixkulturen tycker jag är fantastisk och något som naturligt växer i kyrkorna. Remixkulturen, är det budskapet om frihet att omtolka och återge något i ny tappning? Budskapet om Kristus remixas hela tiden i kyrkor världen över, kreativt skapande kring budskapet om Jesus. Visst skapar det debatter huruvida budskapet är förvrängt eller bara visat i ny form, men det är ju spännande och gör budskapet socialt.
Att ta pengar för användandet av Bibeln tycker jag skulle vara lika konstigt som att ta betalt för användandet av en spade. Bibeln kan kanske ses som sett verktyg, men kanske är vi verktyg för Bibeln? Bibeln är också budskap, information, logg (Wlogg, world logg?), brev och gemenskap. Ordet är fritt! Sharing is caring. Information wants to be free. Hur förhåller vi oss då till budskapet? Hur överlever kulturen? Vilken kultur överlever? Hur kommer kulturen av kulturer att se ut?

Che

2010-07-14T16:59:00.000+02:00

Såg filmen Che igår. Första minuterna var bra och förankrade handlingen i det historiska skeendet. Men sedan var det väldigt mycket ”dötid” som inte tillförde filmen särskilt mycket, så tråkigt att jag spolade en del. Jag hade inte förväntat mig någon hyllning till Che Guevara, snarare tvärt om. Vilket filmbolag skulle vilja, eller våga, framställa kommunism som något positivt? De politiska argumenten var i stort sett frånvarande och hela filmen var mest om guerillans plåga i skogen. Har i och för sig inte sett ettan, det borde man kanske göra. Men visst, revolutionen i Bolivia var definitivt ett fiasko, men de måsta ha varit väldigt motiverade och med tanke på den resons som uppstod på Che så var det knappast så menigslöst som det framställdes i filmen. En handfull bönder verkar vara de enda som greps av ett hopp om ett förändrat liv, som snabbt slogs i spillror, antagligen var effekten mycket större. Men hur skulle en så kontroversiell figur som Che kunna framställas objektivt?
Är det inte likadant med Jesus? Hur skulle han kunna framställas objektivt? Med så tydliga ambitioner på ett förändrat liv så blir historieskrivningen naturligtvis beroende på inställningen till detta tänkta liv.
Rätt dålig film i alla fall. Största behållningen var filmteknik och skildringen av sista striden och Ches död. Något verkligt bemötande och förståelse för hans kamp fick man inte, inte ens en rejäl sågning av den. Det var bara kamp, lidande och ett så snöpligt slut som det säkert var.

Några länkar till bra läsning
FörDomar
Internet och ondska
Windows träsket
pengar pengar

Utlämnade till subjektet

2010-07-10T18:02:00.000+02:00

Stefan Swärd skriver mycket bra idag, om de stora frågorna. Än om vi är ateist eller kristen så är vi utelämnade till vårt subjekt. Allt vi uppfattar registreras och tolkas av vår intellekt, vårt subjekt. Frågan är då bara vad vi har för utgångspunkt, vilken mall vianvänder för att registrera och tolka, vad vi har för hopp och tro om sanningen.

För övrigt verkar det inte bara vara inom religionen det finns ”sekter”. Är inte moderaterna lite farligt ute? Inte bara katolska präster utan även politiker verkar också ha svårt för moraliskt leverne?

Köpte en CD häromdagen. Var mycket länge sedan, varför ska man ha musik på en plastbit? Men nånstans känns det som att enda sättet jag kan stödja denna musikgrupp och visa min uppskattning är att köpa den där skivan. De borde ha flattr, eller nåt.

Diskriminering 2

2010-07-08T18:14:00.000+02:00

Mitt tidigare inlägg i ämnet var skrivet utan någon större kunskap och egentligen inget vidare bra inlägg. Nu har jag kollat upp lite mer och jag kan inte säga att jag har helt koll på läget men här finns en hel del kring diskriminering (i Sverige). Det är utifrån denna skrivning inte helt solklart men antagligen är nekande av vigsel för homosexuella att betrakta som diskriminering. Det bekräftas också av detta uttalande, som också gör klart att det för närvarande finns särlagstifning för trossamfund som gör att det inte är olagligt för trossamfund att neka vigsel av homosexuella. Min fråga kvarstår dock om den nuvarande lagstiftningen (och beslut i många trossamfund) gör att det numera inte diskrimineras på denna punkt? Hur är det då med andra sexuella identiteter? Och vidare, hur är det med andra vigningar i samfund? Är det en offentlig verksamhet och akten att betrakta som en tjänst så kan det mycket väl vara diskriminerande att neka någon prästvigning t ex på grund av sin trosuppfattning, vilket också handlar om anställning. Det börjar bli knepigt det här med diskriminering och kränkning, särbehandling och yttrandefrihet.
Det är i alla fall klart att ungdomsförbunden inte anses diskriminera och får behålla sina stadsbidrag. Det verkade handla mest om medlemskap och förtroendeposter, inte organisationernas åsikter.
Men detta ställer kristna organisationer i en rätt knepig sits i dagens samhälle. Som jag ser det så är efterlevnad enligt bibeln i det närmaste olagligt. Bibeln hade inte fått ges ut idag om den var nyskriven, den hade brutit mot lagen, enligt vissa. Inget nytt i historien men tråkigt att vi ska hamna där igen. Religionsfriheten är återigen på tapeten. Får man tillbe Gud? Jag vill naturligtvis inte hetsa till till något på grundval av bibelns ord, även om jag vill leva efter vad bibeln lär och vill berätta för andra, men det hela kräver en god bibeltolkning och undervisning. Hur vi behandlar dessa texter och lever i Kristi efterföljelse på ett gott sätt som upprättar människan. Kanske kan kristna även få lagarna i EU och Sverige att vara mer sansade och öppna för en bredare kultur? Visst kommer människor i kläm i ett öppet samhälle då vi kränker varandra, men människor kan leva beklämda i en stat med för hårda regler, kränkta av staten. Även hårda och snäva regler är ingen garanti mot att människor ändå kommer i kläm. Vi får försöka leva öppet och i dialog, så lär vi oss leva tillsammans, i kärlek.

Skriver vidare på Credoforumet, intressant samtal.

7e dagen

2010-07-06T14:09:00.000+02:00

Dubbelpostar inlägget från Andreaskyrkan.se.

Jag låg i hängmattan häromdagen och åt ett plommon. Jag tänkte som jag tror många tänker i härliga semestertider, ”det här är livet”. Teologiskt skolad som man är reagerade jag plötsligt. Hur går detta ihop med Jesus som säger ”jag är vägen, sanningen och livet”? Menar jag när jag ligger i min hängmatta att "det här är Jesus"? Adam och Eva kan jag tänka mig hade det så bra som jag i min hängmatta, om inte bättre. När Gud skapat i sex dagar, Eden, djuren och människorna, tror jag dom vilade där allihopa på sjunde dagen och tänkte ”det här är livet”, och de som hade det eviga livet kunde sannerligen säga det.
Det goda livet, som inte behöver innebära trädgård och frukt utan kan lika väl vara en stad som vi ser i uppenbarelseboken, tror jag är det som Gud skapat åt oss och som Jesus vill föra oss till. För övrigt är det en utmaning att se hela året som Guds skapelse, att även en novemberdag kunna säga "det här är livet". Gud kanske ser skönhet i det vi i vår brustenhet har svårt att uppskatta. Hörde på radion häromdagen att när kärlek kostar, så växer den. Kanske en "kostsam" regnig dag gör att skönheten växer?
När vi stressar och sliter eller drabbas av sorg och svårigheter längtar vi efter vila och det goda livet. Den sjunde dagen kallas sabbat i judisk tradition, vilodagen. Vi kan också ha viloperioder på året, som kallas fasta. En vila även för matproduktion och konsumtion. Förr var det naturligt att fastan var på senvintern då det fanns lite mat kvar i förråden och vinters göråmål var få. Idag kanske det är mer naturligt att ha fasta på sommaren? Kanske inte främst kring mat då utan kring kommunikation och media. Vågar du koppla av? Stänga av mobilen och sätta facebookstatusen till ”på semester, åter om 40 dagar”? Hoppas du i alla fall får tid för återhämtning och förfriskande bad! Och kom ihåg att även om Gud gärna vilar så har han lovat att vara med oss alla dagar och han hör din bön även på sommaren.

Sandahl offensiv som vanligt.

Samvetsfrihet

2010-06-30T10:43:00.000+02:00

Manifest för samvetsfrihet, har nyligen lanserats. Jag är ambivalent om jag skulle skriva under.
De inledande orden var inte så konstiga utan verkar väl formulerat och försöker ringa in kristen tro.
Första punkten om människovärdet är generellt bra, inte så tydligt som jag skulle önska. Vad innebär det att vara skapad till Guds avbild? Vad är människans värde? "Jag är älskad därför finns jag till", är något av vad jag skulle vilja sken igenom i detta stycke. Per Ewert skriver bra om människovärdet och hur vi står upp för det. Sedan skulle det passa att försöka skriva något om sexuella minoriteter och förföljelser i detta stycke med tanke på nästa punkt. Man får intrycket att HBTQ inte är en grupp som kristna ska engagera sig för.
Andra punkten börjar lite konstigt, "Vi tror på äktenskapet", låter som en trosbekännelse. Vi tror att äktenskapet... hade varit en bättre början likt första punkten. Håller annars med om inledande beskrivning av äktenskapet. "... som det enda rätta sammanhanget för sexuell samlevnad..." tycker jag är olyckligt formulerat. Vadå enda rätta? Vad finns det för sanktioner? Det borde varit formulerat som ett påbud, inte förbud. Sedan står det om hälsa och välmående, vi vet att sex och närhet är viktigt för välmåendet, kan vi då bryskt neka HBTQ personer detta? Är det att värna sin medmänniska? Det måste finnas undantag här. Om någon på eget ansvar och i kärlek (altså med Gud) finner det bäst att ha en sexuell relation med någon av samma kön vem är då vi att döma i detta? Ska vi skuldbelägga människor för deras sexuella läggning? Nej naturligtvis inte. Ändå hävdar jag att äktenskapets form är främst för en man och en kvinna, men det utesluter inte andra kärleksfulla (och då menar jag inte främst sexuella) relationer. Detta manifest tenderar att på denna punkt göra kristenheten en otjänst, hävdar jag. Sedan undrar jag om "alla tidigare definitioner i historien" inte är att ta sig lite vatten över huvudet. Om närhistorien räknas så tror jag inte Sverige var först med detta.
Sista punkten är i det närmaste klockren, jätteviktig punkt som jag gärna skriver under. Även den sista meningen tycker jag var bra, "respektera den klassiska äktenskapssynen", vi kan kräva respekt för men inte kräva exklusivt.
Det blir nog ingen underskrift för min del även om det i stort sett verkar bra, men ett manifest bör man helt instämma i, inte bara nästan. Det är en svårighet med många olika namninsamlingar.

Känsligt kyrkorum

2010-06-24T14:20:00.000+02:00

Kameraövervakning i kyrkorum anses inte vara ok, det är en integritetskänslig miljö, skrivet Kt idag. Det är väl något att vara stolt över? Här i kyrkan tjuvfilmar vi inte folk utan tror gott om oss. En fristad från övervakning är ju jättefint nu när det blir allt vanligare med kameraövervakningar. Får man ens vara i fred hemma numera?
Utrotandet av synden sker inte med mera övervakning utan med mera gudsfruktan, hävdar jag. Många tycks dock tro att övervakning löser brotten i kristendomens (?) namn.

Bröllopsprofet

2010-06-20T15:15:00.000+02:00

Nu har så det stora bröllopet varit. Dagen före, i fredags, var det kraftigt regn och åska över mitt huvud. Som så många andra funderade jag kring hur det ska bli med bröllopet i morgon. Skadad som man är funderade jag också på om Gud har ett budskap i det hela. I GT kan vi hitta massor av naturkatastrofer, kungliga drömmar och annat i samhället som det profeteras kring, som budskap från Gud. Naturligtvis kan händelser kring bröllopet tolkas på en mängd olika sätt beroende på syfte och kontext. T.ex. skulle en royalist kunna tolka det som antingen stöd för monarkin (se hur fint det blev och vilken bra publicitet) eller kritik av monarkin (denna fadäs hände ju för att... för att monarkin ska överleva krävs...). På samma sätt kan det tolkas i kontext av kristen tro (genom Guds Ande skulle man kanske kunna säga, åtminstone i Guds anda). Ett förfärligt oväder skulle då kunna betyda att det är illa i Sverige, dess grava synd misshagar Gud och vi behöver omvända oss från vår synd. Vackert väder skulle kunna betyda ett stöd för monarkin, en av Gud välsignad ordning för ett land, och deras tro är en ledstjärna för Sveriges folk. Jag tror dock inte jag ger mig på något sådant profetiskt tal.
Däremot var det ju lite intressant att jag så nyligen bloggade om ”Störst är kärleken”, ungefär vad Daniel avslutade sitt tal till Victoria med. ”Störst av allt är kärleken" sa han till och med och fick väldiga applåder. Det var fint och jag hoppas han hade åtminstonde en liten syftning på den största kärleken, Gud själv. Men det läta lite som han syftade på deras gemensamma kärlek, och visst, den var kanske störst för dem just då. Även kungahuset lever i spännande tider, blir roligt att få följa dom en bit genom livet och jag tror de kan medföra mycket positivt för Sverige och förhoppningsvis även utamlands. Vi får se vad kyrkan fortsättningsvis får för relation till kungahuset och Sverige i stort, jag ber för dem.

För övrigt är det ju tråkigt hur människor ibland i godhetens namn klampar i klaveret, inte sällan med kristna förtecken.

Jesus dömer ingen

2010-06-18T12:09:00.000+02:00

Bloggade tidigare om ”störst av allt är kärleken”, som är en sanning med modifikation men som ibland åberopas till förmån för sexualliberala värden. Det finns ett annat uttryck som har tendens att användas på liknande sätt. ”Jesus dömer ingen”, också en sanning med modifikation. Det är skillnad på Gud och människor, det är en grundläggande grej i kristen tro. Att tro att man själv, någon människa eller något annat är gud än Gud är del i det som kallas ”ursynden”, att helt enkelt inte tro på Gud (vilket naturligtvis inte är lätt men det är en annan fråga). Samtidigt visar Gud sin samhörighet och vilja till gemenskap med människan genom att själv bli människa genom Jesus och han vill ”bo i vårt hjärta” och vi kan be till honom vilket gör Gud till något mycket nära människans innersta, sitt subjekt. Att Jesus inte dömde äktenskapsbryterskan eller kvinnan vid sykars brunn handlar om hur vi ska vara mot varanadra som människor. Låt den utan synd kasta första stenen, ingen av oss är utan synd och har ingen rätt att döma vår medmänniska. Ta först ut bjälken ur det egna ögat innan du påpekar flisan i din broders öga. Det gör att vi kan tala om normen (lagen) och (försöka) påvisa den men inte döma. Vad den enskilde gör privat är dennes ensak och vi bör lita på varandra att själva ta ansvar för sina handlingar och det bör den enskilde också vara bäst på att själv bedöma. Detta förutsätter omsorg och undervisning, uppfostran kanske man kan säga. Uppenbara brott som handlar om våld o s v visar dock på behovet av polis och rättsväsende. Som vanligt handlar det om balans mellan personligt ansvar och kollektivt ansvar.
Åter till dömandet. Domen är Guds (överlåten till sonen), för han är den ende som kan döma rättvist (och sonen som genomlidit allt vet vad synd och brustenhet är), för endast han är rättfärdig och utan synd. Så Jesus ska vis(s)t döma! Det säger han själv flera gånger, men det blir den slutgiltiga domen vid tidens slut. Så att använda uttrycket ”Jesus dömer ingen” är ingen ursäkt för normlöshet eller bortsuddande av rätt och fel. Däremot är det en uppmaning att vara nådefull och omsorgsfull om sin medmänniska och inse sin egen synd, att det där om rätt och fel inte är så lätt.
”Domen fruktar jag väl stort, eftersom jag illa gjort,
men den trösten jag ej glömmer, att min broder Jesus dömer.”

Alla vill vara en stjärna

2010-06-18T11:57:00.000+02:00

En påtaglig effekt idag (och antagligeni alla tider) är att ”alla” (tja dom som så att säga syns) vill vara med ”där det händer”, ”moderiktig”, ”modern”, helt enkelt inte betraktas som utstött eller en ”loser”. Detta har rätt stora effekter i samhället, inte minst på ekonomins område (ja säg det som inte har med ekonomi att göra). Dessa effekter kan man se i stort och smått, på skolgårdar, på nätet och i organisationer mm. T.ex. börjar facebook betraktas som tråkigt, företag och ”kreti och pleti” börjar använda det och då blir det mindre intressant, mindre ”inne”, inget spännande eller innovativt. Naturligtvis finns det massor av såda exempel och det är olika människor som är ”inne och ute” i olika sammanhang så jag tror inte det generellt finns några konstanta ”utemänniskor”. Detta skapar rörelser i samhället på gott och ont. T.ex. har dessa effekter rätt stor inverkan på att bygga församling. Det är lätt att dessa effekter påverkar även där. När medlemsantalet minskar (av vilken anledning det nu må vara), ekonomin kanske krymper, kyrkan börjar bli sliten eller att det känns allmänt ”motigt”. Detta tar lätt luften ur en gemenskap och det blir ”depression”. Hur motverkar man då detta? Kan en företeelse/organisation fortsätta vara relevant, kämpa sig igenom motigheten och gå vidare? Ja naturligtvis, det har hänt och händer hela tiden. Det finns människor som trivs bäst med att hoppa till något nytt, bygga om, hoppa på ”där det händer”. Men det finns också dom som troget kämpar vidare, som kan finna ett lugn i att stå kvar och inte ständigt jaga nytt. Båda dessa krafter tror jag som sagt är bra och de bör finna en harmoni tilsammans. För att ett projekt ska bli lyckat behövs både visionärer och arbetare, både de som skapar nytt och de som genomför (det finns massor av terorier och begrepp kring detta med ledarskap, gruppdynamik mm och visionär behöver inte stå i motsats till arbetare o s v jag bara drar linjerna för dessa två strategier). Organisationen/församlingen befinner sig bara i olika stadier. I framgången byggs det nytt, anpassas till förutsättningarna och appliceras på situationen (lagar mat och äter). I motgång fokuseras kärnan, kring vad man samlas kring och fördjupas, kanske dax att omstrukturera förutsättningarna/resurserna (dags att diska och köpa nytt). En kristen organisation bör för övrigt inte vara rädd för att faktiskt lägga ner när det inte finns förutsättningar/resurser för organisationen, det finns liv bortom döden. Fröet måste begravas och dö för att växa och ge frukt. Men när det väl satts i jorden måste det kämpa genom skalet och uthärda sol och torka.
"Folk vill ta tillbaka, men vägrar att ge" - sjunger Timbuktu, kanske är lite av känslan i detta. Men varför vill man inte ge? Det är nog kärnfrågan, vad tror vi på?

Är kyrka ett stim?

2010-06-16T13:27:00.000+02:00

STIM är på g. Fortsatt kontroll och avgiftsbeläggning i kyrkorna. EFS är under luppen och ska rapportera in sina musikarrangemang. Enligt enkäten som finns att kolla på efs.nu. kan man utläsa att det kostar minst 251 kr (det var väldans exakt summa) för konsert eller musikgudtjänst med entréavgift (än hur liten avgiften eller samlingen må vara). Eftersom det vanligtvis är gratis i kyrkan kan denna summa generellt skippas, och skulle så vara fallet får man väl justera inträdet efter avgiften. Men det kostar även om det är gratis! 113 kronor kostar det för en gratiskonsert eller gudstjänst. Detta gäller oavsett vilken musik som framförs vad jag kan förstå. Så om jag själv skriver all musik till alla gudstjänster på ett år (vi säger ca 60 st) så skulle det kosta min (fiktiva) lilla församling på 7 pers 6780 kronor. Det blir ca 970 kronor per år och medlem! Rakt ner i STIMs fickor, där viss del går vidare till artister med någon sorts knepigt fördelning. Nu går detta som tur var att undvika genom att inte ha mer än 30 minuter musik i gudstjänsten men visst känns det klåfingrigt och girigt av STIM? Dessutom blir ju effekten att församlingar drar ner på kulturen, mindre musik i kyrkorna altså (för vi har inte råd).
"Redovisning ska ske oavsett om de verk som framförts betraktas som ”fria” eller ”skyddade” av Stim, dvs oavsett om kompositören lever eller varit avliden sedan länge." Men hur är det med CC-licensierade verk då? Remixade verk? Skramblehackade verk? Finns ingen annan musik än "STIM-skyddade" eller musik till sedan länge avlidna? Förresten vad är "sedan länge" numera? Tydligen är det 70 år efter kompositörens, eller för den delen textförfattarens, död! Även musikunderhållning i stil med Cafémusik kostar inget men måste rapporteras. Klart att verkets upphovsperson ska anges vid verket men att rapportera allt och hålla koll på minsta ton är mycket merarbete för en kyrka som i alla tider sugit åt sig kultur och framfört och remixat frimodigt som sig bör (eller?).
För övrigt hänvisar man till CCLI-licens (Christian Copying Licensing International). Allt som kopieras med denna licens måste också rapporteras!
"Dagens licenstagare har inte bara friheten att lagligt kunna använda copyrightskyddat material..." Wow, vilken "frihet" att få använda det man betalat för. Vore det inte större frihet att få använda det man betalat för (eller själv skapat) utan att behöva rapportera och köpa licenser mm? Med CCLI licens kommer min lilla fiktiva församling att få betala "endast" 474 kr. Vill min lilla församling visa video (än hur kort liten snutt) kostar det 792 kr. Dessutom gäller det rätten att mångfaldiga verk som täcks av CCLI (381 producenter), altså inte någon heltäckande licens. Plus då att man behöver tillstånd från STIM att få framföra verken, som vi tidigare sett. Om man inte vet vem som har cypyright på ett verk kan man bli skyldig att betala royalty om det senare klaras upp. Skulle man inte kunna göra lite som det förslag som finns för "orphant works" på EU nivå? Att man fixar en sorts försäkring och "åker man dit" på rättighetsintrång (vad det nu egentligen är) så betalas det av försäkringen.
Summa summarum, om min lilla församling vill framföra en musikgudstjänst en gång i månaden, samt visa texten på bildkanon och visa en liten videosnutt kostar det, 113*12+474+792=2622 kronor. För den summan kan denna lilla skara människor se (privat i min lägenhet) på 104 hela filmer hyrda på ica (det är två filmer i veckan). Fast som förening kan man ju få statliga bidrag för att täcka detta, men vem av oss sju ska rapportera allt? Knappast någon bra timpenning för den lilla föreningen. STIM och CCLI vill altså begränsa utbudet, begränsa kulturkonsumtionen och befrämja små privata samlingar i hemmen i stället för mer offentlig ideell organiserad verksamhet (till förmån för Biografer och konserter kan man anta men de behöver inte vara motsatta varandra, gratis kan vara komplement till kostsamt). Emotivisten säger buu!

Nyspråk

2010-06-15T18:41:00.000+02:00

Så Matt 5:37 handlar om hur Jesus var emot nyspråk? Det var en ny tolkning för min del men borde inte alls vara främmande eller konstigt egentligen. Han som är Sanningen och Ordet värnar naturligtvis sannfärdigt språk och möjlighet till god kommunikation/relation. Nyspråket däremot är närbesläktat med lögnen och hör till ”lögnens fader”.
Jonas Nilsson talar om hur Jesus kan ha olika partitillhörigheter, intressant. Vet inte om han lyckades hålla det så neutralt som jag önskat men ändå visar han på att det inte går att placera in Jesus så lätt i nåt parti och det är absolut inte så att det finns något ”rätt kristet parti”. Jag skulle ju då vilja lägga till fler partier (som Jonas också själv vill). F! ingen är man eller kvinna i himmelen. Piratpartiet Gud har all upphovsrätt och hans Ord är fritt, han vill värna vår integritet.
Hmm, ett problem med Gud som piratparits är att han skulle ju kunna vara den ultimata övervakaren, storebrors storebror liksom. Men eftersom han är den ”perfekta makthavaren” så är det mer en trygghet än ett hot, och han utnyttjar eller skvallrar inte om konfidentiellt material. Han har heller inga straffregister för förlåtna synder. Men visst, inte heller piratpartiet tror jag Gud skulle rösta på. Undrar egentligen vad han tycker om demokrati över huvud taget? God demokrati (med endast Gud som sann auktoritet) tror jag Gud gillar. Men ”majoritetens diktatur” och politik- eller juristspråk som förleder folket och inte frömjar god kommunikation är effekter av dagens demokrati som kanske inte är så bra.

BSOD

2010-06-11T14:39:00.000+02:00

Wow! Körde lite Windows för att se om spelet testament funkade bättre där än i Linux. Efter typ en timmes uppdateringar och tjafs lyckades jag ladda ner spelet och testa det. Men det var inte dagens stora Windowz problem, utan när jag surfade lite dök den helt oförväntat upp, BSOD. Var inte den typ banlyst i Vista? Elak sådan, "dumping memory" och plötslig reboot utan att man han läsa, tyvärr han jag inte ta kort på den, det hade ju varit roligt. Inte så ofta man drabbas av datakrash nuförtiden annars. Lånade förresten en DVD på ica i veckan och den vägrade spela i DVDn, så jag testade i Vista, som inte ens kunde läsa skivan. I ubuntu var det dock inga problem och man kom till menyn direkt (utan att se massa tjafs trailers och annat). Måste ha varit nåt DRM skräp.
Hur var spelet Testament då? Funkade ungefär lika bra i wine för Linux. Spelet har rätt bra upplägg tycker jag, roliga idéer och rätt intressant. Styrningen är tyvärr dålig och det tycks lagga än vilka inställningar man har. Hamnar ett träd eller en klippa i vägen för kameran ställer det till det (tyvärr inte ett ovanligt problem för denna typ av spel). Men testa vet jag!

Diskriminering

2010-06-06T14:12:00.000+02:00

Det blev inte direkt någon "bloggflod", inte lätt att hitta tid för att blogga alla gånger.
Jag har funderat länge på ytterligare ett ämne som jag skulle behöva fördjupa mig i. Det är ämnet diskriminering. Hur definieras det? Enligt wikipedia är det negativ särbehandling av människor på osakliga grunder och som rör en människas identitet, som kön, hudfärg, inkomst, politisk åsikt, religion, övervikt, funktionshinder och ålder.
Så att inte viga samkönade par kan således vara diskriminerande? Det verkar vara en allt mer allmän åsikt. Så genom att erbjuda samkönade par vigsel så har man undgått denna diskriminering? Hur är det med polyamorösa? Eller andra sexuella identiteter?
I Svenska kyrkan finns andra vigningar är vigsel av par, präst- diakon- och biskopsvigningar (förr fanns även vigningar för vårdyrken i vårt samhälle). Är dessa vigningar fria från diskriminering? Jag hävdar att så inte är fallet. En teologstudent kan bli nekad prästvigning, inte på så "handfasta" grunder som kön, hudfärg eller inkomst utan på de mer flyktiga diskrimineringsgrunderna som religiös tillhörighet.
Är det inte så att diskriminering är då någon orättvist särbehandlas? Att en allmän regel inte är diskriminerande även om den utestänger någon? (nu är jag ute på hal is inser jag). Att alla med inkomst måste skatta t.ex. De som inte har inkomst kan inte skatta och kommer på så sätt "undan skatten", för det är inte applicerbart på dom. Det är en allmän regel men som inte kan appliceras på alla. Men en allmän regel kanske ändå kan vara diskriminerande? Att den är så specifik att den uppenbart utestänger någon? Ungefär som när man var barn och någon sa något i stil med, alla med röd tröja får inte vara med i leken, bara för att utestänga någon. Men en norm eller lag måste, per definition, utestänga alla (inte endast vissa) som inte uppfyller normen/lagen. Är då alla lagar som rör en människas identitet diskriminerande? Så att ha progressiv skatt skulle då vara diskriminerande? Jag har för mig att orden tolerans och diskriminering inte finns i bibeln, kanske för att det inte är riktigt så det "bibliska tänkandet" funkar? Måste kolla mer om det.

På tal om särbehandling så vill jag försöka hålla mig utanför mellanösternkonflikten, även om det är lockande att ge sig in i den debatten. Jag önskar alla människors frihet och värdighet, och hur detta ska uppnås i denna känsliga konflikt tror jag är mycket svårt.

Grund lag?

2010-05-26T18:32:00.000+02:00

Jaha, så här i valtider (och innan politikerna går på semester) är det dags för grundlagsändringar. Det är ju smidigt att ta dom innan ett val så kan dom klubbas och träda i kraft efter valet om blocken är överrens. Hoppas kunna länka till någon mer insatt för en kommentar till detta. Vad som lätt står att läsa i dokumentets inledning innebär att EU medlemskapet skrivs in i grundlagen (!), vet inte om jag är särskilt förtjust i det. Sedan står det att det görs språkliga ändringar för att göra lagen könsneutral... jag undra hur det är med hen? Det står också om ”överlåtelse av beslutanderätt till internationella organ” och ändringar i ”regleringen som ska gälla i krig och krigsfara”, undrar just vad det innebär? Vilka internationella organ? Vad innebär ”krigsfara”? Verkar lite diffust. Inte överges inställningen sedan ådalen 1931? Det kan komma att göras ändringar i vallagen (beroende på hur mycket de kommer att behandla denna gång), kanske inte alltför allvarliga ändringar men värt att rapportera om i ”gammelmedia” kan jag tycka. Sedan finns det förstås positiva delar också, som att rättegångar ska ske inom skälig tid t.ex. Men jag har tyvärr mina misstankar om att dessa lagändringar kommer att försvaga den enskilde medborgarens ställning, även om det står så fint om att ändringarna ska stärka individens friheter och rättigheter. Sedan hoppas jag att diskrimineringsskyddet kommer att innebära något positivt. Vi får väl se.

Blogg flod

2010-05-25T16:13:00.000+02:00

Blogg flod
Torkan har släppt :)
Hittade denna blogg och där går att läsa en av de mest intressanta diskutionerna kring äktenskapsfrågan jag hittils hittat, läs gärna och fundera.
Där hittade jag också detta som jag inte kan låta bli att kommentera.
"Barndopet förvränger hela bibeln". Nej det skulle jag inte säga. Barndopet har också stöd i Bibeln, men vi kan kolla på de punkter de framför.
1. Personlig tro. Barndopet är likt ett konto på banken, aktivt men inte i bruk förrän någon tar ut eller sätter in pengar på kontot. Den personliga tron är lika viktig även för en barndöpt, "tron allena", men dopet kan ske på en "ställföreträdande tro" av föräldrarna. När Guds folk utvandrade från egypten lämnade inte föräldrarna barnen på stranden utan tog dom med genom vattnet.
2. Frälsningsupplevelse, är naturligtvis viktigt och fullt påtaglig även med ett barndop. Det kan jag själv intyga från egen erfarenhet.
3. Eget ansvar, ska också betonas. Dessa punkter hör nära samman med punkt ett och jag ser ingen motsättning här. En giltig kritik kan vara att
barndop idag lätt görs utan betänkligheter, det blir likt en billig nåd (Bonhöffer). Om barndopet ska ske är det just på "ställföreträdande tro" och
ett löfte att fostra i kristen tro. Likt nattvarden är starkt förknippad med undervisning så är dopet en engånghandling för detsamma (Matt 28:19-20).
4. Ingen visshet om att våga be om den helige Ande. Åter kopplat till punkt ett.
5. Inget löfte om den Helige Ande. Här blir det lite svårare. Visst utlovas Helig Ande även för barndöpta, det ingår i liturgin och som tidigare konstaterat
är den personliga överlåtelsen viktig för en levande och verksam tro. Löftet kan däremot inte ges hursom i barndopet, det blir mer ett löfte om att Anden ska komma till dig när du vänder dig till Gud i tro. Men här är vi inne på sådant vi inte riktigt kan veta, hur verkar Anden? Anden är likt vinden, blåser vart den vill och vi ser inte varifrån den kommer.
Sedan har vi de härledda punkterna
a. Arvssynden. Det sägs om arvssynden att det är den enda läran som kan praktiskt bevisas. Det vill säga att vi kan se potentialen i alla människor att synda. Arvssyndsläran är också ett sätt att tala om att vi ALLA är syndare och i behov av Guds nåd, vad blev det annars av Jesu gärningar? Men även här finns giltig kritik och mer komplicerade frågor. Hur är det då med barnen, de har väl inte syndat? Nej, kanske inte (åtminstone inte synligt) i deras första år men det brukar komma. Sedan kan vi som föräldrar förstå varför våra barn
gör som dom gör och säga "ja det var kanske fel, men ingen synd, det skedde ju därför att...". Jag tror Gud i sin allsmäktighet ser liknande på människan. Vi kanske inte ser det som synd, men det är det och jag tror Gud har förståelse för de synder vi gör, även om inte vi har det alla gånger.
b. Nöddopet, är ju en lite konstig sak i konsekvens av tidigare ställningstaganden. Helt giltig kritik och jag tror den ståndpunkten inte har varit så lätt att försvara. Vägen till himmelen går ju genom Guds nåd allena. Varken dop eller tro är egentligen avgörande utan allt står i Guds hand, hans är domen. Barn som dör, hinner de döpas, hinner de tro, hinner de få den Helige Ande? Vad som händer med barnen är inte lätt att veta men vi kan förtrösta på att Gud dömer rättvist och han har alla barn (små som stora) i sin hand. Trons avgörande betydelse handlar mycket om trosvisshet och Guds förvandlande kraft i våra liv. Utan tron har vi inga förhoppningar om Guds slutgiltiga räddning och kan inte utföra det uppdrag vi fått av Gud att uppfylla jorden och gå ut och göra alla till lärjungar. Men huruvuda hedningen räddas eller går under kan vi inte veta (Rom 2).
c. Denna punkt verkar lite raljerande och inte helt seriös. Läs gärna om "vi och dom" mentalitet i bloggande och vad det säger om oss i en polemisk diskurs (då gällande politik men jag anser att det har implikationer även på bloggar om tro). Detta har också giltighet på den ilska jag kan förstå att baptister har mot kyrkor som förtryckt baptister. Den polemiken har svårt att läka sår. Likaså bör "klassisk baptism" fundera över vilka klyftor som fördjupas med deras retorik, även om läran kan vara giltig och som de har rätt att kämpa för, och jag vill stödja alla som strävar efter Kristus. Vilken lära som är "slutgiltigt rätt" kan vi inte veta, endast tro. För övrigt skulle jag vilja utmana lite väl självsäker kristna att kolla in landoverbaptist, det kan finnas större problem att tackla än våra egna kristna syskon.

En tanke kring detta är om inte dessa "svallningar" (födsloverkar?) bland samfunden i sverige är ett sätt att på lång sikt arbeta med teologiska frågor? T.ex. försoningsläran, en fråga man sällan ser diskuterad idag. Denna fråga splittrade samfund men genom historien har den fortsatt bearbetats, samtalats om och forskats i och gett en ökad förståelse för de olika ståndpunkterna. Jag tror "historien" (d.v.s. Gud) kommer att döma dessa frågor som inte avgörs på ett enkelt kyrkomöte, som vi sett. Men vi får frimodigt forstätta verka för Guds rike i den fålla vi (av olika orsaker) tillhör.

Sen en liten kommentar (för att bli rekordpost) om "frihet inom ramar". Ja det verkar sunt att varje församling (ja varje kristen) är helt självbestämmande utifrån ramen att hålla sig till Guds ord. Problemet är då att vi syndare inte tycks kunna hålla oss till Guds ord. Tolkningarna går isär och vi tycks inte veta om vi håller oss "inom ramen". Endast tron försäkrar oss därom och på den är det svårt att bygga samfund (jag ser altså en skillnad i Guds kyrka, kristi kropp, och våra mänskliga samfund som försöker främja Guds kyrka). Vi (i kraft av Guds nåd) måste bygga samfund med brustna människor (teologer är människor inte sant?), likt Gud bygger sin kyrka av brustna lerkärl. Den "sanna kyrkan" kan vi inte "rama in", det är Guds dom och i Guds händer endast, sedan får vi göra så gott vi kan efter egen tro och eget samvete, sträva efter Kristus.
Alternativet är att tydliggöra denna "ram" (som vi sätter upp för vårt samfund). Detta är naturligtvis inget nytt, det har olika samfund (ja olika delar av Gudsfolket i alla tider) hållt på med, men vart hamnar vi då? Hur verkar frihet och ansvar? Förtrycker vi oss själva med ramar som inte Gud föreskriver? Jag tror att ett för intesivt och "samvetsgrannt" staketbygge sår split och föder osämja och splittring. Frimodighet och förlåtelse verkar i Guds rike. Jag tror att de samvetsgranna behövs mitt bland de frihetssträvande, för att profetiskt varna och hjälpa, och de frihetssträvande behövs för att vi inte ska förtryckas av våra egna lagiska ok utan leva i evangeliets glädje. Vi är en kropp tillsammans (vilket har en unik möjlighet nu via Internet)!
Mina ord här om dess två "grupper" är inte vidare bra, jag vet, men jag försöker beskriva något här. Dessutom är det ofta så att jag kan verka i båda grupperna, i vissa sammanhang blir jag varnande och kämpar för att hålla lagen i trohet till Kristus, kämpa mot det onda, helgelse. I andra sammanhang är jag förlåtande och visar på befrielsen i evengeliet, också i trohet till Kristus, att inte döma min medmänniska och inse min egen synd. Det är den dubbelhet vi har i Guds Ord, som skapar ett "spänningsfält" som leder oss mot frälsningen, lag och evangelium.
En viktig punkt framförs som jag vill instämma i. Förr var "vi" (tja vilka pratar jag om egentligen?) de som kallades Läsare, den smala vägens folk. Där tror jag vi har något viktigt. Att åter blir "läsare" (lyssnare? Hör du som har öron!), att faktisk vara förtrogen med skriften, idissla Guds Ord, se vad som står där, möta den Helige. Den är mitt hopp och min bön.

För övrigt är denna motion ett bra uttryck för vad vi som kyrka också borde kunna stå upp för, i relation till denna och tidigare bloggposter i äktenskapsfrågan.

Störst är kärleken

2010-05-19T21:11:00.000+02:00

Om utställningen "Störst är kärleken" sägs det i Kt att "den pekar med Korintierbrevets ord på vad vigseln handlar om". Då antar jag att Gunilla Leffler menar första Korinthierbrevet, det är två Korinthierbrev i nya testamentet. I det brevet finns det ett kapitel, kapitel 7, som handlar om äktenskap. Där står det i de första verserna att "Det är bäst för en man att inte alls röra någon kvinna. Men med tanke på all den otukt som finns skall mannen leva med sin hustru och kvinnan med sin man". Så enligt detta brev är det klart att vi helst inte ska gifta oss alls (för visst handlar det om äktenskap då Bibel2000 rubricerar det så?). Och ska vi gifta oss är det med en av det andra könet, eller? Det kanske är en bra uppmaning på utställningen? Särdeles billigt är det ju också att inte gifta sig alls.
"Störst är kärleken", är troligen syftande på 1Kor 13:13 men det är inte ett direkt citat, utan där står "Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störts av dem är kärleken" (min kursivering). Detta handlar om nådegåvorna och den så viktiga "grundtonen" av kärlek som bör råda i allt, tillsammans med tron och hoppet. Kärlek är alltså inte något specifikt om äktenskap utan om vår tro och vårt hopp. Kärleken är vi uppmanade att ha till alla människor och den får vi av Gud, som är kärlek, uppenbarad av Kristus (se dubbla kärleksbudet, Matt 22:37-39).

För övrigt vill jag uppmärksamma denna nyhet. Fantastiskt modigt och ett intressant ställningstagande, längtar till #spectrial2 i höst, och kanske andra rättsliga utspel?

Vad innebär besluten?

2010-05-18T08:37:00.000+02:00

På sändarens hemsida pågår en intensiv debatt under rubriken Missionskyrkan ger ingen rekommendation till församlingarna. Där samtalas det om vad besluten innebär. Innebär det att SMK har vidgat äktenskapsbegreppet till att innefatta par av samma kön? Eller är äktenskapsbegreppet inom SMK fortfarande mellan en man och en kvinna men församlingarnas autonomi understryks? Dock att ingen rekommendation eller tvingande skrivning finns? Församlingar får viga par av samma kön om de tar det beslutet (från och med idag?). Det kommer säkert en förtydligande artikel i Sändaren så småningom.
Det ska också bli spännande att läsa remissen (om GF) när den kommer till vår församling. Ett stort beslut är fattat, nå går vi vidare med det beslutet och arbetet med GF (gemensam framtid, eller vad det nu ska heta).

Så var besluten fattade

2010-05-15T18:01:00.000+02:00

Så var besluten fattade. Vet inte riktigt om jag hann med eller förstått det hela men som jag förstod så är SMKs hållning att äktenskapet är för en man och en kvinna (eller kom det med? Det kan ju uppfattas som en rekommendation?) men ger ingen rekommendation till församlingarna som själva beslutar hur de gör i fråga. SMK behåller också vigselrätten, tillsvidare med lyhördhet för SKR.
EFK har tidigare ställt sig för ett bevarat äktenskap och är djärva och frånsäger sig vigselrätten. Baptisterna låter församlingarna besluta helt själva, inte förvånande.
Skulle gärna vilja veta mer om EFS årsmöte, har inte kunnat följa det mötet så noga, får läsa om det senare. Metodisterna vet jag heller inte något om i nuläget.
Det var spännande och nu får vi gå in i ett nytt verksamhetsår med dessa beslut.

Säpo bryter lagen

2010-05-15T12:45:00.000+02:00

Jag kan inte säga det bättre än hur det sägs av många i bloggosfären. Jag länkar till några. Kan inte staten Sverige styras bättre har vi stora problem.
satmaran
HAX
Opassande

Utmanad

2010-05-13T10:40:00.001+02:00

Titta in och kolla på kyrkokonferensen Utmanad!
Mission, Baptist och Metodist årsmöte på samma tid, samma plats... olika stream kanaler =)

Att lämna Svenska kyrkan

2010-05-12T21:50:00.000+02:00

Torbjörn Lindahl förespråkar att inte lämna Svenska Kyrkan, även om man så att säga inte längre känner att man ryms inom Svenska Kyrkan.
Torbjörn nämner missionsprovinsen och då jag anser att kvinnliga präster är helt ok så är knappast det en möjlighet. Samhället fungerar inte längre på det sättet att kvinnor inte får vittna eller inte får uttala sig utan mannens godkännande. Kvinnor har idag en mycket mer jämställd situation och det är gott (om än det finns mera att göra) då det i skapelsen inte finns någon rangordning mellan könen (och även Paulus betonar det ömsesidiga ansvaret för varandra). I himlen ska det också vara jämställt mellan könen (ja inga kön alls verkar det som). Kvinnor har i alla tider profeterat och de får profetera (även om Paulus tycker att de ska tiga i vissa situationer) i församlingen, som jag läser det. Det finns även mycket goda exempel på kvinnliga präster och man kan fråga sig vad kyrkan skulle varit utan dom (hävdar jag Torbjörn till trots). Men visst borde även denna inställning kunna respekteras, frågan är hur den lever ”sida vid sida” med den motsatta uppfattningen. I en missionskyrklig hållning bör en kvinnoprästmotståndare kunna arbeta med kvinnliga präster även om de inte skulle prästviga kvinnliga präster (ordinera pastorer då förstås). Mer om detta en annan gång.
Jag håller med Torbjörn att man bör finna en kyrka att engagera sig i med alla kyrkans kännetecken. Det hävdar jag att Missionskyrkan har. 1 Guds ord predikas 2 Dopet förvaltas (ett dop, två dopsätt) 3 Nattvarden förvaltas 4 Avlösningen finns där 5 Ämbetet finns där också även om det ser lite annorlunda ut och det är av ”lågkyrklig karaktär” och betonar det allmänna prästadömet 6 Bönen, lovsången och gudstjänsten finns i högsta grad där och 7 martyriet vet jag väl inte så mycket om men tror väl ändå att det finns där (kanske Missionskyrkans svaghet just genom detta att helgelsetraditionen inte betonas så mycket, där finns något att jobba med och jag tror det finns krafter som vill göra det också). Att denna väckelsetradition skulle vara ”torftig” håller jag inte med om. Den är tillräckligt levande för att förkunna och leva i Kristus.
Torbjörn tar så upp 3 punkter för att stanna kvar. Första handlar om att ”bekämpa synden” i sitt sammanhang och inte fly. Jag håller med att man ska sträva efter att ”bekämpa synden i sina egna lemmar”, men det ser jag som en kamp i ett vidare sammanhang. Jag undviker inte världen utan lever i den och hoppas jag kan leva ännu närmare både Kristus och världen inom Missionskyrkan (kanske inte då att det skulle vara ett ”bättre” samfund utan ett samfund som fungerar bättre med mig, eller hur man ska uttrycka det). Det är inte så att det skulle saknas ”syndakamp” i Missionskyrkan och den individuella syndakampen kan bli påtagligare med det ökade personliga ansvaret för sin tro. Punkt två handlar om att påverka inom sitt samfund, t.ex. kyrkovalet. Åter helt rätt av Torbjörn men åter ser jag detta i ett vidare perspektiv. Jag kanske inte påverkar SvK inifrån men via det vardagliga lokala arbetet och samarbetskontakter tror jag ändå att SvK påverkas av den omgivande kristna miljön. Punkt tre är nog den svåraste för mig. Att ekonomin drabbar ”markarbetet” som ofta är så lika i olika samfund och som når så många människor. Ofta ett gott arbete och med människor som givit sitt liv för att tjäna i kyrkan. Det är klart att det svider att inte kunna ha en organisatorisk gemenskap med kristna bröder och systrar, men jag hoppas ändå på en andlig gemenskap i Kristus. Waldenström ville aldrig ett nytt samfund och Missionskyrkan strävar fortfarande med drömmen om enhet. Den ekonomiska ”sparken” kan ta fel, visst är det så, men för mig är det ingen ”spark” jag vill utdela utan få mina pengar och mina resurser att verka i mitt sammanhang, även om andra sammanhang också är bra. Det kanske låter själviskt men trots allt har jag ansvar över vad jag gör, min tid och mina pengar. I vilket fall måste SvK betänka sin identitet, rannsaka sig och uthålligt bestå prövningen (vilka som nu uppfattar det som en prövning?) Är jag del i denna prövning hävdar jag att det inte främst är jag som prövar utan Gud som prövar de sina. Jag står heller inte utan prövning i det jag nu genomgår och jag har full respekt för de som står kvar i SvK.

Flyttad blogg

2010-05-11T10:33:00.000+02:00

Äntligen flyttat bloggen. Det blev drygt, gjorde det för hand till sist. Fick inga flyttscript att funka.
Skutan, med first class, är ett gammalt program som Missionskyrkan använder sig av. Nu börjar det krångla och supporten är inte så glad på att böka med det heller då nya program seglet förbi för länge sedan. Problemet är bara att massor av adresser och dokument finns på skutan som då måste flyttas över för hand, ett väldigt jobbigt jobb. Men nån gång måste det göras, städa vinden liksom.
Blev det för sekulärt och vardagligt? Tja har du städat din vind, i pallet (huvudet)? Har du reflekterat dina barndomsminnen och skoltiden? Är du städad och klar inför dagen som kommer? Carpe Diem, kan behöva lite förberedelser. Att vara i nuet är lättare om man är klar med dået. (Det får blir dagens djupheter)

Andreaskyrkans beslut

2010-05-11T10:32:00.004+02:00

Jag har hela förra veckan funderat på att skriva något om beslutet som togs i Andreaskyrkan förra söndagen, det är klart känsligt. Det finns en liten artikel om det på sändarens hemsida, med många starka kommentarer.

Jag arbetar som sagt i Andreaskyrkan och jag har för närvarande inställningen att inte viga samkönade par. Självbestämmandet på församlingsnivå anser jag vara vikigt och det gäller även på individnivå, för alla i församlingen inklusive pastor. Och som kommentar på hur vi då hanterar pastorstjänsten ser jag det som så att om en pastor byter tjänst får naturligtvis församlingen (samfundet) avgöra pastorns lämplighet för tjänsten utefter de kriterier församlingen finner lämpligt. Om pastorn anses lämplig bör denne också hålla sig till den ordning som är gällande i församlingen. Om pastorn inte kan förlika sig med det bör denne inte vilja ha tjänsten. Som kommentar på medlemskap så har homosexualitet eller hur/om man väljer att gifta sig inte någon som helst betydelse för medlemskapet i församlingen. Synen på homosexualitet och synen på äktenskapet kan för övrigt betraktas som två skilda frågor. Hur vi tolkar Bibeln är olika, sånt är läget ("kom ketchup så går vi", för att citera Gardell), vilket vi måste respektera och förhålla oss till.
Missionen (att sprida budskapet om Jesus) kan vara kvantitativ/yttre och kvalitativ/inre, vi får brottas med Bibeln både inom och utanför kyrkans väggar, både inom och utom våra egna väggar. Bibelargumentationen har lämpligen sin plats, sin tid och sina former i denna mission. Att underordna sig demokratiska beslut är också en del i ett demokratiskt uppbyggt samfund. Beslutet togs med stor majoritet och beslutet bemötte minoriteterna så gott det gick. Det fanns fina möten meningsmotståndare emellan förra söndagen.

Hur kan jag då jobba kvar här? Jo för här vill man vara Jesus nära och här finns man mitt i staden, där vi behövs. Här kunde församlingen sagt att ingen som inte tror som majoriteten får vara kvar, men man visade på respekt och tillmötesgående. I princip ser jag min situation lite som EFS inom SvK, att stannar kvar så länge vi (här ett rätt intressant "vi", vi som i enhet inte enighet) får förkunna evangelium och viga man och kvinna (och naturligtvis samtidigt respektera att kyrkan används till vigslar för par av samma kön). I vår kyrka finns en målning med Petrus, Andreas och Jesus. Andreas tar människor till Jesus, på samma sätt kan vi pastorer se vårt uppdrag, att föra människor till Jesus. När Jesus kallade sina lärjungar sa han "följ mig" inte "hur tror ni?"

Accelerationsteorin

2010-05-11T10:32:00.003+02:00

Accelerationsteorin var intressant. Ger hopp för oss lite mer långsamma och kontemplativa. Jag ser målet som mycket långt fram. Och i kyrkans värld är tidsperspektivet i regel mycket långa. Jag tror det var någon ortodox patriark som sagt att de brukar ge kristna rörelser/organisationer ca 500 år på sig innan de uttalar sig om deras "äkthet". Jag tror Gud har ett rätt stort perspektiv också. Har han kommit upp i "maxfart" ca år 0? och nu spurtar i rask takt mot målet? Eller är han fortfarande i accelerationsfasen? Fast jag vet inte om Gud egentligen har så bråttom, det är väl mest hans motståndare som har det ;) Men på det teologiska planet är det lite svårt att definiera hastighet. Markkontakt, kraft och målinriktning, värt att tänka vidare på.

Bloggtorka

2010-05-11T10:32:00.001+02:00

Minst sagt bloggtorka. Inte för att det inte funnits något att blogga om men ibland förändras livet och tar upp tiden. Jag har ju börjat jobba i Andreaskyrkan. Det är trevligt, mycket bra och givande, läs gärna mitt lilla blogginlägg där.
Har försökt flytta denna blogg utan resultat, Windows live är inte så lätt att brottas med. Ska se om jag får till det framöver.
Kt har varit måttligt intressant senaste tiden, Budbäraren kom däremot idag med ett späckat nummer som verkar mycket bra. Ska läsa så fort jag satt mig på tunnelbanan (konstigt det där att man blivit Stockholmare, eller ja Huddingebo egentligen).

EFSstyrelsens svar

2010-05-11T10:31:00.003+02:00

Så har då EFS styrelsen svarat på det öppna brevet. Svaret blev väl ungefär som jag väntat mig, i linje med vad som tidigare sagts, att så länge vi kan och får förkunna evangelium (och viga man och kvinna) i kyrkan har EFS ett vidare uppdrag inom SvK. Att EFS präster har väjningsrätt och inte är något eget prästämbete (utan samma som SvKs präster) är väl egentligen ingen nyhet?
För övrigt tycker jag Bengt svarade mig gott. Visst har han rätt i att opinionbildningen kring frågan skulle varit före beslutet och inte efter.
Även fast jag tycker dessa frågor är intressanta och viktiga hoppas jag inte att den "vanliga tron" och bibelläsningen störs av samfunds och föreningars brottningar kring formerna, utan att dessa brottningar så småningom blir till ett befrämjande av tron.

Vidare debatt

2010-05-11T10:31:00.001+02:00

Ska till Norrland ett tag och andas luften =)
Äktenskapsfrågan är som sagt inte över än och på Budbärarens hemsida har "Begis" gjort ett nytt uttalande, i anknytning till brevet till styrelsen.
Sedan finns det underlag för gemensam framtid (eller samfundkyrkan?) på Missionskyrkans hemsida och möjligen även material i äktenskapsfrågan som jag gärna vill kolla mer på...

Apologeter

2010-05-11T10:30:00.002+02:00

Kristen apologetik (till trons försvar) är veckans tema för mig. Senaste Kt hade endast en insändare som stack ut för mig. Var är kyrkan i debatten? Kyrkans (kyrkors) olika ledare förväntar även jag mig att de ska försvara kristen tro offentligt till stöd för dess medlemmar/sympatisörer. Andreas Holmberg fortsätter dock sin apologetik, läs gärna hans senaste brottningar med 4Mos. Kolla gärna John Lennox också.

Kristendomskritiken stormar

2010-05-11T10:30:00.001+02:00

I tider av Jonas Gardell och Christer Sturmark blåser en stark vind av kristendomskritik över landet. Vad bliver det av detta månne? (skojsigt med gamla uttryck)
Jag stötte på ett nytt fynd i bloggrymden. Caspian Rehbinders blogg. Om jag ska bemöta allt jag tycker är fel på Internet kommer jag få ett omöjligt uppdrag förstås och därför får jag prioritera min tid. Men nu råkar jag ha lite tid och kan bara inte låta bli att kommentera lite av Rehbinders inlägg som bemöter Tuve Skånberg.
Bud 1 Kyrkan representerar Gud och är alltså inte detsamma som Gud. Det går i sig självt emot första budet att betrakta kyrkan som Gud. Kyrkan ska ifrågasättas, det är gott att ha omsorg om varandra och hjälpa varandra. Det gör man bland annat genom att brottas med teologiska frågor, men kanske bäst med praktiska ting. Gud som enda auktoritet innebär också frihet gentemot andra människor. Jag tolkar det som ett brytande av maktstrukturer snarare än uppehållande (frånsett Gud som jag ser som naturlagarnas ursprung och bör/skall vara en auktoritet, likt vetenskapens respekt för det studerade).
Bud 2 Budet handlar inte direkt om användandet av namnet som ett ord, eller i en vanlig mening, utan om dess innebörd. Det handlar om löften. Att inte svära vid Gud, för vi kan inte vara säkra på att hålla våra löften än om vi försöker. Främst handlar det om Guds eget löfte, att rädda oss som litar till honom vad som än händer (än bortom döden). Det står i Bibeln att han svär vid sig själv (universums grundpelare, ursprung), för vad kan vara större än det? (tänkte inte komma in på universum och big bang grejen här, som för övrigt berör vidskeplighetsgrejen. Gud behöver inte handla om vidskeplighet, även om det tyvärr ofta är förknippat).
Bud 3 Luther är inte Jesus och han är "barn av sin tid". Katekesen behöver vi inte ta allt för hårt på även om den försöker lägga ut Guds ord på bästa sätt. Predikan var alltid på vilodagen och är en sorts reflektion över veckan och kraft inför kommande vecka, likt Gud vilade på sjunde dagen (får åter igen lämna ämnet skapelse).
Bud 4 Gud skapade människan som i sin tur för människosläktet vidare genom generationerna (övervakat av Gud skulle jag säga). Att hedra sina föräldrar är därigenom att ära Gud. Men sina föräldrar är fortfarande människor och är syndiga (bryter mot buden). De ska hedras vilket inte alltid är detsamma som lydas. Att inte lyda sina föräldrar eller att till och med tillrättavisa dom kan vara till större heder än att låta ett fel fortgå (alltså lyda Gud mer än människor).
Bud 5 Märklig inställning att tro att det enda som skulle hindra en kristen att döda är Guds bud, som om kristna alltid skulle vilja döda. Nej det handlar om att inte döda även om man tror att det vore rätt, när någon gjort en sådan orätt att man drivs av hämdlystnad. Då ska man ändå lyda Gud och inte döda. Även detta bud går tillbaka på det första (och skapelsen). Dödar vi säger vi i princip att "Gud, din skapelse var inte bra, jag tar bort den". I tider av upphovsrättsfrågor kan man säga att Gud har upphovsrätten till hela universum, han har rätt att göra vad han vill med den, och vi kan "kränka" den. Sedan är det ju intressant det där med "vilken ideologi har dödat flest". Det är stor skillnad mellan liberalism och kristendom både i tiden den har funnits och antal människor det har omfattat. Dessutom kan en ideologi vara ett sätt att gruppera människor kring en konflikt som inte har med ideologin att göra.
Bud 6 Här förstår jag att Rehbinder är förvirrad, om man sätter likhetstecken mellan kärlek och sex. Kärlek är så mycket mer (se tidigare postning). Dessutom är Luther 1500-tal! Alltså ännu äldre än Rehbinder tycks tro, värt att betänka.
Bud 7 Rehbinder kritiserar påståendet att kristen etik är överlägsen annan etik. Där tror jag han har rätt. Kristen etik är varken unik eller överlägsen. Grejen som jag ser det är att kristen tro har en unik förmåga att få det att angå mig och min existens, och att knyta ihop det med andra människor och hela världen. Sedan har han en felaktig förståelse av ordet frukta (liksom Jonas Gardell). Fruktan är inte detsamma som "rädd för", utan handlar mer om tillit och beroende.Från och med bud 4 och framåt börjar det mer och mer handla om förhållandet mellan oss människor (ur grunden från förhållandet till Gud). Att stjäla handlar egentligen inte så mycket om äganderätt. All äganderätt har ytterst Gud. Det handlar mer om alla människors lika värde och respekt för varandras behov. Egentligen en sorts vidareutveckling av bud 5. Stjäl vi en människas mat eller husrum så skadar vi henne.
Bud 8 Åter vandrar Luther iväg lite från ämnet. Men människor är kapabla till mycket ont, därför tänker vi inte så ofta väl om människor (det är möjligt att vi i Sveriges trygga land gör det men annat är det i länder med krig och svårigheter). Här är utmaningen (likt 5:e budet) att inte följa sina onda tankar och drivkrafter utan försöka tänka väl om människor. Men främst handlar budet om att inte ljuga (som kan skada människor). Men likt bud 7 tror jag människor ibland måste bryta mot budet för att rädda liv (stjäla mat för att överleva, ljuga om en jagads gömställe m.m.).
Bud 9 Inga kommentarer av substans från Rehbinder. Men här är det tydligt att lagen inte bara handlar om handlingar utan även tankar och känslor (som Jesus visar när han skärper lagen). Plötsligt blir det också rätt tydligt att vi inte kan hålla lagen, även om vi försöker. Moral är inte lätt, försök med Christers moraltest t.ex. Försök också med att hålla Sveriges lag (har du läst boken?).
Bud 10 Huruvida detta bud egentligen hör ihop med 9:e budet kan man tvista om, men de hör mycket nära samman. Det var en liten "avbildningstvist" som gjorde att det budet (typ andra budet) så satt säga "inte kom med" i Luthers uppräkning.
Men observera att detta är buden som Mose fick och egentligen mer aktuellt för judarna (åtminstone på den tiden). Det viktigaste i den kristna tron är att dessa bud visserligen gäller oss (i den mån det talar om Gud och pekar på synden) men att vi genom Jesus är befriade från lagens krav och får stå rättfärdiga trots att vi gör fel. Detta inte som en "säkerhet" för att göra fel, det kallas att synda på nåden och då står vi åter under lagen. Jonas Gardell tycks använda den tekniken, att "synda på" vi får ju ändå förlåtelse. Då tar man inte syndens (dödliga) konsekvenser på allvar.

Luthers lilla avslutning har nog varit mycket av grunden till att ordet frukta varit så förknippat med att vara rädd för. Vidare ser jag inte att ge straff för ett fel skulle vara konstigt eller ovanligt. Det gäller i de flesta länder vad jag vet. I Bibeln står det att det egentligen endast är Gud som har rätt att straffa, för vi människor kan inte avgöra vad som är rätt och fel och kan ännu mindre ge ett riktigt straff. För den som inte tror Gud finns innebär det således att ingen borde straffa dom (förutom Gud själv då om han nu finns). Så varför bråka om Guds straff om man inte tror? (För att "hjälpa" oss troende ur "illusionen" möjligen).
Att straffa i flera led tycker jag visar lite på den fysiologiska aspekten av Guds lagar. Sjukdomar sågs som synd förr (en sorts "naturens synd") och de vet vi kan vara ärftliga. Ett sådant straff kan tyckas orättvist (varför ska jag ärva denna farliga sjukdom?), men så funkar världen i all dess orättfärdighet, det är dess tillstånd och inte mycket vi kan göra något åt (men vi tror på någon som kan göra något åt det!).
Sedan tänker jag inte försvara denna Tuve Skånberg, det får han göra själv (eftersom han vet hur han tänker, inte eftersom jag inte bryr mig om honom).
Jag tänker heller inte försvara varken korståg eller kolonisation, mycket dumt har gjorts i alla möjliga konstiga namn (där kom jag undan lite väl lättvindigt kanske men det är ett annat ämne).
Som redogörelsen kring buden ovan tror jag (tvärt emot Rehbinder) att en tro på Gud är nödvändig (åtminstone behjälplig) i att "behålla frihetliga värden, mänskliga rättigheter, och ett väl fungerande samhälle".

Uppmuntra en frimodig Tro!

(Knepigt hur han sågar 10 Guds bud men i övrigt på sin blogg förespråkar ungefär en liknande etik. T.ex. 6:e budet sågar han men artikeln innan förespråkar han hårdare undervisning för FN soldater och att se till att de "håller sig i skinnet". Sågar han 10 Guds bud sågar han mycket annan etik i värlen också, som inte kristendomen har monopol på, som Sturmark brukar säga.)

Lubuntu

2010-05-11T10:29:00.006+02:00

Jag har nu bytt till Lubuntu Lucid Lunx, 10.04! Lubuntu är ett GNU/Linux Operativsystem (OS), som är ett derivat av Ubuntu (som i sin tur bygger på Debian). Lubuntu är en resurssnålare och enklare (som i fattig inte mindre komplex) variant av Ubuntu som bygger på fönsterhanteraren LXDE. GNU/Linux har ju den fantastiska egenskapen att vara modulärt, att kunna bygga ihop operativsystemets olika delar av olika självständiga delar. Vad som ingår i OSet är lite flytande, en Linux kärna är grunden och sedan byggs det på med ett "desktop" och olika applikationer (program). Lubuntu har valt resurssnåla delar och använder i min installation endast ca 150 Mb minne och tar ca 18 sekunder att boota (starta upp). Jag använder det både på Stationära och bärbara datorn. Den använder sig av webläsaren Chromium, som är mycket snabb och bra om man brukar ha flera flikar öppna. Lubuntu är rätt snyggt och enkelt då det i mycket liknar XP (som dom flesta är vana vid). Jag har lagt till OpenOffice (som ingår i Ubuntu men inte i Lubuntu p.g.a. att OpenOffice är lite mer krävande), GIMP och fixat stöd för flash. Så nu kan jag göra allt jag vill på en dator. Lubuntu är endast i Alpha 3 ännu, det släpps "på riktigt" i slutet av april, så det har lite buggar men funkar bra för det mesta. Det är lätt att installera och kan installeras bredvid en Windows installation (men var försiktig! Att greja med partiotioner på diskar är inte helt riskfritt, så håll tungan rätt i mun), så make the move!

Borg

2010-05-11T10:29:00.005+02:00

Dop och kränkning ännu hett i debatten i dagens Kt. Hammarstén fortsätter problematisera dopet, intressant.

"Handskakningsfallet" fotsatt problematiskt. Konkret kring dagens problem med kränkningar. Gjorde DO rätt eller fel?

Annika Borg (Borg en sorts stålhätta? =) vill själv använda sig av "kränktvapnet" och lägger på ett feministiskt perspektiv. Hon känner sig kränkt (eller tänker åtminstone säga att hon känner sig så) om män inte tar henne i handen eller om hon möter religösa uttryck i det offentliga rummet. Men vad är religion? Vad gör att ett sekulärt (vad det nu är) samhälle är ok med dess normer och inte ett religöst? Blandas inte religion, etik och kultur ihop? Som Broqvist skriver, varför är det ok att ta en kvinna i handen och inte på rumpan? Var går gränsen och vem sätter den? Borg hänvisar till EU konventionen men vad står det i FN konventionen?

Om vi ska se till Jesus så verkar han peka på att det inte är lagen (normen) som egentligen är grejen (även om det hjälper oss att peka på problemet) utan vårt hjärta. Om jag vidrör en kvinna vad är då syftet med det och vad är dess konsekvens? Vad är mitt hjärtas uppsåt? Detta kompliceras ju ytterligare med HBT prespektiv, varför skulle just könet vara en markör? Om en kvinna går i burka är det för att dölja något eller för att freda något? Att bli osynlig eller vara synlig (altså uppmärksamma sin religion t.ex.)? Jag tror då inte att detta är något det egentligen går att lagstifta om (då det är lag i sig som är problemet) och inte heller tvingas fram (som t.ex. kvinnoprästfrågan). Fortsatt debatt lär det bli, och det behövs.

Sedan var det intressant om kultur av Johan Unger. Budskap skapar kultur, sa han. Mycket intressant, då gäller det ju att vara tydlig med sitt budskap då! Dessutom tycker jag kyrkans styrka vad det gäller kultur att det varit öppen och fri att delta i och sprida, göra om och kopiera (tja, protektionism har ju förstås varit stark inom kyrkan också). Jag önskar att den kristna kulturen (vad det nu är) ska vara fri och öppen, ett kaotiskt skapande ur ett tydligt budskap!

Till sist (långt detta) så var Sturmarks senaste utspel i SvD kanske inte så lysande. Men han hade väl ändå en poäng i att det är skillnad på kristen kultur och kristen tro? Religionskunskapen i skolan ska lära om religion inte i religion. Sedan är det viktigt med kyrkans betydelse för Sverige i historieundervisningen och andra ämnen.

Ny budis

2010-05-11T10:29:00.003+02:00

Äntligen nya Budbäraren, som tydligen fastnat i vintervädret. Till min besvikelse läser jag att EFS-styrelsens svar på de 14 prästernas artikel i förra Budis ska förberedas till ett styrelsemöte i mars, och sedan antagligen bearbetas och tryckas i senare nummer... EFS styrelsen verkar ta det på allvar i alla fall, men i dagens madiaström flyter dom långsamt tycker jag, nåja jag får ha tålamod, lugnt och metodiskt brukar ju vara min grej.
Sedan blev tydligen Per Frostensson inte så glad på Norlanders bemötande av honom i förra Budis, och jag som tyckte Norlander var saklig och bra i sitt bemötande. Är vi så olika att tolka text eller att ta kritik, var Per otydlig eller var det en missuppfattning av vad han menade? Hur menar han då med lag och evangelium egentligen? Han nämner att den tolkningsnyckel han fått från J-lund har han vårdat, reviderat, filat och tillämpat. Statisk upprepning öppnar inga dörrar, skriver han. Jag tänker att dörren till himmelen har ett lås och Jesus har gett oss nyckeln (observera, Jesus inte J-lund även om jag hoppas att dom känner varandra väl). Reviderar vi nyckeln kommer vi inte in. Jag håller inte med Per och han verkar skruva upp tonläget...

Vad är kärlek?

2010-05-11T10:29:00.001+02:00

En viktig men ack så svår fråga. I äktenskapsdebatten, som ännu inte är över, är den en fråga att betänka. Jag har tidigare också varit inne på detta, att vi människor tycks ha svårt för att förstå vad kärlek och sanning är. Av ren nyfikenhet gjorde jag en enkel sökning på frågan och tittade på de fyra första träffarna.
Först förklarar vårdguiden fenomenet kärlek. En förklaring som jag tror är ganska "allmänsvensk" och som talar mycket om kärlek som känsla och förälskelse. Det är en definition jag tycker är olycklig i sammanhanget (om äktenskap), kanske är det en vardaglig mening av ordet men en djupare mening finns.
Nästa träff var Laitman, kabbala skola. Han talar om kärlek som en strävan efter att uppfylla den andres behov. Men dessa behov vet vi att de inte alltid är så goda, och jag tror "sann kärlek" alltid är god, dessutom tror jag (vilket naturligtvis ger en särskild utgångspunkt i mitt lilla studium) att "Jesus är svaret". Kanske kan man ändå säga att Jesus uppfyllde vårat innersta behov, av gemenskap, trygghet, liv os.v.
Tredje träffen var Beas blogg. Väldigt bra svarat och mycket olika frågor svara hon på. Hon talar om kärlek som dubbelsidig (relation) och ett accepterande av den andres dåliga och bra sidor. En mer praktisk, relationell kärlek, en uppoffrande kärlek. Detta tycker jag i stort går ihop med Jesu budskap och gör ordet kärlek konkret.
Fjärde träffen var SvKs QA. Där svara en präst ungefär som jag föreställt mig, att Jesus visar vad som är kärlek och att Guds kärlek är fullkomlig. Inte något konkret svar men förankrar i Gud och Bibeln.
(några platser ner kom det "kristna svaret", christian answers.)
Mer studier önskas i ämnet, detta mest en sorts länksamling för att börja fundera.

Den farliga friheten

2010-05-11T10:28:00.004+02:00

Att använda Open scource är tydligen brottsligt i USAs ögon, den hotar tydligen det kapitalistiska systemet. Att inte censurera nätet börjar tydligen också uppfattas som brottsligt i Sverige, männsikor kan ju göra brott där (till skillnad från övriga samhället då eller?).
Då är det väl snart dags att låsa in Bibeln också? Är det ingen som har Intellectual property på den? Nej visst ja, det är ju Gud, och han kan man inte stämma. Men man kanske måste låta experterna ta hand om bibeltolkningen? Det kan ju annars leda till farliga saker som välgörenhet (som Britt Marie Ferm uttryckte som tredje största hotet i världen, SvD 23/2). Gå tillbaka till tiden innan Luther? Nähä, inte det. Då får vi allt leva med att folk handlar på eget ansvar och ibland blir det kanske tokigt men desto större anledning att börja bry sig om varje människa och få evangeliet och förlåtelsen att ljuda "från själ till själ", ibland blir det faktiskt bra också.

Stålhätta

2010-05-11T10:28:00.003+02:00

Läser ofta om sådant som händer i samhället och som alla handlar om identitet och kränkning. Det stora "vapnet" idag tycks vara "jag är kränkt". Domstolar och DO får behandla dessa fall allt oftare och de får politiska konsekvenser, vi ska skyddas med allt större och komplicerade medel.
Snubblade över ett blogginlägg av Christer Sturmark, som blir allt bättre i sin retorik tycker jag, en "trätbroder" (för att citera Dike i gårdagens Kt) att vara rädd om. Där skriver han om att skaffa sig stålhätta (vilket har anknytningspunkter med detta inlägg). Kanske en sorts "Guds rustning" (Ef 6:10-18) tanke? Vi får rusta oss för det hårda i samhället, att stå emot allt som tycks hota oss, och det skyddet grundar sig i att vi litar på Gud och finner trygghet i honom, inte några fysiska stålhättor, men själsliga (vilket naturligtvis inte var Sturmarks poäng utan min inspirerad av läsningen av hans blogg).

Pengar och Vatten - Tro och Frälsning

2010-05-11T10:28:00.001+02:00

Jag gillar att läsa Kyrkans tidning nuförtiden, spännande insändare. Thidevall grejen bläddrar jag dock helst förbi, och "Jesu var inget offerlamm" insändaren orkar jag inte heller med (ska försoningsfrågan också upp på tapeten?).
Den lilla följetongen mellan Dike och Tiren följer jag däremot. Dike verkar få sista ordet. De verkar inte riktigt som att de når förståelse för varandras ståndpunkter. Själv anser jag att omsorgen, viljan, nyfikenheten som grundas i Kristus är grunden för vår gemenskap (den som är kyrkan) sedan gör vi vad vi kan utefter vilka resurser som finns. Varför går man till doktorn, eller till skolan? Varför vill doktorn hjälpa mig? Resurser kan vara bra men ett motiv och en vilja behövs för att resurserna ska komma till bra användning och den trygga famn Dike pratar om skulle jag säga främst är Guds egen famn. Detta är kanske lite av en "hönan eller ägget" debatt. Liksom tro och gärningar grejen (där jag skulle säga att tron kommer först) spelar det kanske inte någon större roll vem som har "rätt" så länge man har Herren för ögonen.
Dopfrågan fortsätter också att behandlas. Till Grenholm skulle jag bara tillägga att perspektivet att vi kan tro (ansluta oss till) det ritualen förmedlar kan vara nog så viktigt att begrunda som att forma en ritual som förmedlar det vi tror.
Jag får lätt känslan att jag kommenterar debatter som en droppe i ett hav. Det känns intressant och meningsfullt att bemöta olika ståndpunkter, mest för mig själv, men man kan fråga sig vad som egentligen är meningen med det. Det lokala sammanhanget, det lilla personliga mötet är nog viktigare för mig och mer givande, ändå är väl offentlig debatt (samtal kanske är mer positivt ord?) också viktigt?

Vigselkritiska

2010-05-11T10:27:00.004+02:00

Ibland blir det lite lustigt när en rubrik behöver ett nytt ord för att säga så mycket som möjligt på få ord, men jag fattar vad som menas. Det handlar om ett öppet brev till EFS från några präster inom EFS som är kritiska, inte till vigsel i allmänhet utan till SvKs beslut i höstas. Detta ämnar jag följa, mycket intressant. Allmänt lugnt på EFS.nu, Missionsföreståndarens blogg och Budbärarens hemsida för övrigt, förutom de nya stadgarna som är på g. Hoppas de kommer igång är och är "med i matchen".

Livbåten

2010-05-11T10:27:00.003+02:00

Bloggen "Sagor från livbåten", har varit flitig på sistone. Snuttifiering av integritetsdebatten, tar upp en intressant tanke. Att lagen måste betraktas som en odelbar enhet eftersom lagens effekter är en och odelbar. Varje liten del visar vart man är på väg (en riktning). Vi lever alla i en och samma värld, med ett mål och en och samma Gud, skulle jag vilja lägga till, en och odelbar.
Min synvinkel, din synvinkel, sanningen, fortsätter med goda råd för en bra kritik och ett gott samtal (även om inte sanningsbegreppet berörs närmare).
Till sist Kränkt?, tänkvärt om att vi tillsammans måste stå upp för varandra, att mobbing bekämpas med civilkurage. Med Guds hjälp kan detta kurage få liv och komme till rätta vill jag lägga till.